Senaste kommentarerna i forumet

Idag klarade jag en milstolpe - firande på jobbet med massor av vin och annat. Och jag drack alkoholfritt hela kvällen. Ett stort steg för mig :).

Han kommer att dö av det här. Han är redan borta på många sätt. Han ser förskräcklig ut, eksem som blommat ut över hela kroppen, stapplande gång, vattniga röda ögon. Tjugo år har plötsligt lagts till. Kognitivt är han också förändrad, jag har börjat fundera över alkoholdemens och jag vet inte om han borde köra bil längre. Inte så att han kör onykter, utan det känns bara inte bra. Han som varit en så duktig och trygg bilförare. Allt rämnar. Han är någon annan. Nu börjar en ny fas i denna sorgliga historia. Vad är min roll nu? Måste jag vara delaktig i den här resan mot döden, eller kan jag också bara få ge upp nu? Båda scenarierna känns hemska. Kommer jag aldrig att bli fri? Jag vet att det är en sjukdom, men jag kan inte riktigt acceptera det ändå. Min pappa dog i tarmcancer när jag var 18 år, vid 53 års ålder. Han gjorde allt han kunde för att få några extra år, han lade om kosten och blev vegetarian. Min pappa som älskade fläskkotletter och köttbullar, mat var den största njutningen. Vi fick fyra fina år till, det var fantastiskt. Dumt att jämföra, men min man har inte gjort några större uppoffringar, som jag ser det. Kanske är jag orättvis, säkert kan det vara så.
Han uttalar nu också en önskan om att jag ska finnas med i denna plågsamma färd mot mörkret. Jag vet inte om han tappat verklighetsuppfattningen och inte inser hur illa det är eller om han aldrig på riktigt ägnat en tanke åt hur hans självdestruktivitet påverkat och påverkar hans familj. Jag vet faktiskt inte. Jag kommer aldrig att förstå.

@Nykter2025
Hej o välkommen igen.
Du kan få recept från läkaren vid VC.
Är bara att kämpa på och ge inte upp.
De flesta får återfall och försöker igen tills det går.
Kämpade själv med många återfall tills det vände. Försökte ALLT AA, Länkarna och online grupper. Rekommenderar klipp på YouTube om det här.
Ha de bra

Kram. 🩷🌺

Hej! Jag tycker du är oerhört modig som lyfter det här och jag följer dig gärna på din resa istället för att sänka dig. Känner igen mig i det du beskriver.

❤️❤️❤️

@Bubbelmorsan Så sant! Älskar Clarins nattkräm. Bonus: man får alltid välja tre varuprover när man beställer på Clarins webbsida och de flesta av deras krämer finns som refill. Blir man medlem har man alltid ett "medlemspris" också! 🩵

Hej!

Jag har så många utmaningar och sådan stor problematik.Jag är en högfunktionerande alkoholholist och min man är likadan. Så här: vi har ett fint familjeliv, välfungerande barn och en harmonisk tillvaro. Inga stora bråk, inget kaotiskt på något sätt - snarare tvärtom.

Problemet ligger i att jag ”behöver” ett glas vin när jag kommer hem. Jag känner mig så trött och slut…

Hej!

Jag har så många utmaningar och sådan stor problematik.Jag är en högfunktionerande alkoholholist och min man är likadan. Så här: vi har ett fint familjeliv, välfungerande barn och en harmonisk tillvaro. Inga stora bråk, inget kaotiskt på något sätt - snarare tvärtom.

Problemet ligger i att jag ”behöver” ett glas vin när jag kommer hem. Jag känner mig så trött och slut…

@supportivechaos Det är verkligen inte lätt när man är mitt i det. Killen jag var med sa lite liknande att han ville vara med någon som "tror på honom" och som "vågar följa sin dröm". Alltså någon som ville försörja honom medan han satt och spelade in musik i studion😂
Men då blev jag förstås sårad och undrade hur han kunde säga så. Det var så vansinnigt...

