Senaste kommentarerna i forumet

Har mått toppen igår, och även idag ser ut att bli en härlig dag för mig! Sköööööönt. När jag mår såhär så kan jag lugnt säga nej till alkohol, om någon hade frågat mig nu så hade jag lugnt och bestämt sagt "nej, tack!". Helt annorlunda från några dagar sedan, då jag kanske ynkligt hade sagt "Ja, tack...". Ska analysera varför det är så olika dag från dag och hur jag kan uppnå dessa dagar oftare. Träning inför augusti.
Hoppas ni också får en skaplig fredag forumvänner!

tillbaka !
Personligen har jag sluppit att vistas på en beroendeenhet men jag har några gånger varit på besök, dels för att träffa bekanta och dels som en del i 12-stegsarbete. Även fast jag mycket väl hade platsat där tidigare så kändes det en aning obekvämt att vistas på avdelningen. Men enl bekanta var det skönt (inte rätt ord va ??) att vara där och få återvända till en vardag som förhoppningsvis kan bli attraktiv igen.
Ta hand om dig nu !

Massor med kramar❤️

Kom på att det är dag 108,14 idag. Känns som att siffrorna efter kommat ökar oroväckande. 94 dagar utan alkohol sen starten är väl inte helt åt skogen, men ändå?

Just nu i skrivande stund känner jag hur suget åter är på plats. Följeslagaren står precis runt hörnan och väntar på mig igen. Det räcker med smällen min kropp fick av alkohol förra helgen, men det blir nog en strid oss emellan denna eftermiddag och kväll. Jag vill gå som segrare ur denna strid som är på gång i detta nu.

Var ute i småstaden för en stund sedan och körde förbi en kvinna med en bib under armen och såg glad och nöjd ut. Kanske var det i det ögonblicket som sugen kom?

Oftast föregås i mitt fall detta plötsliga sug av att jag dessförinnan blivit sårad, arg eller stressad. Sällan då jag är glad o kreativ.
Man kan nog säga att det är en form av självmedicinering som spårar ur för det mesta

Min låter "va faaan, skit samma.."
Efter att ha utforskat möjligheter och tillfällen. Rakt på, skygglappar på, målmedvetet och ursinnigt...Om jag då inte har en riktigt bra anledning att låta bli - vilket jag numera ser till att alltid ha tillsammans med tilltäppning av alla möjligheter och tillfällen som skulle kunna uppstå.
Just idag lekte jag med tanken på att köpa lite sprit och sedan dra ut på nattklubb. Vad i helsike skulle en skogsmulle som jag göra där?
Okammad i jeans och jympaskor. Jag som blir störd av mycket folk och mingelljud. Men det var nog bilden av mitt nya singelliv som satte fart på fantasin. Inte skulle jag känna mig mindre ensam eller mindre ansvarstyngd om jag gick ut och söp en kväll.
Go fredag på dig, MM och alla andra. Hem till sjön för en kvällssimning, en god bok och utan snus. Jag får i alla fall äta hur mycket socker jag vill :-)

Jag att tror vi periodare fungerar lite annorlunda, det behövs inte ett frö som gror. Inte hos mig iaf. Jag har sällan (aldrig) detta släpande sug som andra pratar om.

Så här upplever jag mina sug:
Inga som helst tankar på A - Käftsmäll - GE MIG ALKOHOL ALKOHOL ALKOHOL ALKOHOL ALKOHOL ALKOHOL - Inga tankar på A.

Kan pågå mellan 5 min till några timmar. Och käftsmällen kan komma precis när som helst.

Kram

MM

Jag är inte helt utan sug, men det kommer mer och mer sällan. Jag har ju agerat tidigare på denna robotlika MM, som inte kämpar utan bara drar i sig alkohol utan konsekvenstänk. Där är ju skillnaden nu och då. Jag reflekterar. Jag tänker på konsekvenserna. Så på så vis har jag ju en säkerhet i mig själv. Men ingen vet eller kan säga hur morgondagen ser ut eller hur jag kommer att reagera/agera då. Dock så visualiserar jag mycket och i den tanken ser jag mig själv som nykter. På så sätt förbereder jag mig. Kanske är konstigt men det är mitt sätt.

Än så länge kan jag inte kontrollera det. Alltså att sugen dyker upp men jag kan kontrollera intaget. Jag kanske inte har den säkerhet du talar om, men dörrarna är stängda. Jag har låst dörren och skickat nyckeln till min gamla mormor som är i himlen. Den står inte ens på glänt.

Idag är det så - imorgon kan det vara annorlunda.

