Senaste kommentarerna i forumet

att det ska smaka så gott och att man ska ha kul. Man kan ha en frihets känsla för stunden och man mår bra men den varar inte så länge. Egentligen så är det väldigt sällan man kan säga att det var så roligt att det är värt att ha bakis. Jag har dessutom mestedels något att ha dåligt samvete över, något som jag gjort eller helt enkelt druckit för mycket. De närmaste dagarna vill man inte ens titta på sin spegelbild. Jag själv var nykter 10 dagar och i torsdags tog jag 4 öl, det gick inte helt utför denna gång men jag vet att det kan hända när som helst och det är inte värt det. Egentligen vet jag inte ens varför jag tog dessa öl, jag var inte så sugen att jag inte hade kunnat stå emot. Jag intalade nog mig själv att jag var "värd" att få ta någon öl. Så dumt man tänker.

Tärningen, jag känner igen mig när du skriver att du har någonstans innerst inne redan planerat att ta alkohol, att det är därför du slutar att ta din medicin. Då är det svårt att låta bli eftersom man egentligen redan bestämt sig för att bli full. Jag brukar planera att städa/tvätta/laga mat o s v t e x på lördag så gör det inget om jag inte orkar göra något på söndag (kan vara bakis).

Lill-Per, jag vill gärna också planera längre fram i tiden men det är nog ändå bra att planera något att göra de dagar då det känns svårt att vara utan alkohol (fredag och lördag). Nä,nu tar vi nya tag igen. Vi kämpar på...nu är det inte länge kvar av denna helg.

Så vackert du beskriver det. Jag får sköna bilder i mitt huvud av ditt sätt att beskriva din promenad. Självklart fixar du ekonomi, boende och allt annat själv! Du är helt och hållet oberoende!

Kram till dig

LillPer

Jag håller med om att kämpa vidare, men vi verkar vara väldigt få som kämpar, och vill berätta för andra.
Mitt löfte sviker jag som vanligt denna helg också och är långt hemifrån nära o kära, full men inte ledsen, ganska positiv trots giftet i skallen.

Ta hand om er A och Tärningen! Jag lägger mig tidigt i kväll.

LP

Och det är orättvist att du är ensam just nu. Fattar vad du menar med "Själen blöder trots att hjärnan vet och förstår!" men låt tårarna komma. Låt sorgen komma. Även om det någonstans finns någon logik så har du fortfarande rätt att känna dig ledsen.

Massor av kramar och styrka till dig!

gråta är förlösande. Sorgen är tung, jag är ju själv mitt i en sorgeprocess nu, och jag har fått lära mig att försöka använda verktygen jag en gång lärt i början av nykterheten. Återigen så känner jag att prata, prata och åter prata hjälper mig så mycket. Att jag får lasta av mig det som gör så ont.

Kramar ♥

Hål dig på mattan bara.

Tårarna stockas!
Tycker det är så orätt att ligga här ensam och läka operationssåren!
Själen blöder trots att hjärnan vet och förstår!
Varför? Undrar varför? Vad ligger bakom det självklara?

Väljer stanna borta från ett släktkalas i eftermiddag, bara 4 dygn sen jag vaknade ur narkosen. Ingen frågar om mannen kommer trots att jag inte dyker upp. De känner mig så väl att frågor är överflödiga. Underbara familj...

Men ont gör det, tröstlöst ont!
Fan också!

Fortsätt kämpa vill.sluta.
Du har precis som jag en familj och det är den som får mig att försöka. Utan familjen hade jag släppt allt och supit ner mig totalt. Nu kan jag inte göra det och jag kämpar som fan hela tiden.

Hoppas du sköter dig! I morgon är det söndag och då vaknar vi nyktra!

/kram från tärningen

Du har varit stark och klarat dina helger. Själv trillade jag igår. Jag tog inte min medicin helt enkelt. När jag tänker tillbaka så hade jag planerat det här sedan förra veckan. Sjukt att man förlorar varenda gång. Trots att man har trumfen på hand, men tyvärr skiter jag i att ta min medicin lite så där planerat inför fredagen. Suck..................

Hade jag kul då? Nä!!

Nu är det nya tag som gäller för min del och jag hoppas du hänger med.

Bamsekram från tärningen.

Är det såhär framtiden kommer bli för forumet?

Ett nej till alkohol ska inte behöva förklaras och motiveras och det behöver jag heller inte. Och på fester åker jag hem när folk börjar bli dragna för jag orkar inte med det men det gör mej heller ingenting. Men det beror säkert på ålder och umgänge också hur mycket man bryr sej.

med nära vänner och många kramar är dig verkligen väl förunnat.
Önskar dig goda förväntansfulla dagar tills du är där!
Fredagskram / mt

leva i nuet ?

