Senaste kommentarerna i forumet

...läste jag, i din tråd, om mannen som tog sig fram med rullator pga sitt missbruk.

Min make kommer hamna där om han inte vänder nu!
Du skrev att du inte hade något val när du tog dig till behandlingshemmet.
Det är där min man befinner sig. Hans kropp orkar inte mer och steget ut ur samhället blir nästa om han inte väljer bryta sitt destruktiva mönster.
Det vet han, känner han..inget han sagt till mig, men han vet och känner att jag vet. Sa(skällde) det till honom för det där halvåret sen när jag märkte det brakar åt fanders!

Han är den finaste av alla fina, där inne i mörkret någonstans finns han...

Det skapar en ny fråga till dig från mina tankar...

Jag läser överallt att man ska lämna missbrukaren att reda ut sin situation ensam, markera att man inte vill vara med i det destruktiva levnadsmönstret. Det förstår jag, men, måste man slå bort kärleken? Blir den enbart negativ bränsle i en missbrukares leverne???
Jag har hittills inte lämnat kärleken liksom. Säger jag älskar honom...blir det bakvänt för honom?
Som jag lärt känna honom så tror jag han skulle försvinna helt från det som skulle bli vår framtid om jag slutar visa att jag finns för honom och oss. Det skulle bara ge honom ytterligare en anledning att dränka sig i alkohol....hur ligger det till enligt din erfarenhet? Du har ju en fru om jag läst mig in mig rätt...

Tack för ordet!
Kram nr 2 ;)

...du är en klippa.
Tack för att du tog dig tid att läsa och svara.

Jag hängde med ;)

Det blir lite dubbelt för mig i detta eftersom vi är gifta men inte blandat våra ekonomier. Jag bjussar mycket för att jag vill och kan. Ibland tar det ju lite udden av den berömda manligheten oavsett om män är friska eller sjuka. ;)
I detta mycket känsliga ämne, behandlingshem/ekonomi, sitter jag lite i smöret oavsett hur jag gör. Om jag hjälper med kosing så kan det, eller förmodligen med säkerhet, slå bakut i missbrukartänket och utnyttjas negativt.
Han har inte ekonomi att casha en behandling själv. Vi får se vad som händer med utredningen som ska inledas i veckan.
Vi äger en gemensam lägenhet så om han hamnar utanför helt så blir jag ju betalningsansvarig för den...hm...lite kruxigt...

Känns ändå som att hans ofrivilliga ledighet har främst positiv inverkan på honom just nu, trots fylla/ångest och depression så tar han en dag i taget. Jag håller mig mest undan, det känns som det är bra han pular runt med sina egna tankar.

Än en gång tack!

Kram på Dig!

Hej "vill.Sluta" jag blir glad av att läsa dina inlägg

Det verkar vara många det känns extra jobbigt för just nu. Att det ska vara så jäkla svårt att bara må bra. Jag blir tokig, jag vill kunna tänka på något annat. Jag brukar lyssna på musik men då blir det "Kent" eller "Winnerbäck" och då börjar man ju bara att gråta. Jag förstår känslorna att skämmas som du skrev Anli. Men snälla ni allihopa vi klarar väl detta, heller?

Slå inte på dig själv, du är mänsklig.
Jag gillar dig, du är min vän.
Seså, drick med andakt. Imorgon är en njut strålande dag.
Då kommer jag att armkroka dig.
Vi går sida vid sida i snön.
Upp med dig vännen, häng inte läpp.
Kramar.......
//S

...med adventsstakarna och vägen utanför är sandad, inget salt på småvägarna på landet. Precis så här ska det vara när julmusiken skvalar i alla radiokanaler.

Precis så här!
Precis så här???

Kanske inte riktigt allt då...

Jag mår bra, mina barn likaså, mina barnbarn också. De har samma förväntningar i ögonen allihop oavsett ålder.
I fredags fick jag däremot ett tråkigt samtal av makens barn. Han berättade om hur aspackad hans far varit under torsdagskvällen. Vad kan jag göra mer än säga att vi inte kan göra något mer än hoppas att maken tar tag i de trådar han fått för få hjälpen han så väl behöver.

Jag har tidigare pratat med exet och sagt att det förhoppningsvis blir behandlingshem och att jag gärna ser att sonen tar sig till en anhörigvecka.
Kanske jag kan påverka det efter min vecka där. Mamman är en klok kvinna och sonen har förtroende för både henne och mig. Det är en bra grund.

