Senaste kommentarerna i forumet

Det är otroligt sorgligt, men det är det enda rätta. Och du verkar trygg i ditt beslut. Otroligt bra gjort! Sitt nu still i båten och försök att landa. Åk iväg med din dotter över midsommar och försök att pausa från alltihop några dagar. Skratta och ha kul ihop med andra är vad du behöver nu. Styrkekram ❤️

Jo jag har nåt som ni inte har en egen lägenhet men det är tack vare att min alkolist är pälsdjurs allergiker. Och jag vägrar vara djur lös.
Jag kommer tyvärr få praktisera på samma företag som han jobbar. Vet inte hur jag ska mig ur det. Eftersom det är slut mellan oss och han är förbannad på mig

Fördelen vi har här att vi kan stötta varandra för vi vet vad det handlar om. Följer dig gärna här och stöttar så gott jag kan! Ge inte upp!!

Idag har vi pratat en del. Jag förstår att det inte har riktigt gått upp för honom att jag faktiskt har fått nog och inte vill längre. Tills idag. Idag förstod han. En blandning av ilska och självömkan som nog mest bara var sorg. Sorg över att återigen misslyckas. Han hade fått för sig/hoppats att jag som vanligt skulle ge efter och att vi skulle finna varandra igen. Jag hade ändå sagt till honom att kanske kanske, om han kan bevisa att han kan hålla sig nykter och är motiverad till att leva ett nytt liv, så kan det finnas en möjlighet till att hitta tillbaka till varandra. Mer än så kan jag inte ge av mig själv. Jag har redan gett för mycket. Men det var inte tillräckligt för honom. I hans världr är det lika med att det är slut. Och det är väl egentligen det det är, men jag vågar inte säga det högt. Så förkrossad av att tänka på hur det kunde ha varit. En lycklig kärnfamilj. Men det var ju inte så det såg ut, bara i mina drömmar!

Så efter att han hämtat på förskolan packade han sin väska och drog. Jag vet inte var, han har inte många att gå till, så antingen är han väl hos sin mamma som bor en timme bort, eller så är han på hotell. Svarar inte på sms, men ok, det ska han slippa att tänka på idag.

Är helt utsliten. Dottern somnade fort ikväll som tur var och själv ska jag också lägga mig tror jag.

Tack för svar! Någon sorts samtalsstöd eller anhöriggrupp skulle nog vara bra. Även om jag haft viss kontakt med hans familj så har det egentligen känts mer som en belastning än en tillgång och jag känner mig väldigt ensam och vilsen i situationen.

Han går just nu på nämndemansgården, vilket är gruppterapi med individuella uppföljningar. Han går dit och får "läxor" som han tycker är otroligt jobbiga. (det är ofta då han dricker) Tror han skulle behöva mer hjälp, vet inte om jag kan göra mer på den punkten eller om det är upp till honom att förstå att det inte funkar..

Tack igen för svaret! Mycket att fundera på, det är bra att få lite perspektiv. Att försöka komma ifrån lite och få nått sorts stöd utifrån skulle nog vara bra.

Klarade mitt mål att dricka 3 öl och sedan åka hem. Det var inte så svårt som jag trodde! Ser fram mot att vakna utvilad och fräsch. Bra för självkänslan!

Igår blev det vin och idag också. Så jag behöver verkligen stanna upp. Jag är verkligen inte så stark som jag gör sken av.

Jag tror att jag är en ganska tänkande människa, jag analyserar ofta situationer och hur jag interagerar och så kommer jag till smarta slutsatser som jag sedan bestämmer mig att följa.

Likt förbannat blir det inte så så ofta som jag vill. Det är väl det som de religösa brukar komma in och säga att människan är svag och behöver en ledare/ande/väsen/gud - whatever.

Nej, jag var nog inte riktigt "mogen" att gå till "normalt" drickande... skit då.

PS. Måste ändå lägga till att jag nästan varje dag drar förbi mitt lokalhak där egentligen de som känner mig bäst sitter. En salig blandning folk. Jag har bara druckit vatten där i 6 veckors tid. Det ger iaf hopp för en del av de andra och visar kanske att man visst kan gå på krogen nykter. DS

Fundera inte så mycket på om du någonsin kan dricka alkohol igen. Ta hand om dig själv och din hälsa. Någonting gör ju att du dricker och många med dig! Jag ex dricker när jag känner mig ensam eller när jag gjort någonting bra och vill fira det! Oavsett hur många gånger du fallet så är du fortfarande en bra människa!! Glöm inte det!

Tack Skånetösen! Oj vad jag känner igen mig i vad du skriver om festbeteende. Det där med att spela upp hela filmen var riktigt bra, det är ju precis så det är! Men så många tragiska filmer jag spelat huvudrollen i.....

