Senaste kommentarerna i forumet

@LAO Det är bäst att man har stöd och säkert är det bäst att man är öppen och då får man ju automatiskt ett extra stöd av det tänker jag, så det var nog bra att du gjorde så. Jag ringde hit när jag var full, jag har bara sökt hjälp när jag varit full de senaste åren. Det är nåt med det som jag tycker är lite lustigt, som att man försöker passa på när man själv har garden nere, men det är ju inte speciellt lustigt i stunden.
Jag har faktiskt funderat på att det vore bra på ett sätt att berätta för alla i min närhet osv men av olika anledningar är jag inte sugen på det. Så länge det går bra.
Men skulle det vara så att det inte går bra så kommer jag att göra det.

De har inte glömt mig, det var bara jag som hade glömt att jag skulle ha digitalt vårdmöte, som tur är har det inte redan varit.
Låter som en mysig kväll :) ha det bra så hörs vi.

Hej vet inte om du han läsa min förvirrade kommentar hahaha. Jag trodde av någon anledning att denna tråden var ny.
Jag är iaf ny här och på dag 6. Liksom dig har jag social fobi och alkohol har jag gillat från första smak tills det blev min själmedicinering och fir-dryck, och avslappning, och hobby... osv. Men tyvärr, nu går det inte längre. Sånt är livet och det gäller att förstå hur man ska gå vidare bara antar jag.
Kämpa på och heja oss. Mvh blomblim

@Carisie Ja så är det ju verkligen! Inte för att jag önskar att någon annan skulle ha eller haft missbruksproblem eller andra svårigheter. Men vi människor gillar ju att spegla oss i varandra och det är viktigt.

Tycker även att det tar bort den värsta udden utav skammen som är en ständig följeslagare till det vi lider utav.

Tack för din kommentar!

@Carisie Ja så är det ju verkligen! Inte för att jag önskar att någon annan skulle ha eller haft missbruksproblem eller andra svårigheter. Men vi människor gillar ju att spegla oss i varandra och det är viktigt.

Tycker även att det tar bort den värsta udden utav skammen som är en ständig följeslagare till det vi lider utav.

Tack för din kommentar!

Lyssnade på ” en beroendepodd” och avsnittet med Robert Laul idag.

Blev så berörd och nästan golvad av hans berättelse. Hur han växte upp i ett missbrukarhem precis som jag och drack utan stopp med kontrollförlust och konsekvenser som resultat.

De pratade med om hur knäppt det är att tänka att det kommer nog gå bra den här gången när det har gått åt helvete tusen gånger tidigare. Och att det värsta är att beslutet att pröva en gång till tar man faktiskt när man är nykter.

Är så otroligt tacksam över alla dessa modiga människor som är öppna med sina resor. Detsamma gäller alla som skriver här och blottar de sidorna vi alltid försöker dölja för alla andra.

Dag 4 idag.

@blomblim jag förstår absolut känslan av att inte villa outa sig, men jag var full när jag anmälde mig🫣. Nu när jag berättat för ”alla” känner jag mer att jag vägrar känna skam för att jag söker hjälp med något svårt. Jag har gått hos psykolog, använt nikotinplåster och tagit hjälp av olika program för att banta, då vore det ju tusan om jag var tvungen att klara detta själv.

Kanske kan du skicka en påminnelse, även om jag hoppas och tror att du inte är bortglömd.

Ikväll har jag middag med sonen och så ska vi se Förrädarna. Ingen alkohol alltså!

Heja oss💪🏽

@Amanda L Och jag glömde skriva: underbart att du lyckades sluta via ah och hoppas att du har landat i det och mår bra nu.

@LAO Ok. Det låter ju väldigt bra, som att du tar tag i det ordentligt. Vad skönt att det var bra med kroppen. Jag kommer att vänta lite att se hur det är med mig om jag känner att det behövs för jag vill inte outa mig för vården om jag kan slippa det.

