Senaste kommentarerna i forumet

Du måste prata med din pappa. Om han inte lyssnar - har du någon annan vuxen du har förtroende för? Lärare, fritidsledare, kompis förälder, mor/farföräldrar? Så ska du inte behöva leva, men tyvärr är du nog långt ifrån ensam om att göra det. Vet att det finns en förening för barn och ungdomar med missbrukande föräldrar. Ska googla, återkommer.

Välkommen hit! Starta en egen tråd (tryck på starta en ny forumtråd uppe till höger) så ska vi stötta och peppa allt vi kan. Använd forumet som en dagbok, det är bra att kunna läsa tråden från början då och då. Skriv då i samma inlägg hela tiden så hittar du enklare.

I din nyktra framtid kan du behöva läsa din tråd från början, i avskräckande syfte. Så det är svinbra att du helt ärligt berättar vad som hänt. Fast det var gott åt dig att bilen fastnade på en stubbe! Och skönt att polisen hittade dig och körde dig till psykakuten.

Att ni direkt började prata om nykterhet kändes ju spännande ? Vi andra brukar prata väder och vind och åska med nya bekantskaper!

Håller med dig, är det meningen så blir huset ditt. Håller tummar och tår för det!

Jag är en 13 årig tjej som verkligen inte står ut längre!!! Min mamma har druckit hela mitt liv och jag har alltid känt att jag får vara mamma till henne, jag har inte sagt till någon för jag skäms. Min pappa och bror vet såklart det men min pappa är borta ganska mycket och min bror typ flyr från problemet. Hon har blivit inlagd en gång och var nykter i några månader tills hon började igen. Det känns som hon inte bryr sig och det känns som ett väldigt stort ansvar för mig även fast hon är vuxen, hon ramlar, säger elaka (konstiga) saker till mig och jag står inte ut!!! Jag vill prata med någon som har samma problem som mig så snälla hör av er!!

Jag tycker du har helt rätt och har en viktig poäng med att ställa ultimatumet för sig själv, snarare än mot den andra parten. Bra skrivet!

Tummen tillsammans med universum ??
Trevligt med bra grannar och kul att du fick lite kontakt.
?????????

Jag tycker du gör helt rätt! Stå på dig, fast det inte är lätt. Har själv varit där...

Om någon annan härifrån ska dit så kom gärna fram.
Jag släpar runt på två hundar,en liten och en stor?

Snart budgivning..på huset. Det känns perfekt, ju mer jag kollar och läser om det, desto säkrare blir jag. Fick tips av jobbkompis att höra med grannar om det hörs buller från crossbana i närheten. Åkte dit idag. Knackade på hos grannen och sa att jag var intresserad av huset. Jag blev inbjuden på kaffe. Mannen varit nykter i 6 år, kvinnan drack någon gång om året men aldrig hemma!! Kan man få mer perfekta grannar i mitt läge.. Vi pratade om allt möjligt. Mannen kände släktingar till mig. Lite lustigt faktiskt. Sa till en vän häromdagen att fast jag bott här på orten i 30 år så har jag knappt aldrig druckit kaffe hos någon..Visning imorgon igen.. Har lite lust att gå och kolla och prata om det negativa med huset med intressenter hehe.. Tror jag avstår. Ska jag ha det huset, så får jag det. Tror jag har lite tumme med Universums krafter just nu.. Kram..

Är att rent fysiskt tänka mig ett staket runt mig själv. Ett likadant runt min partner.
Eller en hage kanske är en bättre metafor. S
Sen får man då lov att baxa runt på sin egen hage bäst man vill.
Släppa ut sig själv och möta sin partner i en frizon. Men aldrig ha rätten att kliva in i den andres hage...typ

... om det är så starkt egentligen. Eller jo kanske men samtidigt är det så att jag blir så förbannat effektiv när saker går åt skogen. Sen är jag expert på att intellektualisera. Men jag känner liksom inget - jag bara gör för att jag vet att det går åt helvete annars. Något som alltid varit till min nackdel - ofta fått kommentarer från vårdpersonal, psykologer osv "men du är ju stark och har koll". Nä - jag är inte det egentligen. Ibland vill jag bara skrika det rakt ut - nej jag är inte stark! Det är bara något jag lärt mig, något mekaniskt inlärt liksom.
Vet ni att jag häromkvällen körde duktigt på fyllan efter att jag startade den här tråden? Faktum är att jag körde fast bilen på en jättestor stubbe. Sen grät jag hysteriskt (hade ju redan gråtit ca 10 timmar så varför inte fortsätta), tog alla atarax jag hade i handsfacket och hällde i mig den sista ölen. Fortfarande satt jag fast på den där jäkla stubben. Sen insåg jag att här kan jag ju inte sitta - med ett gäng tabletter i kroppen och mitt ute i skogen i kolmörkret med en biljäkel som sitter fast. Så jag ringde polisen som hade att göra innan dom hittade mig. Fast då hade jag börjat gå och hade självbevarelse nog att säga att jag började dricka efter att jag kört. Hur som - kanske inte så konstigt att dom körde mig till psyk....
Usch - nu spånade jag loss lite men var nog tvungen att få ur mig det. Usch så patetiskt... Orkar inte skriva mer nu.

