Senaste kommentarerna i forumet

Pratade med min chef idag som var med på afterwork igår.
Han sa att han tyckte att jag såg så glad och avslappnad ut igår.
Det är härligt att höra att andra ser den förändring som jag känner.
Jag hade riktigt trevligt och det var många goa skratt.
Det är så skönt att kunna fungera och vara social helt nykter. ?

Jag har ringt till mina kompisar som jag ska till på midsommar och berättat att det blir ett nyktert firande för min del.
MEN jag klarade inte av att berätta sanningen...jag drog en nödlögn om att jag äter medicin. ?
Det var fegt av mig....jag vet!

Kram på er!

Blir så glad att höra av dig! Går sådär för mig. Väljer mina tillfälle. Som ikväll. Pratat med allt o alla i tel ( barn, föräldrar, man) DÅ vet jag att NU kan jag dricka i lugn o ro. Samtidigt som jag vet att jag kommer må pyton på jobbet imorgon. Skriv snart igen så jag får höra hur du mår och hur det går. Kram❤️

Få INTE dåligt samvete över saker och ting! Blev så glad av att du svarade till slut. Himmel och pannkaka, jag är inte bättre än du på ngt sätt. Därför vi har varandra ju?. Fortsätt skriv, oavsett hur det går och vad som händer , så gör jag detsamma. Vi kämpar vidare, Emma! KRAM❤️

håller på ta form i mitt huvud. A-fritt till mej i midsommar och gissningsvis alko till övriga. Jag tror det går jättebra. Vill så gärna att det ska funka. De får tro att jag dricker alkohol...tänker inte tala om min kupp. Mitt vin, min flaska med a-fritt innehåll...ingen kan se skillnad....bara jag då de fyllnat till ?

Har gått bra. Det funkar...

... och är ganska tråkigt. Inte så att det triggar mig att bryta nykterheten, men jag funderar på om det är så här det kommer att kännas? Det är ju löjligt egentligen, att alkohol skulle vara det "roliga", eller "guldkanten" i livet. Vad finns det för andra guldkanter? Vad finns det för alternativa sätt att få en helg, fest eller tillställning att kännas festlig? Eller att lyfta en vanlig sketen vardag när livet känns trist? Tacksam för alla sorters tips och input.

Tycker verkligen inte du ska skämmas ! Minns häromdagen när jag läste din frus inlägg om fylla o konsekvenser av den, kände SÅÅÅÅ igen mig. Inte för att mina konsekvenser gått så långt., MEN att alkoholen med allt vad det innebär "suger musten ur förhålland".

Tycker verkligen inte du ska skämmas ! Minns häromdagen när jag läste din frus inlägg om fylla o konsekvenser av den, kände SÅÅÅÅ igen mig. Inte för att mina konsekvenser gått så långt., MEN att alkoholen med allt vad det innebär "suger musten ur förhålland".

..måste man ursäkta sig om man inte vill dricka...det är ju helknäppt...
Jag ska också delta i en fest där det blir "konstigt ..om jag inte dricker". Eftersom jag ska dricka a-fritt vin så tror jag att "kommer undan" förklaring. Egen flaska...annan ettikett. DETTA ÄR SKITLÖJIGT...jag vet men känner inte för att frontas av andras behov av att alla ska dricka.

Då det kan bli, det hänger i efter tre år ;-)
För de som inte orkat läsa vad som startade hösten 2013 Kan jag avslöja att vi ojade oss inför hur vi skulle hantera Jul, Nyår, Påsken, Valborg ja varje högtid, som för de flesta av oss var kopplad till att dricka i familjens och glad vänner lag.
Fast drack gjorde åtminstone jag nästan alla andra dagar med...
Å så Kronjuvelen-Midsommar. Den högtid när vi i Svea rike inte ens behöver försöka vara måttliga, utan helt och fullt, som traditionen bjuder. Kan - om vi vill- ägna oss åt en rekorderlig tvådagars fylla. Jösses så skönt att slippa den tycker jag idag, och jösses va skönt att aldrig mer behövs ställa till med det elände jag gjort. Drattat i sjön, bränt mig på grillen, snubblat och blödat ner, cyklat omkull, legat med tjejer, som egentligen inte var i min smak, tjafsat med vänner och familj, och sist men inte minst rattfylla dagen efter, och huvudvärk från helvetet. Jo, det är just snyggt hur ungdomens midsommrar sett ut. Fast numera har jag märkt att inte alla är packade redan till grodorna. Inte alla blir dyngfylla framåt natten. Men jag blev, och det tror jag alla alkisar blir.
Känner en gubbe som driver campingen hemma. Han önskar regn från klockan 21.00 då slipper han mycket problem. Tror räddningstjänst och polis tänker ungefär lika dant?!
Glad Kronjuvel på ett alla!
//PP