Jotjena !

Just nu så är det en vecka kvar tills jag får åka till Gullbranna och ha en måbrahelg bara för min egen skull !!
Och jag räknar ner och är nog delvis mentalt redan i bilen på väg dit. Jag har nog aldrig längtat så mycket efter denna helg tidigare, jag behöver verkligen denna tid med vänner och kramar.

Och bara 2 veckor efter det så är det höstträff på Gården med spännande föreläsare och goda vänner.

September blir en fin månad med mycket påfyllnad av glädje. Jag behöver det.

har aldrig varit, eller hamnat, i en sån tjat-situation som du beskriver. Men idag tackar jag nej med bestämdhet och ger mig aldrig in i nån diskussion om varför jag tackar nej för det har ingen annan med att göra. Min erfarenhet är att om jag håller huvudet högt och ser den som frågar i ögonen så slipper jag följdfrågor. I varje fall oftast. Om personen i fråga är dragen så spelar det inte så stor roll vilka signaler jag ger och då är ju också ev förklaring meningslös.
När fyllan blir för stor i sällskapet drar jag mig därifrån och och det brukar inte vara nån som saknar mig då, de har jämnt göra med att kröka.

Att ge sig in i diskussion eller försöka förklara när spriten har tagit över är meningslöst.

...läsa era varma ord. Självklart hade jag önskat att mannen visat något men nu är det inte så och nu finns ingen ursäkt. Det hade ju känts vuxet och moget om han hört av sig, oavsett med vad. Jag gav öppningen så något tyst krig utövas inte. Allt känns så barnsligt, så lågt att jag egentligen helst inte vill skriva om situationen. Men, det är inte jag som ska ta hand om det där beteendet, bara han själv. Jag vet ju att han kör ett spel med mor sin, med sina nya abrbetsgivare och AA. Han berättar inget om hur han beter sig, vad han reagerar på och hur. Därför är han ensam, en självvald ensamhet och jag hoppas han valt det med eftertanke.
Jag tror mig känna igen mönster, både mina, hans och de som formats mellan oss i hela den här sörjan.

Jag följer min tidsplan och tänker bära med mig det positiva. Denna processen är jobbig men kulmen var i de värsta fyllorna där jag trodde mannen skulle dö. Nu rullar hans liv vidare och han har spelkorten för sin framtid. Hur han väljer använda dem är hans val och det jag får del av är baksidorna. Utåt visar han en helt annan sida och låtsas allt är bra. Märkligt för mig! Trots att mamman är gammal så påverkar hon mannen och därför tänker jag berätta för henne hur livet ser ut för mig. Hur sanningen ser ut men utan förväntning möta förståelse. Han har ju ljugit ihop historier så långt från verkligheten.

Jag mår sagolikt bra i mitt hus och är just nu tacksam över att vi inte hann nästlas in mer i varandras dåtid. Det gör uppbrottet mindre komplicerat, ja, om han inte vill krångla vill säga. Jag kommer fortsätta skriva här...mår bra av det...tack för ni finns...

Kram

Får gåshud när jag läser... Känner så med dig. När du är nyopererad hade det ju varit fint att ha mannen nära, att han skulle bry sig om, ta hand om och kanske göra något lite mysigt, så tänker i alla fall jag, men det hände aldrig för mig i liknande situationer, och jag minns besvikelsen. Du gör ju rätt som tar hand om dig. Jag minns när jag läste att du bestämt dig för att ge det till efter sommaren eller om det var början av hösten, och sedan när ni hade det så gott och jag var så glad för din skull, och önskade att ni skulle få ha det så gott!

Jag är ledsen att det inte blir som du hoppats, men jag är glad att du tar de steg du behöver för att vara rädd om dig.
Du är värd allt gott, precis allt!

Stor kram

för att ni delar med er så ärligt tillbaka. Det får mig att känna mig mindre som ett "freak" och lättare att närma mig en acceptans.

Flygcert, tack för att du skriver du också tänkt så. Jag har skämts för att jag tänker så ibland, man "får" ju inte tänka så och jag har ju inte kunnat säga något om det till honom. Tror inte han skulle förstå och det är ju inte hans sak att reda ut när han har mycket med att bara inte dricka och ta hand om sig själv nu. Jag kan ju förstå både det rimliga och det orimliga med att tänka så. När du skriver att du också tänkt så så blir det lättare för mig att inte döma mig själv, för att jag inte dömer dig om du förstår vad jag menar. Lättare att se det för vad det är.

Mulletant, jag har läst allt du skrivit. Det du skrivit tidigare om demonen och det mörker som ibland kommit över dig och hur du hanterat det har hjälpt mig oerhört att våga närma mig mina egna. Jag har känt igen mycket av det och genom dina ord fick jag hjälp att starta processen att särskilja och separera mina känslor och tankar. Kanske inte våga möta än men åtminstone inte fly helt. Som sagt en process.