Kan samtidigt undra varför det har tagit mig så otroligt lång tid att fatta att jag dricker bort mitt liv.....

Wow vad bra gjort av dig, vill så gärna också lyckas med du gjort.

Skall ta det stora snacket med min fru snart, skäms bara så oerhört för att jag betett mig som en jäkla looser i alla år..... vilket ju är tråkigt men samtidigt något som motiverar mig så oerhört mycket att aldrig bli den människan igen....

Trevlig kväll!

Läser och läser...
Är väll ett stort behov så här i nystarten :)
Lite tankar, kan man helt enkelt säga till folk typ "jag mår bättre utan alkohol, så nej tack" räcket det? Eller måste man erkänna hela problematiken utan tusen följdfrågor??
Kram till alla som kämpar med alkoholen!!

Än en gång så besviken på min man. Skickade ett sms tidig kväll och frågade vad han gör. Inget svar på över en timme och då ett enstavigt svar när det väl kom. Betyder han är full. Hur ska han kunna alls vara nykter när vi kommer hem om det nu andra veckan i rad ska drickas fylla så gott som varje kväll? Och då jobbar han nu ännu på dagarna men det hindrar inte spriten så fort han hinner hem. Blir ledsen och vill inte åka hem i helgen heller. Hur ska man orka i sommar om han ska dricka hela tiden? Letar med ljus och lykta efter boende och har varit och tittat men allt är endera helt för dyrt eller i så dåligt skick så det inte går att bo där (inte för att jag är kinkig men mögel, asbest, konstiga okända lukter och total avsaknad av el och vatten är ett litet hinder för boende med två barn ..).

Roligt att höra från dig, vi har ju "pratat en del förut.
Bra att du fortsätter kämpa och att förhoppningsvi din mage läker ut och
att du får må bra. Hoppas du fortsätter höra av dig det vore kul.
Ha en fin kväll!

Roligt att höra från dig, vi har ju "pratat en del förut.
Bra att du fortsätter kämpa och att förhoppningsvi din mage läker ut och
att du får må bra. Hoppas du fortsätter höra av dig det vore kul.
Ha en fin kväll!

Finns det ingen annan väg, ligger mellan mig och jobbet...

Känns lite lättare idag, men funderar över hur det blir på midsommar. Ska till en familj där det brukar vara gott om A och "mamman" i familjen dricker em del själv, vet att hon kommer pusha för att jag ska dricka med henne. Men jag får se till att vara den som kör...

Hallå
dag 10 kom att innebära 3 sessionen av hypnos o meditation, alla med focus på att må bra och att minska alkoholen med olika medel för att må ännu bättre osv. det jag minns bäst idag var den med rubriken att "släppa negativa ankare" vilket handlade om dåliga / tunga minnen som tynger en och som man kan bli av med och göra om till något positivt och som då gör livet lättare och därmed få mindre behov av dränka med A...
Ja det var kort om denna dagen.. så nu går livet vidare och förhoppningsvis blir jag helt fri från A...
Vid senaste hälsokontrollen hade mina levervärden gått ned med 30% från året innan så det lönar sig att kämpa på.. lycka till du med :-)

Hej på er, ett tag sedan jag skrev sist. Fortfarande nykter och allt väl.

Har nu fått känna på "andra sidan" dvs att försöka resonera med en missbrukare som är i förnekelse. Det är något jag aldrig upplevt förut.
Hemma hos mig bor vi 3 personer på en gård men har separat boende som tur är. Det är jag, killen som äger stället och en kille till som liksom jag hyr.
Den här killen har ett cannabis missbruk. I början när han flyttade hit visste vi förvisso att han rökte på men inte omfattningen av det. Liksom med alkohol så finns det ju dom som klarar av ett rimligt bruk, men så inte fallet med denna killen. Röker på oavbrutet. Han började snart missköta sig och slutade betala hyran. Slutade jobba. Jag och min hyresvärd har försökt peppa honom att söka försörjningsstöd men fick ingen respons, eller han sa att han skulle ta tag i det men det gick över ett halvår utan att hyran betaldes. Under tiden har han suttit och rökt ner sig och spelar datorspel.
För 2 månader sedan lyckade han äntligen ta tag i det och med hjälp av en kurator nu fått försörjningsstöd. Vilket såklart är positivt men det är ändå helt sjukt han inte tagit tag i dt tidigare. Han har själv erkänt att rökandet är ett problem och att han är missbrukare innan men nu verkar det som han har tänkt om...
Han blev inlagd på psyket nu i sommar och när han var på hempermis över en dag frågade vi honom om han varit ärlig mot läkarna angående rökandet. Det sa han att han hade. Han sa att han ville ha hjälp och komma tillrätta med sina problem. På psyket gjorde dom tester på honom och han var undernärd och led dessutom av allvarlig vätskebrist. 15 kilos undervikt. Ganska allvarliga konsekvenser av missbruket alltså. Men han var väldig uppåt och sa att det kändes bra att inte röka (han höll sig ren under tiden på psyket). Dom hade satt in mediciner som han tyckte fungerade jättebra.
Men så fort han blev utskriven började han röka på igen. Dagligen. Från morgon till kväll.

