Senaste kommentarerna i forumet

har testat den. Typ 8 år innan jag valde nykterheten. Så var det med det.

fram... Oberoende var vi skriver kan jag hälsa dig att M-gubben inte heller gillar 100% Blåbär. Han dricker a-fritt (eller lågt) rödvin som jag tycker är rätt mesigt. men alla är nöjda:) / mt

Hur går det för dig Anli? Tänker på dig :)

Är det någon som har erfarenhet av att äta Campral? Har det fungerat bra eller inte alls? Har börjat ta den idag

...låta bli att le en smula när jag läser om gräl.
Inte tänkt så mycket över det kortare gruffet jag och min make hade häromdagen förrän jag läste här nu.
Visst kände jag igen det sura och att min man inte har lätt för att vända utan lite hjälp på vägen.
Men det går inte jämföra med otrevligheterna som varit.
Utan alkoholen får livet andra perspektiv, proportioner och framtidsutsikter utan gränser. Härligt!

Så glad jag hittade dig här mulletant!
Önskar dig en fortsatt bra sommar

Har semester denna veckan och befinner mig med bitvis delar av familjen i stugan på en ö ute i skärgården.
Tar igen mig efter midsommarfirandet och har precis plockat ihop alla flaskor som ska gå till returen, fem kassar och ett parti med kartonger blev det,
Men det blev enbart vid vår stuga, vad svägerskan och svågern fick vid sin får man nästan aldrig se, det smygs iväg på ett "osynligt" sätt.

Lyssnar ifrån utepaviljongen in i huset hur kärr..estan härjar med den late tonårsgrabben med dammsugaren, han har förmågan att som alla andra toåringar använda golvet som en garderob, och det blir direkt ett en kollisonskurs med mamman hanses.
Idag är det ett tvärsomväder i jämförelse med igår, då var det en osannolik värmebölja med i stort sett noll i blåst, vi tog båten och puttrade iväg till en småbåtshamn med matställe och en fin utebar med korgstolar under en bar blå himmel, fick lära den i och för sig trevliga bartendern vad en GT Virgin var, men hans bakåtslickade feta hår bakom öronen fick mig att känna att han var en Stureplans-stekare.

I morse regnade det häftigt och allt är surt i marken just nu, det ligger ett soldis över viken och man känner hur värmen försöker stråla igenom de tunga grå molnen.
Semester betyder kortbyxor som blir allt skitigare för var dag som går, snart har man inga rena kläder att sätta på sig om vi får ett besök,
Och en dag som denna betyder kortärmat och kortbenat bara att man har dukat långbord för myggen.

Vi sitter och planerar för säsongens byggprojekt, men vi blir nästan direkt oense om hur det ska gå till, eller i vilken ordning det skall ske.
Frugan har lite svårt att inse vilken typ ar arbete de kräver och vilka förberedelser som behövs.
Hon säger att du kan väl ta bara ett par timmar om dagen, jomentjena hon skulle inte stå ut med allt bröte runtomkring med mer än ett par dagar,
Har börjat lära mig hur HON fungerar efter sådär 25 år, det är svårare än att riva väggar och smeta på lite tapeter, efterarbetet är svårare än att starta igång det.
Värst är det med alla pryttlar som måste byta plats inomhus under tiden, och skräpet som hamnar i trädgården, och sedan tjatet...

Tiden för eftertanke bli inte alltid som man fantiserade först om, det blir bara som så att problemen byter karaktär under semestern.
Andra mindre ej planerade besvär är avklarade, såsom båtiläggning, få igång den förbannade snurran, byta säkringar när de inte fattar att 16 ampere inte klarar av att driva två spisar en bastu och en hårtork samtidigt, klippa gräset och kratta, kratta igen, laga grillen, fixa stoppet i slasken, hänga upp teven, ordna med sladdar, laga antennuttaget, köpa nya gigabyte på det mobila internetet, osv osv...
Ibland känns man som om man vore en taskigt betald vaktmästare som måste fixa en massa brandkårsutryckningar utan ledighet under hela dygnet,
Sitter man sedan och kollar paddan på forumet efter middagen så får man en ny släng av sleven, sitter du här och latar dig igen, hjälp till med att bära in disken och du får välja att diska eller torka disken, tack för att du gav mig ett val, men det är inget val, jag måste ta disken eftersom vad som står i skåpen och i vilken ordning grytorna står i varandra har blivit frugans ansvarsområde, och Gud nådde den som vågar ändra på detta....

Semester, jo så är det, tid för eftertanke?, kan tänkas...