Förstår att du är ledsen men kan ändå säga att på sätt och vis kan det bli lättare att skapa en ny familj när ditt barn är litet. Din nya partner blir mer som barnets riktiga pappa😊 (förstår att du inte kan tänka så långt nu, men det kan bli riktigt bra för ditt barn ändå)

En våldsam kärlek på SVT handlade om både psykiskt och fysiskt våld. Men det började med psykiskt för alla kvinnor som berättade, för att sen gå över även i fysiskt våld. Det var därför de inte kunde lämna även när de faktiskt blev misshandlade, de var så inne i den förvrängda verkligheten. Som skapats av allt psykiskt våld. Och männen hade ju varit så fantastiska först! (Även han som var nära att ta livet av kvinnan, och han började inte bli otäck förrän det gått nästan två år in i relationen!)
Tung serie men väldigt bra, då kvinnorna själva får berätta hur allt hände. Jag fick mer förståelse för mig själv när jag sett den, även om det kändes hemskt också att de här männen finns😢

@Rule74. En nattkräm tjänar man snabbt in efter några dagars nykterhet 👍😍

@Rule74, heja heja dig 👏🩷. Det här ganska snabbt att se förändring i hyn. Unna dig en lyxig nattkräm. Det är så mysigt att smörja in sig på kvällen och ge dig själv beröm för en nykter dag

@Bubbelmorsan Kanske sjukdom eller ibland är man ju bara inte på topp 🏔️. Drick mycket vatten och bota huvudvärken med Alvedon om det inte hjälper. Hur är blodtrycket?

Nyktert är ju hyfsat trevligt 🙏🏼 jag skulle egentligen bara kolla hur länge jag kunde låta bli att dricka... och jag har fortfarande låtit bli i sådär 17 månader. Tänkte egentligen att jag kunde ta ett glas bubbel vid superspeciella tillfällen men oavsett vad som firats så har inget varit tillräckligt för att ta ett glas. Nu känner jag ju tom att det är skönt att slippa dricka. Slippa allt som följer med i kölvattnet och att alltid vara 100% sann och vid mina sinnens fulla bruk 🙏🏼.

Efter två timmars sömn på jobbet i natt är jag lite av ett vrak! Det blir tidig sömn för mig ikväll.
🩵

@Thompa_68. Strongt att gå och träna även om motivationen tryter. Är dom att vara alkoholfri, man ångrar inte ett träningspass. Jobbigast är ju att åka till gymmet, sedan går det ju av sig själv😀💪.

Mysigt med dejtnight. Njut av kvällen och varandra ❤️.

Tillbaka efter återfall och total urspårning. Behöver ta hjälp av proffs. Hur kan jag få recept på antabus, behöver gå till VC imorgon och be om adekvat hjälp

@Carisie, hej👋. Tack för tips och hälsning. Stack iväg på träning efter jobbet idag och det var såååå jobbigt. Kände mig yr efteråt och har nu sprängande huvudvärk. Kan vara sjukdom på G. Kanske därför jag inte är på topp?

Hur som nykter idag och ska så förbli hela november, det är bestämt sedan tidigare😀. Hur mår du!

Du är verkligen inte ensam! Därför vi är här !
Men sök samtals terapi eller vad som helst som kan lyfta dig. Jag har en ai chat jag skriver till när det är kaos, den har verkligen fått mig att se saker klarare så det är ett tips! För när man är i förhållande med dessa män så förlorar nog hjärnan sin logiska förmåga.
Ett annat tips är att skriva ner dina tankar och funderingar, när man ser det på papper så syns vissa saker mycket tydligare.
Ni kommer kunna få ett bra liv ändå du och ditt barn, jag lovar! Kram

@myssockan Tack igen för att du delade allt du gjorde. Det hjälper. Jag tror det är ungefär det jag gör/gjort också. Jag har nu bara bestämt mig att tvinga mig själv göra detta. För jag har så många gånger mått dåligt och sagt att jag inte vill mer. Men nu gör jag det på riktigt. Och det känns surrealistiskt, läskigt.