Har pratat med behandlingshemmet idag och det finns nog hopp om en framtid...jag tar mig dit efter helgerna. Stod i valet och kvalet men kände jag ville prioritera min familj i julstöket, vi har pratat så länge om detta och jag sätter mitt först dessa dagarna. Det stärker bara att veta att det är bokat och inskrivet i kalendern.
Det blir också ett tydligt tecken till mannen.

Mannen...jo, idag bröt jag tystnaden efter jag pratat med en av de kloka på nämndemansgården. Kunde inte vänta längre, som vanligt är det jag som ger efter först.
Han var klar i knoppen och jag tror det finns hopp...känns skönt i röran...

Jag ångar vidare i min slowmotion och ibland finns han vid sidan om, som under vårt korta samtal och några korta sms, ibland(oftast sista halvåret) ser jag inte var han finns pga dimman, ofta ligger han på botten och kippar efter luft-luft han vill "stjäla" från mig så han slipper ligga där och kräla själv...jag låter mig inte dras ner dit, inte sen jag märkte att det var mot botten han ställde kosan. Jag har stretat emot så mitt ansikte har åldrats 5 år under sista halvåret. Kunnat se det dag efter dag.

Nu ska jag se till att få rosorna tillbaka på kindbenen!
Känns som skutan har hamnat på rätt köl...och om min intuition är rätt så känner jag att mannen hakar på. Han är svajig, orolig, ledsen...allt i en salig blandning med intelligens och insikt...En dag hoppas jag att styrkan är den som visar sig oftare än svagheten så hans egen hoplappade motor kommer köra medsides och kanske ibland före så jag får åka lite snålskjuts någon gång i framtiden. Hoppas hoppas....

Var rädda om Er där ute!

Kram kram

På väg hem efter jobbet o tankarna på "ett" glas vin i kväll finns där, det ska ej förnekas. Men tack vare dig vill.sluta, och er andra här så tar jag mig i kragen o försöker ställa om tankarna på julmust. Känns som jag skäms mer för er (som VERKLIGEN VET hur jobbigt det kan kännas) om jag skulle dricka än för andra "vanliga" människor som bara skulle säga -äh lägg av, det är väl bara att låta bli, hur svårt kan det va?! Ni vet, och många (de allra flesta) klarar denna dag...så ska även jag :)
Kram

Jag har ingen självömkan. Men hur kan man gå rakt ner i h-vetet
på egna ben.
Upp vill jag
Du är den som pettat mig mest
Vi kramar världens största kudde.
Du och jag vännen
ANEL

Du är den som ger mig styrka. Ingen bra dag.Fortfarande vinpimplande
Krmar mitt hjärta

Följer du med mig när vi går hand i hand.
Du skall bara veta hur glad jag är över detta forum?
Du går väl bredvid mig snälla Anli?
UJag hoppas det, tittar in senare och ser om du tittat förbi.
Kramar hjärtat!
//A

Det kan finnas många orsaker.

Stackars dig, sa psykiatern.

Kan du berätta för mig varför du dricker så mycket?

Jag ska försöka och förklara det hela, sa patienten.

Jag blev förälskad i en änka som hade en vuxen dotter.
Jag gifte mig med änkan och strax där efter gifte sig min far med min styvdotter.
Då blev min fru och jag svärföräldrar till min far.

Efter en tid fick min styvmor, alltså min frus dotter, en son. Den pojken blev naturligtvis min bror, eftersom han är min fars son.
Men han är också son till min frus dotter och därför blir min fru pojkens mormor och jag blir morfar till min bror.

Så fick min fru och jag en son, som blir min fars svåger. Min sons storasyster är ju även hans farmor ? eftersom min far är hans farfar.
Min far är alltså mitt barns svåger eftersom hans syster är min fars fru.

Jag är alltså bror till min egen son. Min son är min farmors brorson och jag är farfar till mig själv.
Jag är bror till min far och samtidigt både son och far till honom.

Min fru är min styvmor, mor, svägerska och styvdotter. Jag är far och son till mig själv!

Tack, sa psykiatern. Jag förstår att du dricker. Fortsätt med det

Livets hårda skola kanske..... *hahahahaha

//A

jag er så ledsen att jag varit så plump och tacktisk.
Du är inte lilla flickan längre, nu steg du och det är du som är prinsessan!
Sträck på dig, jag beundrar det du gjort och gör. Många med mig!
Kramaer!//A

både hösttrollet och vill.sluta :-) Jag tror också minsann att det börjar hända rejäla grejer med er också !

