Senaste kommentarerna i forumet

Ellan, tack för ditt svar det betydde mycket.

Jag har i dag börjat med antabus. Jag ska ge det ett allvarligt försök.

Ångesten över min personlighets förändring som jag går igenom när jag dricker gör att jag känner att jag vill bli totalt fri från alkoholen. Tidigare har jag bara velat minska drickandet, har velat vara social med vänner. Men jag klarar inte det på ett snyggt sätt och får minnesluckor, ångest i flera dagar och ovänner.

Jag kommer också att ta kontakt med läkare och se vad jag får för hjälp där.
Var det så du fick hjälp att komma till internat Ellan?

Kram❤️
Nelli

Kom i säng nykter och vaknade nykter idag. Härligt! Inga äckliga känslor i kroppen och i knoppen.

Jag provade "nåldynan" i natt. Mm! Först var det till att andas lugnt och inte röra mig. Tre minuter var mitt första mål och det fungerade. Försökte tänka på allt annat än vad jag höll på med. Efter 30 minuter fick det vara nog. Det sved som fan de första minuterna efter att ha fått loss eländet från ryggen. När jag provade den igår så blev det bar hud mot vassa taggar. Kanske gjorde jag fel? Ingen aning, men nu har jag provat det.

Så som hela min kropp mådde igår var otäckt. Vetskapen om hur jag mådde de första tio dygnen i april vill jag verkligen inte uppleva igen. Jag tänker inte slå mig för bröstet och leka King Kong och tro att nu jäklar är jag kvitt alkoholens dragningskraft. Det är jag verkligen inte och räknar kallt med att jag kommer till att köra av vägen fler gånger innan jag är i mål. Kanske blir det stopp på mållinjen? Ingen aning?

Visst är jag besviken på mig själv, men måste försöka se positivt på detta mitt första ärliga försök att slippa suget och längtan efter alkoholen. He! Av 93 dagar har jag faktiskt varit nykter 81 av dessa. Så detta är ändå jäkligt bra gjort av mig efter dessa tio år av för mycket av det goda.

Det är bara ett fåtal gånger som jag har druckit mitt på dagen under dessa år. Jag brukade vänta till efter ett visst klockslag för att älskade familjen inte skulle märka för mycket. Knasigt! Det är som en inre klocka som räknar ner tiden tills jag kan ta mig en whisky eller något annat.

Nej, nu gäller det att spotta i nävarna och sätta fart igen!

Attack!

Nu är sommaren här och då är det lätt att ta några öl när det är vackert väder ute eller när man grillar osv. Jag försöker hålla mig till att dricka max 6 öl en gång i veckan men sista tiden så har jag slarvat med självkontrollen och jag har druckit mer än vanligt. Igår blev det grillning och jag drack 8 st stark öl i lugn takt under dagen. Så idag är jag trött och tung i huvet och allmänt seg men jag har bara mig själv att skylla på. Vad bra att du har kontroll på ditt drickande Manda det gläder mig att höra och tack för tipset angående den alkoholfria ölen. Hur har det gått med den vita månaden som du funderat på. Ha en fin dag och ta hand om dig:)

Trots att kroppen inte riktigt är i fas med mig. Var vaken till ca 1/2 4 sen sov oroligt med mycket drömmar.
Men ändå är jag mer i Balkans än jag varit på länge. Nu är det bara köra på.
Inget sug i går ingen längtan efter a alls, skön känsla.
Hoppas det är bättre med dig i dag än det var i går, hur gick kvällen förresten MM?
Nu går vi vidare och nu är det dag 9 1/2.
Yippppi!

Hej vännen Kramar Konstnären

blev så glad när jag fick se dig här inne, men inte glad att du mår så dåligt. Jag har ju själv varit inne här ett antal gånger. Har varit nykter nu sedan 4 maj, men jag var tvungen att åka in på avgiftning, var ett vrak så mannen körde upp mig, det var ingen rolig historia, men, men jag har fått en chans till och den ska jag ta. Ge din familj denna fina gåva, du kan jag vet, alternativet behöver jag ju inte tala om för dig. Jag tog antabus i 2 månader men ska nu klara mig utan dom, jag har inget val, om jag inte vill tillbaka till underjorden.
Tänker på dig och du har styrkan
Kramar Konstnären

Du har helt rätt. Jag känner att jag är på rätt väg igen, även om kroppen stretar emot lite.
Att se sig själv är nog det viktigaste för det är endast då vi kan göra en riktig förändring.
Tack för att du reflekterar i min tråd det värmer och det ger mig tankeställare det hjälpermig på min väg ut ur eländet.
Kram.