Fin fredag till dig och kram

MM

Grattis till tre veckor! Den där ölen ska inte få förstöra din resa för dig tycker jag. Man kan ju knappast bli full på en öl, så du har ju ändå hållit dig nykter. Om du verkligen vill räkna så kan du ju skriva 20,1. Alltså 20 dagar utan alkohol, och en dag med. Jag såg någon som gjorde det på forumet.

Tack för att Du finns. Du är min spegel. Min skyddsängel. Båda nyktra i två år, båda reste sig efter kraftigt återfall den 12 oktober. Du på väg till sjukhus och jag klev ur min blodiga säng. (med spegeln i handen om jag kikar lite bakåt så hade jag nog behövt läkarhjälp med avgiftning där jag med. Massa ren sprit under en vecka... Ja du vet) Istället låg jag och skakade hemma, ensam. Där och då förstod jag att mitt liv hängde på en jävligt skör tråd. Kämpa eller försvinna.

Jag valde att kämpa. Med läkare och terapeut på Riddargatan, dig och med andra här inne som hjälpt till över sug, medgång, motgång och alla kärleksfulla svar på mina fullständigt utflippade inlägg.

Jag tror du är den som fattar bäst när jag skriver om mina totala omsvängningar från hat till genuin glädje över A.

När du skrev om hur du satt i din stol, frid och fröjd så kommer den glidande. Kanske en grogg skulle sitta fint?
Som när jag står och målar. Lycklig och glad - kanske en liten wirre skulle kunna vara på sin plats?
Du förstår det där. För vi har exakt samma mönster.

Kan ge mig på att ett återfall hos dig skulle kunna trigga ett även ett hos mig.
Och tvärtom. Så det får inte hända. Verkligen inte.

Jag hittar stöd i andra. Men min spegelbild hittar jag bara i dig. Våra historier är underliga.
Hur kan två personers liv se så lika ut?

Vi håller varandra i händerna och vi håller varandra i nackskinnet.
Och den 12 oktober så bakar vi varsin tårta. Med två ljus :)

Varma kramar

MM
.

På femte nyktra dagen är jag fortfarande psykiskt och fysiskt i mycket dåligt skick. Jag försöker att äta regelbundet och nyttigt. Dricker endast vanligt kranvatten och mjölk. Jag går ändå med en konstant molande värk i magen. Naturligtvis späder min ångest på det onda. Hjärnan känns som den varit i en hushållsmixer. Inga riktigt konstruktiva tankar, mest ett malande om och om igen.

Jag tog mig i kragen och klippte gräset. Har bara en vanlig bensingräsklippare så det tar lite tid. Allt som allt ca två och en halv timme. Skönt att göra något rent fysiskt men jag var fullständigt utmattad efteråt. Sover ju också mycket dåligt.

Igår kväll lagade jag till en lätt middag. Jag blev glad av att min fru lät sig smaka. Inte så mycket blev sagt men jag fick åtminstone ur mig små delar av vad som rör sig i mitt huvud. Hon kommenterade inte så mycket så jag vet inte vad jag ska tro. Känns i alla fall skönt att ha tagit det där "pyttesteget" framåt.

Min räddning just nu är mina böcker. Om jag inte hade dessa vet jag inte hur jag hade klarat av dagarna, kvällarna och nätterna. Har även läst en hel del "alkoholrelaterat" som jag har haft i "mitt arkiv". Mycket intressant och träffande men jag mår samtidigt väldigt dåligt av att läsa om det. Det beror förmodligen på att allting är så "färskt" fortfarande.

Jag tror inte att det kommer att hända så mycket i helgen. Jag vet att min fru planerar att åka iväg i början på nästa vecka. Hur länge, vilket syfte osv vet jag inte i detalj. Det är så tärande med ovissheten.
Allt gott till er där ute/Tjalle

Det du beskriver är också min upplevelse av dagarna på avgiftningsavdelning. Så skönt att känna att det går att bli "normal" igen. Inga nedlåtande attityder från personalen utan omtanke och sympati istället.

Hag sitter där sj det har gått så långt att jag sökt ny bostad för mig o döttrar. Jag har stannat alltför länge i detta .Hoppas allt löser sig .Börja förbereda dig m flytt ett tips va inte själv när du lämnar nyheten ❤

Hej inge steg för mig just nu ...då jag har skickat ut honom så har barnen varit så annorlunda lungna goa när han e hemma så tippas det på tå .14 åringen sover hos sin kille ofta för hon vill inte vara hemma då pappan är här .vi har hängt ihop i 18 år snart o känner att jag e elak om jag ber honom dra då det är svårt att få lgh för honom oxå .vill inte att barnen e med honom om han e hos sin mor för hon är rå alkis vet varken in eller ut .det enda jag vet att jag inte pallar att sova i soffan en natt till.

