Senaste kommentarerna i forumet

Hej!
Jodå, mt, det var värt att åka den här gången också. :)

Inatt har jag drömt en mardröm, och jag tror att den pågick mer eller mindre hela natten. Ibland vaknar man ju, går upp en stund eller nåt, och somnar om utan mardrömmen. Men jag vaknade inte av den här, utan den höll på.

Jag drömde att maken valde bort mig för alkoholen. Han hade kommit fram till att det trots allt var värt mer att dricka än att leva med mig. Och han var så medveten om sitt val. Usch och fy, det var inte roligt.

Men! När jag vaknade för någon timme sedan låg maken bredvid mig och slumrade sött och rofyllt. Och nykter. Och kvar hos mig. Ibland kanske det är värt att drömma jobbigt för att bli påmind om hur bra livet är när man vaknar... :)

Ha en bra dag och helg, vänner!
/H.

heter "Vid sunda vätskor - handbok i återfallsprevention vid kemiskt beroende" av Gorski & Miller. Den är översatt av Lars Söderling och han skriver i förordet att det är efterbehandlingen och uppföljningen som avgör prognosen. Jag stötte på den här boken för ca ett år sen och den var en riktig väckarklocka för mig. Det första som står på bokens baksida är att det är ingen konst för en alkoholist att sluta dricka, det har han gjort många gånger. Problemet är att hålla sig nykter.

Tack Victoria för din fantastiska berättelse om din väg! Jag har lärt mig att det är svårt att lämna något om man inte ersätter det med något annat... eller att man inte kan ta ifrån en människa något utan att erbjuda något i stället.
I din berättelse är nykterheten den första ersättningen för alkoholen. Det ger mig ett svar på att nykyerheten måste ha en betydelse för den som ska sluta dricka, det hjälper inte att nykterheten är av värde för någon annan. Sedan måste ersättningen hittas i själva livet, det egna livet.
Jag känner mig ödmjuk inför alla er som kämpat er igenom många dagar och kväller och nätter och som delar med er så generöst!
Ni betyder mycket för många! / mt

Hej Viktoria!
Du skriver så bra om din väg, jag har följt dig tror jag sedan din början och önskar förstås komma efter dig. Ni som varit med ett längre tag verkar i samtliga fall komma till en klokhet och insikt, som gör att ni kan berätta fint om resan. Ni som är kvar här och skriver, glöm aldrig att ni är livlinor ibland till de som inte fattat beslutet än, att ni är så viktiga för att förmedla det finaste, nämligen hopp!
/Fenix

När jag läser det du skriver ovan känner jag igen känslan - tror jag.
Så här var det för mig,
att den allra första tiden som nykter var kämpig, med sug och tristess men också fylld av någon slags speedad tillfredställelse, ja nästan eufori, av att lyckas med den första nyktra helgen, den första nyktra månaden, den första festen, 3 månader osv. Jag fick mycket peppning på forumet bla. Några (få) människor runt mig irl var nyfikna och ville veta hur det gått och hur jag tänkte och kände. Men precis som du kunde jag uppleva där vid halvårs-strecket någonstans att det kändes tungt, när det inte var lika kämpigt längre att avstå alkohol blev det också lite tråkigt. Jag fick inte samma respons och uppmuntran, och jag var inte lika focuserad all min vakna tid på nykterheten. Det var ju faktiskt så att i början upptog nykterheten samma utrymme som alkoholen gjort innan, om du fattar hur jag menar. Det var just här det viktiga kom in, vikten av att förändra mer i livet än att bara utesluta alkoholen. Helt plötsligt fanns det plats över. Den platsen alkoholen tagit, och som senare kampen för att sluta tagit, och nu när kampen kanske inte är lika hård och konstant längre så finns ett tomrum...nu då? Och det är inte helt så enkelt att man bara kan anmäla sig till en kurs i kurbitz-målning och problemet är löst. Det handlar om små justeringar i allt det som är vårat liv, våra relationer, hur vi gör saker, och hur vi hanterar saker. Balansera tillvaron. Ett jobb som tar betydligt längre tid, går långsammare, än kampen med abstinensen.

Det blir långsamt bättre, jag har liksom planat ut och vågar faktiskt tro på att det kommer en tid då nykterheten är integrerad så att säga, inte ett dagligen påtagligt mission i sig.