Så kom den då. Tanken! Jag sitter i solskottet på min veranda och ser ut över husen jag byggt här på landet. I det ena lilla huset har ett sjuttonårigt barnbarn fått fria händer. I gäststugan sover min yngsta som med sin familj samt två katter och en hamster. Och i det egna huset finns två adoptivbarnbarn och sambo. Trots den svala sommaren växer tomaterna och jordgubbarna börjar snart mogna. Jag har små projekt att dra el och spika tak på uterummet. Lagom stora och lättsamma projekt. Jag trivs i den överväldigande grönskan.
Då, dyker tanken upp. Tänk att sitta här och njuta av en öl eller varför inte en grogg. Känna ytterligare lugn och en förstärkning av trivseln.
Nästa tanke räddar mig. Spyor, ångest, missnöjda barnbarn, ett raglande fån kanske inläggning på sjukhus.
Men mina vänner så nära kan det vara efter mer än ett halvårs nykterhet. Jag står lika nära glaset som du som slutade i går.
vänligen
Ikaros

Vilket starkt beslut att säga upp sig. Du valde dig själv och din familj med det beslutet.
Fortsätt nu att välja dig själv. Det är verkligen inte så omöjligt som det känns ibland när livet rasar på i för hög hastighet. Nu har du tid. Ta vara på den. Det andra ordnar sig ska du se.

Känner så väl igen just det där.., när man måste kämpa lite till fast man är för trött. Och då bara vill orka och hälla på lite bensin. Tror att det är viktigt att ta tröttheten på allvar. Vad kan man minska ner på. Hur kan man vila sig. Så bra att du inte hällde i dig ditt vin. Vi vet ju båda att just det inte hjälper alls.

Min bror och hans flickvän är på besök. Jag har berättat för min bror om sambons problem, det kändes som jag svartmålade honom. Men det kanske är bra att berätta åtminstone för någon närstående?

Min sambo var nykter när han kom hem igår kväll. Ett steg framåt!
Vi hade det mysigt och jag har sovit en hel natt för första gången på jag vet inte hur länge. Oron har släppt något. Det här skulle kunna vara början på vår resa framåt, men jag tänker tvinga mig själv att ta en dag i taget. Jag inser ju att vägen inte kommer vara rak.
Det svåraste just nu är att acceptera att jag måste släppa kontrollen.

Jag har i min närhet liknande morföräldrar som du har. Dom har barn-barn som dom passar ganska ofta. Jag har sagt till mamman till barnen att hon måste skaffa en backup till barnvakt. Det har hänt flera gånger att morföräldrarna varit fulla eller påverkade när dom har haft barn-barnen. Skulle du anställa en barnvakt som är full? Jag förstår att det är svårt när det är mamma och pappa till dig. Det skulle betyda mycket för din självkänsla om du satte gränser mot föräldrarna, men då måste du ha en plan B. Ofta förvärras a-intaget med tiden. Så tror tyvärr inte att dina föräldrar kommer att sköta sig bättre med tiden. I stället går dom över gränser som omgivningen accepterar. Det är dina barn som blir "passade" av fulla eller bakfulla personer. Du kan välja hur du gör, men inte barnen.. Det är jättebra att du funderar över situationen. Prata med någon du litar på. Så kanske ni hittar en lösning. Stor kram till dig..

men väldigt nyttigt. Vet man inte vad man ska förändra hos sig själv, så kan man inte förändras. Att se sig själv med andras ögon är bra. Gunda du växer som människa hela tiden.. (inte tjockleken :)) Jag tycker du verkar gå på en stabilare väg nu än tidigare.. Stor kram..

Att ta bort någonting som varit centralt i ens liv lämnar ett tomrum efter sig. Oavsett om konsekvenserna varit negativa fanns det ju en anledning till att du drack, ett behov som blev fyllt av drickandet. Kan du lista ut vad det behovet var? Kan du hitta något annat som skulle kunna fylla det behovet?
Du nämner att du saknar peppen du fick av att dricka. Finns det annat som kan peppa dig? annat som kan ge dig en kick? Något du brukat se fram emot och som har kunnat ge dig någon liknande känsla?
Sedan kan jag tänka mig att även om man tagit ett beslut om att göra sig av med en vana för att det fått för många negativa konsekvenser uppstår en saknad. Saknaden kan kännas som att ingenting längre är roligt, eller att livet känns tomt. Dopaminkickarna som olika berusningsmedel ger är också högre än "normala" kickar. Allt annat känns då mindre kul, eller spännande i jämförelse. Kanske är du också fortfarande i en reparationsfas då kroppen återhämtar sig. Det kanske är en sund trötthet du känner.
Fast, att livet är tråkigt är inte skadligt. Flyt med i tristessen. Tänk tanken "jag gör i alla fall inte någonting som förvärrar mitt liv eller andras just nu"

Men ingen rolig morgon. Trött, trött somnade vid 1/2 4 tiden.
Hoppas detta med sömnen bänder snart det här blir jobbigt.

