skrev Nykter2025 i 13 dagar

@Lonely Man Tack, idag är det stilla. Ångest finns där och lurar men vet ju att med tid avtar den obehagliga känslan. Nu är det att kämpa och inte falla tillbaka


skrev supportivechaos i Ska jag kontakta hans familj?

Blir bara så ledsen att det är NOLL reaktion alls. Och att han själv inte verkar bry sig öht. Det känns så himla sorgligt att fem sex års relation inte betyder någonting


skrev liman i Villrådig. Vad är sant?

@fooliehutten
Tack. Svårt att veta. Vänt o vridit på allt. Vill bara förstå.


skrev Rike i Att inte kontrollera?

@myssockan
Nej jag tycker inte det..
Som min kärlek sa - ville han så skulle han lösa det ändå.

Han är och du är vuxna. Känner att de blir respektlöst både mot dig och honom och en falsk trygghet? Och när han ”avslöjas” vad gör du då?


skrev liman i Villrådig. Vad är sant?

@Thompa_68
Tusen tack för att du delar med dig av dina tankar och upplevelser.
Det finns nog oftast en anledning att inte kunna sluta o gå vidare. Men livet är ju egentligen vackert o fint. Även om man känner att man inte är värd det ibland.
Det är som du skriver att det är ju bara den berörda personen som kan förändra sitt liv.


skrev fooliehutten i Villrådig. Vad är sant?

@liman, grovt tillyxat andas hans beteende lite münchhausen by proxy. En narcissist som vill ”vara duktig” när du är låg och tappar fotfästet när du är på ’G’. Är det hjärnan hans som kajkat ur av alkoholdemens? Jag vet inte, men tror det är något som ligger djupare rotat. Jag är dock ingen psykolog, så du får ta mina filosofiska utsvävningar som du vill. Jag skickar styrkekramar 🤗


skrev fooliehutten i Jag gör ett försök...

@asdf1973, bra där! Det är viktigt med en bra plan, en som utesluter: ”… ett litet glas kan du väl ta?”. ”Jo, tjena, ett blir alltid för mycket” (min egen replik) 😗🎶


skrev Thompa_68 i Villrådig. Vad är sant?

@Tack för att du delar din historia, jag förstår att du varit med om något väldigt tufft och att du haft ett bra stöd av din partner. Det är som sagt svårt att förstå hur någon medvetet kan förstöra för sig själv. För mig har det funnits ett drag av självhat, att jag misshandlat min kropp med alkohol för att förtjänar elände och lika gärna kan avsluta min miserabla tillvaro med någon form av utdraget självmord. Det låter ruskigt hårt och otäckt när jag skriver det, men det är sanningen.

För att komma ur detta destruktiva resonemang har jag varit tvungen att göra upp med mig själv, acceptera vem jag är och låta det som varit vara. Jag kan inget göra ogjort, men påverka allt här, nu och i framtiden. I den processen finns det egentligen ingen som kan hjälpa, det är en själv som måste komma till insikt och beslut.

För mig låter det som du gett alla nödvändiga förutsättningar på bästa sätt, där alkoholen inte behövs och du förklarat din kärlek och gett förslag på annat i livet. Det finns inget mer du kan göra för att hjälpa, allt ligger nu på honom, det är upp till honom att välja. Förhoppningsvis väljer han dig och avstår från alkohol.


skrev asdf1973 i Jag gör ett försök...

Tack alla❤️

Jag tänker säga en del av sanningen till släkt och vänner, inga vita lögner. Jag ska säga att jag tagit ett uppehåll med alkohol för att jag inte mår bra av det. Jag kommer inte att gå in mer på problemen med smygsupandet och hur länge jag tänkt avstå. Frågar någon så står jag fast i att jag inte mår bra av det, att jag sover dåligt och att uppehållet är på obestämd tid.

Bekanta och kollegor får ta alla vita lögner 😊


skrev Carisie i Jag gör ett försök...

@Bubbelmorsan @asdf1973 Flagyl har antabuseffekt och får ABSOLUT inte tas med alkohol.

https://fass.se/product/19800829000094/pl

Läs under avsnittet mat och dryck. Med vänlig hälsning,
Er sjuksköterska i cyberrymden


skrev liman i Villrådig. Vad är sant?