10 december, 2012 - 15:09 #2
höst trollet

... Ser att du i stycket
... Ser att du i stycket längre ner, redan sått ett frö av tvivel i dig själv, genom att skriva:
"Det är dock så jag är, har alltid varit och tror säkert att jag kommer fortsätta vara så."

DET är precis på pricken, huvet på spiken, vad JAG sa!
Nej, jag erkände inte heller att jag "tyckte att det var synd om" mig..

Vadå JAG, som var den som alltid klarat mig själv (utan att få creed för det naturligtvis OBS här är jag självironisk!) Jag var minsann inget "offer" Jag snedtände och morrade åt alla som ens antydde något i den stilen.. hmpf.. skitsnack illvilligt förtal osv.. *ASGARV*
Det fanns en person som inte ryggade tillbaks, som struntade fullkomligt i att jag blev sur, som inte höjde rösten, utan stod kvar och förklarade tills jag b e g r e p!
Som stod kvar, tills jag faktiskt så smått kunde började acceptera att det k a n s k e låg något i det som sades....

Sedan kom punkten VILJAN! Viljan till förändring.. Du vet, att veta något om sig själv är EN sak, att vilja (på allvar) göra något åt det är något helt annat...
Och mitt försvar, som måhända tillhör "standardförsvaren" var: Men jag ääääär ju sånhär.. JAG kan inte rå för det.. (och så: dumma mig, jag kommer aaaaaldrig att kunna ändra mig..)

När jag träffar min kompis och vi pratar om den tiden, så säger hon, Om du visste vilka förändringar du har gjort de 20 år vi känt varandra? Och så skrattar vi lite åt våra gamla trotsiga egon, som inte ville titta, utan stod och pekade på andra.. För när du pekar finger åt någon annan, så pekar minst 3 fingar mot dig själv..
Idag, har jag slutat skämmas över mitt "gamla beteende" och kan titta tillbaks och t.o.m skratta åt mig själv..

Vet du vad, Andreas?
Om vi tror att vi kan, så kommer vi att lyckas.
Om vi tror att vi kommer att misslyckas, så kommer vi att få rätt...

Nu ska jag langa in lite får-i-kål i ugnen..om inte annat hoppas jag vi hörs imorn/ kram trollis

MITT SVAR!

Du är den som slår
hammaren på spiken (mitt huvud, i välmening)
Så rätt så rätt, jag vet att detta kommer jag ha med mig.
Jafg kommer tänka på hur jag är, var du är och TÄNKA efter vad som sker om jag gör si eller så.
hur kommer jag påverka dig!

Blir du ledsen eller sårad kanske jag inte behöver göra det jag tänkt.
Eller säga det jag tänkt säga.

Blir du glad, tacksam eller ...... då kanske jag skall tänka på att göra det mer och ofta.

Så resonerar jag och min fru med varandra. det är oerhört viktigt att vi ser varandra och gör saker för varandra som underlättar och hjälper i vardagen, hemmet, bilen i sovrummet etc.

Allt som får eller ger en possetiv reaktion är av godo.
om inte, överväg hur pass viktigt det är att det blir av.

Livsviktigt? njae kanske, om inte annars.... låt bli.

Livet är för kort för att man skall vara dum, orättvis.

INGEN mår bra av det beteendet.

DU morsan är så klok vis och snäll så du vet inte.
jag är glad att vi träffades.

Du står där med dina trollöron, snor svansen runt kroppen.
Ruffsig i håret, lite löv blandat med snö.
Mitt lilla troll helt enkelt.

TACK, det är riktigt skönt att både skriva samt läsa.
Jag blir stärkt av att skriva, stärkt av att läsa.

Glad att jag i början på oktiober hittade hit.
Till Dig, Dompa, Maria, Berra, Adde, Fenix, Viktoria, Mulletante, Anli ja listan kan göras hur lång som hellst.

ni är min familj om man säger så.
Ger så mycket!
TACK!//A

utomstående kan avgjort se att det förändras i din lilla box :-) Hoppas det inte enbart är julstädning :-)

hammaren på spiken (mitt huvud, i välmening)
Så rätt så rätt, jag vet att detta kommer jag ha med mig.
Jafg kommer tänka på hur jag är, var du är och TÄNKA efter vad som sker om jag gör si eller så.
hur kommer jag påverka dig!

