Senaste kommentarerna i forumet

Tack, dag tre kommer gå. Den har börjat, den kommer fortsätta och den kommer avslutas när jag lägger mig utan en droppe alkohol i kroppen. Imorgon ska jag försöka plugga igen. Jag tror veckan kommer gå bra men sen på fredag, då kommer nog den första riktigt stora prövningen komma. Vanans makt är stor. Kanske får det bli kladdkaka och grädde för att "fira" helgen.

Läs en bok som inte är studentlitteratur? ?
Det kommer gå bra detta, jag tror på dig!

Kan handarbete vara något? Jag tycker det är skönt/meditativt att sticka och ljudbok. Fast helst bara tyst.

Livet ser ut såhär:
- Teknisk 5-årig utbildning på universitet som kräver en hel del av mig och min hjärna. Jag är på mitt sista år nu.
- Gift med en underbar man och vi har två underbara barn i lågstadieåldern tillsammans.
- Vi bor i en lite stad men har inte föräldrarna i samma stad.

Ett av mina problem är att jag inte har någon ... låt oss kalla de hobby. Förut läste jag mycket men sedan utbildningen började orkar jag inte riktigt. Skolan tar så mycket av hjärnkapaciteten och när jag kommer hem är jag så uppe i varv och behöver få den ... lugn. Att boka in träningspass på eftermiddagen/kvällen fungerar ibland, om maken inte jobbar då. Barnvakt för några timmar är svårfixat. Dessutom kan jag inte sova om jag tränar för sent. Hur som helst så känns det som att läxläsning med de små, städning, matlagning och allt annat äter upp så mycket tid och så mycket ork så när klockan väl börjar närma sig läggdags för de små så vill man bara sätta sig i soffan med ett glas vin och ingenting annat. Det har blivit något av en hobby. Att prova nya märken av både vin och öl. Det finns ju en hel värld av smaker att utforska!

Nu när jag bestämt mig för att vin/öl/alkohol inte är ett alternativ behöver jag något annat att göra de där sista timmarna innan jag lägger mig. Maken föreslog spel. Tv- eller datorspel. Jag tackade nej. Jag har försökt men det är INTE kul. Det är bara frustrerande, jag är dålig på det och blir bara irriterad. Filmer fungerar ibland men jag vill inte bygga upp ett liv runt "dumburken". Vad gör man då? Ett tag funderade jag på att lära mig något, typ ett språk eller att programmera men de blir för mycket, jag behöver koppla bort hjärnan, låta den vila så den orkar med nästa dags studier. Just nu vill jag bara sova. Sova bort de här dagarna så de går lite fortare men de är inte hållbart i längden.

Vaniljsmak, dag 3 kommer gå skitbra. Och vet du vad? Jag tror att det är bra att ta en lite break från allt och bara gråter och vilar och äter och vilar och förlåter dig själv. Har du laddat ner någon mindfullness app i telefonen? Om inte så är det ett tips. Och våga stå ut i känslan, ångest går över. Ge dig själv credd när du lyckats med något litet, det skulle kunna vara en snäll tanke om dig själv. Lyft upp den tanken.
Ang alkohol så sörj inte att du inte kan dricka, vänd om tanken och försök tänka ÅH så skönt, nu slipper jag vara påverkad. Du kan alltid dricka i framtiden men inte idag, för du väljer att vara nykter idag. Du väljer attjobba på ditt välmående idag ❤️
Det blir lättare, det kan jag lova dig. Men du måste jobba med hur du förhåller dina tankar kring alkohol, längtar du efter ett glas kommer du i teorin aldrig slå dig fri helt och hållet. Kram på dig?

Sisyfos: då förstår jag verkligen dig. Speciellt med sömnen.
Misstänker att du redan varit hos någon läkare för att få insomningshjälp?
Vad lustigt att du fått en kick av gräs, de få gångerna jag provat det har jag bara blivit trött eller inte kännt något, men är likt dig jävligt försiktig med det. Eftersom även jag är en beroendepersonlighet, men så länge man är medveten om sina val så tror jag att man kan vara lugn.
Du skrev om att vinsten med att dricka kontrollerat är att slippa behöva vara rädd för A, upplever du en rädsla idag?
Kram på dig finis❤️

(Harmonisk och harmonisk vette tusan haha! Men stabil iallafall ?)