Vi har knappt pratat med varandra i dag, jag orkar absolut inget alls, är bara så fruktansvärt trött och nere.
Vill absolut inget, bara vara försöka slicka såren och försöka komma igen.
Jag tror att jag måste börja vara mer egoistisk, tänka mer på mig och göra saker som jag tycker är roligt, vill han
med får han följa annars gör jag det själv. Men jag tycker inte det är roligt att göra saker ensam, det är roligare
att vara två om upplevelserna då har man ju något att prata om längre fram, något som är gemensamt.
Varför kan man inte försöka bjuda till lite för varandra, utan det ska gå på den enes villkor?

"en är inte mer än människa" säger ganska mycket tycker jag... JAG, Pinalina som jag kallar mig här på forumet SKULLE gjort exakt som du. Alltså konfronterat och ifrågasatt... ärlighet varar längst, sanningen kommer ALLTID fram, förr eller senare. JAG tycker INTE du ska "skämmas" för att du lyfter fram problemen. Förmodligen enda sättet att lösa dem på. Kämpa på! Få "gubbar" ( kan ju bara svara för mig) som gör det du gjort. Alltså konfronterat ! Det är vad jag tycker det enda du/en/man kan göra i nuläget. Samtidigt så "hejar" jag på din fru som ändå våndas/har samvetskval/ och inte vet varken in eller ut. Styrka till er båda!??

Min fråga är för att om jag bara dricker öl blir jag glad och jovialisk, dricker jag vin kan jag ibland bli irriterad. Dricker jag ren sprit, typ snapsa (vilket händer varannat år typ) kan jag bli konfliktsökande.

Ännu en av alla analyser jag gjort utan att förändra mig som jag vill.

Välkommen hit! Jag känner igen mig i så mycket du skriver... jag är imponerad över alla stora steg du tagit, så många utmaningar där du valt att avstå a. Jag förstår hur du tänker om midsommar, att barnen vill men att du då gjort en kompromiss genom att göra en plan om att åka hem tidigt. Mitt tips, nu i början, är annars att lyssna på magkänslan och avstå de situationer och miljöer som triggar dig. Inte så att du aldrig kan vara där igen, bara att du får mer fast mark under fötterna innan du utsätts för dem.

Tillåt dig att känna att det är jobbigt och att du har rätt att känna så, inte att du ska "stå ut" eftersom det är ditt "fel". Du är värd så mycket, värd att må bra.

Jag tror också det skulle hjälpa dig väldigt mycket att prata med din fru, att släppa in henne och låta henne förstå vad som pågår inom dig, hur mycket du kämpar. Du kan få stöd och även hjälp att planera för de saker som är jobbiga för dig just nu, lägga upp strategier där ni kanske inte gör vissa saker just nu, att du vet att du har henne i din hörna och att ni kan stötta varandra.
En sak som gör det svårt att berätta är kanske att när du väl gjort det är det svårare att backa och låtsas som om det inte är något problem med a. Du gör det svårare för dig att backa tillbaka igen... jag tror inte du vill tillbaka men a-djävulen är listig... förstår att det är svårt att vara sårbar. Här är du ivf trygg, här blir man peppad, inte dömd utan får hjälp även när det är svårt. Man blir lyft istället för nertryckt.
Du är värd det här. Tänk hur stolt din 10-åring är över dig. Stor kram