I samband med att han gått över flera gränser som jag inte orkar gå in på nu kan bara säga att det rör sig om saker som borde vara självklara att man inte gör fick vi ha ett husmöte. Under detta möte togs hans rökande upp då detta ligger till grunden av hans beteende. Vi blev då varse om att han har gjort en helomvändning och förminskar och till stor del förnekar att rökandet är ett problem. Argumenten var att han med dom nya medicinerna mådde så bra att det inte var ett problem längre. Att rökningen inte var "den enda anledningen" till hans problem, vilket iofs är sant han har även psykiska problem
med ångest och paranoia. Vi försökte att förklara för honom att dessa besvär förvärras när man missbrukar. Detta slog han ifrån sig. Han mår ju jättebra nu... Han ska få träffa en psykolog nu för att bearbeta sin barndom som var jobbig pga en alkoholmissbrukande styvpappa. Även detta var ett argument för varför han nu röker igen "jag ska gå igenom min barndom först". Jag har ju själv omfattande erfarenhet av missbruk, taskig barndom och psykisk ohälsa och försökte förklara att man inte kommer vidare så länge man missbrukar. Det går inte att på ett bra sätt komma åt sina känslor om man ständigt är påverkad. Det gick inte in. Hans ide är att lösa alla problem medans han röker och när dom är lösta finns det ingen anledning att låta bli för han gillar ju att vara stenad. Jag kontrade med att jag gillar att vara full (har ju berättat om mitt missbruk). Men det var inte alls samma sak tyckte han, han fungerade utmärkt när han var pårökt. Trots en hyresskuld på 10.000, en kropp som ligger på gränsen av svält samt vätskebrist. Kan tillägga att han dom senaste 10 åren har blivit utslängd 9 gånger (!!!) från kompisar han bott hos. Eller dom var hans kompisar, nu vill dom inte veta av honom.
Sedan kom ett mycket märkligt motargument.

Jag: "Jag har kämpat som fan i hela mitt vuxna liv att komma tillrätta med mina problem men det var inte förren jag tog tag i mitt missbruk som det lossnade"
Han: "Och hur gammal var du när du slutade dricka?"
Jag: "...äh, 38..."
Han: Ja, OCH JAG ÄR 34!!!

Kan för mitt liv inte hitta någon logik i det resonemanget. Det är bara att konstatera att det verkligen inte går att nå en missbrukare som förnekar sina problem. Jag är så glad att jag inte missbrukar längre. Är ledsen för hans skull men det finns inte ett skit jag kan göra åt det. Sorgligt men sant.

Jag uppskattar dom verkligen och skäms för att jag varit inne och läst vad hon tänker/känner. Jag kommer att ge oss ett sista försök, i nöd och lust säger man ju.....

För ditt inlägg!! Det betyder massor!!
Tänker att en dag i taget klarar jag!!
Jag tänker på hur det brukar se ut för mig tidigare, jag kan "lätt" hoppa över att dricka alkohol på midsommarafton och oj vad duktig jag är!! Sedan dricker jag dubbelt upp midsommardagen istället!
I år hoppas och vill jag annorlunda. Men jag är rädd för redan nu känner jag att kanske bara inbillar jag mig! Kanske är det inte så farligt!! Men då ska jag läsa mitt inlägg #2...,

Vi stöttar varandra och med tiden kanske tipsen kommer vad man gör i stället!!

Äh, jag är ny här.

Jag ville bara heja på dej, du har kämpat länge.

Och jag tänkte nån stans att orsaken är personligt viktigare än verkan.
Men det är ju min tanke.

En säng att krypa ner i, en hand att hålla.
Rent fysiskt.
Som ett barn.
Kanske bara behövs en kort tid.

Bara jag som tänkte.

Men så kämpar jag ju oxå mot lusten till noll i ruset ??.

Hejjar på dej.
Ny här men har läst din tråd.

You Go girl!!!!
Jag hejar så mycket på dej!
Så himla mycket!

Det är ändå typ en vecka sen du skrev.
Hur går det?

Mina stora barns pappa va absolut alkoliserad.
Jag gick på alanon.
Det gjorde mej djup deprimerad.
Han dog.

Han år oxå antabus.
Men jag lovar, att det var inte lösningen för honom.
Inte en sekund.
Det vaoffer för antingen det ena eller det andra.
Aldrig så intelligent, respektfull eller värdig som han faktiskt va.
Så han valde alkohol, för han hanterade det känslomässigt säkrare ån både antabus och AA.