@Thompa_68
Den här mannen kom in i mitt liv som en ängel för ett år sedan när jag fick min cancerdiagnos. Han har funnits för mig hela tiden och hjälpt till med hästarna och alpackorna på gården, samt varit med på lasarettet vid behandlingar. Han är en otroligt stark människa, men vad jag har förstått så har alkoholen varit viktig för honom under många år, med lite uppehåll.
För mig är det så svårt att se hur han kan förstöra sig själv. Jag kämpar för mitt liv och så tacksam för det som finns. Han har alla möjligheter att kunna sluta. Roliga aktiviteter i naturen med ridning eller promenad med hundarna, springa vid havet. Varför väljer man alkohol då? Det känns som att det blir mer nu när jag inte får cellgift längre och börjat jobba 25 procent.
Han sa redan från början att han måste sluta med alkohol och att det kommer bli mycket lättare tillsammans med mig då jag inte dricker eller röker. Det känns som att han då hade en förhoppning att jag skulle på något sätt hjälpa honom. Men hur? Jag har bett honom, jag har varit arg, jag har gjort lista med för o nackdelar, hittat på aktiviteter, skaffat en styrketräningsmaskin, sagt att jag älskar honom etc...


skrev Andrahalvlek i Jag gör ett försök...

”Upp tidigt nästa dag” är också en utmärkt ursäkt!


skrev Andrahalvlek i Jag gör ett försök...

@Bubbelmorsan Funkar också svinbra! Vita lögner är helt okej i nykterhetens kamp!

Kram 🐘


skrev Thompa_68 i Att inte kontrollera?

@myssockan Japp, i teorin har jag under de senaste 25 åren velat sluta med alkohol flera gånger tidigare, men mest för andras skull och för att jag sedan skulle kunna dricka kontrollerat. Det har misslyckats varje gång utan att jag dragit rätt slutsatser, fram till nu när jag sent i livet genuint avstår från alkohol för min egen skull i första hand, men självklart kopplat till behov av att rädda kvar mina relationer med nära och kära.


skrev Thompa_68 i Villrådig. Vad är sant?

@liman Jag förstår att det är otroligt svårt att förstå hur en person med beroendeproblematik resonerar och beter sig. Det hör tyvärr till sakens natur att man ljuger för sig själv och andra, smusslar och smyger, hittar på ursäkter och bortförklaringar, etc. Allt för att tillfredsställa hjärnans ökande behov av belöning i form av ökande alkoholintag. Jag har varit där själv flera perioder i livet och för mig har det varit helt nödvändigt att först etablera en period av nykterhet, om än så bara någon vecka, för att kunna tänka mer rationellt.

För att på riktigt och varaktigt kunna bryta med alkoholen har det för mig krävts en insikt i och acceptans av att jag utvecklat alkoholism, jag är alkoholist och kan inte dricka kontrollerat som en del andra kan. Då blir den logiska slutsatsen att jag måste avstå alkohol på obestämd tid och hålla mig nykter en dag i taget.

För att uppnå insikt, acceptans och fatta beslut om nykterhet krävs en stark motivation från personen själv. Det är ingen annan som kan skapa det åt en, man måste själv se fördelar i allt från hälsa, relationer och ekonomi, och djupt inom sig känna en avgrundsrädsla för att tappa allt man har kärt i livet och sluta livet ensam, försupen och fattig. Man kan säkert få hjälp i den processen av professionella samtalspartners, men till syvende og sidst är det man själv som avgör.


skrev Rike i Villrådig. Vad är sant?

@liman
Det går inte att förstå fullt ut.
Om du tänker på dig själv stället - vad vill du? Det är det enda vi kan påverka


skrev Bubbelmorsan i Jag gör ett försök...

@asdf1973. Kör penicillin-tricket😀. Kom bara på vad du äter penicillin för bara 😅


skrev liman i Villrådig. Vad är sant?

Man blir så villrådig och orolig. Har så svårt att förstå detta beroende. Och vad är sant? Hur kan man vara så övertygande på morgonen, men sen köra inom systembolaget på väg hem. Jag skulle vilja förstå....


skrev myssockan i Att inte kontrollera?

@Thompa_68 vilken fin inställning. Du förstår och tar ansvar för vad drickandet och beteendet har fått för konsekvenser.
Kanske har dina nyktra perioder kommit mer genuint från dig själv och att du insett att det inte håller längre?
Min sambo vill också ändra sitt drickande i teorin. Men hade det inte varit för mig vet jag att han bara skulle fortsatt. Jobbet och annat funkar, ekonomin är god, hälsan är bra, han blir inte bakfull. Han skilde sig visserligen från sitt långa äktenskap men den relationen var ändå inte bra, så det är han bara glad över.
Jag vet inte, det känns tungt idag. Men vad kan jag göra annat än att försöka och att ge honom en ärlig chans och försöka hoppas och lita på. Vissa dagar känns allt jättebra och sen känns allt hopplöst igen.


skrev myssockan i Att inte kontrollera?

@Majo84 ja, vi har pratat om det här. Jag har bett honom att snälla inte dricka i smyg, utan vara öppen med om han inte kan låta bli att dricka när han bestämt att han inte ska. Han lovade det.
Men problemet är ju att jag inte litar på honom.
En gång i början av relationen när han smygdruckit i flera dagar, bröt jag ihop och sa att jag vet att han har alkoholproblem men det är ännu jobbigare att han ljuger. Jag sa jag vet att du går iväg och har alkohol gömt på olika ställen. Han tog min hand och såg mig i ögonen och sa att jag gör inte det. Men jag stod på mig och sa att jag VET och då erkände han.
Så han kan även ljuga med stor inlevelse.

