Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Hur har du det? Frågar eftersom den gråa dagen med lätthet kan bli dimmig.
vänligen
Ikaros

Tack Peter!

Det här är andra dagen efter beslutet att hålla mig nykter (på obestämd framtid). Det känns så bra nu. Jag pratade lite med mannen om det och han håller fullständigt med om att de blivit för mycket, även om han antagligen inte förstår hur mycket det blivit för min del. Det är så sjukt hur fort tankar på alkohol kan komma igen, fast man bestämt sig. Som nu när mannen for iväg på utbildning, barnen leker fint och jag är kvar ensam i köket så går tankarna direkt till ett glas vin, eller en öl. Varför? Jo men vad ska jag annars göra? Tur att vi inte har något hemma för i värsta fall hade jag stått med glaset i handen utan att tänka, det hade gått av bara farten, rent reflexmässigt! Nu loggade jag in här istället och skriver. Ska läsa runt lite och sedan får jag försöka underhålla mig med någonting annat. Kanske skulle jag ta tag i disken, eller ta en lång dusch...

Det kan nog vara bra att prova utan ett tag, så får du se hur det fungerar och kan förhoppningsvis få ut mer njutning av träningen. Det vore ju dumt att äta medicin man inte behöver, tänker jag. Visar det sig sen att du faktiskt behöver tabletterna (antar att de är tabletter, har noll koll på sådant här) så är det väl bara att börja ta dem igen.

Bra kämpat! Fortsätta så!

Bra jobbat Björkek!
Fan vad grym du är!!

Du har varit tillsammans med din man i 32 år och i många år nu har han haft alkoholproblem. Du har på flera sätt försökt att påverka honom och nå honom i detta och han har inte varit villig till en förändring. Nu har du fått nog och väljer att berätta här som ett steg på vägen för dig. Du vill flytta och börja ta hand om dig själv.
Du berättar att han kan bli hotfull och våldsam och att du själv går på spänn då han druckit, du vet aldrig vilket humör han kommer vara på. Som till flera andra här inne vill jag tipsa om Kvinnofridslinjen 020-505050, som du kanske känner till eller läst om någonstans. Dit kan man ringa anonymt, kostnadsfritt och prata om man känner sig hotad på något sätt, fysiskt eller psykiskt.

Hoppas forumet blir hjälpsamt för dig, att du delar med dig såhär är hjälpsamt för andra!

Finns något mer du tänker skulle vara hjälpsamt för dig i den här situationen?

Vänliga hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har hittat hit för du vill få en förändring på dina alkoholvanor och börjat skriva och läsa här som ett steg på vägen. Du har redan hunnit med ett par inlägg och det märks att du verkar hittat något som kan passa dig som stöd. Om du startar en egen tråd kan det ibland göra så andra snabbare svarar dig och att andra kan följa dig. Gör det om du vill såklart!
Vad behöver du just nu för det ska gå så bra som möjligt för dig där du är?

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Jag faller också oftast pga uttråkning. Och stress. Båda de sakerna. Saker man alltid kommer uppleva mer eller mindre så vi måste ju lära oss att acceptera negativa känslor då och då...

Haha ung kille ? jag är nog motsatsen personifierad haha. Ja vad tokigt det kan bli. Man gör sig bilder av alla som skriver och det mesta är nog helt fel. Men det spelar ju ingen roll. Alla har vi ju samma dilemma gemensamt oavsett kön och ålder.

Alltså jag känner exakt samma som du angående att prata med barnen när jag druckit. Jag hatar det. För ibland är det ju allvarliga ämnen som kommer upp eller ledsna. Och då känns det oförsvarligt att vara påverkad. Jag har faktiskt förr tagit ett ganska allvarligt samtal onykter med mitt ena barn och det skäms jag för nåt oerhört. Usch jag vill kräkas på mig själv. Vidriga jag!!

Imorse när jag var på väg till jobbet efter att ha lämnat barn på skola och förskola fick jag en sån ångest. Började minnas saker jag gjort genom åren. Pinsamheter, vidrigheter. Jag blev faktiskt fysiskt illamående.

Tack för denna sida!! För det är så skönt att sätta en del av tankarna på pränt! Egentligen har jag viljat ha en dagbok och skriva om detta i men jag har inte vågat. Rädd att någon ska hitta den. Här känns det tryggare. Även om jag håller tillbaka mycket för att vara privat.

Kom hem först vid lunch idag. Sov knappt alls inatt och i morse hade jag sånt migränanfall så jag inte kunde äta frukost ens. Hemma var allt lustigt nog ganska som vanligt, dottern var inte alls upprörd längre. Skönt det i alla fall. Mannen var lustigt nog inte ens sur. Så är man tillbaka och ifrågasätter om alla bekymmer varit inbillning?

