Senaste kommentarerna i forumet

lägga till som du säger stekt potatis och morötter, det är inte så farligt mycket kollisar i morötterna inte så mycket i stekt pot heller.
Det kan ju inte bli så illa med dessa, du äter ju inte vanligt socker godis läsk m.m som man lika gärna kan vara utan.
Mitt sockersug har ökat men jag struntar i det, jag lägger krutet på a. Men i dag har det varit en
skitdag, mått så jäkla dåligt psykiskt, trodde att dag 8 skulle det ha släppt, men icke.
Ändå mår jag bra nu hoppas det håller i sig även i morgon.
dag 9½ kommer och vi fixar det.
God natt!

Jag började röka när jag var 14 år. Jag började sluta röka när jag var 18 år. Mellan 22 och 26 år ca slutade jag varje måndag och började varje onsdag. Sen fick jag två barn, och kunde då sluta röka, men började "feströka" och inom en vecka var jag uppe i samma mängd igen. Nikotintuggummi, nikotinplåster, allt det har jag provat. Lyckades sluta röka vid 32 års ålder, enbart för att jag började med snus istället. Så nej, har man utvecklat ett starkt beroende är det nog ursvårt att "göra lagom". Visst var inte första ciggen efter ett långt uppehåll speciellt god egentligen, men den väckte sovande nikotinreceptorer till liv. Och oavsett är det dumt att chansa.

att bli nykterist, men det gick. Varje nykter stund och dag är viktig. Heja dig :)

gick det bra. Pokémonjakt och glass.
I morse hade jag nästan bestämt mig för att stanna hemma. Hade jobbiga möten att fixa till, jag tror att det gick bra till slut iallafall. Så typiskt att jag dricker kvällen innan jag behöver vara skärpt.
I morgon ska jag jaga fler pokemons :) och troligen äta lite mer glass.

Tankar och känslor är ju inte farligt, det blir man inte full av. Och Lim du agerade inte! Det är riktigt bra gjort.. Kram, och hoppas morgondagen blir lättare.

Kul ? Man kan tolka allt som man själv vill. En del behöver kanske tro på Gud, andra behöver tro på något annat. Själv tror jag på varje individs inneboende styrka. Bra att mötet kändes bra för dig!

Jag gjorde det! Jag tog mig till ett AA-möte och det var inte så farligt. Kände mig ganska lugn när jag klev in där. Har haft med tolvsteg att göra förut men då i Al-Anon sammanhang så jag förstår och köper konceptet. Speciellt religös är jag inte så när man pratar om gud kan man ju ta det som man vill, jag tänker Glad Utan Droger......
Väldigt tacksam över att fått möta fina människor idag som delar samma skit och samma lycka, det var nyttigt. Kanhända att jag får möjligheten att träffa dom igen =)
Dag 12 en tacksam dag!

Det är jättesvårt att dricka normala mängder. Tycker väl ändå att det går bättre nu än tidigare. Likväl så blir det gärna mer än jag tänkt mig. Har funderat på detta med antabus och ska fundera några varv till på det! Funderar också på att gå på ett AA möte för att lyssna och se hur andra hanterat alkohol och framförallt hur de slutat!

MT, Dionysa och Sisofys för kloka svar fina ni. Och för pepp. Vi kämpar nog rejält båda två.
Vinnarskallarna stångas he he he....

Måste nog lägga till något med kolhydrater. Lite stekt potatis som har vart kall.
Stekta morötter är gott med smör.

Jag arbetar ju dessutom rätt fysiskt med tunga lyft. Blir riktigt yr i huvudet ibland.
Och är galet trött, jag som alltid brukar vara så uppe i varv. Nu är jag som en zombie
(men med hyperaktivitet 24/7 kan det vara skönt att få vara trött som alla andra)

Jag måste efter dessa dagar ändå lägga till kolhydrater lite igen. Jag kan inte leva helt utan, längre tid än 4 veckor.
Men jag kanske kan avstå socker och bullar, pasta och annat skit och äta bra kolhydrater. Det är målet.

Gunda ja då sallad äter jag massa. Har sallads buffe på jobbet och alltid kött eller fisk så det tar jag mycket av.
:D

Kramar om er....

Jag känner egentligen ingenting in för a längre. Så det kanske inte ens blir ett test till.