Och samtidigt känns det helt overkligt att jag för bara två månader sedan satt och pratade med honom om att vi skulle flytta till ett hus tillsammans. Vi pratade om att sälja vår lägenhet, planera framtiden, bygga något nytt. Och nu… nu ska vi sälja den för att flytta isär. Men det var väl då att jag hoppades så mycket. Man lever liksom i en illusion... man drömmer. och den drömmen har gått i kras. Jag får ingen kärnfamilj, den där drömmen om hus, partner och gemensamt barn. Och det känns så jävla sorgligt bara att min son ska bli ett skilsmässobarn såhär tidigt.

Och som sagt, han verkar inte bry sig överhuvudtaget. Han säger ingenting om separationen, ingenting om sorgen eller om allt vi gått igenom. Istället pratar han mer om att börja träffa andra, om att han kanske vill ha fler barn, och samtidigt säger han att han absolut inte behöver någon hjälp. Att han bara behöver “personer som kan stötta honom och peppa honom”, folk som “kan blicka framåt och inte fastna i skit”.
Det gör så fruktansvärt ont att höra, för det suddar liksom ut allt vi har byggt, allt jag kämpat för, och det faktum att hans senaste återfall var för knappt en månad sedan. Inget jag gjort har betytt ngt och han har aldrig tagit något på allvar.

Jag känner mig bara helt jävla värdelös ibland.

Samtidigt börjar jag förstå att jag själv är väldigt, väldigt fast i ett slags medberoende. Att jag försökt så länge att förstå honom, rädda honom, hoppas på förändring, normalisera saker som faktiskt inte är normala. Men att läsa din berättelse – och andras här – hjälper mig att långsamt få tillbaka min egen verklighetsuppfattning. Det ger mig hopp om att jag också kommer kunna ta mig igenom det här, även om det känns som en chockvåg just nu.....

Vill du berätta mer om den där dokumentären på SVT? Handlar det också om psykisk misshandel eller är det mer fysisk?

Vad stark du är som har gjort den här resan.

Tack igen för att du delade. Det gjorde mig mindre ensam. ❤️

@Stark2025 Tack för att du delar det här. Det betyder mer än du tror att läsa ord från någon som verkligen varit i samma mentala fängelse. Det du skriver om att hjärnan blir kidnappad… jag känner igen det så mycket. Jag känner verkligen att jag lever i två verkligheter samtidigt – en där jag ser hur sjukt allt är, och en där jag fortfarande tänker “men han är ju också så fin och snäll”. Min hjärna vill inte acceptera att han är båda delarna.

Det du berättar om Al-Anon, anhörigdagar och att höra hur beroendepersoner vanligtvis beter sig… det träffade mig. För jag inser att jag också normaliserat saker som inte är normala, och nu när separationen är på gång pendlar jag hela tiden mellan klarhet och tvivel. Kan du ge exempel på hur det var för dig??

Jag tycker det är så hjälpsamt att höra att du började se klart när du fick en fot i verkligheten genom andra människor. Det du skriver om att du slutat försvara honom… det är exakt den punkten jag försöker komma till, men det är som att hjärnan fortfarande glider tillbaka in i gamla mönster. Jag är också så rädd, och framtiden känns läskig. Men samtidigt känner jag en liten glimt av lättnad varje gång någon som du beskriver sin resa. Det ger hopp om att det går att ta sig ut ur det här – att man kan få sitt huvud tillbaka. Jag vill och behöver liksom få höra från personer exakt vad de tycker. Jag behöver någon som skriker på mig, få höra vad det är jag är med om. för min hjärna vill inte acceptera det.

Tack igen för ditt svar. Du gjorde mig mindre ensam idag.

@Kärringen tack för ditt svar. Det träffade hårt men på ett bra sätt. Jag har läst om traumabindning och normaliseringsprocessen, och det är nästan otäckt hur mycket jag känner igen. Jag märker mer och mer att det jag upplever som “kärlek” ofta är en lättnad i kroppen efter att det varit kaos, inte trygghet. Det gör ont att inse men jag vet att du har rätt.