Vilka skrämmande upplevelser du haft! Det du beskriver hör inte till vanligheterna och jag vill gärna rekommendera dig att fördjupa dig i detta med någon inom sjukvården då det kanske är flertalet faktorer som lett till dina anfall. Om inte för att utesluta andra medicinska orsaker.

Fortsätt gärna att skriva här och berätta gärna hur du tänker framöver gällande alkohol.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag har levt med mans drickande i snart 10 år.
Det är en långsam process att hitta sin väg i detta. Har också varit försiktig med "hot" och uttalanden som jag ej kan fullfölja. Fortsätt skriv och läs. Det kommer hjälpa dig så mycket. Du är inte ensam.
Kram

Bra att du hittat hit och tack för ditt inlägg. Du avslutar det med några tydliga punkter. Klokt att du inte ställer ultimatum som du inte förmår fullfölja. Det är oftast ett sätt att förvärra en relation. Ultimatum kan vara ett sätt att ge någon annan en chans att förstå eventuella konsekvenser utifrån det egna valet, inte ett verktyg för att försöka få någon att ändra sig. Så bra!

Du känner fortsatt kärlek för din partner samtidigt som du vill skydda dina barn och ge dem trygghet. Precis som du skriver kan den som lever med någon som dricker utveckla mönster som att exempelvis att försöka kontrollera situationen för att minska den egna oron. Bra att du uppmärksammar dina egna förändringar, det är sannolikt en tuff insikt. Jag hoppas att du får svar av andra användare och att du fortsätter skriva här.

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för ditt inlägg. Så tydligt du beskriver dessa påträngande tanke-sug som tenderar att överrösta allt annat. Samtidigt. Du mot-argumenterar dem genom att skriva här, sätta ord på "den andra sidan". Bra!

Du skriver att du inte blir avskräckt utan att du till och med kan bli lockad av att överleva risker. En del beskriver det som att de "vinner" över risken, att det ger en känsla av odödlighet som håller rädslan på avstånd en stund men att livet allt mer handlar om just risker eller faror.

Jag vet inte alls om det gäller dig men jag vill slänga ut en tankeövning som kan hjälpa dig att hitta fler argument för den andra sidan i din inre dialog. Prova att formulera vad du har att vinna på att vara alkoholfri. I relationer, hälsa, ekonomi, arbetsliv osv. och hur det hänger ihop med dina inre värderingar. Bara detta. Inte vilka eventuella obehag du skulle slippa. Berätta gärna... om du vill.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vilken skrämmande situation du och dina barn befinner er i. Jag har inget klokt att skriva, du har fått så tydliga och fina svar av andra användare. Och det låter som att du tar alla de steg som kan göra skillnad nu. Jag vill gärna säga att ditt val att berätta här på forumet sannolikt är hjälpsamt för andra. Jag blir speciellt rörd av att du kontaktar polis då det säkert är ett tufft steg att ta. Modigt!

Fortsätt gärna skriv här,

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det värmer att se hur ni stöttar varandra!

Vill passa på att skriva några ord om abstinens och att trappa ner själv. En del av oss som arbetar här, arbetar även på Alkohollinjen, jag är ett exempel. Här, som där, rekommenderar vi personer som riskerar att drabbas av abstinens att söka vård. Ibland vill man inte det och då väljer man hellre att trappa ner själv, det är naturligtvis upp till var och en! Jag vill ändå förtydliga att råd nr. 1 är att söka vård då det är vanskligt att trappa ner på egen hand. Det är mycket svårt att veta hur man ska dosera och risken för återfall är stor då tankarna på olika sätt och påträngande ofta upptas av alkohol.

