Senaste kommentarerna i forumet

@TemporaryPurposa Tack för du kollar in hör hos mig.
Jo jag känner mig nöjd med mitt beslut att skippa alkohol på herrgården. Maken dricker ju inte heller så det blir bra. Och alltid skönt att vakna pigg efter.

Ett tillfälle som påverkas mkt av mitt nya alkoholfria vanor är de spelhelger vi har ganska ofta med vänner. Det har innan blivit en hel del vin. Det har funkat bra under hösten, spelet blir såklart bättre och slippa bakfylla väldigt skönt. Jag har alltid druckit mest av oss, men nu dricker de ännu mer måttligt än innan. Vi ska spela nästa helg och frågan om jag fortfarande inte dricker dök upp, de är lite förvånade tror jag men stöttande.
Hitills har jag bara sagt att jag pausat för att se om jag kommer må bättre. Men nästa helg ska jag nog säga att jag kommit fram till att alkohol inte funkar så bra för mig och att jag vill lära mig ha kul utan.

Vad ska man göra när vännerna dricker?
Har en ny kollega som gärna går & fikar, vi tog en kaffe med bulle igår & summerade jobbet. Så trevligt.
Efter det träffade jag en gammal vän som inte vet att jag är nykter nu, vi käkade & jag skyller å att jag varit sjuk & ska köra imorgon (orkade inte förklara)
Den gamla vännen drack & drack & drack & jag gäspade & ville hem men åååh bara en stund till hette det tills det var sista beställningen… vi hade ju så TREVLIGT
tyckte vännen.
Ja jag är väl mesig men hade inte lust att förlklara… tänkte att ”jösses sådär var ju jag med”!
Inser att jag inte kan hänga med samma folk längre men inte lätt när man passerat 50 med råge att hitta nya.

@truck 17 Tack för att du delar, inspirerande och fint att läsa om att du fått bra hjälp att slå in på vägen mot hållbar nykterhet! Jag har också erfarenhet av Antabus, det var en förutsättning för min längsta nyktra period tidigare. Att få hjälp att mota bort alkoholen från livet var en möjliggörare, efter några veckor var jag redo att stå på egna ben. Jag gick inte i mål den gången, men fick som sagt en positiv erfarenhet.

All lycka och välgång till dig och alla andra som kämpar mot alkohol och för ett bättre mående!

Om du inte tror på Gud, hur "hittade" du din högre makt?

Hej alla och god fortsättning! 🙏

Jag skriver vanligtvis på anhörigsidan och att dricka måttligt, då jag både har en sambo med alkoholberoende och jobbar med att hålla ner min egen konsumtion.
Valde den här gruppen för tänker att ni har tagit er igenom mycket, och kanske har allra mest erfarenhet av tolvstegsprogram.

Jag jobbar med mitt medberoende och har kommit till steg 2. Att acceptera att jag är maktlös inför alkoholen och min partners missbruk har faktiskt sjunkit in på ett djupare plan och hjälpt mig mycket. Men jag har kört fast helt på steg 2.

Jag har en väldigt problematisk relation till religion. Jag har jobbat senaste 15 åren på att göra mig fri från den tro jag tidigare haft. Men då förlitat mig helt på mina egna förmågor egentligen och att ta hand om andra. Nu har jag väl kommit till nån slags slutstation där det inte funkar längre, och jag vill tillfriskna från att försöka hjälpa andra hela tiden och börja leva.

Skulle vara otroligt tacksam du ville dela med dig av din upplevelse av en högre makt. Eller hur du istället jobbat med detta steg! Det kan vara kort som långt, allt hjälper!