Samtidigt är det så läskigt hur jag kan sitta här nu och plötsligt tänka
“kanske överdriver jag? Han kan ju också vara så snäll och fin. Egentligen större delen av tiden. Kanske är det jag som är problemet? Är det ens så farligt det som hänt?"
Det skrämmer mig att jag pendlar så snabbt mellan klarhet och tvivel. Att det är som att allt bara försvinner.

Livet känns så osäkert just nu och jag är orolig för framtiden.

Tack igen för att du vågade vara så rak och ärlig. Det betydde mer än du tror. <3

@Ungtjej981 ja, förstår att det är jättejobbigt att bryta upp och ordna om tillvaron❤️
Men tänk på hur skönt det blir att bara ha dig att rå om och inte behöva oroa dig för hans problem längre.

Just nu kanske ta en dag i taget, tex försöka ordna ikväll om du som @rike skriver har någon att sova hos tillfälligt inatt eller från imorrn?
Om det finns en sån möjlighet får du kanske några dagars lugn utan din sambo då du kan tänka igenom hur du kan testa att ordna det med boende. Du behöver inte veta det nu.

Och jag håller också med ovan skrivna om att försöka vara så lugn som möjligt och inte gå in i diskussioner. Förklara bara att du inte orkar ha det såhär utan behöver komma bort, packa litegrann och resten kan du hämta senare. Förklara mer om ditt beslut kan du också göra senare när han är nykter.

Och det han säger om att det inte är en stor grej är såklart bara prat - det kanske inte är det för honom men för dig är det helt avgörande att han tagit återfall och vill fortsätta dricka. Dina känslor är helt rätt❤️

Skriv hur det går! Kram

Tack så mycket. Jag har också haft ångest i stora delar av mitt liv. Redan som barn. Klarade inte av att gå och handla själv på Konsum, när jag var liten grabb. Har ingen aning om hur jag fick det. Samma känsla kan komma idag också. Men nu springer jag inte hem längre Var tvungen att träffa någon idag. (Skriva ut papper) Han frågade mig. Hur mår du egentligen? Han tyckte tydligen jag surrade för mycket osammanhängande.
Sover man inte bra så blir det kanske så?Gjort några måsten idag Vissa är kvar. Men har kommit en bit på väg
Det får mig att må bättre I morgon tror jag är en viktig dag för mig. Går det bra så tror jag mycket av stressen kommer att försvinna. Om inte så får jag lösa det på bästa möjliga vis

En lite seg arbetsdag börjar nu lida mot sitt slut. Jag är inte alls motiverad till veckans andra styrkepass, men just därför kommer jag att köra det, har inga ursäkter och det är väl bra för karaktären att genomföra något positivt som man inte alls är laddad för. Det tar mig faktiskt bara dryga 20 minuter med uppvärmning och sedan kanske jag unnar mig en stund i bastun för att bara vara och reflektera lite.

Skönt att vakna utan baksmälla och ångest efter julbordet igår, det gick bra även om det var lite stelt i början. Jag hamnade vid inte alltför pratsamma bordsgrannar, men vi fick igång en trevlig konversation till slut. Det är väldigt skönt att komma ihåg vad jag pratat om, särskilt med människor jag inte ser så ofta.

Ikväll har jag en lite romantisk dejt inplanerad med hustrun, det ser jag fram mot. Har kylen laddad med diverse goda alkoholfria drycker, det fungerar bra för mig. Har inget sug som gör sig påmint idag, men garden är förstås uppe som alltid. En dag i taget.

Har du möjlighet att gå direkt och bo hos föräldrar eller vän?
Visst är de läskigt, men om du tänker ett år framåt så kommer du med största sannolikhet att vara glad över att du tog tag i det idag.

Försök att inte gå in i samtal osv utan att lägga dn energi på att fokusera framåt. Finns det lediga lägenheter för du bor så kontakta direkt för en visning? Du kommer att fixa detta och det vore ännu svårare om ett år ♥️
Be vänner osv stötta dig i processen
Kram

@Ny dag Hur mår du? Kan du inte skriva en rad, nu var det länge sedan igen.
Vi finns här!

Kramar 🥰