Idag är en bra dag med många roliga aktiviteter som jag sett fram emot. Lite möta-demoner-lightvarianten, sådant jag tycker är lite läskigt men länge velat göra.

Kram på er!

och du också. Jag är glad att du ser det trots fysisk och psykisk smärta. Det lugn och den självklara rätten till ditt egna liv du förmedlar och har förmedlat här, har gett mig mycket. All respekt och styrka till dig.

Ta hand om dig och krya på dig!

Tack Santorini och MB för era svar. Man blir glad när någon "ser" en. Att året har varit tufft kan jag inte förneka men samtidigt har det varit ett intressant år jämfört med de tjugo senaste. Jag har verkligen börjat se saker. Som med maken, att kanske inte är genomgod bara för att han aldrig gjort mig illa fysiskt. Som med mig, att jag kan vara riktigt elak. Som med naturen, på min tomt har jag två ekorrar och de tjattrar som bara den. Jag har börjat undra vad de säger till varandra.

Visst är jag "bara" en anhörig nu och din gissning om att jag läst anhörigsidorna är korrekt MB, jag har verkligen läst. Jag förstår inte alltid för en del anhöriga verkar stå ut med vad som hellst hellre än att vara ensamna. Men jag dömer inte längre, bara accepterar att galenskap kommer i många olika former. På lördag blir det dags för mig själv att flytta ihop med en make som jag kanske inte helt gillar längre. Eller så är det vad alkoholen förvandlar honom till som jag inte gillar. För själva mannen är det inget större fel på.

Blev även glad av Santorinis rader om att jag kan. På ytan kan det verka så, men det finns många många gånger som jag legat i stugan och gråtit. För det jag kallat liv är över. Men även mornar när jag vaknat och mått jättebra. Som Santorini sa det så ångrar jag aldrig att jag inte drack igår.

FörundradFia

...för omtankar.

Jo, jag orkar inte med turerna och jag bär inte ansvar för dem. Därför måste jag gå vidare!
Några ord över framtid har inte sagts. Tystnaden talar däremot tydligt i mina öron. Mannen är van andra springer runt och ber om hans intresse. Nu har han sin mamma, 82 år, som den ende som bryr sig. Det är väl minsta motstånd han söker, då ser ju världen ut som han önskar. Vet mina ord om honom nu är helt mina och inte nödvändigt en sanning, men det är min sanning utifrån hur jag uppfattar livet och dess värde. Jag anser livet är värdefullt och värt att leva!

Kram

kan bara beklaga utgången av din resa men jag hoppas att du stannar här och delar dina erfarenheter med andra som går efter dig. Och jag hoppas innerligt att dina gamla planer för hösten står fast.

Krya på dig min vän !

Kram ♥

befriande att höra av dig trots sorgligt besked. Jag tänkte intensivt på dig och hur du har det igår när jag skrev i min tråd... Det är skönt att få veta. Nu förstår jag att du har satt punkt. Eller var det han...? Du har verkligen givit tid och engagemang, tro och hopp till relationen. Jag önskar dig det bästa i ditt fortsatta liv. Kramar och tack för tiden då vi andades i samma rum och gav varandra syre. Allt det bästa, kramar / mt

I oasen är det varmt och tryggt! Där finns jag nu, nyopererad och omhändertagen av barn och svärdöttrar/söner, syskon och vänner. Mannen skrek åt mig efter 4 timmars samvaro, där fick jag nog. Gjorde jobben jag skulle och bad honom vara tillmötesgående. Det var han inte så fyra dygn utan ett enda ord från honom. Han var borta när jag kom hem efter arbete i söndags och kom inte till lägenheten under tiden jag var kvar.
I måndags em tog jag mina kläder och körde upp till mitt hus, så var bestämt.
Igår opererades jag och nu finns jag tillbaka i min oas. Inte ett ord från mannen så det får väl ses som ett tydligt tecken på att han inte vill bjuda upp till dans.

Jag kommer hämta resterande prylar under kommande veckor.
Behövde inga ultimatum eller snack. Löste sig utan! Tragisk alkis/psykiskt sjuk!

Mitt liv går vidare och jag är tacksam jag inte lät mig dras ner i skiten, inte längre ner än jag kan ta mig ur!
Tack alla här! Ni är/var mitt syre länge!
Kram

kan jag bara hålla med Adde.
Nikotinfria cigaretter blev en flopp...

Man måste nog göra upp med de vanor man har skaffat sej ihop med bäste vännen flaskan.
/MB

One of a kind.

Jag önskar dig allt gott med vad du än tar dig för.
Från en hatte och fnatte.......
kramar/A