Nu kontrollerar jag absolut inte alla gånger som jag skulle VILJA göra det. Jag behärskar mig. Och han har aldrig blivit irriterad. Kanske förstår han att han själv förstört tilliten som @thompa_68 skriver.

Vad tråkigt att höra om din mamma. Tycker att du är stark som fattat det beslutet!
Om min sambo inte jobbar seriöst med sitt beroende kommer jag inte heller kunna vara kvar med honom, och det har jag sagt till honom.
Skrämmande med långa perioder av nykterhet och sedan återfall... Hur ska man någonsin kunna känna sig trygg egentligen?


skrev supportivechaos i Ska jag kontakta hans familj?

@Rike Nej, kanske ingen idé att säga att det varit mitt krav men att han inte anser att han behöver hjälp.
Men sen vet ju inte hans syskon om separationen. Är kanske rimligare att han berättar för dem själva.
När vi väl flyttat isär kanske det bästa är att smsa det du skrev?


skrev Majo84 i Villrådig. Vad är sant?

@liman Man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Han vill säkert sluta, men det är svårt om man inte verkligen vill och har rätt motivation. Det låter ju som att han mest tröstdricker för att jobbet är stressigt? Då är ju det en rot till problemet som han skulle behöva ta itu med. Börja där kanske? Och sök råd, som Stark2025 skriver.


skrev myssockan i Barn med en missbrukare som vägrar hjälp

@supportivechaos Jo det där tvivlet på sig själv handlar väl också om ett grundläggande behov av att världen ska vara sammanhängande och begriplig. Eftersom partnern har en helt annan verklighet, blir det ju kaos när man är nära honom och inget stämmer med resten av världen eller sig själv. Och då för att få en psykologisk lättnad, tänker man att han kanske har rätt. För då blir världen begriplig igen.
Det är som barn som lever med destruktiva föräldrar, och tar på sig skulden själva - för då blir världen begriplig och föräldrarna är fortfarande goda (tyvärr blir man själv den felande, men det känns bättre än att hela världen är otrygg).

Jag har inte gått i någon Al-Anon grupp. Den där partnern drack inte och hade inga missbruksproblem alls.
Precis som @stark2025 skriver är det svårt att hitta grupper för stöd efter destruktiva relationer. Jag har gått privat terapi, men det är ju dyrt. Jag hade en studiekamrat på uni som varit i en liknande relation och pratade en del med henne. Såfort jag mötte någon som hade såna erfarenheter pratade jag med den. Sen har jag använt skrivandet mycket för att bearbeta. Men jag känner egentligen fortfarande behov av att gå i någon slags grupp och möta andra och prata om det här, trots att många år gått. Det gör något med en som människa. Jag är rädd i relationer, för jag vet hur tvärt allt kan vända och hur sjuka vissa kan vara. Samtidigt vill man kunna älska igen. Nu lever jag med en som är alkoholberoende. Känner mig så trött ibland...
Men fint att kunna skriva här och känna gemenskap och stöd ❤️


skrev Rike i Ska jag kontakta hans familj?

Jag hade inte tagit upp separation och ultimatum.
Kanske skickat ett meddelande och sagt att nu när ni delat på er så vore du tacksam om de stöttar upp i det som går för det bästa i ert barns bästa?


skrev Majo84 i Att inte kontrollera?

@myssockan Har du en dialog med honom om det här? Nu bara tänker jag rent spontant att han kanske blir irriterad av att du är så kontrollerande, att han känner sig misstänkliggjord och anklagad – men att det kanske hjälper för er båda om ni har en öppen dialog om det här, att båda känner att kontrollerna är till för er båda två, att de är lika mycket till hjälp för er båda två. Så att ni är på samma våglängd och att han förstår varför du vill ha den här kontrollen. Men att det också är för hans bästa, att han kanske kan känna på lite stolthet också när du ringer och han ärligt kan säga att han är nykter.

Jag förstår absolut ditt behov av kontroll. Jag har ju i smyg kontrollerat min mamma, som jag inte helt litade på. Och mycket riktigt började hon smygdricka igen efter ett halvårs uppehåll. Hon hade lovat att vara ärlig om demonerna smög sig på igen, men det var hon alltså inte. Och jag är inte förvånad. Och när jag tog upp det med henne, i en lugn och icke-anklagande ton, så ljög hon mig rätt upp i ansiktet. Och när jag la fram bevis avfärdade hon det bara som ingenting.

Så nu har jag brutit med henne, och gett henne ett ultimatum. Om hon vill ha en relation med mig igen så får hon sluta dricka och ta tag i sitt liv. Det är min situation. Men vi är alla olika såklart.