/Berra

..provade jag för första gången igår Mulletant.

Tyvärr hade den legat i kylen och var alldeles för kall, det passar ju inte en rödvinskopia, eller hur?
Den hade absolut en syra som påminner om vinets men saknar tyvärr helt en "kropp" vilket är en av fundamenten i vinets byggstenar.
Det måste gå att lagra denna på ekfat också, så att den får lite hull...

Jag ska absolut testa den igen, men då med rätt temperatur och vid en rödvinsmiddag.

Jag känner inte riktigt igen mig i det ommöblerade forumet, och får alla möjliga träffar när man klickar på de senaste nya inläggen,
Så just nu vet jag inte vilka jag har läst eller inte, det verkar som om den hoppar mellan alla möjliga trådar, för JAG har definitivt tappat tråden, haha!

Det blir nog bra, jag brukar förespråka förändringar ÄR bra, men jag har svårt att ta till mig det nya..

/Berra

...jag läst ikapp din tråd.

Skriv, skriv så mycket du vill och orkar. Skriv mest när känslan hos dig är att du tror du ältar och inget av värde finns att få ner i skrift.
Jag läser och tar del, vi alla läser och allt är lika värdefullt åt båda håll. Så känner jag och har känt.

Vad jag läser är att du tar dig framåt, det är inte lätt och det tar tid men du rör dig i rätt riktning.
Jag tyckte det var svårt att se min make förstöra sin kropp och sitt liv.
I det destruktiva försökte han förstöra mig också. Om det är medvetet eller ett destruktivt rop på hjälp vet jag inte. När spriten gick in försvann förståndet och då menar jag inte bara i det aktiva supandet.
Förändring är bara möjlig om din man slutar dricka, inser och vill sluta dricka. Att han är elak mot dig har säkert många bottnar och gör ont, det är säkert också menat så i stunden. Jag tror, helt utan att veta, men jag tror att det är ett sätt att få mer tid och plats för alkoholen. Både att slå sig fri och samtidigt skapa sig nya orsaker till mer sprit.

Var rädd om dig.
En sak i taget, viktigaste först!

Kram

till dig Tjalle, vi måste ta oss ur det här och det är skönt att veta att det finns olycksbröder i bakgrunden som delar samma kamp!
Fenix

gjorde den svår att hitta. Skriver här i förhoppning om att den ska komma upp som uppdaterad och vara lättare att hitta.

Kram!

om att vara ärlig mot sig själv och att inte ge upp om man inte hittar "rätt" psykolog från början.

Jag har själv träffat många olika psykologer/terapeuter genom åren. Vissa var helt enkelt inte bra för mig men det var också många som jag själv inte tillät att vara bra för att jag helt enkelt inte var ärlig mot dem om mina problem. Jag tyckte det var för smärtsamt att beröra vissa saker och stängde bara av när jag väl satt där, vilket såklart gjorde terapin helt verkningslös. Vändningen kom när jag blev remitterad till KBT på internet, d.v.s. jag hade en slags mejlkontakt med min behandlare, fick plugga in hur hjärnan/känslor/beteenden funkar och fick en massa praktiska övningar att testa och reflektera kring. Alla funkar ju inte likadant men för mig var det jättebra att kunna använda mig av det skrivna ordet, sitta hemma och låta det ta den tid det tog och också att jag alltid haft mycket lättare att vara ärlig mot mig själv och beröra det som är svårt då jag skriver.

Sedan finns det inte alltid bara en lösning. KBT:n, forumet här, al-anon och regelbunden fysisk träning, alla de delar har varit viktigt för mig.

Minns att Adde skrev någon gång att det finns AA-möten på internet, kan kanske vara ett alternativ om det är svårt att ta sig till grannkommunen?

Ta hand om dig

att läsa om er samvaro nu! Jag känner igen mycket i er resa även där ni är nu. Jag är också glad att vi möttes här och följts åt en bit på vägen.
Varma kramar och allt gott! / mt

dator men det är villervalla ändå. / mt

...ipad och mobil!

Hittar inte heller Addes tråd.
Saknar genvägen till forumet.
Gillar inte heller att första inlägget ligger först i alla trådar även om jag vänt till sista inlägget först.
Liksom Adde är det gamla trådar som kommit fram och som markerats som olästa samtidigt som nya inlägg inte har röda prickar.