Jag växte upp med min ensamstående mamma som jag såg upp något så otroligt mycke till. Hon hade ett sånnt otroligt driv och trotts att hon bara var 20 år när hon fick mig, skaffade hon sig en karriär och ordnade det alltid för oss. När jag var 10 började hon dricka med sin dåvarande pojkvän och det var många sömnlösa nätter dom 3 åren dom höll ihop. Mycket bråk och även kunde det leda till fysisk misshandel sent in på natten när dom båda var dyng packade! Han lämnade till slut och jag andades ut. Men det fortsatte och hon hoppade mellan olika destruktiva förhållanden och alkoholen var hela tiden närvarande. Idag är jag 30 och för ca 7 år sedan erkände hon sitt missbruk och skulle ta tag i det, vilket bara ledde till besvikelse eftersom hon hela tiden föll tillbaka. Jag förstod inte först då att hon var alkoholist. Eller jag hade ju alltid försvarat henne och trott på alla förlåt och hur det aldrig skulle bli såhär igen. Efter flera vändor på sjukhus (för att hämta hem henne) och efter blivit kontaktad av polisen (också efter henned handlingar på fyllan) fick jag nog och vände ryggen till. Jag flyttade till ett annat land och har idag begränsad kontakt. Problemet är nu att jag lider av stark ångest och ständiga magproblem sedan något år tillbaka och funderar nu på vad jag ska göra. Allt känns ganska hopplöst kring vår relation och jag vill bara må bra med mig själv!

Helt och fullt faktiskt. Med ditt kontrollbehov är det säkert precis som du beskriver, och just därför den "goa" alkoholen som gjorde dig wild &crazy...
Jobbar fortfarande på att lära mig vara spontan, gå ut och träffa vänner, flirta med en läcker tjej. Ja, det finns då mycket som nästan bara gjorts under inflytande av alkoholen. Just därför behöver vi nog provocera oss själva, och kliva ur komfort-cirkel ibland. Oftast hände inget läskigt-och allt som ofta upplever jag underbara överraskningar!
Kram på dig!
//PP

Plötsligt händer det! Du måste ha tillit för det. Ha nu en bra midsommar!

Fint att du skriver här. Hör finns ju de som haft problemen, och de flesta befinner dig en bit in i tillfrisknandet.
Jag tycker det är mycket bra att du försöker hämta in kunskap, även hur det kan vara för den beroende. Men det är lite klurigt att svara på. Först och främst är det säkert individuellt, hur tillfrisknandet ser ut, sedan naturligtvis hur långt tid det pågått och säkert även i vilka mängder. Du skriver att han typ gick i botten, det är relativt. Jag själv drack redan i unga år ofta och mycket. Jag klarade mig förvånansvärt länge, kanske 15 år innan problemen började bli uppenbara för mig. Säkert hade andra märkt, men ingen direkt konfronterat mig. Sedan började hastigheten på fallet öka, jag misskötte mycket, och toleransen steg. Säkert under 10 år forsatte jag så, innan jag efter ett misslyckat försök 2010, så i november 2013 tog ett nytt beslut. Mycket om mig, men det är för att du ska kunna dra eventuell parallell.
Drickandet ger ändrad personlighet, och jag har själv kännt att den förändras efter en tid i nykterhet. Inte direkt, då var jag mest "hög" på att räkna dagar, humöret gick upp och ner första året. Efter det har jag varit lite dämpad, och en tid även känt mig deprimerad. Drivet finns inte kvar som tidigare, och märkligt nog var jag nog mer på medan jag drack.
Det har sagts här inne att tillfrisknandet tar lika långt tid som resan ner i missbruk tog. I mitt fall skulle det innebära ytterligare dryga 20 år....
Önskan att kunna normal dricka finns hos de flesta. Vissa klarar detta, men andra med min bakgrund ska nog så det ut håren direkt! Att falla tillbaka, dricka ett par år till, nej det är inget alternativ, och även om det kan vara tråkigt att inte kunna vara som alla andra, så är v det alternativet att föredra. Jag förstår din Maggan ganska väl. Drickandet var en vidrig del(kanske den viktigaste) på midsommar, på krogen, på resor. Därför känns det olustigt. Det är som att allt roligt vi gjort har varit förknippat med alkohol. Då tar det tid att kunna ha kul utan. Tror att det kallas inlärda beteenden, och vi måste lära på nytt.
Vidare är det tyvärr ingen självklarhet att relationer automatiskt blir bättre när missbrukaren slutar med alkoholen. Ibland tyvärr tvärt om. Åtminstone i början. Ja, jag tror du får ge detta lite tid ,
Och jag är väl medveten om att detta är minst lika svårt som för den alkohol-sjuke. Men håller tummarna för er.
Långt blev det, hoppas du kan ta med dig något av detta?!
//PP