Kanske närmare ju längre tiden går och vi invaggas i trygghet och glömska...
Det får komma hur nära det vill, men aldrig vidröra läpparna. Aldrig!
Jag har börjat utveckla alkoholfobi. Det är en bra fobi. Ser jag en spritflaska är hjärnan betingad att tänka fara i samma ögonblick som längtan dyker upp. Vill ha, men kan inte, vågar inte.
Fint att höra att du fortsatt är nykter och fri, Ikaros!

...

är du. Det är många som lever kvar i relationer som dränks av alkohol och dess sunkiga konsekvenser. Det ångrar man oftast senare, att man inte tog sig ur sitt destruktiva liv. Din son kanske är besviken och arg nu, men tror att det går över med tiden. Ta en dag när du känner dig stark. Få med honom till ett fik eller en park eller liknande. Berätta för honom hur du har haft det och hur du tänkte på ett sätt som han förstår. Jag har också haft arga barn pga alkoholen. Relationer till barnen kan läkas med kärlek och ärlighet. Detta är en jobbig process. Så vila när du är trött, unna dig godsaker och färdigmat om du har möjlighet. Umgås med vänner som kan stötta dig...Grattis till ett friskt val för dig och framtiden..Styrkekram..

Hur gick det med huset? ?
Kram

Full pott på den fyrklövern: 1) berätta för någon är bra och viktigt, 2) skönt att sambon var nykter igår, 3) att du fick sova gott, 4) att du förstått att du måste släppa kontrollen.

Tycker det är mycket starkt att du sökte hjälp med tanke på vilket tillstånd du befann dig i för bara 2 dagar sedan. Jättestarkt!
Jag hejar på dig och din nykterhet.

Jag har saknat dig och dina texter.
Vist är det knepigt att inte a-djävulen släpper sitt grepp om oss, vi har själva skapat det, som vi bäddar ligger vi ?
Men livet låter så härligt att du har så många runt dig och du sitter där och myser. Låter så njutningsfullt.
Vill berätta att jag äntligen har kommit på fötter igen, greppet har lossnat lite. Men det är fortfarande bara dag 9 så här ropas inga hej innan jag är över bäcken, om jag någonsin kommer att kunna hoppa.
En skön dag önskar jag dig.

Har bestämt mig! Var hos läk igår, fick ångestdämpande tabletter och antabus. Inget mer självmedicinerande med alkohol! Som bara förvärrar allt ändå....Första gången jag erkänt detta o sökt hjälp. Varit så ensam i eländet men har samlat kraft och mod att ta tillbaka makten över mitt liv.

Det ska testas! Men jag är precis lika som dig. Dricker aldrig heller så jag blir särkilt bakis.
Känner också att bra att skära ner nu innan det är försent!

Vi håller kontakten!

Tagit dig till vc då har du skapat kontakten och nu rullar det på.
Sköt om dig.

Hura hur du låter i dag. Att vi faller är nog en regel mer än ett undantag, det som räknas är att vi är påt igen så snabbt som vi bara kan. Heja dig du har klara 81 dagar det är ju kanon.
Jag ska nog testa spikmattans jag också har en hemma som jag aldrig testar. Men jag lägger nog något mellan huden och spikarna. En tunn frottéhanddukar kanske. Min fibro kropp klarar nog inte spikarna direkt på huden.
Heja dig, sputt i näven o gå vidare ?

Vet inte riktigt hur det går för mig egentligen - jag liksom bara åker med på något vis. Igår var jag hemma från jobbet, pratade med mina chefer att jag inte mår så bra och att jag vill jobba bara halvtid fram till semestern. Så tog mig iväg till vårdcentralen idag och sa som det var. Nja kanske inte helt men väldigt nära sanningen. Så nu är jag halvtidsjukskriven några veckor. Remiss till psykolog, remiss till alkoholsjuksköterska samt att läkaren ska kontakta kommunen jag gått behandling i tidigare (har ju faktiskt varit nykter tidigare en lång period - nästan 2 år) Förhoppningsvis kan dom ordna något samarbete där. Det vore ju guld värt, faktum är att det är dom som hade behandlingen som jag känner mig tryggast med. Plus att det inte går att mörka för dom liksom. Dom är själva nyktra alkoholister - dom vet helt enkelt. Precis som jag vet.
Tycker ibland att jag inte får saker gjorda - men faktum är att när jag läser igenom vad jag skrivit precis har jag ju lyckats få till en hel del trots allt under dan!
För övrigt så blev det inget Aa-möte igår. När klockan var kvart i sex fick jag ge upp och gå och lägga mig. Tror jag somnade på under minuten.... Kanske ett ganska rörigt inlägg men så är det ibland.
Ska vila lite nu! Tack för att ni orkat läsa om ni tagit er hit!