..så aktiv här sista veckorna. Smitit in och läst någon gång då och då men mest varit nergrävd i arbete och i underbar tvåsamhet.
Jo, vi har hamnat på en väg som är så behaglig att det nästan känns overkligt.
Vad som orsakat vändningen vet jag inte och kanske får jag aldrig veta. Vi börjar växa samman på ett helt nytt sätt. Samtal och mängder av humor, vakenhet och vilja, lugn, ro, insikt och överseende känns nästan självklart nu. Enda jag märker är viss blyghet och försiktighet i vissa lägen, jag förmodar det är lägen som varit lättare att "behärska" med sprit i kroppen.
Jag är så stolt över honom och över oss. Faktiskt över mig själv också, att jag gått emot mina egna principer.
Utan er här inne, allra främst utan er men även familjeveckan, Al-anon och allt jag läst och lärt, utan hade jag inte varit gift med mannen nu. Det vet jag med säkerhet!

Därför är jag glad att forumet öppnats igen.
Min situation är ju inte unik eller ovanlig på något sätt. Forumet gör skillnad för många och oavsett hur utgången blir så gör den skillnad!
Ensamheten är så oerhört stor när man står mitt i helvetet, för alla inblandade så är ensamheten smärtsam. Att alltid kunna ta sig in här och läsa om andra i samma situation är ovärderlig.

Var rädda om er där ute och välkommen du som eventuellt hittat hit och är ny. Ge inte upp!

Kram kram

...allt det där med och runt separationen är påfrestande, allt bottnar ju i ett stort misslyckande, att inte förmått uppnå den där fungerande tvåsamheten.
Varför det inte fungerar i ditt fall har du ju klart för dig men inte gör det mindre ont för det.

I min separation kunde jag klandra mig själv över många saker, mest att jag utsatt barnen för eländet. Men, det kom till en punkt när jag kände tydligt vad jag kunde påverka och vad som inte låg i min makt. Det var en befrielse! Även stunden när jag accepterade att jag inte förstår, att jag inte måste förstå, att jag inte måste förutse. Mycket var ju tydligt som en barnbok men exets alla elakheter och skitprat blev blekare med tiden inför mig. Jag tyckte det var mest sorgligt att han inte la sin energi på kontakt med sina barn. Det hade varit en god investering, den missade han och har nu i princip ingen kontakt med de vuxna barnen.

Vill bara säga att du måste inte förstå, inte klandra dig själv, inte veta. Livet är ju fullt av oförklarliga vändningar och turer, var tacksam över det du har.
Du har ju frihet, njut den!

Kram

Stor respekt, ett grymt steg för dig mot ett glädjefullt liv!
All min glädje till dig!

LillPer

En bra psykolog är alltid rätt. Men man måste vara ärlig mot sig själv och den man snackar med. Säga sanningen, det man vet, känner och menar, ställa frågor, fattar man inte frågar man igen. Får man inget ut av denna terapi provar man en annan psykolog eller liknande. Men det måste finnas dokumenterad kunskap hos den man behandlas av.
Jag har själv varit med om personer som kallat sig allt möjligt, haft helt sjuka metoder, och ett sätt att tala till folk som gör en helt häpen.
Religös kan du väl bli om du tror det är rätt väg för dig, men det känns inte troligt! ;-)

Ta hand om dig och sätt på dig rustningen och dra svärdet!
LP

Fenix o Pontus vi kämpar mot samma demoner.
Den där jobbiga kampen innan man åker till systemet är ju helt otrolig. Vilka lögner och märkliga känslor man upplever inom sig?

Nu blev det som det blev, och det är aldrig roligt. Hände mig ungefär likadant efter nästan fyra månader utan. Frugan är orolig och rädd hur jag ska fortsätta då jag väl börjat igen. Samtidigt så fattar hon inte hur sjukt långt mitt missbruk har gått. Jag kan inte heller säga rent ut att jag är så jävla upptagen av skiten, så det går bara inte. Hon vet innerst inne, men om man har problem klarar man väl inte bara att sluta i fyra månader? Jo, jag kan och många andra.

Jag har för väldigt länge sen accepterat och sagt till mig själv att jag inte klarar av spriten, ölet, vinet. Det blir en kedjereaktion och jag ser ingen anledning att sluta.
Ändå finns där något i mig som romantiserar och gör det till en så skön nödvändig grej. Tills man vaknar nästa dag. Sen är man nykter några dar och så börjar jag tänka att så farligt var det väl inte? Nja, kanske lite på fredag igen, men sen efter helgen är det slut.

Det är detta hela resonemang som jag sliter otroligt med. Ljuger för mig och andra konstant hela tiden, mest för mig själv.
Mitt självförakt är nog i klass med ditt, Pontus. Men så efter några nyktra dagar och lite flyt så kommer djävulen smygande igen.