Många härinne har börjat om precis som du beskriver. Genom att ta en öl som gått bra. Tänkt att det inte varit så farligt ändå... och sedan fastnat igen. Men jag tror det är olika vilken kick vi får av alkohol. Och att vi har olika lätt för att fastna igen. Det är en farlig lek dock. Ingen vill vara där du var när du slutade. Det låter som att du har satt upp rätt sunda ambitioner om att inte känslodricka etc etc. Jag hör till dem som dricker ibland. Höll mig nästan nykter 10 mån, men gläntade mer och mer på dörren efter det. Har inte gått tillbaka till tiden innan, men har inte ett helt sunt förhållande till alkohol idag heller. Jag drack mig dock aldrig medvetslös eller aspackad när jag drack tidigare heller. Jag upplever att de som drack på det sättet har lättare att trilla tillbaka i ett ordentligt missbruk. Jag vill höja ett varningens finger från en som experimenterar: det är en knepig drog... fundera över hur du drack tidigare och i vilka sammanhang. Köpte du hem eller drack du den sprit du kom över? En gång verkar funka för många härinne. Kanske ytterligare en gång. Sen brakar helvetet löst igen. Jag har den största respekt för alkoholen som drog. Gillade du fyllan? Vilken kick gav den? Det är den typen av frågor du måste ställa dig innan du börjar experimentera. Jag gillar inte fyllan, fick kämpa på ordentligt för att bli beroende. Kan utan problem dricka två glas i sociala sammanhang eller a-fritt, MEN sen kommer tillfällen då jag vill dricka, hemma själv, för att det finns etc etc. Och då tappar man omdömet helt. Obegripligt, jag sim annars är så klok och förståndig :-). Jag har ingen möjlighet att fortsätta i dagar, men beteendet och alkoholens makt skrämmer mig. Så ska du promt testa vidare: se till att inte möjliggöra en fullkomlig fyllekatastrof. Det har alltför många här redan testat.

Har det gått så långt att du smusslar och skriver här bör du stanna NU!!! Jag är fortfarande inte ur skiten och började försöka för ett år sen (tror jag är på god väg nu). Men jag var antagligen där du är då och sen har det stundtals eskalerat ner i en ond spiral. Så min feedback är precis som ovan. Ta en vit månad nu direkt , så märker du om du klarar det och hur du mår (jag har inte klarat en månad i rad ännu fast jag försökt ett år).

ett stort steg på vägen med din insikt om ditt tidigare liv.

Går bra det här. Sovit 6-7 timmar i sträck vilket är bra för att vara jag. Får så mycket mer gos och kärlek av mina barn har jag noterat denna vecka. Tänker inte missa en sekund till av deras barndom i någon dimma.

Fortfarande funderingar på varför man ska hoppa i ett utespa utan drink i handen, varför man ska åka på charter utan all (dr)inklusive. Det är så sjukt mycket som är kopplat till att dricka a generellt i vårt samhälle, instagram är fullt av drinkbilder också.

Tidigsre var jag en av dom som trodde att alkoholism inte var en sjukdom utan det bara var att inte dricka. Då hade jag inte känt av den kemiska förändringen i kroppen.

Ingen ångest när jag vaknade :)

Det är samma belöningscentrum i hjärnan som triggas av alla riskbruk/missbruk: Nikotin, alkohol, narkotika, socker men också spel och sex. (Till och med mat kan man missbruka, fast indirekt är det sockret hjärnan vill åt.) Du hade kanske "bara" kommit till nivån riskbruk med alkohol och till nivån missbruk med nikotin. Oavsett är det bra att den enda ölen inte gav mersmak.

Bra att du börjat skriva och förmodligen läsa. Här finns mycket erfarenheter av problem med a på olika sätt. Har man väl fått problem med a kan det vara svårt att bli s k normaldrickare igen. Dock är vi många här som också valt bort nervgiftet och upptäckt så många fördelar med detta. En bra start kanske kan vara att ta en vit månad och se hur kropp och själ mår efter det?

I alla år har jag sagt till mig själv och andra att min hustrus bortgång var startpunkten för mitt missbruk. Jag har tänkt igenom det där nu och det är inte sant. Det har nog bara varit den enklaste vägen; även om väldigt många människor har svårt att förstå varför man missbrukar alkohol så kan de flesta förstå en sådan förklaring: min hustru tog livet av sig och jag kunde inte handskas med det, så jag började dricka. Ämnet självmord är så pass tabubelagt att ingen vill gräva djupare i det, samtidigt verkar de flesta kunna sätta sig in i hur de själva skulle reagera i samma situation, och där finns alkoholen med som en möjlig väg även för de som inte har ett missbruksproblem. Skillnaden är väl att de skulle kanske dricka sig igenom den första svåra tiden för att sedan, så småningom, återgå till sina gamla vanor.