I helgen åker mannens stora son som bor hos oss bort, blir genast orolig för det betyder det är fritt fram för flaskor i garaget igen från fredagen. Skulle inte förvåna mig om det blev en 48 h drickas igen. Tror däremot att jag inte då kan vara tyst även om han inte skulle ställa till med bråk, orkar inte vara snäll och beskedlig när han stampar på en med sitt beteende. Jag Vill bråka, vara obekväm, ifrågasätta och vara Arg. Jag vill Inte bli kränkt, trampad på och förlöjligad. Behöver säga högt vad jag tycker, tänker inte lämna det med den ena gången om han trodde det.

Det har framkommit han har gamla skulder också som jag inte vetat, frågade idag vad det handlar om och han bara viftade bort det som en struntsak. Att få papper med hot om indrivning tar inte jag i alla fall lätt på! Inga stora summor men det gör det ännu märkligare med tanke på att han förtjänar hyfsat. Betyder bara ännu en gång att sprit och hans nöjen gått före nödvändiga räkningar, bakom ryggen på mig.

Stort grattis till din månad!
Skriver under på alla de positiva effekter du beskriver. Är på dag 39 idag och det blir fortfarande bara bättre hela tiden.
Nu kör vi på och du, om en månad har du två!!!

En härlig glimt från din vita verklighet! Visar också på att nykterheten även handlar om de närstående. Blir ju dubbel vinst, minst, att fortsätta vandra på den klara stigen.
Dag 39 för mig idag...
En härlig vecka till dig också!
Kramar E

Vad tror du om att lova dig själv vita dagar februari ut?
/E

Dock, många här på forumet beskriver att de lyckats klara normalt socialt drickande en, två ,tre osv gånger. Sedan går det överstyr - igen. Bra att ha med sig i bakhuvudet...
Härligt att du kämpar mot att helt skippa att dricka i ensamhet. Kan ju bli hur mycket som helst i det läget.
Kämpa på!!!

Dåååå hänger jag med oxå Sisyfos :)
Tack för att du delade med dig ?

Så härligt att du inte ger upp! På söndag blir inledningen på den vita seglatsen. Kanske det startar med gropig sjö, men det kommer att lägga sig och bli mer och mer harmoniskt. Ge inte upp i början bara, så kommer du att få känna vinsterna och en starkare vit vilja. Bra att du inte kör alkoholindränkt ända in i kaklet, utan tar det lugnt med några vita dagar fram till den 12:e. Visst klarar du detta!
Veckan har startat bra och idag har jag den 39:e vita dagen om jag räknat rätt.

Är själv fru till en alkoholberoende man. Vi har stretat ihop i över 30 år men nu börjar jag tröttna på att vara någon slags slagpåse för honom som hela tiden pendlar mellan s k "normalitet" och överdriven ilska, gråtmildhet, trötthet, tystnad, pratighet, ångest osv. Han får utbrott som kan handla om s k småttigheter, och grälen är ett faktum eftersom jag själv har fått problem med mitt humör. Har svårt att orka med hans pendlingar upp och ner, orken tryter. När jag försökt att ta upp en diskussion om alkoholen och vårt förhållande, hur det påverkar oss så negativt, blir han arg, ilsken, undvikande, har plötsligt så mycket att göra, hinner inte osv ... Har känt så tydligt att det viktigaste för honom är just alkoholen, att han får ta sig sina öl i lugn och ro för sig själv och att jag är ett stort orosmoment, jag stör och lägger mig i hans drickande. Då jag snart inte orkar med att försöka hitta tillbaka till mig själv efter varje gång det går åt skogen mellan oss, så har jag tagit beslutet att försöka hitta en egen liten lägenhet så snart som möjligt. Hyresrätt är svårt, då jag är pensionär med den inkomsten det innebär, men ska försöka låna av en person jag känner, som vet om min situation. Så stå på dig, jag vet att det är svårt, och att man sörjer den person som man en gång trott och hoppats på. Men ta hand om dig själv.

Ja alla äro vi olika, det ena funkar för någon och något annat funkar för någon annan. Skönt att du hittat något som funkar för just dig. Kreep up the good work ?