Pontus, du kommer tillbaka! Vi kör nu igen som Fenix säger! Fenix har bestämt en dag, nu på söndag. Tänkte på det häromdan föressten, är det bra eller dåligt att sätta ett datum längre fram eller försöka NU!? Jag är så jevla velig och ambivalent så jag blir bara trött. Jag tänkte tanken idag, att ge upp kampen mot alkohol och bara acceptera att jag ska dricka som alla andra gör, fast på mitt sätt.Det kändes skönt först, men sen kom jag på hur sjukt det var. Det är troligen inte det man menar med att ge upp, som jag läst lite överallt. Jag har gett upp mot alkoholen tusen gånger, men den fortsätter ändå att vara elak och plågsam mot mig.

I vilket fall som helst så är jag på NU och även på Söndag, Fenix.
Ska träffa en god vän imorgon på ett speciellt ställe, så det blir en kamp under dagen....ja, fy fan.

Mammy Blue, helt OK att skriva vad du vill i min tråd!

Stora kramar till er!

Jag brukar somna mycket tidigt, vid 21-2130 ungefär. Men.. Ikväll hade jag inte lust att sova! Jag tror att min känsla i kroppen kallas "pigg". Stort leende på läpparna och nu ska jag försöka sova så att jag får några timmars sömn innan mina små sötnötar vaknar. :D

Det låter som du kämpat länge och verkligen oxå sökt hjälp utifrån då och då. Vad trist att det inte gav mera bla det första året du skriver om. Men lite erfarenheter bagaget har du säkert fått med dig att använda dig av denna gång, nu då du ska lyckas!

Kunde inte låta bli att le då du säger att du brukar skriva upp samtalen för att komma ihåg. Det är exakt sådant jag skulle kunnat göra också :)
Fast jag brukade ofta låta bli att svara och skicka meddelande i stället med undanflykter. Som jag filade på läänge för att det skulle låta bra och nyktert :)

De första dagarna är nog mycket mat och sömn det som hjälpt mig. Och inte för mycket stress..!

Åh, Pontus! Vad jag förstår din känsla av misslyckande, skam och obehagskänslor! Man mår så dåligt.. Och varför? Jo, det vet vi ju. Men vet du. Du VET att du måste sluta helt och har du målet framför dig så är jag övertygad om att du kommer att lyckas bli nykter och hålla dig nykter! Så tänker jag om mig själv oxå. Sluta upp med att sparka på dig själv och ta all hjälp du kan få. Det tror jag på och jag tror på dig! Stor kram

kan börja med är att vara helt ärlig mot sej själv och grundligt reda ut varför det gick åt pipan, hur tänkte du? I vilken omgivning? Var du trött? Hungrig? Något speciellt som triggade?
Detta tankejobb lägger grunden så att man nästa gång känner igen farliga tankegångar och kan hinna bromsa sej. Det är det tips jag kan ge, jag ägnade några månader av try and error för att lära mej mina egna svagheter. Plus givetvis mina älskade antabus...

Men skriv och läs och tänk på HUR du tänker, tänk altid positivt om livet utan alkohol, och negativt om alkohol och drickande, för det är ju så det är.

Kram på dej!
/MB

Ett helvete att återigen försöka ta sig tillbaka till ett "normalt liv". Har hållt "färgen" inför de närmaste idag men huvudet värker, rejält ont i levern, dålig i magen och fortfarande denna ständiga ångest- och obehagskänsla. Sovit obefintligt de senaste två nätterna och det tar också på krafterna. Denna gång ska jag dock inte ge upp. Jag ska ägna all min kraft och vilja till att klara denna kamp. Ensam går det inte längre men med er hjälp genom era inlägg och den bekräftelse jag får på hur stora problem alkoholen ställer till för mig och många av er ska jag klara detta.

Med en stor portion ödmjukhet, lyssna mycket på andra som gått vägen före mig måste detta fungera. Jag orkar inte leva i detta helvete längre.

Dystert inlägg blev detta men det positiva är ändå att min beslutsamhet står fast till 100% att ta mig ur detta, så gammal jag är.

Tjalle

Jag är sj på jakt efter dom rätta verktyg och hjälp. Jag har sj skrivit ner en text på min mobil på allt somär viktigast i livet och vad som är dåligt med alkoholen. En sorts snabb påminnelse då man börjar glida iväg i tankarna. Hjälpt mig många ggr. Och givetvis gå in här som M sa!