Även om man inte druckit stora mängder alkohol kan man få abstinensbesvär när man slutar eller skär ner. Det man kan uppleva är exempelvis ökad oro, skakiga händer, svettningar eller sömnsvårigheter. Dessa symptomen är obekväma, men varar inte särskilt länge och kan liknas vid en influensa. OM detta inträffar behöver man lugn, sömn och bra mat, det är också bra att ha någon som kan vara med dig eller stötta på annat sätt.

När du slutar eller minska alkoholintaget kvarstår alkoholens aktiverande kraft några dagar vilket leder till att kroppen och hjärnan hamnar i ett överaktivt tillstånd. Ofta börjar abstinenssymtom bli tydliga inom första dygnet av alkoholfrihet eller minskat intag.

Om man upplever något av följande när du slutar dricka så är det mycket viktigt att du kontaktar akut vård. Ring 112 eller ta hjälp att komma till akutsjukvård.

- starka skakningar – du kan inte hålla ett fullt glas utan att spilla,
- kraftiga svettningar och värmekänslor
- kräkningskänslor efter varje gång du ätit
- brist på aptit eller rädsla för att äta
- förvirring – du förlorar till exempel tidsuppfattningen eller har svårt att uppfatta var du är
- hallucinationer – du hör, ser eller känner saker som inte finns där

Som jag skrev tidigare så vårt generella råd, oavsett symtom, att kontakta sjukvården. De kan ge rätt typ av hjälp så att du får bäst skydd mot stressen som abstinensen orsakar i kroppen och hjärnan, och att du slipper lida i onödan. Det är ofta tufft nog att ändra sina alkoholvanor. En läkare kan också hjälpa till att utesluta att problemen har andra medicinska orsaker.

På vår karta under "Annan hjälp" kan ni som vill hitta en mottagning nära er om det skulle vara aktuellt.

Fortsätt gärna berätta hur det går för dig Dadde och tack för att du delar dina erfarenheter här inne!

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack Muminmamman, det är som du säger, man förlorar fokus. Och då vardagstjafset stannar till natten står man där och greppar inget. Tur detta forum finns.

Vi har mycket som är bra också. Men sen många saker som kommer utifrån som jobb, barnens skola, sjuka släktingar, renoveringar etc. Allt sånt som alla säkert har, men som bara kommer in i ens vardag utan att man skulle orka.

Tänkte först, han nog inte hotat med skilsmässa, men jo då vi grälat, så visst. Visst har han sagt att om allt är så illa, då är det väl bäst att skiljas. Jag vet bara inte vad som skulle ändras då. Det jag kräver mest är tidtabeller och planering. Vad jag hört på bekanta, så den diskussionen måsteman ju hålla uppe om man har barn tillsammans. Så känns som vi isåfall skulle välja bort bara det lilla som funkar och ha bara de jobbiga tidtabellerna och vardagstjafset kvar... Och nån kanske skulle tänka jag slipper alkoholen, men den skulle finnas i mina tankar ändå, eftersom han är far till barnen och de ändå skulle vara med honom också.

Ja, precis...tror det får bli så, men som sagt väl valda ord! Känner att jag själv bättre skriver ner istället för o prata. Han har en förmåga att överrösta mig såfort jag öppnar munnen om just sånt här när det kommer till känslor och speciellt hans alkohol. Han vet så väl om att han är stark i munnen, vilket han så gärna säger till om också undertiden vi ska prata..så i hans tycke kan jag inte säga nåt för han trycker ner det ändå därför måste jag skriva av mig så jag också kan få uttrycka mig...om än då i skrift.

... en missbrukare som inte har insikt! Missbruk kallas ju också för familjesjukdom och förnekelsesjukdom, så sant!

Ett sätt att nå, kanske, är att du står på dig, inte anklagar bara konstaterar och att du inte går på hans bortförklaringar och visar det för honom. Du skriver inget alls om han kommer med elaka o kränkande kommentarer, om så är fallet, acceptera det inte, stå upp för dig själv och visa det för honom.