Idag har jag haft trista känslor inför allt det här. Allt ifrån att det här är en typisk dag som jag skulle spendera drickandes eftersom jag är ikapp med det jag ska göra nästan och jag är "ledig" resten av dagen, det känns så tråkigt och tomt, det var lättare när jag fortfarande kände mig bakis och mådde konstigt i huvudet och inte kunde koncentrera mig. Till att jag känner att jag inte kan/vill deala med saker som oroar mig och drar ner mig. Det känns jättejobbigt men det får väl kännas jättejobbigt då.

Hoppas de hör av sig till mig som de sa snart, tror faktiskt de har glömt mig haha.

Ha det bäst och kämpa på min vän.

@Amanda L Ja, du har nog rätt. Man får göra det man behöver. Hittills går det ju bra. Kram :)

@Flarran ingen skam! Jag känner tacksamhet för att du förklarar så jag kan förstå hur en älskad familjemedlem mår. Hen är klok, envis, eftertänksam, älskad och har humor…. Men kommer inte ur sängen.

Att må som du och hålla sig från alkohol måste ju vara värt ett OS guld, minst!

@Flarran det är så otroligt fint att få läsa dina inlägg om hur livet är och hur du kämpar. Vi som pratar mycket med människor som mår dåligt vet hur dubbelt det kan vara att få upprepade råd om att göra vissa saker, saker man förstår skulle vara bra för en men ändå inte förmår att göra. Oavsett hur goda intentionerna är kan det slå fel och snarare minska motivationen och öka skammen. Du ska veta att du är långt ifrån ensam om att inte förmå att göra det du vet skulle kunna vara bra för dig! Det är okej att du inte alltid orkar det, du gör så gott du kan.

Jag hoppas att skammen lättar snart, och vill att du ska veta att här får du vara precis som du är. Jag hoppas att du också vet att det faktum att du skriver så öppet och ärligt är väldigt hjälpsamt för många andra. Om du själv vill det är vi väldigt glada om du fortsätter skriva här.

@Flarran Skam ska du absolut inte känna ❤️ Alla jobbar utifrån sina förutsättningar. Jag vill bara att du ska se sambandet mellan utevistelse och bättre mående. För det finns många sådana exempel i din tråd. Din envishet är verkligen en enorm styrka, men när det gäller utevistelse ska du inte tänka så mycket - gå bara ut. Känn inte efter. Du behöver inte ens gilla det, låt fötterna gå mekaniskt. Det funkar, jag lovar ❤️

Kram 🐘

Läste igår en artikel där en kvinna beskrev att hon villa ha ordning hemma. Att hon trivdes bäst så hon ville leva livet vackert. Jag vill också ha ordning o rent hemma det ger mig ett lugn.Det jag fastnade för var orden leva vackert. Gav mig en skön o harmonisk känsla. För mig blev leva livet vackert i vardagen. Njuta av små vardagliga saker. Så nu sitter jag o äter min lunch i lugn o ro. Tittar ut genom fönstret på det ruggiga vädret o njuter av hur bra jag har det inne i värmen. Livet blir vackert av att stanna upp små korta stunder. Kram till er alla

@Grävling Vad gick åt helvete? Nykterhetsåterfall eller fylleåterfall? Vad gick snett?
🩵

@Flarran KRAM! ❤️
Du behöver verkligen inte känna skam för vem du är! Eller dina diagnoser! Lika lite som du behöver känna skam lika lite behöver du känna tacksamhet. Du är du och fortsätt att vara den du är. Du skrev ett väldigt känslosamt inlägg och jag blev uppriktigt glad att du känner stolthet över att du är nykter idag. Jag vill också innerligt be om ursäkt om jag varit för hurtig i mina inlägg. Jag hoppas att du vet med dig att jag bryr mig om dig.

