Senaste kommentarerna i forumet

Finns ju inget man kan säga, hur hon tänker. Men vi vet ju att det tar månader efter man nyktrat till innan man börjar funka normalt. Hon lever ju i en dimma som förgiftar hela hennes sätt att tänka, så att prata med henne är nog rätt meningslöst.

Du får tacka din lyckliga stjärna att du har nyktrat till och att barnen har dig, samt att du kom ut ganska hel ur det förhållandet.

Nu har du försökt prata med henne så nu kan du lämna över till din advokat och börja bygga ert nya liv.
Nu är du och barnen viktigast, hon får vakna upp själv. Många kramar Kalla

Helt underbart väder, solen strålar och våren känns som om den är runt hörnet. Träffade grannkvinnan innan jag åkte till skogen, frågade om hon ville följa med men det var nog inte det hon hade tänkt sig :-)

I vanlig ordning så tänker jag en hel del när jag går, kanske analyserar jag mig själv och det är väldigt nyttigt. Dagens tankar gick till varför man inte får slänga alkohol, om jag bantar så är det helt ok att slänga ut allt onyttigt. Men just alkohol verkar vara lite förbjudet att hälla ut, tänker på Marias bekantar som lämnat kvar vinet. Alla tror de vill ha det när de kommer tillbaka, men vill de verkligen det. De har säkert med sig nytt efter semestern eller också kan de låta bli att dricka.

Bor ju själv nu så nu bestämmer jag helt själv och i mitt nya liv finns inte plats för någon alkohol och jag har inga dyra vinglas som står och samlar damm. Förresten drack jag mest i kaffemuggar de sista så ingen skulle märka det. Så idiotiskt vem sjutton blir dimmig av kaffe, vet inte vem jag ville lura.

Dagens tankar i skogen, så kramar, styrka och stolthet till er alla//Kalla

Det låter som du skulle behöva det, skickar ett fång rosor till dig också, Stigsdotter fick ett gäng för att muntra upp henne.
Även du blir nog glad över buketten hoppas jag?
Kramar/A

Läs vad alla tycker, kom tillbaks och skriv hur du känner, vad du tänker och tycker.
Slå inte på dig själv, du behövs här för de som kommer efter.
Kram Fia och välkomöem tillbaka!
/A

Väder. Haft en helt jättehärlig promenad med den underbara. Handlat grädde till våfdlor som blir dagens lunch.
Jätteskönt att bara promenera i halkan och prata och vädra livets bekymmer.

För tillfället är det riktigt okej.
Alla har det knökigt ibland, mer eller mindre. Så är det, bara man kan mötas och at man hjälper och inte stjälper varandra är det så.

Läser hur Dompa har det och blir allt annat än avis.
Den mannen har det inte lätt, men enligt mig så gör han helt rätt med de medel han har och förfogar över.
Det skulle vara lätt att välja fel väg, men inte och det är starkt. Riktigt starkt gjort.

Men till min underbara, och nu menar jag dig Maria.
Du är i mina ögon en helt fantastisk tjej, hamnat lite snett men om ett par dagar firar du rrtt år.
Och till den festen vill jag gärna komma, om jag får?
Kramar/A

Stålsätter mig att tänka positivt och bryta dåligt känslomönster. Det går inte så bra att "göra bra" i relationen som jag önskat, mkt oförstående från båda håll. Hur länge hålla liv i något som mitt i kärleken o drömmarna delvis känns som en ond trigger?

Det som jag upplever som positivt just nu är att trots svårigheterna att förstå varandra så vill jag inte i känslan dricka vin eller bedöva mig på något sätt. Jag känner att jag för det mesta kan släppa irritationen och frustrationen och GÖRA något aktivt för att förändra känslan... ja det är väl ändå det aktiva valet och viljestyrkan som jag så "präktigt" skrev om i förra inlägget. Jag läste nyss med bävan hur tvärsäker jag lät i förra veckan...
men så när jag känner efter så ÄR jag ganska tvärsäker ändå även idag:)

Steg för steg så GÖR JAG OM. En bättre balans nu än för ett halvår sedan. Svart på vitt, jag ser det. Jag har lättare att släppa den dåliga känslan. Ja det är det aktiva valet, inte låta mig slungas till marken av känsla av frustration.
Bra ändå! Trots att det "inte går så bra i relationen" så går det bra mycket bättre att gå vidare och tänka på det som ÄR bra nu än vad det gjort förut.