Tack ska kolla troligen på lägenhet nästa vecka men hsn tror att han ska flytta med.så jag har planerat e sniket kanske men jag tänker på bara mig o barnen bara annat boende o hans beteende kommer göra att han får flytta till sin morsa

Så glad jag blev att någon undrat var jag har blivit av. Jag är här och jag lever plus att jag är nykter sen i söndags.

Älskade maken och jag "rymde" med husbilen i fredags morse till havet och då ville jag vara utan min iPhone ett par dagar. Det var helt underbart att få somna och vakna till havets brus. Helgen var riktigt skön och så långt är allt ok.

Jag lyckades hälla i mig fyra liter rött vin och en del whisky under dessa dagarna. Dvs jag gick i ett ständigt litet rus som jag har längtat efter så länge. Inte bra. Usch! Trots detta intag så lyckades jag bl.a. spela boule och bada utan några problem. Helt idiotiskt!

I söndags mådde jag verkligen inte bra. Hela jag skakade så jag behövde inte min eltandborste för tänderna blev rena ändå med vanlig "handjagare". Svetten rann och mina organ i kroppen skrek efter första hjälpen. Fy vad jag var eländig och fly förbannad på mig själv att jag kunde falla så pladask för alkoholen. Älskade maken talade om gång på gång att det nästan inte märktes och att jag var hur trevlig som helst. Inga skandaler! Det kvittar för mina tankar om mig själv var verkligen inte så höga. Röd och mosig i ansiktet på måndagen när jag kom till jobbet. Skyllde på att jag hade varit inne i några buskar och rensat ut ogräs så det var kanske en allergisk reaktion. Ha!

Sen i söndags har jag inte haft minsta intresse över att få i mig någon form av alkohol. Javisst, ett litet sug har kommit emellanåt, men inte värre än att jag har lyckats strypa "fanskapet" i tid.

Minnet av hur jag mådde de första tio dagarna i april vill jag inte uppleva igen om det nu går att undvika. Det var en känning om hur det var i söndags och det var inte trevligt.

Eftersom jag inte riktigt litar på mig själv så kan detta mycket väl hända igen och det gör det säkert innan jag är klar, om jag nu någonsin blir det. Hur som helst så tänker jag inte ge upp detta första ärliga försök att bli av med skiten.

Attack!

Att se hur många kämpar och faller och se sig själv kämpandes ett helt liv framåt kan så klart kännas hopplöst. Men kampen kommer att ersättas med livsstil så småningom. En livsstil utan alkohol. Det tar tid, men som flera här med år av nykterhet bakom sig kan vittna om, blir den en del av livet och upplevs kanske mer som vilket kroniskt tillstånd som helst och en del av vardagen.
Du kommer att lära dig leva med det, inte bara överleva och kämpa, utan verkligen leva.
kram

Har inga klara strategier framöver annat än att jag nu inser att jag aldrig ska göra undantag. Att jag tog en öl var helt mitt eget beslut att släppa på garden och testa.

Till skillnad från förr reser jag mig nu direkt och fortsätter samla vita dagar

Skriver här eftersom dina inlägg om hundar har hamnat långt ner i min egen tråd.
Först vill jag säga att jag har staket runt hela tomten som är så högt att min hund bara inte ska kunna hoppa över. Jag går ofta hela varvet runt och kontrollerar att han inte har varit och grävt någonstans i närheten av det. Jag vill kunna ha min hund lös inne på tomten och trodde jag hade gjort vad som krävdes för det. Tydligen hade jag fel, nu ska jag ta itu med att reda ut hur det här kunde hända och hur jag ska kunna förebygga att det händer igen. Tills vidare får han inte gå utanför huset utan koppel.

Jag delar din uppfattning om ansvarslösa hundägare och har inget annat än förakt till övers för de som låter sina hundar gå lösa på allmänna platser, hur snälla de än är. Det är ansvarslöst på mer än ett sätt.
Hundrädsla måste man ta på allvar. En person som är hundrädd ser inte en hund komma emot sig, han ser ett farligt rovdjur; det skulle lika gärna kunna vara ett lejon eller en björn. Jag har en vän som är starkt hundrädd, såpass att han alltid har en kniv med sig när han är ute och joggar. Hur kan man som hundägare ha så lite omtanke om sin egen hund att man riskerar att den springer fram emot en sådan person?

Jag har i alla avseenden brustit i mitt ansvar som hundägare, ingen tvekan om det, men jag kan inte förmå mig att döda min hund, så jag kommer att söka andra vägar. Det första blir att ta kontakt med den drabbade och försöka åstadkomma en förlikning. Nästa åtgärd blir preventiv, jag ska se om jag kan bygga om staketet, kanske ska hunden ha munkorg på sig när han är ute, kanske hjälper kastrering mot hans aggressivitet? Listan är lång och jag kommer att gå igenom den i sin helhet.