Är tillsammans med en man sedan ca 32 år. Sedan vi flyttade utanför storstan, började han dricka mer och mer, humöret förändrades till det sämre. Vi grälade alltmer och ibland gick det till våldsamheter, kände mig rädd och hotad. En helt annan person trädde fram, en person jag aldrig träffat tidigare. Har sedan ca 5 år stått ut med hans lovande om en förändring; att vi ska flytta, att vi ska köpa oss en gemensam lägenhet (som ett komplement till det här fritidshuset vi bor i nu). Att vi ska prata med banken om ev bostadslån, att vi ska se över vår gemensamma ekonomi. Jag tror och lyssnar, ser den person som jag gifte mig med en gång träda fram, som är talbar och resonabel. Sedan händer allt snabbt; han får ett känsloutbrott över något trivialt t ex en detalj i matlagningen, i städningen, i vår konversation. Han blir yvig och irriterad, ibland hotande och omöjlig att nå. Sedan vi kom till den här bostaden, har han druckit mer och mer, det är mest öl, men han dricker det i ensamhet ute i friggan och tror inte att jag märker hans förändring. Kommer in och jag vet aldrig vilket humör han är på då. Det gör mig spänd och irriterad själv. Mitt humör har också förändrats, jag får allt svårare att behålla min jämvikt och balans. Han sårar och ber mig aldrig om ursäkt, lovar en sak, håller den aldrig, eller ändrar sig snabbt, vill bestämma helt själv. Känner mig som ett sorts påhäng, en "ko i köket" som ser till att lagad mat kommer till munnen. Nu har han börjat torrhosta, låter som astma för mig. Men han har aldrig haft astma. Han har däremot struma som han medicinerar för. Tar prov en gång om året och när han senast fick ok från läkaren om hälsan, så var det tydligen fritt fram för fortsatt drickande. Han vägrar diskutera varken vårt allt mer dåliga förhållande, eller sitt drickande. Nu känner jag att jag inte längre orkar hålla mig kvar här (och ta hand om). Ser mig om med ljus och lykta efter en egen liten lägenhet, så jag kommer härifrån.

hahaha, ja men visst är det. Satt själv o småskrattade lite för mig själv när jag kom på att jag satt o googla på "Hitta saker att göra för sig själv"...tragiska människa! Men som sagt 3! saker också, gäller o sätta igång direkt...kommer jag hinna?
Men d jag tänkte på såhär i efterhand att ja visst kan jag gå till gymmet, jag är på gymmet men i mitt huvud är jag inte påa gymmet och framförallt känns jag mig bara stressad...
men samtalet kändes ändå bra, vi började prata om vår ekonomi, min barndom, mina framtidsdrömmar m.m svårt o prata om, svåra frågeställningar som egentligen borde vara så enkla att svara på. Vad vill du göra om en månad? ja, d vet jag inte för jag vet inte ens vad jag gör imorrn....

InteMera, hur gick det med din hemgång? hann du prata med dottern innan hon hann gå till skolan?

Ja det är helt klart hög svårighetsgrad på att ta hand om sig själv. Det är ju helt galet.
Hur har det gått för dig? Har kanske missat när jag läst. Är du hemma igen?
Kram

Förlåt Nykteristen men ditt inlägg fick mig att fnissa till: ja vad tusan gör man om man ska göra nåt för sig själv? Haha, blir så tydligt och sorgligt komiskt att en så enkel sak känns helt främmande! Och 3 saker, ja det var nästa masters nivå på testet som hemläxa ?

Alla ni andra som skrivit, delat med er och ifrågasatt vad vi håller på med till er vill jag säga ett uppriktigt tack. Vi behöver sanning, ärlighet och raka frågor och åsikter! Det gör ont att läsa endel av det, jag blir ledsen men samtidigt stärkt. Det ni säger är så sant och hjälper mig i det uppvaknande jag är mitt i, smärtsamt men sakta på väg ut i ljuset. Jag ska ta mig ur dethär, om så krypande första biten innan jag kan springa!

Tack och kramar till er alla underbara på detta forum, från alla sidor av samma soppa!

Bra med samtal. Trivs du med den du pratar med? Går det "framåt"?
Det är ju galet när man inte vet man man vill göra för sig själv. Du är fullt upptagen med att överleva.
Stor kram.

Hej
Det är nog din läkare som vet vad som är bäst för dig. Oxascand är en s.k. benzodiazepin och fungerar vanligtvis bra vid nedtrappning men beroenderisk föreligger. När jag avgiftats på sjukhus har jag fått Stesolid också en benzodiazepin men läkare brukar vara tveksamma att skriva ut recept på den. Alkoholister som jag är ofta särskilt känsliga för beroendeframkallande medel på det sättet att de lätt blir beroende av dem.
Lergigan är en kraftfull medicin med muntorrhet och trötthet som vanliga biverkningar. Det är en medicin jag bara tagit undantagsvis.

Den längtan av ro som du tillfredsställer med alkohol kan vara mycket förrädisk. Risk finns ju att du går in i ett medicinberoende vilket kan vara väl så svårt att bryta som ett alkoholberoende.

I ditt ställe skulle jag försöka få en remiss till en beroendemedicinsk läkare. De brukar kunna detta med mediciner mot beroende vilket är en delikat balans för att inte skapa ett nytt beroende.

Vänligen
Ikaros

Va precis på samtal, fick en läxa till nästa vecka...gör 3 saker för mig själv, bara mig själv! Vet ni, jag va tvungen o googla...ärligt vad kan man göra då? Bara för dig själv? Stillestånd i hjärnbalken...d är ju helt sjukt!