Vill alla dessa försök och viljan finns men hur länge hålla på att jobba på oförstående, när släpper man? Det viktigaste för mig är ändå att jag håller koll på mig och inte dricker vin då jag blivit ledsen eller arg, frustrerad eller håglös. Det går mycket bättre nu. Jag motiverar mig ständigt, dagligen på "dagboken" och så läser här både i min tråd och andras vilket inspirerar och liksom vrider mitt inre känsloläge åt det livsbejakande hållet. Jag tror jag har rätt så bra koll nu.

Önskar alla en bra söndag med klara tankar och med gott hopp om morgondagen!

...min erfarenhet.
Mina barn var i olika åldrar vid skilsmässan och sen under år drogs med de konflikterna den förde med sig.
Hur de minns och vad de minns utefter det de berättat, eller spontant kommit fram, är långt från det och hur jag hade förväntat.
Barn är kluriga och endel saker krånglar de till just för att de är barn. Mitt yngsta barn trodde tex att det var"förbjudet" flytta mitt i en termin.

Känslomässigt har de förmodligen omformat sina ideal pga skilsmässan men/och de är alla sunda starka individer med framgång i sina respektive yrken.
De klandrar inte mig eller letar syndabockar i några sammanhang nu eller tidigare.
De har inte haft någon utomstående mer än familj, vänner och deras familjer.
Jag vill inte råda, men min uppfattning är och har alltid varit att inte stöka till saker. Finns där och ta tag i ratten om det bärkar helt galet i barnen värld, det räcker oftast och håller längst.
Ta till vård för dig, flygcert, de kontakter du har. Löp linan ut så du kommer ur tunneln.
Nu är det oro för alla, alla inblandade är i en helt ny oorganiserad sörja.
Om det visar sig bli en mer bestående slitning i barnen så är det dags för utomstående hjälp. Sånt är uppenbart på dagis för personalen och såklart för dig som förälder.

Lägg energin på dig och var tacksam över att exsambon har en bror som får flickorna att må bra.

Du står i detta för du måste!
Ny dag, nya tag!

Här syns inte alla de försök att begränsa drickandet eller sluta helt som jag gjorde innan jag började skriva här. Då kan det ju se ut som banan varit spikrak, men det har den inte. Att börja skriva här var för mig ett stort steg . När jag vågade det innebar det också att jag hade bestämt mig. För alltid. Men vi är så olika. En del för sin kamp här på forumet med återfall och annat. Så hur än kampen se ut är vi här för att stötta varandra.
Kämpa på!
Nynykter

Men Andreas, hur kan du få höra det?, vad jag har förstått så gör du massor. (Känner mig som en enorm latmask i jämförelse). Tror vi får mycket insikt ju nyktrare vi blir, mycket förändringar måste göras. Vi har ju druckit av någon anledning och den måste vi göra något åt.
Hoppas du kommer till insikt och kan göra de förändringar som behövs.
Kram!

Har iofs redan varit uppe och röjt av i köket, plockar ut torkskåpet och satt på en ny maskin tvätt.
Spelat lite x box.
Den äldste kom upp och tog över spelet.
Jag gick tillbaks in i sovrummet.
Men det där pirret fattas...........
Har fått många funderingar på mitt liv.
Många tankar, tunga tankar........

Men men vi tar en dag i taget.
Har börjat skriva dagbok för jag är rätt less på att HELA tiden få höra att jag inte gör ngt.
Sur gubbe, kanske men kanske det blir ändringar även här.
Insikten ramlar över en, tack vare detta forum.