Jag lämnade honom, i kris.
Vi höll kontakten.
Han va arg och hämndlysten, så vissa år inte.
Han gifte om sej, jag gifte om mej.

Sista tiden va fin.
Många fina samtal.
Mycket kärlek.

Men det är dåtid.
Om min man idag skulle tvinga i mej antabus skulle jag bli vansinnig.

Jag landar ju bara i frågor när jag läser.
När kände du dej åtråvärd och sexig senast?
Exempelvis.

Varför dricker du?

Jag vet varför jag tycker skumpa är gott.
Jag vet vad det gör med mej och får mej att känna.
Jag ska låta bli utan antabus.
Men jag måste hitta dom känslorna jag behöver.

Och jag ska inte va så skursk.
Haken för mej är att jag hittar bara bara frågor...

En varm hand i sin, en varm kropp som ger kärlek när maran härjar i gryningen, ett leende, ett kärleksfullt hej i telefonen när man ringer och är i vinkelvolten.

Vem skulle nånsin behöva AA eller tabletter då.

Eller känner du att ditt beroende är så kemiskt?
Jag uppfattade det inte riktigt så när jag läste.
Jag såg bara din kamp.

.. jag tror faktiskt att det kan funka!! Testa och berätta :)
Själv snusar jag och det händer att snuset tar slut på kvällen då affären är stängd,, har ibland testat att knyckla ihop en tuss papper och lägga under läppen, det har funkat såtillvida att jag inte gått bananas (självklart har jag dock köpt snus dagen därpå, inte prövat att sluta...)
En annan sak jag börjat tänka på är vad det faktiskt kostar!! En femhundring hit och en femhundring dit på krogen blir mycket pengar till slut...

av det du beskriver är ditt fel, det är hon som är sjuk. Lämna medans du kan, det låter fruktansvärt, hon har ju dragit ner dig oxså i skiten. En sak kan jag säga dig hon är uralkohilst, allt du skriver känner jag igen. Jag är själv alkis, men nykter sedan maj månad, så jag känner till hennes beteende. Hon gör allt för att få behålla vinet i sitt liv, inget annat är viktigt, inte ens du. Kalla fakta, men sant. Hon vet att hon har dig nu, men skulle du lämna vad gör hon då, men det skulle inte vara dina bekymmer. Jag blev så berörd av din rader, och förbannad på alkoholen vad den gör med hjärnan, Jag har haft ett antal återfall, och nu sista gången var det nära, nära att jag inte skulle gå på denna jorden. Men det gör jag ju uppenbarligen och jag är så tacksam, det är ett hårt jobb. Jag finns i tråden Det Vidare livet, om du undrar. Sköt om dig själv och bara dig.
Konstnären

Hej!
Har varit ihop med en alkoholist och precis avslutat det förhållandet, jag gav upp. Har inte själv börjat dricka för mycket snarare att jag blivit mer avhållsam. Däremot känner jag igen det där med ilska. Blev arg som jag aldrig varit förut, skrek som jag aldrig skrikit, sa saker som jag aldrig sagt förut till någon. Kände inte igen mig själv till slut och kände mig förändrad. Trivdes inte med att vara sådan och var det heller inte mot någon annan, bara mot honom. Blev också kallad agressiv fast alla andra känner mig som lugn och snäll. Blev kallad sjukligt svartsjuk fast ingen man tidigare har uppfattat mig sådan. Kände mig väldigt svartsjuk och det var obehagligt. Förstod till slut att det inte hade med mig att göra egentligen utan med att jag helt enkelt inte var trygg med honom och inte litade på honom. Vilket var väldigt befogat att inte göra. Vet inte alls hur det är med dig men det behöver inte alls vara så att Du är psykiskt sjuk (från början) däremot är jag helt övertygad om att man kan bli det ihop med en alkoholist. Dra dig ur och rädda dig själv.

Jag har blivit diagnostiserad med depression, men en terapeut jag gick hos ett tag talade faktiskt om Ptsd, så du har helt rätt. Känner även igen mig mycket i kriterierna för den diagnosen. Tack för ditt svar!

Hej Sannah!

Du har rätt i att det bara är tankar men tyvärr är det ju lika jobbigt ändå. Känner mig också ensam, på det viset att jag inte hade någon som jag kunde tala med innan jag hittade det här forumet. Har också brottats med tankar som vad skall jag slappna av med nu och hur skall jag kunna ha roligt nu? Alkoholen har ju sjukt nog stått för just det, det skojiga och det avslappnade. Jag har dock givit mig fan på att livet skall ha mer att ge när det gäller dessa saker. Jag har ju också familj och det vore ju synd om alkoholen skulle behövas egentligen.... jag är inte där ännu men har gott hopp att komma dit även om det är jobbigt och det tror jag att du också kommer göra. Jag skall inte heller dricka idag!

Ha en fin dag!