@Jempa123 så ljuvligt med snö (i lagom mängder).
När det gäller beslut och hur man delar med sig av dem (eller inte) är ju upp till var och en. Det är så olika mellan individer, hur man själv känner sig och sin omgivning.
Jag har många gånger försökt att pausa, att dra ner på drickat på olika vis. Jag har ibland sagt det till folk och ibland inte. Min man har alltid fått veta men undvikit konflikt, så när jag har sagt "jag behöver nog skippa spånken" har han sagt ok, och sen när jag sagt "jag vill ha en flaska vin" så har han också sagt ok. Han har alltid stått bakom mig men aldrig aktivt hjälpt mig att hålla mig nykter. Han hävdar att han ändå inte kan göra något om jag inte själv har viljan. Rätt ofta har jag önskat att han skulle säga "vet du, du ska ju inte dricka alkohol har du sagt, så nu tar vi en kaffe istället för en öl" eller "nej du sa ju igår att du inte skulle dricka mer så jag tänker inte köpa hem vin, vill du tvunget ha, får du handla själv". Men det gör han inte.
Jag tycker gott han kunde dra ner lite på alkoholen också, men där drar vi båda vårt eget lass och får ta våra egna beslut.

Jag har landat i att vi bara kan styra våra egna val. Inte valen hos dem vi lever med. Men vi väljer att leva med dem, eller att lämna dem. Vi väljer att dricka, eller att låta bli. Vi kan välja att försöka på egen hand, eller att be om hjälp. Vi kan välja att ta stora beslut idag, eller att avvakta.
Jag tror stenhårt på att vi alltid har ett val. Men vi behöver inte alltid ha bråttom med att välja eller att ta stora beslut.
Att välja en promenad är också en del av det hela. Njut av snön!

@Jempa123 Absolut, jag är helt med, och känner igen mig i behovet av att även ge plats för det negativa och svarta, det är en del i att inse och acceptera situationen. Önskar bara du också försöker skapa utrymme för det positiva och ljusa, bit för bit, myrsteg i början är helt ok!

@Thompa_68 🙏🏽❤️ jag lyssnar på dig. Men måste även låta de negativa känslorna ta plats för annars kommer det va lättare för mig att tänka ”det är inte så farligt” men är ju klart inte hållbart på sikt men nu i början om du förstår hur jag tänker

Tack diabetes sköterskan som tog mitt lilla gnyende på allvar om hjälp,
Snabbt var hon i kontakt med läkare som hängde på med recept med anatabuse,alkoholteamet på vårdcentralen som fanns på plats direkt.
Allt började med årlig kontroll hos diabetessköt. 15/12-25 första alkobesök 19/12-25,
Vet inte var orden kom ifrån om hjälp,tyckte samtal var onödigt jag var törstig inte alkis.
Men verkligen älskar besöken,dom bryter vardagen.
Antabusen är min trygghet som Bibeln är för den troende.
Största befrielsen var när jag pratade med min vuxna barn,känner stolthet när jag talar om för andra att jag försöker vara nykter alkis och tar antabuse.
Nu med lite distans så vet jag att jag kommer inte att kunna ta alkohol någon form framöver.
Känns skönt att få skriva av sig lite.
Känner stolthet över alla som kämpar med sina demoner,jag vara bara på god väg till vårblommorna på torget.
Tack för att ni finns

@Jempa123 Känslan av skam och att stå ut en dag i taget är inte märkligt, men det är enligt min erfarenhet inga hållbara drivkrafter till förändring. Försök fylla tillvaron med positiva upplevelser, om än så små i början. Du vill till något, inte desperat fly från något. Bara för att alkoholen haft dig i sina klor är du ingen dålig människa, resten av ditt liv börjar nu, vem vill du vara? Jag hejar på dig!

Anmälde mig till programmet här på sidan. Gjorde audit formuläret och fick 20 poäng. Googlade och fick upp detta:

Mycket hög nivå av problem, en beroendediagnos torde föreligga

Känslan när jag läser det är flera. Men mycket skam…samtidigt som jag redan visste det…

Hej denna snöiga morgon. Nu vet jag inte hur illa det är hemma men kan du avvakta och bara låta det vara ett tag tills du är
mer stabil och har mer ork? Vet inte alls om du hamnar i det som jag lätt gör dvs flykt. I vanliga fall brukar jag döva den känslan med vin men nu kan jag ju inte det. Jag konstaterar att jag inte är nöjd med livet, att det skaver men försöker bara stå ut just nu en dag i taget, nykter ❤️ kram

Nu har jag festat till det alltså. Hade ju inte druckit min värmande och goda favoritdryck här i köket sedan förra året nån gång. Talar inte om nån skadlig och kostsam alkohol utan bara om en kopp med varm mjölkchoklad och tre goda limpmackor. Man kan ju bli lyrisk på rätt enkla grejer om man är lite positiv och inte som så ofta vilket väl gjorts många gånger, och bara måla allt i grått och svart.