Du är varken usel eller värdelös. Jag uppfattar att du jobbat med dig själv väldigt mycket och det gör inte folk som är usla & värdelösa. Heja dig! ❤️

@eling Min tankemässiga definition av att kapitulera är att erkänna att alkoholen är en övermäktig. Stänga alla dörrar. 🚪
🩵

@Flarran Du är starkare än vad du tror och jag tycker du är fantastisk 🤩! Att leva med psykisk ohälsa som också jag gör till viss grad är inte lätt. Vet inte vad jag vill säga mer än att fortsätt skriv, jag tycker också det är terapi att skriva här. Och du, fortsätt fota och ta cykelturer när andan faller på och känn ingen skam när andan inte gör det. Kram 🥰

@Flarran Så bra att du beskriver vad du känner. Jag förstår att vi är många som vill dig väl men att det kan bli så fel. Jag har läst allt du skrivit idag. För mig var det en hjälp att förstå en nära anhörigs situation. Nu förstår jag varför jag inte kan/ lyckas eller ska uppmuntra för mycket. Min anhörig orkar inte med det. Det blir nog mera stress av det. Jag får finnas där när hen vill det.
Jag själv tycker om att skriva om mina tankar här på forumet när jag har tid. Det är som terapi för mig själv.
Tack för att du delar med dig KRAM.

@Åsa M Tack, får tänka på det viset, är väl det som skrämmer med att det kommer ta tid innan man är helt på banan igen. En dag i taget.🌺

@Tröttiz Ta dagen som den kommer och ett steg i taget är bra och så som jag försöker jobba, det svåra i det är att det inte känns som jag kommer någonstans. Men det är väl bara till att fortsätta med det, tids nog så blir det nog bra.
Tack för värmande ord.🌺

@vår2022 ja att använda ordet alkoholberoende om sig själv är svårt.
Är det det jag fullt ut behöver förstå att jag är eller hur kapitulerar man egentligen? Jag trodde jag hade gjort det men det kanske jag inte har fullt ut.

Kram ❤️

Skam talar många om när det gäller det här med alkohol och överkonsumtion av starka drycker. Men inte ska man väl behöva skämmas för att man som jag har en psykisk sjukdom och psykiska funktionsnedsättningar som gör att man inte kan fungera som vanligt folk och vara lika duktig som alla andra verkar vara och därmed inte fungerar på samma sätt som de som väl är fullt friska gör.

Men nu när jag på inrådan av en skribent här på forumet har gått tillbaka och läst i min tråd så känner jag för första gången på alla år faktiskt skam. Det handlar inte om skam för att jag på grund av mitt psykiska dåligt mående har druckit på ett ohälsosamt sätt för att försöka att överleva. Något som var vardag utan tvekan fram tills en två veckor innan jag beslutade mig för att själv börja arbeta med mig själv psykologiskt och skriva av mig om mina inre jobbiga tankar, känslor och minnen.

Den skam jag känner nu är att jag inte kan vara så duktig och fungera som alla andra tycks göra och kunna vara levnadsglad och tacksam för att jag inte har det sämre än vad jag har det. Jag skäms för att jag är trött på livet och inte ser någon mening med någonting. Jag skäms för att jag inte orkar att fysiskt sköta om mig med träning som att dagligen ta raska promenader för att hålla kroppen i trim.

Jag skäms för att jag inte klarar av att följa rutiner när det gäller det här med att kunna vara duktig och sköta om mig som vanligt normalt folk och inte orkar laga bra och näringsriktig mat och äta på fastlagda tider. Jag skäms för att jag inte kan klara av att sova enligt fastlagt vettigt mönster som jag önskar att jag kunde. Jag skäms för att jag nu är förtidspensionär med högt blodtryck som gör att det ständigt susar i huvudet fast jag bara är 57 år. Jag skäms för att jag inte har varit tyst om hur jag mår och fungerar. Jag skäms för att jag inte kan vara positiv i tanken trots att jag väl utåt sett har det bra.