Den händelsen har blivit en slags mur i mitt förflutna; jag har svårt att tänka mig tillbaka till tiden före den, det är som om jag, den jag är idag, började existera först då. Den person jag var, och det liv jag levde innan dess är något helt annat, jag var någon annan och den personens minnen känns främmande, lånade på något sätt. Jag har så smått börjat försöka riva den muren nu och jag kan konstatera att jag har aldrig haft ett sunt förhållande till alkoholen. Mitt drickande har alltid varit fokuserat på att bli full, jag har aldrig riktigt tyckt att någon form av alkohol har smakat gott, det har alltid varit effekten jag har jagat. Däremot har jag, fram till min hustrus död, tvingat mig själv till vissa restriktioner av sociala skäl. Jag har alltid velat passa in och den önskan har varit starkare än längtan efter fyllan, så jag gjorde likadant som alla andra i min omgivning, drack bara på helgerna och ransonerade mig själv så att jag inte var så mycket fullare än någon annan.

Min hustrus bortgång blev startskottet för det missbruk som egentligen alltid funnits där under ytan, jag fick den perfekta ursäkten. Jag drog mig undan med mina vänners goda minne; det hela var ju tämligen plågsamt även för dem och ingen ville väl egentligen ha den där dystra figuren med på festerna. Så jag drack i min ensamhet, satt och tyckte synd om mig själv på kvällarna. Men nu när jag börjar se förbi den där muren så inser jag att jag har alltid varit alkoholist, det hade bara varit en tidsfråga innan mitt missbruk hade eskalerat även om min hustru hade levt vidare. Jag hade redan börjat så smått; ibland lyckades vi inte ta ut semester samtidigt och om hon åkte och hälsade på föräldrarna med barnen en vecka så drack jag varje kväll. Jag smög aldrig med det, gömde aldrig flaskor eller så när hon var hemma, men även där var det nog bara en fråga om tid. Så hur jag än vrider och vänder på det är jag inte ett offer för omständigheter; jag har levt med den här sjukdomen ända sedan det där första glaset för femtio år sedan.

Ha en bra dag!

Hej igen!
Strategierna man har för att inte dricka är nog väldigt individuella. Men ett tips jag fått här inne som jag har försökt anamma är att 'spela filmen'. Alltså att följa ens beslut hela vägen till dagen efter och känna på följderna.
Men i mitt fall fungerar det inte alltid så bra eftersom mitt problem inte är några katastrofala mängder vid ett tillfälle. Jag blir alltså sällan väldigt bakis. Jag vill hitta ett helt nytt förhållningssätt till alkohol och ledighet. För även om jag inte blir helt sänkt dagen efter så innebär hög konsumtion under lång period (t.ex. semester) att jag får någon allmän ångest som bara lättar när jag tänker på att korka upp mina öl till kvällen.
Det kommer obönhörligen leda mig in i ett beroende tror jag. Med ökade mängder, toleransökning och en skjuts rakt nedåt på jellineks kurva...

Men nu är jag nykter och det känns toppen :-)
Vi försöker hålla igång här och ser hur vi mår allteftersom... Sen tar vi hösten. Blir livrädd men samtidigt taggad ☺

.

Jag förstår hur du menar men att röka en cigg efter uppehåll är mer tillfredställande än a.

Jag kan förstå liknelsen men endå inte.

Detta är inget inlägg som är menningen att ge en lite hopp om att försöka igen utan mer en fundering kring hela grejen. Jag gick inte igenom någon abstinens,eller behandling. Jag klarade det själv:) jag är inte iheller sugen på att pröva igen. Kanske kanske inte.

Jag tycker desutom rökning är svårare att lägga av med än vad jag hade med a. Mitt satt väl mest i psyket. Det kanske det fortfarande gör. Det räcker kanske med en tröst från flaskan innan man trillar dit igen. Men för denna gången. Hade A noll makt på mitt mående eller tillfedställde inget behov alls. Och inget sug efter mer eller en gång till med följde. Vilket är skönt.

det var en dum chansing kanske men jag gjorde det. Och jag är ganska lättat över resultatet. Jag själv har aldrig kännt mig som en alkolist (hur man nu ska förklara det) men andra har påpekat det. Och dem utanför ser mer än vad man själv gör.

(Min stavning är dålig pågrund av dålig touch på telefonen)