Nu är det ju ett nytt och fräsch år med oanade möjligheter. Såg att det är åtta grader kallt ute enligt termometern, men behöver ju inte ut och jaga efter nån luft så vem bryr sig. Lördag alltså och då skulle man väl idag ha nåt extra starkt att värma sig med vid behov. Har ju inte orkat koka på nåt kaffe än i detta nådens år 2026 alltså. Men idag så kanske det blir av...

Hade i natt lite knepiga tankar på att kanske köpa nåt onyttigt på bolaget, men då satte min logiska del av hjärnan igång att analysera tillvaron och tänkbara utfall av sådana utsvävningar i alkoholens träskmarker. Konverserade lite med en sån där händig svarsmaskin och bollade lite tankar hit och dit och det målades upp en del olika scenarier som fick mig på bättre tankar. Det är inte så dumt med modern teknik ibland. Kör alltså alkoholfritt vidare.

Ha en fin dag!

@Surkärring vad jobbigt o bli akut sjuk även om det på nåt sätt medförde en vinst då på ett sätt. Relationer är så svårt men tänker inte ta hand om det idag. Det får komma längre fram. Jag har dock inte berättat för min man än att jag vill sluta dricka helt. Har inte orkat och så skäms jag oxå. Men kommer ju behöva göra det…han hade mått bra av att drastiskt minska han med, dricker lika ofta som jag men oftast mer. Men jag tror han bara kan kapa utan problem liksom. Jaja detta får bli en senare diskussion. Ska snart ge mig ut o promenera i ett snöigt Stockholm 🙏🏽

@Thompa_68 jag vet ju inte alls men då jag uppenbarligen inte kan vara här o nu så borde det ju vara bra… ☺️

@Jempa123 tack ska du ha ❤️
Det är fascinerande hur de dagar som i början låg så långt framför mig, nu ändå har passerat.
Det är också intressant hur livet kan vända, ganska snabbt.
Jag blev akut sjuk, och efter det var det ingen tvekan, vill jag undvika risken att bli sjuk igen (och det vill jag, till varje pris) så måste jag låta bli alkoholen. Det hela låg utanför mina egna val, på ett vis.
Även om mitt tillstånd inte var pga alkohol, så är risken för återinsjuknande väldigt starkt kopplad till det, så det var bara att lägga av. Alkohol skadar min kropp, det är väldigt tydligt. För många är kanske skadornas tecken mer diffusa och utdragna över tid, och när man inte får så direkt reaktion av alkohol är det svårt att låta bli att dricka, tänker jag.
Ibland sörjer jag alla framtidens festliga kvällar, med middag och rödvin till långt inpå natten, men oftast är jag tacksam för varje morgon jag vaknar och mår bra.
Och jag märkte, om inte innan så på nyårsafton, att det går utmärkt att njuta en härlig kväll med god mat och gott sällskap, utan alkohol.

Jag har funderat på, och pratat lite med min man, om jag nu är en tråkig person som går och lägger mig i tid och som inte lockas av fester. Men det är lugnt. Han påminner mig om att jag hade en helnykter period när vi träffades, och att det inte var alkoholen som gjorde mig intressant för honom. Det underlättar ju för mig att behålla min nykterhet.

Vårt äktenskap kanske svajar men jag är tacksam för att det inte är något akut och det som svajar handlar inte om att någon är elak eller dum, bara att vi är inne i ett kompisläge just nu.
Vi har pratat om drömmar och mål och kanske hittat en gemensam väg att gå, trots allt.
Liksom med så mycket annat, får vi ta en dag i taget. Vi försöker ha blicken framåt men leva i nuet. Och precis som man kan arbeta med sin nykterhet, ibland falla tillbaka men resa sig igen, så kan vi arbeta på vårt äktenskap och hitta sätt att fortsätta vara tillsammans, om det är det vi bestämmer oss för.