Jag tycker du gör ett fantastiskt jobb Pianoman, för jag vet vad som krävs för att komma dit där du är idag, och har man det som krävs är man mycket beundransvärd!
Önskar dig och de dina en fin helg

det fina i kråksången - att vara avskalad yttre attribut och präglingar. Hur långt man verkligen är identifierad som det man gör. Även fast man/jag medvetet talat emot en sådan hållning. Hoppas det blev begripligt, ville bara skriva det här just nu. / mt

Allt gott på vägen framåt! / mt

Problemet är kanske att jag inte känner att jag får så mycket cred tyvärr, men det var faktiskt ett helt okej möte idag. Det var väl nån som skrev nått om att det är nått med 6 månader nykterhet. Minns inte vem. Jag närmar mig det nu. Är jättenöjd med min nykterhet och så, men jag är trött jämt. Känner inte att humöret varit det bästa sista veckan. Sover dåligt och drömmer mycket. Kanske är det halvåret jag märker av?

Och det där med att hänga på nätet, det är positivt laddat. Det är bra att titta in bl.a. här nån gång om dagen.
Tänk att jag är nykter idag också! Det ger jag mig själv cred för på favoritkaffestället i Göteborg. Har precis fått i mig en perfekt capuccino. Baristatjejen gjorde ett hjärta i mjölken till mig. Undrarom hon visste hur rätt hon träffade mitt hjärta? Nu går jag strax leende härifrån

och att även din man har en träff som känns resan värd. Önskar er en fin helg. Kram / mt

Håller med föregående "talare"! Var stolt! / mt

Stort grattis till en månad!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Du,åk o bli klappad,du förtjänar det tusen gånger om.
Vad menar du med "hänger på nätet"?---Har du tråkigt???

Pianomannen !!

Om du inte tycker att en månads nykterhet är något att berätta om och vara glad för så kanske du ska ta dig en allvarlig funderare på vad du pysslar med ?!

Åk dit och få cred vetja, det har du ju väl förtjänat...
Klappa dig på bröstet och få någon att lyfta på ögonbrynen..
Du har ju gjort någonting bra....

Jag skulle åka 100 mil om jag visste att jag skulle få beröm, en befogad sådan dessutom...

Så där skulle jag inte ta det "piano", utan ett högre tempo...

/Berra

Dags för eftervård i morgon igen. Ytterligare en månad har gått. En nykter månad.
Men jag vet inte. Det kunde lika gärna kvittat att åka dit i morgon. Det känns inte inspirerande eller roligt.

jaja, positivt tänkande. Jag har varit nykter sen jag var där sist i alla fall. Så vad har jag att säga?
Jag vet hur det kommer bli....

Ledaren: "hur har det varit sen sist?"
Jag: "bra"
Ledaren: "vad gör du för din nykterhet?"
Jag: "hänger på nätet..."

Jaha, åka 35 mil för det

....det är egentligen ingen konstig sak att inte dricka alkohol.Flera på mitt jobb dricker inte alkohol,o även en del grannar jag har...o det första jag tänker är INTE att de är nyktra alkoholister utan att de faktiskt ha gjort ett medvetet val.Att jag inte dricker gör mej inte till en udda person i den kretsen.
I min familj ses jag kanske mer som en udda person(enligt mej själv)eftersom mina syskon dricker väldigt normalt o inte har några problem med att sätta gränser,samt en väninna jag har sedan många år,som inte heller kan se mitt "dilemma".
men i det stopra hela borde det inte vara så konstigt att leva nykter utan alkohol.

Du lever igen, du har tagit kommandot, så himla härligt! Come on girl, you gonna make it! Nu är våren här, fotona dina är så vackra, jag kommer ner och hälsar på, så sitter vi lyssnar på vårfågeln koltrasten. Go girl!

Kram Märta

Kul att det rör lite på sig, och att det pratas om alkohol och dess biverkningar. Och att man faktiskt kan ha kul även nykter. För det kan man ju!

Kanske dags att gå på klubb.
/magnus

mt: :-)

Imorgon är det dags för anhörigträff igen, i behandlingshemmet regi. Träffarna är en gång i månaden, men förra gången kunde jag inte vara med. Så nu är det två månader sedan jag var där senast, och det känns som att det har gått en evighet.

Även om de två månaderna har innehållit en del svåra passager, så är ändå mitt samlade intryck att vi mår oerhört mycket bättre nu än på väldigt länge. Det skall bli skönt att berätta om det för mina vänner i gruppen! :-)

Sov gott, vänner!
/H.