Som föregående skriver, ta hand om dig själv (och barnen naturligtvis) Fundera på hur du ställer upp för din man, hade du gjort lika dant om han inte haft missbruksproblem? Ta inte över hans ansvar, han är vuxen.

Du kommer aldrig att med säkerhet veta vad han dricker, det är inte ens lönt att leta, då riskerar du bara att falla i "medberoendefällan" och allt mer av din tid går åt till att försöka kontrollera hans missbruk.

efter "pekpinnar" som är lättare att säga än att leva efter så kanske ni ska fundera på familjerådgivning, kanske kommer hans missbruk upp här, kanske kan ni få hjälp men det kan också hända att han fortsätter att förneka.

Mina barns pappa är grav alkoholist, vi lever inte ihop längre men för en tid sedan fick han behandling och var nykter några veckor. Under dessa veckor fick jag svar på endel frågor, bla. vad jag kunnat göra annorlunda. Hans svar var att det hade inte funnits något som skulle kunna få honom att sluta, varje gång jag sökte ngn form av hjälp så duperade han dem och klarade sig, han beskrev den enorma lättnad han känt efter det att de tagit hans parti. I dags läget är han allvarligt sjuk pga sitt missbruk och han vet om att han kommer att dö om han fortsätter, ändå är det inte motivation stor nog.

Nu behöver det absolut inte gå så för er, men det är svårt att nu, det är svårt att stå bredvid och inget kunna göra. Ställ krav med konsekvenser, noga uttänkta så du kan leva efter dem. Kommer han hem full så blir konsekvensen... Se till att du och barnen dras in så lite som möjligt i konsekvenserna!

Sist men inte minst PRATA med någon som står dig nära, förneka inte hur det är och sök redan nu samtalsstöd för din del! Om det går att prata med barnen så gör det, ha en öppen dialog, det går att prata med barn som är tre fyra år men det måste vara på deras nivå!

Mycket styrka!!!

Ja, inte vet jag varför jag inte blir glad. Jag söker lugnet med alkoholen istället. Dimman, sömnen. Men jag vet vilken kick du pratar om. Har fått just den när jag testade marijuana och när jag fått smärtstillande i morfinform. Är helt säker på att jag hamnat i ett beroende om jag fortsatt med det. Extremt farligt för mig tror jag. Men alkohol har verkligen inte den effekten på mig. Jag läser om er som får massor gjort och går omkring i ett lyckorus när ni druckit. Så är det inte för mig. Jag tror att jag hör till de som kan lära sig dricka kontrollerat, just därför att jag inte får sånt stort påslag av alkohol. Får kanske heller inte sån ångest efteråt.,. Förutom när jag druckit mig beroende. Då får jag ångest av allt, smygandet, misslyckandet, bakfyllan, oron i kroppen. Sen kan man ju fundera över om det är en förlust att inte få dricka eller en vinst. Och om det är lönt att Lära sig dricka kontrollerat. Vinsten är väl att jag inte behöver vara rädd för alkohol. Å andra sidan måste jag vara vaksam på mitt beteende. Med lite träning så ökar jag återigen min konsumtion och jsg tror att jag kommer närmare och närmare er som får en kick för varje gång och då är jag illa ute eftersom jag ibland har druckit dagligen.
Tycker det låter sunt att sluta med tabletterna. Nu får jag ju inte nån jättekick av träning heller, men där känner jag i och för sig nån slags lycka i att röra kroppen.
Du låter harmonisk, Studenten!

Ja, snart kommer våren. Igår lyste solen. Låt nu den där rosen slå ut i full blom.

Så, andra dagen kom och gick. Jag var nykter igår och jag ska vara nykter idag. En dag i taget, att tänka på imorgon, dagen efter det, veckan, månaden och ännu längre fram skrämmer mig för tillfället. Det känns så sjukt att ett liv utan alkohol känns så främmande. Varför? Varför är det så socialt accepterat?