@Jempa123 Mindfulness är bra, det är jag övertygad om, har bara haft svårt att hitta tillbaka till det. För länge sedan fick jag möjlighet till en introduktion i mindfulness och yoga i en terapigrupp, och det gav överraskande god effekt. Jag hade låga förväntningar men det fick mig att hitta ett fokus på här och nu som jag saknar. Det blir något att försöka ta mig an detta år.

@Thompa_68 tack snälla du. Denna gången ska jag verkligen försöka göra det genomarbetat. Stanna upp i tanken o reflektionen istället för att springa fram. Jag har så svårt o vara här o nu, i den enklaste stund uppskatta något utan tänker alltid på nästa sak. Tänker att detta kan vara lite av en nyckel kanske. Att hjärnan rusar o då har a hjälpt mig stanna upp. Fast det egentligen bara gör att tiden försvinner…ska fundera vidare på detta idag. Får kanske försöka med typ nån mindfullness eller nåt framåt…massa tankar från mig i ett snöigt Stockholm 🌟

@hejsanhoppsan83 Jag svarar dig i perspektivet av att vara en alkoholist, inte en anhörig, och hoppas du har lite nytta av det ändå. Jag har varit nykter i omgångar under många herrans år och alltid misslyckats, fram till nu. En delförklaring är att jag mest mumlat om att vara alkoholfri till nära, kära och bekantskapskrets om att jag inte dricker för jag kör bil eller något annat svepskäl. Denna gång är jag mer ärlig utan att öppna upp mig helt för annat än en ytterst liten krets av de allra närmaste. De vet att jag nu försöker skapa en varaktig och uthållig alkoholfrihet. Till den vidare kretsen har jag i princip bara sagt att jag inte dricker alkohol för närvarande, och i de flesta fall blir det inga följdfrågor. Någon har undrat vad jag har för mål, hur länge jag ska vara nykter, och då har jag svarat att jag inte har något bestämt mål utan att jag ser tiden an. Därefter ebbade frågorna ut och vi fortsatte en trevlig samvaro.

Jag tror man överdriver farhågorna med att berätta om att man inte dricker alkohol. Man behöver inte berätta allt, folk bryr sig inte så mycket om att man är alkoholfri som man tror. Om någon är enveten kan man ju alltid prata om hälsan och kommande utmaning med halvmara eller fjällvandring. Den största utmaningen jag möter är personer som använt en som dryckesbroder och referens på alkoholintag. Nu när jag inte dricker blir de osäkra på hur de ska agera och saknar alibit att fylla på glaset ännu en gång. Någon gång har det gett upphov till en lätt aggression, men då gick jag faktiskt undan med den personen och sade några allvarsord.

Det finns gott om goda alkoholfria drycker, för mig har det varit värdefullt att ladda hem en ansenlig arsenal att kunna botanisera bland och ställa fram olika varianter av på bordet. Bara för att man är alkoholfri behöver man ju inte endast dricka vatten och sockersöt läsk. Det har också lockat en och annan att prova på och upptäcka att det hänt rätt mycket inom det området den senaste tiden.

Det absolut sämsta jag skulle kunna göra är att försöka dricka kontrollerat under en middag. En alkoholist kan inte ta det första glaset, det går alltid, utan undantag, överstyr förr eller senare. Kanske inte den första eller andra middagen, men till slut blir det eländigt.

Lycka till!

Och just det. Att lösa hem och sambo situationen kräver säkert en hel del energi, kraft och tålamod.
Ge dig själv de bästa förutsättningar att stå pall i stormen. Redan efter 1-2 veckor utan alkohol kommer du vara bättre rustad. Tänka klarare tankar. Ta hand om dig och be om råd och hjälp när det behövs.