Vad ska man säga? Jag fick mitt test och klarade det. Man ska väl sluta när man ligger på topp. Men det är bra det hära. att höra olikas erfarenheter in för liknande situationer. Man ser hur många som inte klarar det och om det är värt risken

Jag känner att jag inte känner något in för alkoholen. Jag drack två öl. Jag la ingen större vikt på varför, känslan eller om jag kunde dricka fler. Alkoholen är likgiltig. Det är därför jag kanske provar igen (om jag känner för det) om någon månad eller så.

Kanske blir jag sugen på ett glas till maten eller så blir jag inte det. Jag har haft sprit ståendes i skåpet sen jag inte velat ha det . Känner mig stolt ändå. Men människor med våra tendenser ska nog inte dricka på dåliga tillfällen. Det är nog säkert iallafall:p så jag kommer aldrig dricka efter en tuff dag. Och aldrig för att man är stressad osv.

Jag tror jag har vuxit mycket i mig själv. Förstår konsekvenser och har en annan syn på saker och ting. Min ångest kvarstår såklart. Men den är iallafall under utredning.

Att man kan klara sig att dricka normalt den första tiden efter långt uppehåll. Men jag är också rätt säker på att man lätt faller tillbaka efter en tid, i precis samma dryckesmönster som man hade innan. Så stoppa det nu innan du är mitt i det igen

Kram från en som fortfarande är mitt i skiten

Lite så där känner jag också. Vet att det finns enstaka fall där det går att dricka kontrollerat, eller utan att trilla dit, fastän man tidigare varit beroende. Kanske är vi så lyckligt lottade? I mitt fall har det ju hänt en del med min person under tiden som jag kämpat mot a. Jag har upptäckt saker som ersätter det som a tidigare gav och jag har blivit en mer harmonisk person med bättre självkänsla. Jag har svårt att se att a skulle få samma makt över mig igen som den tidigare hade. Men jag blir inte övermodig ändå...utan är fortsatt försiktig med den drycken. Hur tror du att du kommit dit du nu är och kan du vidmakthålla det?

Tror att du gjorde helt rätt som sa upp dig från jobbet. Det har ju framgått under så lång tid att du känt dig pressad och inte mått bra pga jobbet. Jag kan verkligen förstå om du har ångest inför framtiden vad gäller ekonomi och andra basala saker. Men som du vet så betyder dessa ting inte så mycket i långa loppet. Om inte du mår bra, mår inte din familj bra och då spelar inga pengar i världen någon roll.

Se det här som ett första steg mot ett bättre liv för dig och de dina.
Kör på och ångra inte ditt beslut. Det kan bara bli bättre.
Ta en timme i taget/Tjalle

Den blev visst lite lång ändå ?

Dina ord värmer Tjalle. Ligger här sömnlös på andra sidan klotet och återhämtar mig. Jag ska orka nu, jag ska upp igen. Valde att säga upp mig från mitt jobb i veckan. Allt för att avsluta och börja om med mitt liv. Orkar inte leva med denna oro och våndan över att vara så ensam i detta stora projekt som jag driver för min arbetsgivare. Det är en befrielse men samtidigt ett nervöst beslut. Känner att jag måste förändra precis allt i mitt liv just nu förutom att skiljas från min kära familj. Nu är det dags att ge mig o dem den bästa gåvan av alla. Slut på lögner och dåligt mående. Vill aldrig mer vara bakfull, slösa bort sitt liv på sådan skit!

Nu har du fått en bra början. Fortsätt så här och gå tillbaka och läs så du inte glömmer hur jävligt det kan bli, så du kanske slipper gå igenom det gång på gång, helst!

Du är ärlig så det räcker för mig i varje fall, Tofslan. Jag känner igen mig i mycket av vad du genomlider just nu. Skammen, skulden, obeslutsamheten. Jag använder inte ordet alkoholist. Det är för nedsmutsat av fördomar och förlagda idéer. Jag talar om beroende som en sjukdom när det kommit till ett visst stadium och där behöver man hjälp, ev vård, precis som vid vilket annat sjukdomstillstånd som helst och det är inget att skämmas eller moralisera över. När man är inne i det tillståndet då kroppen skriker efter substansen för att fungera, är det inte underligt att avhållsamhet inte finns på kartan. Men nu är nu och sen är sen. Jag tror inte på att man behöver nå botten för att ta itu med denna sjukdom. Ju förr desto bättre, istället. Stå på dig, Tofslan!