Blir du ledsen eller sårad kanske jag inte behöver göra det jag tänkt.
Eller säga det jag tänkt säga.
(Nu menar jag inte dig bokstavligt trollet, nä du representeras av den andra personen)

Blir du glad, tacksam eller ...... då kanske jag skall tänka på att göra det mer och ofta.

Så resonerar jag och min fru med varandra. det är oerhört viktigt att vi ser varandra och gör saker för varandra som underlättar och hjälper i vardagen, hemmet, bilen i sovrummet etc.

Allt som får eller ger en possetiv reaktion är av godo.
om inte, överväg hur pass viktigt det är att det blir av.

Livsviktigt? njae kanske, om inte annars.... låt bli.

Livet är för kort för att man skall vara dum, orättvis.

INGEN mår bra av det beteendet.

DU morsan är så klok vis och snäll så du vet inte.
jag är glad att vi träffades.

Du står där med dina trollöron, snor svansen runt kroppen.
Ruffsig i håret, lite löv blandat med snö.
Mitt lilla troll helt enkelt.

TACK, det är riktigt skönt att både skriva samt läsa.
Jag blir stärkt av att skriva, stärkt av att läsa.

Glad att jag i början på oktiober hittade hit.
Till Dig, Dompa, Maria, Berra, Adde, Fenix, Viktoria, Mulletante, Anli ja listan kan göras hur lång som hellst.

ni är min familj om man säger så.
Ger så mycket!
TACK!//A

att svara lite på det ni eller morsan skrev.
Men först ber jag er läsa berättelsen om varför vissa dricker......

du har rätt i mångt och mycket och jag tar till mig det du skriver.
jag fick lära mig att vänta, ta tid och se vad som kommer att kunna/kan ske när man gör på ett visst sätt.
En sorts kontroll. Detta gjorde jag i min rehabiliteringsfas och på ett sådant sätt att jag skulle kunna fungera i vardagen.

jag har inte någon sorts diagnos what so ever, och det sade du ju att det hade jag inte. Eller att jag inte skulle tänka mig att du hade.

I skolan fick jag göra lite avanccerade uppgifter för att hållas på stolen så att säga.
Ingen obs klass där inte.

Kaos i livet? ja ibland, anledningen till att det är mycket här idag är att när jag slutade jobbet åkte jag till elgiganten och köpte sista julklappen.

hem, vi har stopp i avloppet och dom skall hit och högtrycksspola samt filma.
Skulle hinna sova, har köpt en ny luftvärmepump och dom kommer hit och kollar då jag reklamerat hur den är uppsatt.

det görs i eftermiddag, sedan skall jag till stockholm city på middag och sedan ikväll på fackmöte i stan.
Sedan åka hem, sova och upp inatt och arbeta.

Till det skall även tilläggas att fixa hemma mat osv och ungarna aktiviteter.....,...'
Men det är bara idag. Imorgon är en ny dag.

Idag vill jag inte idag skall jag inte.

Life a bitch, mary one and you got it all life.......
//A

... Ser att du i stycket längre ner, redan sått ett frö av tvivel i dig själv, genom att skriva:
"Det är dock så jag är, har alltid varit och tror säkert att jag kommer fortsätta vara så."

DET är precis på pricken, huvet på spiken, vad JAG sa!
Nej, jag erkände inte heller att jag "tyckte att det var synd om" mig..

Vadå JAG, som var den som alltid klarat mig själv (utan att få creed för det naturligtvis OBS här är jag självironisk!) Jag var minsann inget "offer" Jag snedtände och morrade åt alla som ens antydde något i den stilen.. hmpf.. skitsnack illvilligt förtal osv.. *ASGARV*
Det fanns en person som inte ryggade tillbaks, som struntade fullkomligt i att jag blev sur, som inte höjde rösten, utan stod kvar och förklarade tills jag b e g r e p!
Som stod kvar, tills jag faktiskt så smått kunde började acceptera att det k a n s k e låg något i det som sades....

Sedan kom punkten VILJAN! Viljan till förändring.. Du vet, att veta något om sig själv är EN sak, att vilja (på allvar) göra något åt det är något helt annat...
Och mitt försvar, som måhända tillhör "standardförsvaren" var: Men jag ääääär ju sånhär.. JAG kan inte rå för det.. (och så: dumma mig, jag kommer aaaaaldrig att kunna ändra mig..)