Jag såg en reklam på sociala medierna om alkohol. Vin var det. Jag blev sugen, direkt, PANG sa det! Senare kollade jag på en av mina favoritserier för att sysselsätta hjärnan (nej, det blev inte att ta hand om disken) och där dricker en av karaktärerna regelbundet. Ett glas vin sådär efter en lång dag. Alla karaktärer dricker, speciellt om de ska firas eller om någon har dåliga nyheter eller om ... Varför är det då? Klart som sjutton man får en skev bild av alkoholen och om att de är ok att ta ett glas på kvällen, fastän det är vardag. Försöker jag skylla ifrån mig nu? Kanske, jag vet inte.

Huvudvärken igår då... jag antar att den är normal. Var så nedstämd och grät hela förmiddagen. Jag vet inte om all den här ångesten kommer ifrån alkoholen eller om alkoholen var till för att döva ångesten men tillslut blev det en enda soppa och nu sitter jag här utan bedövningsmedel. Hur som helst är jag hemma idag också. Jag behöver det. Jag behöver en dag till för att verkligen få må så jäkla pissdåligt som jag mår. Imorgon är en ny dag.

Nä, det är faktiskt inte hopplöst alls. Funderar lite på den livssituation som du beskriver som liknade (och fortfarande ibland liknar) min. Att komma hem rätt slutkörd och veta att nu går det i 110 ett par timmar. Älska barnen, men ätas upp litegrann av alla måsten. Jag hade järnbrist när jag började dricka. Tröttheten var enorm.
Eftersom att jag gjort (gör) exakt som du och smygdricker, så kan jag också lägga till hur dåligt man mår av rädslan för upptäckt. Din fru kanske inte heller hinner reflektera över hur du är. Jag klarade också att dölja drickandet länge, men det är en nedåtgående spiral. Att skriva här är en bra start. Jag tycker att du ska sluta helt en period. Både i veckorna och på helgerna. Det borde vara görligt nu när din fru inte dricker. Sen tror jsg att du skulle vara hjälpt av att se över din livssituation. Kanske gå till läkare för säkerhets skull. Jag vet hur tungt det är att komma hem till de man älskar trött och slutkörd och tvingas köra på några timmar till. Bara för att några timmar senare börja om igen på jobbet. Alkoholen blir som bensin, men de negativa konsekvenserna kommer också. Ångest, oro, hopplöshet, initiativlöshet, känsla av otillräcklighet. Är det något du känner igen?

Igår var min andra dag. Det har varit väldigt mycket ångest och tårar. Jag vet inte om ångesten beror på alkoholen eller om alkoholen var till för att döva ångesten. Tillslut blev det en enda röra. Pratade med mannen på eftermiddagen och då kändes det bättre. Idag är det då dag tre och för tillfället känns det bra. Jag har gett mig själv ledigt några dagar nu vilket är lite dumt då jag också är student, det kommer ju inte in någon vikarie för att ta till sig all kunskap istället för mig... men mitt välmående får gå före nu.

En omstart blir nog bra! Var på din vakt nu och kör igång igen direkt. Jag hade nog perioder av nykterhet som såg lite grann ut som din innan jag började skriva härinne. Nykter, bra kost och motion och sen tycka att det nig inte var så farligt. Börja om ich hamna lite djupare för varje gång. Så dra i nödbromsen nu, tycker jag. Hoppas du är hjälpt av samtalen på jobbet. Kan det ha triggat nåt? Tyckte du inte att du var lika illa däran som.de andra, eller var det nåt annat? Hur kommer det sig att du har anmält dig till den där gruppen förresten? Och kör på nu i 3 mån. Det är överkomligt.

Märker inte din fru att du druckit!?

En bra fotfil, torka ordentligt mellan tårna och en fotsalva ovanpå det efter varje "blötläggning" brukar förebygga effektivt. Med hundar går inte det.

vetter mot väster. Jag har själv valt att ha det så, när jag flyttade in hade jag flera val men det blev rummet med kvällssol. Varför vet jag inte, jag är morgonmänniska och det hade varit naturligare att låta solen väcka mig än att den ska hålla mig vaken på kvällarna, mot min vilja. Jag tänkte helt enkelt inte i dom banorna när jag bestämde mig. Det finns många andra fördelar med just detta rum; det har en balkong så jag kan sitta ute och dricka mitt morgonkaffe, det är lagom stort och det är nära till kaffeköket. Eftersom jag bor i en gammal lärarbostad som en gång i tiden har innehållit tre lägenheter så har jag ett kök per våning plus tre kompletta toaletter. Köket på övervåningen har jag utrustat med en kaffebryggare, och enbart det, därav benämningen. Det är annars ett fint litet kök med bra utsikt över trädgården men jag är bara för lat för att springa upp på övervåningen så fort jag är sugen på något.