Tack! Vad härligt med vårtecken! :-) Mmmmm.... Här skiner solen också, och även om det är blåsigt så märks det att luften är en annan nu än för ett tag sedan. Här är det ont om hönor, men katten tycker att livet är härligt nu när snön är borta och dessutom blåser det ju omkring saker man kan jaga i trädgården... :-)

Märker du vad fint det nyktra livet är? Fortsätt kämpa, så kommer livet fortsätta så här! :-)

/H.

.

måste säga att det är kul med den rosa elefanten. Har mycket av queer nära inom familjen och ska på ett queerbröllop i sommar. Fint att du har det bra! Jag också, kram / mt

Har ni sett fenomenet som blossat upp på twitter idag?
Hashtaggen #fyllebikten är en del i lanseringen av klubb Sobeer - Stockholms första alkoholfria klubb. Cissi Wallin är en av personerna bakom detta.

#fyllebikten är en möjlighet att berätta om mindre lyckade fylleerfarenheter.
Man kan läsa mer här:
http://www.resume.se/nyheter/2011/04/11/prataomdet-nu-i-fylleversi/

Som värsta McGyver-fasonerna! :) Tur att du kom in så att Lilla Blå inte blev ännu blåare av kölden.

Tack fina Mie!

länge sen jag skrev nåt, men det har varit så mycket annat som tagit energi,
jag har läst allt vad ni skriver, och kände mig lite lätt träffad av pratet om att
det går upp och ner med aktiviteten i forumet... =)

Jag har det bra, jag har flyt just nu, möbler på balkongen, blommor i lådan,
nya garderober under uppbyggnad, ny säng, ny ytterdörr... och just nu inser
jag vad som är viktigt för mig: mitt hem! Allt handlar om det!

Igår lyckades jag med nåt alldeles speciellt... skulle sitta lite i solen och
blåsten på min fina balkong, men eftersom det blåste så skulle jag stänga
till dörren lite, ha den på glänt bara... Innan hade jag pillat lite på en mystisk
skinande vridmoj längst upp på dörren, den är så trög så jag tänkte att man
kanske kunde justera det med den.. men icke...

satt och njöt i solen, skulle gå in och fixa nåt och märker till min fasa att den
bara öppnar sig knappt fem centimeter... den fina glansiga vridmojen var
inbrottsskyddet! japp! där stod jag. ingen telefon, inga nycklar, nada. jag
hade en filt och en flaska vatten, så jag skulle ju klara mig ett bra tag, men
ändå! Fick in armen en liten bit, men inte tillräckligt långt för att komma åt
den där förbenade knappen... men jag skruvade isär hållaren till min fina
balkonglåda, och skruvade ihop den på ett lite annat sätt, och in med armen
och faktiskt, det funkade! Jag kom in! Japp! En stark kvinna reder sig själv!
=)

och visst är det så, vi klarar mer än vi tror, och lösningen brukar finnas där
ganska så rätt framför nosen på oss, det gäller bara att se på saker på ett
annat sätt, förändra gamla vanor och trixa lite, kanske få några blåmärken
och skrapsår på armen av det vassa teglet bredvid dörren, men det allra
mesta går faktiskt att lösa!

Bara för att ni ska får se min räddare i nöden, och min alldeles egna lilla
oas länkar jag till en bild på min facebook...
http://www.facebook.com/photo.php?pid=496409&l=177447c65e&id=1000010029…

KRAAAM!!

Tack! Vad härligt med vårtecken! :-) Mmmmm.... Här skiner solen också, och även om det är blåsigt så märks det att luften är en annan nu än för ett tag sedan. Här är det ont om hönor, men katten tycker att livet är härligt nu när snön är borta och dessutom blåser det ju omkring saker man kan jaga i trädgården... :-)

Märker du vad fint det nyktra livet är? Fortsätt kämpa, så kommer livet fortsätta så här! :-)

/H.

Här skiner den värmande vårsolen i all sin glans och jag får verkligen hoppas på fortsättning i samma känsla också i livet. Massor av måsar flyger och glider förbi här ute där solljuset, glimmar fint i deras vita fjädeskrud. Plockade för några dagar sen den första buketten med blåsippor till Mt, härligt att göra och så mångfa tankar man hinner med samtidigt. Våra hönor och tuppar är ute och gör rent i hallonlandet Hmmm... Men det jag ville säga var egentligen, vårhälsning till dig och din man och livet fortgår. Vi två här hemma skall träffa yngsta barnbarnet i morgon, (med föräldrar förstås) blir trevligt! Hälsningar till Lelas från Mm.