Ha en bra dag!

Jag ligger lite före i spåret, 17 dagar nu! Jag får nog kalla hälsoeffekterna, de fysiska, mentala och sociala mirakulösa!
Jag hade glömt hur det känns att må bra. Nu inser jag med skrämmande tydlighet hur fruktansvärt vidriga effekterna av alkohol är på alla plan. För mig innebär det att jag ska kämpa till varje pris!
Du har också tagit tag i det, STARKT!! Tänk på att njuta av alla positiva effekter du kommer märka den närmaste tiden! Känn dig stolt! Tillsammans kämpar vi mot friheten! Det är VI och våra nära värda!!

Du beskriver tydligt hur tungt det kan vara och samtidigt skiner hopp igenom mörkret. Du nämner "idag" som en möjlig vändpunkt. Hur går det för dig? Stanna gärna här och berätta. Du nämner att du vill göra dina nära gott genom att vara nykter och ge dig själv en möjlighet att vara någon att lita på. "Ingen mer besvikelse". Så uppriktigt och fint skrivet.

Hur ser det ut med stöd i din omgivning just nu?

Vi är här,

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

kommit en bra bit på vägen: du har skilt dig, reflekterar och tycker till och framförallt har du själv valt bort alkoholen! Även om du själv känner att livet är en soppa så har du handlingskraft och det är bra! Lätt att känna sig som EN person med dem man är ihop med! På gott och ont! Är man ihop med en instabil människa blir det av ondo! Ta nästa steg och skilj dig i praktiken också: flytta! Så ska du se att allt klarnar för dig! Du har ju redan mycket ordning om du bortser från honom! Så ta bort honom! Din lilla tös är pappig säger du, det kan hon fortsätta va även om ni inte bor med honom! Då slipper tösen också hans fyllor och utbrott! Blir också bara till det bättre! Starkt av dig att ta avstånd från alkohol! Så gör en bra mamma! Kram

Har undrat över hur det fungerar på ett sådant ställe. Den första versionen av din berättelse är ju onekligen mer spännande?.
Humor är guld värt!
Önskar dig en lugn o fin fortsättning.
Vi knatar på.

Att en alkoholist behöver någon, VILL inte vara ensam! När jag nu läser sms från mitt ex så inser jag nu att de inte är personligt riktade till just mig som person utan riktade till tomrummet som uppstått när jag lämnade honom! De skulle kunna skrivas till vem som helst som kan fylla detta tomrum! Innan kändes dessa sms så speciella men inte nu längre! Det är bara ord, stora ord utan handling! Har varit så nyttigt för mig att läsa runt här på detta forum! Skrämmande hur lika alkoholister uppför sig i sina förhållanden! Det är precis som personligheten raderas ut när de super och istället blir de en schablon som känner sig ensam mm! Egoism och avsaknad av empati är en annan sak som är gemensam för dessa människor! De tar väl skada av sitt beroende! En man som verkligen älskar dig äkta skulle aldrig utsätta dig för det du har upplevt tillsammans med honom! Och en person som verkligen älskar sig själv och har bra självkänsla skulle aldrig låta sig utsättas! Så tänker jag om mig själv nu! Jag försöker jobba med mig själv nu, träna på att känna att jag förtjänar allt jag längtar efter! Jag förtjänar att få inte bara ge! Har lärt mig skillnade mellan bra självförtroende (Jättebra hos mig) och bra självkänsla (ej så bra i mitt fall)! Försök att läsa hans sms kritiskt och tänk: kunde de skrivits till någon annan utan att mottagaren förstod det! Har testat mitt ex (kanske lite löjligt men behöver bevis)! Skrev till honom en kväll att JAG känner mig så ledsen och ensam! Visste att han var på kalas och själv hade det bra för stunden! Fick rapport om hur kul kalaset varit mm men inget som tydde på att det gjorde ont i hans älskande hjärta att jag kände mig ensam och ledsen! Har testat honom på fler sätt! Inget som tyder på äkta kärlek från hans sida, bara en längtan efter att fylla det tomrum som uppstod! Du kan släppa honom om du bestämmer dig för det! Tänker man att man inte kan, kan man inte! Tänker man att man kan, kan man! Läs runt här på forumet, så mycket klokhet, erfarenhet, man kan ge och få stöd! Kram

Jag vill bara passa på att säga välkommen igen, du är en generös person och det värmer att läsa om dina val att "våga", ge dig själv möjlighet att se nya vyer, horisonter, följa strömmar eller sätta dig bredvid "kaptenen" för att fortsätta din metafor.

Tack för att du vill vara med oss.

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet