Senaste kommentarerna i forumet

Tack miss lyckad och Sisyfos för ert stöd. Och ja Sisyfos, igår var det bensin för att orka lite till som jag ville ha.

Idag har jag lite ångest. Jag märker att jag dövar nåt inom mig och när jag inte dricker så försöker jag byta flyktsätt. Jag är i vanliga fall en väldigt sparsam person men nu när jag haft ett par dagar av oro så har jag plötsligt börjat spendera mer pengar än vanligt. Inga stora summor men ändå mer än vad jag brukar under en sån kort period. Allt jag köpt har varit sånt som jag behövt köpa länge men snålat på. Så sakerna är inga onödiga köp men däremot köpte jag dem på samma gång nästan och det var för att få en liten kick tror jag. Bli lite glad.

Stod nyss och plockade ur diskmaskinen och kände en klump i magen. Extremt lättad över att jag inte druckit OCH köpt mer än vad jag brukar. Då hade jag mått värre och säkert dövat det med mer alkohol. Ja, gått in i den vanliga gamla onda cirkeln.

Jag måste stanna upp nu och tänka på mitt beteende. Analysera det jag gör och vara noga med att inte falla in ett beteende av att döva mig själv. För när jag inte kan köpa saker för att bli glad kanske nästa steg vore att dricka igen? Det är mitt eget ansvar nu att ta ansvar för mig själv och mitt eget beteende.

Jag måste jobba med mig själv. Jag vet bara inte riktigt hur. Att söka glädje och små kickar i vardagen är väl knappast nåt konstigt. Men de måste vara bra kickar och inte snabba och snabbt övergående.

Jag menar inte att jag är osäker på min nykterhet och tror att jag är på väg att falla. För så är det inte. Jag tänker absolut inte dricka och jag vill det inte heller alls. Men jag gillar inte oron inom mig och jag känner igen den och vet att det är precis den här oron som förut fått mig att dricka. Sedan tror jag min ångest är större idag pga jag var så sugen på vin igår. Som miss lyckad skrev så blir man inte full av en känsla. Men jag känner ändå att det var jobbigt att känna sådär. Att vilja ha det man hatar. Usch.

Jag tror att jag ändå nu en period måste bestämma mig varje dag för att fortsätta på den här vägen. Ta ett beslut varje dag. Så har jag inte gjort hittills för det har inte behövts. Men just nu behöver jag ge mig själv en boost. Påminna mig själv om vilket grymt beslut jag har lyckan att få ta varje dag. Jag måste se det som en gåva och det allra bästa och finaste. Så att jag kan få en kick av DET.

Jag kommer nog snart ur den här "svackan".... Måste bara jobba lite extra med mig själv.

Tror att jag ska läsa lite böcker kring alkoholmissbruk och nykterhet etc. Kunskap är makt.

Jag tror förresten att jag just nu också är trött på att vara så duktig hela tiden. Och viljan att bara släppa allt finns där. Strunta i allt liksom. Men när semestern börjar kanske det lägger sig lite för då måste jag åtminstone inte vara duktig på jobbet för ett tag.

Jag lovar och svär att den här sommaren ska vara helt nykter. Handen på mitt hjärta. Hur jag än känner det under semestern ska jag inte dricka en droppe alkohol. Min kropp ska fortsätta vara ren och fri från gift.

I september har det gått 2 år sedan jag hittade det här forumet. Jag läste och jag grät i en vecka. Jag ska aldrig må så igen. Känna mig så vansinnigt maktlös inför min egen dumhet ? Så när denna sommar når sitt slut ska jag inte vara på samma plats som för två år sedan.

Kram till er alla!

Om du kan åka till någon så gör det. Mormor, kusin eller vem som helst. Prata öppet om det med andra även om du skäms. Du måste få din mamma och pappa att det är NOG. Ge dom konsekvenser som svider rejält.

Bra att din pappa stöttar dig men han stöttar fel person. Han ska se till att din mamma söker hjälp om hon inte förstår själv.
Det är INTE du som ska ta på dig det. Det är INTE ditt ansvar. Om din mamma trillar och slår sig, så är det hennes val. Låt henne slå sig då.....Hon är vuxen och måste ta sitt eget ansvar, för sitt eget liv.

Har du ingen annan vuxen du kan prata med? Var inte rädd att berätta.

Kram lilla vännen.

Känns som jag ska få influensa. Däckar på soffa och orkar inte ta mig upp. Lite ont i kroppen med. Huvudvärk och är jättegråtig.
Ha ha ha Fan Glassbilen körde precis förbi, funderade ett tag om jag skulle sno hela bilen. Parkera mig i frysboxen och frossa i glass....

Lättare och svårare på olika sätt.....
Fortsätter jag med A så kommer det ta livet av mig på ett eller annat sätt så är det ju inte med socker. Så drivet är inte lika starkt att sluta men det är minsta lika jobbigt med det fysiska. Hungernojjar på allt (SOCKER O ALKO) känns det som.

Tror vi är på dag 10 så en 1/3 är gjord.
Bara att klappa sig själv där bak och tuta framåt.

Kram :D

Du blir bara besviken varje gång det inte blir som du vill. Gå till dina kompisar iställlet. Och prata allvar med din pappa!

Skulle jag nog behöva för att den skulle tåla mina "tjurrusningar"?

Skolan blir som en liten flykt, min pappa stöttar mig så gott det går och han vet att jag är den som mår dåligast av det här. Det enda jag vill är att kunna ta hem vänner på kvällar, kunna ha en mysig kväll med familjen utan att det ska gå överstyr och det känns lixom inte som hon vill ta tag i det som pågår...

.....och då menar jag ju framförallt avhållsamheten från A!! Läser om er "sug" - efter både A och kolhydrater. Jag själv slutade tvärt med kolhydrater en gång för cirka 3 år sedan (när jag höll på att "utreda" en ev. allergi/överkänslighet mot något). När jag slutade så tog jag bort typ alla kolhydrater (socker, pasta, potatis osv), och kastade mig in i någon typ av LCHF. Kroppen reagerade starkt - ett par tre dagar efter stoppet så fick jag stora svettningar över ryggen och på händerna. Tappade kraften i musklerna och kände hur det blev jobbigt att ens gå i en trappa........ Det blev bättre efter cirka 2 veckor har jag för mig - då verkade kroppen ha "ställt om". Jag blev förvånad att kroppen reagerade så starkt - men nu vet jag ju. Därför så är jag inte förvånad när ni skriver om era "symtom". Bara håll ut - det blir bättre:-) För egen del så blev det så att jag tappade cirka 8 kilo - och ett par år senare så fick jag veta att jag har en allergi mot vete! Jodå. Inte glutenintolerant m.a.o. - och det är ju jättebra. Nu vet jag vad jag inte skall äta - och äter en del kolhydrater - men håller vikten!

Jag tycker också att "LCHF" på något sätt funkar bra tillsammans med att avstå alkohol. Märker att jag, när jag har haft mina fyllerace, får ett fortsatt sug efter kolhydrater, som ger ett ökat alkosug o.s.v. Det ena göder och föder det andra.

Jag följer er tråd - och hoppas att ni lyckas med det ni önskar - och självklart att ev. alkosug får en permanent plats i farstun!!!

Träning hjälper mig med jättemycket.
Grattis, snart en vecka!

Ja jag kan ju inte utmana någon med att inte dricka men ville komma till en bra grund för mitt kolhydratintag. Har bara haft svårt att ta tag i det på riktigt sen jag slutade med A. Och då kan man hjälpa varandra. Peta varandra över kanten när det är jobbigt. Skriva och peppa och veta att en person kämpar med en. Då blir det lite lättare att ta i lite till när det stretar emot.

Kram och tack för välkomna hejjarop.

Vi är båda vinnare i slutet.
För i MÅL ska vi.

Jag några kilo lättare och med stabilare sockernivåer och Gunda med bättre levervärden.

Träning hjälper mig mot sug. just nu får jag inga sug alls så hoppas det fortsätter så. Men om det kommer så tänker jag träna - typ göra pushups tills det släpper. Kommer bli vältränad på kuppen :)

Tänkt om kring antabus - läst om biverkningar och tänker att man kan inte äta antabus resten av livet man måste ju ändra sitt liv och vanor. Tror verkligen jag är ute ur skiten nu men har stor respekt för giftet och fattar ju att det kommer komma prövningar.

Helt ok faktiskt. Det är svårt att inte räcka ut handen efter bullar och så.. Så klart det är ... men åt lite kalla potatisar som vart kokta.
Det mättar. LIte rivna morötter med olja, salt och peppar.

Men dessa A-tankar gör mig galen. Vik hädan. Där kom den tanken idag igen. Kanske man skulle.... Nä det SKA man INTE.
Det finns en gemensam nämnare mellan sockret och A. Inget snack om den saken. Jag har samma beteende som när jag slutade med A i Oktober. Blev fruktansvärt gråtig hela tiden. Det var mycket känslor. Och så är det nu igen. Kan börja gråta helt plötsligt. Lite kinkig. Tycker synd om mig själv.

Men Näääää det är inte kul att varken få äta eller dricka. Ha ha ha. Det kan jag skriva under på. Men det är en kort tid så det är jag beredd att ge mig själv. 1 månad står man ut så får vi väl ta nya beslut när vi är i mål.

För i mål ska vi! Inget snack.

Skönt att du mår bättre
<3

Har inte haft något direkt sug idag.
Har tränat på gymmet och tagit en långpromenad.
Känns jäkligt gött!!!

Skit också att det är semester och sommarlov, då funkar ingenting i det här landet normalt. Men du behöver en vuxen som hjälper dig med detta! Fundera på vem du kan lita på. Du ska inte behöva dra det här lasset helt själv! Fortsätt skriv här. Att skriva fungerar som en slags självterapi. Man tvingas formulera vad man tänker och känner. Min pappa drack hela min uppväxt, min mamma i perioder. Jag vet precis hur du känner tyvärr. Sommarlov och ledighet är en plåga! Jag var ensambarn dessutom, men du verkar ju inte ha något stöd från din bror. Några tips har jag tills du får hjälp - bli inte mamma åt din mamma. Sluta mörka och städa undan spåren, låt henne stå för sitt eget missbruk och misär. Isolera dig från henne så mycket du kan, och lyssna inte på hennes gnäll när hon tagit på sig offerkoftan. Sköt skolan så gott du kan. Och lyssna på Håkan Hellströms låt "Din tid kommer". Under många år hade jag ett mantra: "Bara jag blir stor så jag får leva mitt eget liv". Det höll mig över vattenytan. Styrkekram ❤️

Sjukt snällt! Det känns som att man är ensam om det men det är för att man skäms så mycket, hon ber om förlåtelse och säger att det aldrig ska hända igen men det bara upprepar sig gång på gång hela tiden... orkar bara inte med sviket som sker när hon börjar dricka... <3

Jag nästan ser Ullabulla hur du baxar runt med din hage runt midjan och krockar med allt och alla ? Måste vara oerhört effektivt för att inte komma någon för nära! Den typen av bildliknelser älskar jag!

annorlunda utmaningstävling ni håller på med Gunda och MondayM.

Jag står invid tävlingsbanan och ropar, hejar och peppar er. Och jag håller precis lika mycket på er båda.

Kämpa på och lycka till!

Jag berättade för min bästa kompis, och berättade det för sambon. Jag sa "någon måste jag prata med, annars blir jag galen". Givetvis avkrävde jag min kompis full diskretion, och allt annat vore otänkbart för henne. Jag märker på min sambo ett visst avstånd till henne, han vill helst inte umgås med henne. Säkert livrädd för att bli utskälld eller outad offentligt. Men det skulle hon aldrig göra. Hon är klok och skiljer på person och beteende, och hon stöttar mig enormt. Hon vet att den bästa lösningen inte är att slänga ut honom. Även om det kanske vore enklast. Men han sköter sig hittills. *ta i trä*

Det där med att känna frustration över att bli kallad stark när man inte alls känner sig så. Har också fått höra det av vårdpersonal och har mer än en gång haft god lust att be dom hålla truten!
Men hursomhelst är det bra att du sökt hjälp.
Ta hand om dig själv nu, unna dig att ta det lungt. Du är inte patetisk. Det var såklart dumt det du gjorde men alla har vi gjort dumma grejjor vi ångrar. Gudarna ska veta att jag gjort det. Och det har alltid varit i samband med alkohol.

Fram med trollen i ljuset - så spricker de! Du verkar ha helt rätt inställning. Heja, heja!

beslutsam ut den här gången Liten stor. Det ser riktigt lovande ut.
När du drabbas av sug, för de går inte att undvika, så bit ihop och kämpa. Gå tillbaka och läs det du skrivit de här dagarna, bl.a. om din fina kontakt med barnen. Då får du extra styrka.

Grattis till 6 dagar.

Fortsätt gärna att skriva här och berätta hur det går! Styrkekram ❤️

http://www.anhoriga.se/anhorigomraden/barn-som-anhoriga/

https://www.drugsmart.com/fakta/missbruk-i-familjen/

http://al-anon.a.se/att-vara-medberoende

http://www.umo.se/Tobak-alkohol-droger/Att-bo-med-en-vuxen-som-dricker-…

Det var en himla tur att bilen fastnade på stubben - då kunde jag ju inte ta mig nån annanstans!!! Helt ärligt.
Jo, det är verkligen avskräckande. Hoppas nån läser det och begrundar - så jävla dumt kan man bete sig pga alkohol!!! Hjälp vad jag skäms! Men vägrar "snygga till" något när jag skriver. Som sagt - korten på bordet. Det enda som hjälper tror jag.

...och hämtar mat till kids. Känner mig så fri!!! :) en vecka imorgon. Allt blir bättre...

Jag öser på med lite länkar som jag hittar. För mig är det viktigast att du 1) förstår att du inte är ensam om detta, 2) lär dig så mycket som möjligt för att till slut söka efter hjälp i din närmiljö.

http://www.anhoriga.se/nkaplay/barn-som-anhorig/barn-och-unga-berattar/

Du måste prata med din pappa. Om han inte lyssnar - har du någon annan vuxen du har förtroende för? Lärare, fritidsledare, kompis förälder, mor/farföräldrar? Så ska du inte behöva leva, men tyvärr är du nog långt ifrån ensam om att göra det. Vet att det finns en förening för barn och ungdomar med missbrukande föräldrar. Ska googla, återkommer.