Det togs emot fantastiskt bra! Vilken lättnad att slippa det förödande
döljandet. Nu är kvällen här utan ens en gnutta lust att dricka vin. Tänk om det kan hålla i sig! Jag är ödmjuk då jag vet hur det lömska giftet lurar i vassen o hugger när det får en chans, men jag ska kämpa!

För min egen skull vill jag skriva att suget är borta nu. Och jag inser vad jobbigt det skulle kännas att vara berusad nu. Och jag minns hur det känns att lägga sig att sova med vin i kroppen. Inte alls mysigt. Hemskt rentav. Så tack mig själv som står emot ?

Hej Lill-Per. Så skönt att höra från dig igen även om du inte verkar må så värst bra. Det är klart att du orkar....Vad är alternativet???Jag tror nog att jag är ett antal år äldre än dig och varit med "i svängen" ännu fler gånger än du. Man måste fortsätta kämpa och även om jag inte själv lyckats fullt ut har detta forum hjälpt mig att väsentligt dra ner konsumtionen. Jag har de senaste tre månaderna druckit ca 8-9 dagar och vid inget tillfälle riktigt dyngrak. De senaste två veckorna har jag druckit en öl.....

Du har så mycket kraft och gott i dig, en familj som uppenbarligen betyder mycket för dig. Kämpa på. Du vet, liksom jag att allt blir lättare efter en tids nykterhet och man börjar att se ljuset i tunneln.

Allt gott till dig Lill-Per/Tjalle

Jag kan bara hålla med i det sagda. Problemet är svårlöst, samtidigt som det bara finns en väg ur eländet och den har beskrivits bra och tydligt här ovan!

Tack för hälsning! Och härligt att läsa att du också är nykter!!!! Hoppas att du har en fin sommar! /Kram/

Tack för hälsningen Pi - detsamma önskar jag dig!! Idag fick jag en impuls - att jag skulle vilja bli full! Fast det ville jag ju faktiskt inte - bli full alltså. Men: Jag fick den där känslan att jag skulle vilja "fly", att stänga av........ Har haft en del stress de senaste veckorna, både privat och i jobbet. Har varit med och tagit beslut som inte är helt angenäma - och har fått den där lite dåliga "magkänslan". På väg hem idag så tänkte jag: Vad skönt det skulle vara att dra i sig ett par vinare....... Men här sitter jag nu - nykter och städad, och har inte längre någon som helst önskan om att dricka något. Åkte förbi Systembolaget och tänkte för mig själv: "Där är jag inte kund....!":-) Är så glad att jag inte ens var i närheten av att agera på denna impuls. Men impulsen kom - och det får jag ju bara leva med. Denna önskan om att ibland "fly" från känslor....... Jag spelade dock upp "hela filmen" i huvudet - och i den filmen så slutar det ju inte så bra - det har jag ju lärt mig. Och det är jag så glad över. Jag tänkte tanken ett par gånger - och sen så försvann "suget" - eller önskan om att vara full. Jag kände bara att jag måste gå in och skriva här - för att få det på pränt. Visst var det ett sug - manifesterat som en önskan och en impuls att ge mig in i dimman. Dit vill jag inte, och skall inte. Det är bara att fortsätta nykterheten - och försöka vända o vrida på vad det är i magkänslan som spökar? Så är det bara - och jag fattar ju att man måste klura på sådant när man är nykter - och inte försöka döva och komma underfund med genom att dricka alkohol!

Önskar all kämparglöd till alla som har det svårt. Håll ut, det kan bli så mycket bättre - det kan det faktiskt!

Min tråd heter ärlighet varar längst, men jag vet inte ens om jag är ärlig mot mig själv. Är jag alkoholist? Jag vet inte. Jag har problem med alkohol, uppenbarligen kan jag erkänna det. Men sen tar det slut. Jag ser inte seriöst helnyktert liv framför mig, det finns liksom inte på kartan just nu (även om det på något sätt skulle vara idyllen). De brukar ju säga att man ska nå botten innan man kan vända spiralen och jag har inte nått min botten. Ändå känner jag skam, skuld, ångest för varje glas jag tar. Mår dålig idag. Jag vet ju varför. Ändå gör jag inte ett skit åt det. Känns som att jag tar upp plats på detta forum när jag inte ens kan vara ärlig mot mig själv eller göra ett riktigt försök. Jag är så fake.