Provtänka är ju superbra, jag har provtänkt ett par år, minst. Jag överväger att behålla en fot i arbetslivet med ett konsultavtal med min arbetsgivare under ett par år (tills min allmänna pension kickar in så att säga). Men jag har haft några så jäkla utmanande år med nerskärningar och omorganisationer att jag är rätt ”mätt” på min arbetsgivare som jag i grunden gillar. Jag tror inte jag kommer att aldrig mer jobba, men kanske på lite andra sätt? Så småningom.
Nu börjar vi med boendet så kommer resten efter det. I min horisont finns inte att jobba kvar till 67, på min arbetsplats. Jag tror ärligt talat att jag inte skulle orka. Jag känner mig klar med det anställda livet för jag har jobbat 110%- jämt. När barnen var små, alltid. Haft många underbara chefer genom åren men jäklar så tufft det var på 90-talet med noll flex och ständig jakt på bussen, tunnelbanan för att hämta och lämna.
Idag kan småbarnsföräldrar hantera detta på andra sätt. Arbetsgivaren är mycket mer förstående. Inga av mina småbarnskollegor är på plats 8:15 till 16:45. Man kan jobba hemma (i mitt yrke).
Så jag upplever att jag är trött på stress inte bara för stunden utan för livet 😻
Det blir spännande att följas åt även i denna resa framåt! Kram.

Stort grattis till halvvägs till tre månader!

@Carisie Godmorgon! :-) Alltid kul och kanske också nyttigt att reflektera och diskutera över livet och vad/vem som styr . Så länge man själv axlar sitt ansvar och inte bokstavstroget följer någon högre makt utan tillämpar sunt förnuft och sin egen moraliska kompass har jag inga problem med vad man än har för syn. Visst kan det i efterhand förefalla som att en osynlig hand varit inblandad, men i mina ögon är det mest slumpen som inverkat. Vad som till exempel fått min nuvarande nykterhet att kännas helt annorlunda jämfört med tidigare vet jag inte. Kanske var det någon kraft som verkade denna gång. Alldeles oavsett så är det bara att vara tacksam för varje mått av positiv förändring som skett, oavsett hur man känner att den kommit till. Vi ska också vara stolta över den resa vi gjort.

Så bra och starkt att kunna starta lördagen med bättre klarhet och mindre ångest!
Det är många tankar nu i skallen, det hör till. Låter som en bra plan att fokusera på ett steg i taget, kanske en dag i taget, sen en vecka.
Det är jävligt irriterande i början, dessa känslor att man missar nått när man inte dricker, en sorg när man tänker på en nykter framtid. Men det är nästan alltid alkoholen som luras, nu efter en tid har jag börjat känna ibland det som jag aldrig kunde föreställa mig… att jag inte VILL dricka. Att det är skönt att slippa.
Om hjärnan springer iväg mot framtiden, lek med tanken att denna sommar blir helt annorlunda. Måla upp en drömvision om hur du vill att den ska vara… Vad som är viktigt, vad som kommer kännas bra. Det finns ju stora chanser till förbättring.
Och sen är mitt tips att ta några minuter här och där och köra Alkoholprogrammet, under stödfliken. Mkt bra verktyg. Jag gjorde just kapitlet om känslor. Väldigt hjälpsamt.

@alkoholhjälp Det finns alltid lösningar och hjälp att söka och få oavsett hur besvärligt läget är. Jag har också varit vid ruinens brant och dövat smärtan, självhatet och ångesten med alkohol. Det är först nu när jag varit alkoholfri ett tag som jag förmår se klart och har kraften att komma på lösningar. Att trycka undan alkoholens dövande inverkan är en möjliggörare, men löser förstås i sig inte de problem och utmaningar man har. Be om hjälp, ventilera din situation med andra och tänk utanför de vanliga ramarna är mina förslag, det har hjälpt mig. Jag önskar dig verkligen all lycka och hoppas du kan samla kraft att förbättra hemmasituationen, en sak i taget.

Började min dag på gymmet. Det är häftigt hur det känns efter bara en månad med bra teknik och stöd😊
Gjort en djupdykning i proteinkunskap o ett skönt adhd hyperfokus innfinner sig.
Jag älskar känslan av struktur , styrka och kontroll. Absolut inte bantning ( äter faktiskt mer) .Mår gott i kroppen, kortisolet har slutat att rusa i kroppen, sömnen är bra o endorfiner finns i mörka januari.
Strax ut på PW i snön med en vännina o låta kinderna bli rosiga under en mil.
Perfekt uppladdning för att bli trött o kunna sova ett par timmar i em inför nattens jobbpass.
Tänk att få må så här gott!!!🙏