Godmorgon alla!
/A

Hej igen!
Jag måste bara förtydliga en sak: att jag tror att flickan kommer minnas detta, betyder INTE att du skall satsa på något annat än ditt eget mående just nu. Det är lösningen, för både dig och henne. Du måste må bra för att orka driva situationen till något bra för henne, så du måste börja där.

Var rädd om dig.
/H.

Det låter så bekant, jag har varit där. En dag känner man att den här gången lyckas jag. Jag tror också det hör till att att man minns och skäms och inte fattar hur man kunnat hålla på. Det konstiga är att just det vill man döva med alkohol. Helskumt. Och kortsiktigt för spiralen går ju bara neråt. Man kommer ur det. För mej tog det en månad, några veckor, då det var riktigt tufft med tankar på hur mycket tid jag slösat bort. Men jag försöker se det som ett nödvändigt led i min utveckling, att det var som det var då och nu är nu. Jag är inte alls AA-frälst men där var deras ord "acceptera det du inte kan förändra" till stor hjälp att komma över ångern. En aha-upplevelse. Ingen idé att älta det som inte går att ändra. Men idag kan jag göra skillnad.

Håll ut, du är på rätt väg. Det kommer perioder av lycka och eufori då man njuter av hur "duktig" man är. Sen kommer grubbel och tvivel. Men håll ut. Fördelarna överväger mer och mer med tiden och suget blir kortvarigt och lindrigare. Du har allt att vinna. Du har helt rätt inställning. Jag har fokuserat på att acceptera att jag aldrig kan dricka igen. Min historia och framför allt andras har visat att det är så när man kommit över en viss tröskel. Men vad har alkoholen gett mej för vinst? Ja ingenting på många år,bara elände. Så varför skulle jag lägga ner energi på att ens fundera på det.
Jag tror på dej, LP, det märks på dej att du har fått insikt. Fortsätt så! Jag vet att du kan!

Inte ska ni skämmas här på forumet, det är ju alkoholhjälpen. Vi som "lyckats" har själva oftast försökt många gånger. Visst är jag väl bekant med känslan. Men vi som hållit ut ett tag behövs också här för att visa att det faktiskt går. Att försök 22 lyckas man hålla ut. Och håller man ut ett tag så blir det lättare, man har mer att förlora. Man upptäcker så många fördelar med nykterheten att de vida överstiger det kortvariga suget. Efter ett tag blir det ens nya livsstil. Nu är fredagarna inte längre en trigger att dricka, att bli sugen på vin. Ibland glimtar det till, den ologiska längtan efter ett rus. Men sug försvinner när man inte ger efter. Rid på vågen som nån föreslog. Kämpa på, läs och skriv. Skam är inte nödvändigt här. Vi vet alla hur det känns.

att det måste kännas för jävligt. Men min förståelse räcker inte till att försöka sätta mej in i hur exet, mamman tänker. Obegripligt. Men du är fantastisk, fortsätt med det. Dina barn måste få ha en vettig förälder. Jag håller med mt, du är kanske bättre än du själv tror. Kämpa på.

tackar dig också Mammy Blue för den tankemodellen :-) Den var rejält bra !

ROSOR, till dig för jag tror du skulle bli glad då.
Och det tror jag du behöver vara idag.
Glad och på ett strålande humör, för barnens skull.
Exet och kexet skiter vi i.
Han kan få gå ut i tvättstugan och ta reda på tvätten efter en vecka i fjällen för den har ju du inget med att göra.