Mitt sovrums läge har en liten nackdel som jag upptäckte först idag. Månen väcker mig. Jag vaknade med en välbekant känsla som hänför sig ända tillbaka till min tid i scouterna, när vi var på hajk och ledarna, alldeles för tidigt på morgonen, gick runt och väckte alla genom att lysa med en ficklampa rakt i ögonen på oss, plus naturligtvis en hel del hurtiga tillrop som kändes klart malplacerade långt ute i skogen. Det hade räckt så gott med ett "vargen kommer" eller "tälten brinner" så hade vi varit uppe utan argumentation. Hursomhelst, i morse hade jag återigen den där ficklampan i ögonen men de hurtiga tillropen lyste med sin frånvaro. Klockan var strax innan tre och jag kunde ana ett hånflin i ansiktet på mångubben. Det tog inte lång stund för den att trilla ner från övre delen av fönstret till den nedre, men det räckte gott för att jag skulle vara klarvaken. Att sätta upp gardiner har inte stått högt upp på listan över saker att göra, men har nu avancerat ett antal pinnhål.

Det är dags för lite pedikyr idag, inte åt mig, det är i stället hunden som drabbas. Jag har alltid tyckt det är lite läskigt att klippa klorna på hunden, dom har ju nerver och blodkärl där inne någonstans, så det gäller att hålla tungan rätt i mun när man gör det. Denna min inställning smittar av sig på hunden som tycker att det gott kan vänta ett tag och försöker klargöra denna sin åsikt på ett tämligen högljutt sätt. Men nu har jag hittat ett bra sätt. Jag har ett rangligt bord på hjul som jag ställer hunden på, han tycker det är lite otäckt så han fokuserar helt på att stå så still som möjligt, jag känner mig lugnare och det hela brukar avlöpa utan incident. Annat var det när jag skulle ge mig själv en fotbehandling förr i tiden, det var innan jag upptäckte att det faktiskt finns fotvårdsspecialister att gå till. Jag tyckte inte om proceduren; jag brukade klippa bort valkarna med en sidavbitare och det gör ont, så jag tog mig ofta en liten pilleknarkare innan. Den blev ofta varken en eller liten så mer än en gång har jag vaknat med blödande fötter. Jag har nog tur som har alla tårna kvar egentligen.

Ha en bra dag allihop!

Hej! Vad bra att du hittat hit!
När jag läser din text får jag uppfattningen om att du tycker det här är ett problem, annars hade du antagligen inte varit här. DÅ tycker jag frågan är: Vad vill du göra? Vill du sluta dricka?

Jag tycker Marans förslag på en vit period är bra. Tror du att du kan börja köra en vit period från och med nu?

Japp, du har helt rätt :)
Det är i pillerform. De tar inte bort något "sug" eller gör att man inte kan dricka alkohol heller, utan fungerar som en typ av dopaminförsvagare kan man typ säga. Den där kicken/välbehaget man kan få när man dricker uteblir lixom.
Nu har jag inte testat att dricka med naltrexon i kroppen så jag vet inte hur det känns :)

Dagen idag utan har varit lugn. Märker ingen nämnvärd skillnad. Det kanske tar någon dag? Vad vet jag. Läste att man skulle kunna ta dem vid behöv oxå, om man ska på semester eller på någon större fest. Det känns betryggande att jag ändå har alternativet att ta naltrexon, om det så bara är placebo :)
Huvudsaken är ju att det hjälper.

Hur har din dag gått idag? :)