När jag träffar min kompis och vi pratar om den tiden, så säger hon, Om du visste vilka förändringar du har gjort de 20 år vi känt varandra? Och så skrattar vi lite åt våra gamla trotsiga egon, som inte ville titta, utan stod och pekade på andra.. För när du pekar finger åt någon annan, så pekar minst 3 fingar mot dig själv..
Idag, har jag slutat skämmas över mitt "gamla beteende" och kan titta tillbaks och t.o.m skratta åt mig själv..

Vet du vad, Andreas?
Om vi tror att vi kan, så kommer vi att lyckas.
Om vi tror att vi kommer att misslyckas, så kommer vi att få rätt...

Nu ska jag langa in lite får-i-kål i ugnen..om inte annat hoppas jag vi hörs imorn/ kram trollis

.

ni har så rätt, VARFÖR varför kom vi inte fram till detta tidigare?
Jag som är så på och framåt behöver inte alkoholen för att göra, säga dumma saker.
det sköter jag så riktigt bra utan.
dessvärre blir det inte alltid bra.
Men då vet jag att det är på inverkan av mig och inget annat.
Så det blir enklare på det sättet oxå!
Kramar på er bägge två!
//A

glad att du är du och att du hjälper, för det gör du!
//A

Du är grym, du visar vägen på ett föredömliogt sätt!
//A

Tycker dock att livets skola ibland kan vara både hård och orättvis.
Men jag har och kommer aldrig att skylla på olika yttre omständigheter på någon annan.
Tycker inte heller att jag utmålar mig som en martyr eller har den berömda offerkoftan på mig.
Men i och med att du och säkert då flera med dig tycker det så kanske jag skall tänka om.
tänka mer på mitt sätt att vara och hur jag beter mig.
Senast igår, när jag sårade Viktoria pga en väldigt plumpt och dåligt vald kommentar som inte alls var menat.
Det skrivna ordet på internet blir ngt helt annat när det inte går att se den som fäller kommentarerna.
jag är uppriktigt ledsen att jag sårar, tar till mig och vet att så skall man då inte göra.
Men ni som följt mig denna korta resa vet med er att trots misstagen så upprepas det gång på gång.
Och det är mitt fel!
ingen annan.
Jag arbetar och arbetar med att inte vara så på och plump men lik förbannat hoppar det grodor .......
Till eder alla, ni vet att jag inte menar att göra illa.
DeT är dock så jag är, har alltid varit och tror säkert att jag kommer fortsätta vara så.
Men i och med detta forumet så får jag tänka mig för igen!och igen.......
det är detta med svårigheten med att passa in i mallen........
One of a kind perhaps?

TrollisMorsan, jag är såå tacksam och uppriktigt glad över att du tydliggör dessa åsikter och tankar för mig.
Dessa tar jag med mig på min långa vandring i livets skola.
tack! Du berör.
//A

Sova en stund.
Allt det du pratar om impulskontroll och kolja att
Omgivningen är med, man visar den man pratar med uppmärksamhet har jag noggrant fått lära mig på sjukhuset nu efter den svåraste olyckan.
Jag kommer skriva mer senare men det händer saker här hemma hela tiden och jag måste sida nu.
Hoppas ni förstår ?

Här i min tråd, är det min egen historia!
Jag ÄR en beroendepersonlighet! Och det är många klossar jag kastat ut från min livlåda..
Varför?
Jo, egentligen var jag inte nöjd, men som så många andra letade jag efter anledningen "utanför lådan", för att slippa göra något själv ;-D

I Dompas tråd, syftar jag på dig! Och det är inte i negativ bemärkelse, vilket jag hoppas att du förstår!

Jag har förmodligen någon form av bokstavskombo, eftersom jag många gånger är för rak (och kanske lyckas sätta fingret på the soft spot lite för ofta..)

Men om min gode vän inte gjort precis det jag gör med dig, så skulle jag fortfarande ha suttit i en lite etta med kokvrå och tyckt att hela världen var emot mig.
Ja, det hade varit "syndigast om mig, i hela syndistan"... (underdog, martyr, offerkofta i storlek XXXXXL, you name it. :-D )

Min kompis vägrade tycka synd om mig och lärde mig att om jag förväntade mig att stekta sparvar skulle flyga i mun på mig, så var det min förbannade skyldighet att åtminstonde öppna mun!
Du berör, och kanske är det bra att du ibland blir tjurig och förbannad.. För som jag skrev tidigare, någonting fastnar och gör att man börjar ta sig en funderare..

kram /trollis