Skickar med en god parfym inne i rosorna också.
Så kan du ta ungarna ut på resturang och dom får berätta om deras vecka.
När ni kommer hem är nog gubben klar med tvätten. :-)

Kramar dig hårt!
/A

följer förnuftet och håller dig nykter. Du har lärt dig mycket - och lever efter det du lärt. Det är stort Dompa, ibland tror jag att det liv du lever idag, den förändring du gjort är långt större än du fattar (det kändes som det rätta ordet). Fatta Dompa att du gjort en investering i och för livet för dina ongar. Det är f-n i mig kärlek det - kanske kärleken när den är som störst.
Kram, kram / mt

På alla sätt. Starkt jobbat i bastun.
Men ännu starkare med arbetet för dina barn.
Önskar dig all välgång, för din och barnens skull.
/A

vad du talar om. Jag tror att det där ungefär så som vi stundvis hade det för två år sen. Vi pratade om det igår. Så skönt att du har tiden och tålamodet. Ha en skön dag! / mt

.

flygcert - en varm famn. Gärna skulle jag skicka dig till Sorgsens oas och bara vila.
Jag instämmer med alla ovanstående - fatta inga beslut nu. Ingen ska fatta stora beslut när man är mitt i en kris. Visst hade du en familj för några veckor sen - men du var samtidigt otrygg och funderade över hur du skulle orka göra dig fri. Nu har du tagit ett viktigt steg!

Det måste få gå en tid, både du och mannen måste få samla er för att fatta beslut som är för barnens bästa.

Håll kvar dina professionella kontakter, skriv här, ta vara på alla goda stunder, samla krafter.
Kram / mt

Mötet blev hemskt. Inget vettigt kom fram. Kvinnan avskyr verkligen mig...fast hon säger att hon älskar. Jag blev bara arg och ledsen. Vilket landade i tomhet. Hon ska gå vidare med sin advokat. Jag undrar varför då, Ett; Min advokat säger att hon har inte en chans, vi har inte delad vårdnad. Två; Hon sket i lillkillen hela sista veckan han var här. Nu vill hon ha tre ongar att skita i.

Jag som alltid uppmuntrar till skilsmässa istället för att härda ut. Kanske dags att delvis tänka om...men å andra sidan vill jag ju inte leva med en tok heller.

Har iaf. hållt mig nykter. Men igår när svågern fick en kall öl i bastun så satt det långt inne. "Varför inte ta en kall bärs?" gick tanken. För att jag vill ha minst tio till. Jag kommer nog aldrig att släppa tanken på ett "normaldrickande". Känns väldigt alkie. Men jag har ett vapen; Jag behöver inte agera på känslorna.

Idag ska vi hem. Det ska bli skönt! /R

I Fias tråd, vad ont det gjorde i mig när jag läste hur du skämdes. Gör inte det, och känn inte så.
De flesta som, eller alla som är kvar här är ju det över en anledning. Dom vill sluta, eller dom vil inte börja IGEN.
Det hjälper till stor del att läsa men jag tror att det är lättare att sluta eller att inte börja igen om man skriver.
Man berättar hur man känner och hur man mår.
Får riktigt bra feedback från ALLA här på forumet.
För det mesta possetivt, men om inte så det enda du kan förändra är dig själv.

Du kan få folk att tycka och tänka på ett visst sätt, men för att få förändring så måste du börja med dig själv.
Och forumet är för mig en källa till klokhet, vänskap och gemenskap.
Mycket om allt och inget nu, tillbaka till det viktiga:
DIG ! ! !

Skriv en rad eller två i min tråd om du vill,
Kramar vännen, vill dig allt väl!
/A

...här på ditt revir. Vill kolla att du är åtminstone ok. Förstår att en massa tankar kanske far i ditt huvud just nu. Men jag är en självisk fan och vill veta att du lever? Skriv ngt om du orkar/vill. /R

Jag önskar dig välkommen, fast jag har för mig att jag har morsat p dig och kanske tillochmed snackat med dig också?
Men du har fullständigt rätt i dina tankar och funderingar. Även jag är snart där, hur man mår av att INTE dricka.
Som det är nu är på en ok nivå, kanske. Men mycket vill ha mer..............
Och det är där man är felprogramerad i hjärnan.
Det är som du skriver, det går i vågor.
För tillfället har jag en massa funderingar, vart är jag påväg, vad skall jag göra med allt..........

Tunga tankar.............
/A