Det är mycket som jag skäms för och dit hör även att jag nu skäms för att jag har skrivit så mycket negativt om hur jag som trött dystymiker med flera psykiatriska behandlingsresistenta problem har. Jag skäms för att jag väl inte direkt är ett föredöme och någon hoppingivande människa för de som har det svårt och vill försöka att minska ned lite på drickande av alkohol eller kanske rent utav helt vill sluta med att dricka sådant skadligt nervgift. Jag skäms för att jag är den jag är och inte som den som jag väl borde vara. Tacksamhet för att jag nu kan känna skam har jag då utan tvekan.

Nu är det så mycket lättare att kämpa på och kunna leva lycklig den sista tiden som jag har kvar här i livet skulle jag vilja kunna skriva. Men det kan jag inte ärligt säga eller skriva, och det skäms jag så klart för. Men det finns en sak som jag inte alls skäms för och det är att jag trots allt genom min egen envishet och hårda arbete med mig själv ändå är helt nykter och alkoholfri även i denna stund och inte har några planer på att skaffa någon alkohol idag heller fast jag väl egentligen bara lever utan att känna någon glädje eller mening med det hela. Nu kommer väl lite hurtfriska råd kanske...

Det här eminenta forumet med kloka och omtänksamma skribenter kan ibland verkligen vara hjälpsamt till att väcka en trött dystymiker som mig till insikt om vad verklig skam är för något. Tacksamhet ska man känna, och nu får jag väl känna sådan för att jag har lärt mig hur det är att känna skam för att man inte är precis som man väl borde vara.

Nu har jag dragit upp persiennerna och tittat ut på gården och sett att jag väl egentligen borde ta små glädjeskutt här i köket och bara gå ut och vandra i guds fria natur. Men det är jag för psykiskt och fysiskt utmattad för att göra och det skäms jag för. Så nu ber jag hela världen och även Herren om ursäkt för att jag är så usel och värdelös och inte kan göra sånt som väl de flesta andra kanske kan göra.

Minns att min far när det gällde min helnyktra men ändå psykiskt sjuka och deprimerade mor ofta brukade trösta henne med orden om att det inte var någon skam i att vara sjuk. Det tyckte jag i alla år hon levde av min helnyktre far var ett kärleksbudskap att ta fasta på. Men han hade kanske fel, man ska kanske skämmas för att man inte kan göra saker som det psykiska eller fysiska måendet förhindrar en att göra. Det kanske bara är som många friska människor väl säger och tror, att det bara är att rycka upp sig även om man som jag oftast knappt orkar att stå ut med att leva på grund av psykisk ohälsa och väl kanske bara har ett lite feltänk man bara liksom på något magiskt sätt kanske snarast på något idag okänt ska sätta sig över. Så visst känner jag nu skam över hur värdelös jag är, vilket är en ny upplevelse för mig och kanske något att vara tacksam för.

Kämpa på mina vänner!

Ja det där gick ju åt helvete. Får bli nya tag en annan dag.

@Lonely Man @Carisie @Andrahalvlek @Varafrisk Tack fina ni som stöttar! Är i en svacka nu rent mentalt och fysiskt. Känner mig krasslig och låg. Fokus är att inte dricka oavsett vad. I övrigt har jag inga krav på mig själv. Svackor varar inte för evigt. Aldrig glömma, aldrig ta första glaset 🌱

Min upplevelse är att alla får en svacka ungefär där du är nu. Den första förälskelsen har lagt sig, man slutar studsa fram enbart av det faktum att man är nykter. ”Hmm, ska det vara så här? Blev det inte mer än så?”

Då gäller det att hålla i och att verkligen fokusera på allt som är positivt med nykterheten. Minsta yttepyttegrej. Även fokusera på tacksamhet, skriva tacksamhetslistor varje kväll tex. Att hjälpa andra är också en wow-faktor, genom att hjälpa andra blir vi stärkta och gladare själva. Och vi får viktig repetetion på köpet.

Kan tipsa om boken ”Förundranseffekten”. Förundran är just wow-upplevelser.

Kram 🐘