Känns som jag kan typen eftersom jag är en sådan själv. Herregud vad jag planerat alkoholinköp och vad viktigt det varit för mig att andra druckit. Nu inser jag att det varit för att dölja mitt eget missbruk. Var stark på fredag och om du är det minsta tveksam så kör bil. Det brukar vara den enda ursäkten som funkar på sådana människor som gärna vill ha någon att dricka med. Jag tror på dig!!

Det gör faktiskt skillnad att man får stöttning från snälla människor här. Är så van att fixa precis allt själv...och hålla reda på alla andra, både hemma och på jobbet.
Nästan precis efter mitt förra inlägg fick jag sms från värdinnan på midsommar, där hon räknade upp all dricka hon köpt, men inte ett ord om nåt annat, vet ju vad hennes fokus kommer vara. Orkade inte ens svara. Tar den diskussionen då...

Jag letar nog både hyra och köpa och har även börjat titta på ett större område vilket skulle innebära min son antagligen behöver byta skola, men om det är det som ska till så får vi lösa det. Jag har inga stora krav heller för boendet, mer än att det ska vara beboeligt och att jag har råd med det. Om det är fint eller fult eller nytt eller gammalt eller ens stort eller litet är inte så noga, så tror inte min obefintliga kravlista är nåt problem ? Bara området är inom skolskjutsavstånd så är det bra nog. Har satt ut lite trevare via bekanta och läser alla annonser så hoppas jag nåt lämpligt dyker upp som är utan mögel åtminstone, vilket i stort sett inget av ställena jag sett hittills saknat...

Oj vännen vad jag lider med dig. Förstår om du är helt slut idag! Bra om han fattat du menar allvar, att han förstår han inte kan köra på som vanligt och du bara fortsätter vika dig hur han än betett sig. Han har passerat ett allvarligt stadium när han gett sig på dig, och det ska du inte glömma oavsett hur illa det ändå känns att ni nu tvingas bryta upp. Om han kan bevisa han kan ändra sina dryckesvanor och verkligen förstå vad han gjort dig kanske ni senare kan ha en framtid ihop på lika vilkor för båda, men nu har du som du själv säger redan gett för mycket av dig och det är inte hållbart.

Sänder dig mycket styrka!

Kan också vara viktigt att tydliggöra för sig själv + att identifiera risksituationer. Att ha dessa på näthinnan, eller ständigt ha med sig, t ex i sin mobil, kan vara ett par verktyg som kan funka när suget kommer. Vad tror du om det?

Jag tar till mig av vad du skriver Tombor,
jag ska fundera på varför jag dricker!
Vill bara så förtvivlat inte dricka mer men är så rädd att glömma det....

Välkommen hit, en bra start mot något nytt. Du vill leva och vara fri skriver du, härligt! Där har du kanske dina viktgaste drivkrafter i att leva utan nervgiftet som sakta men säkert bryter ner din kropp och själ. Visst, lindring för stunden MEN...., spola fram din film några år till, hur mår du då i kropp och knopp?
Kanske testa att vara nykter ett tag och se hur livet ser ut utan alkoholen?

Du får kanske tagga ner på dina anspråk, men mögelbostad ska ni förstås inte ha. Har du provat att annonsera efter hus att hyra? Väldigt många vill inte sälja hus men kan tänka sig att hyra ut. Eller så får du bara bita ihop och ta vad som helst i en övergång. Allt är bättre än att komma hem till honom!