Senaste kommentarerna i forumet

Håller VERKLIGEN med om alkoholreklam. Den finns överallt. Förut blev jag mest arg men nu lite ledsen också. Eftersom att alkoholreklam numera finns på tv också så dyker den ju upp kanske mitt i ett familjeprogram. Den normaliseras för alla åldrar. Det är verkligen deprimerande.

Visst att man själv kanske kan värja sig men tänk på alla som inte kan? Det görs ju inte reklam för cigaretter. Så varför för alkohol? Men det är ju rätt bissart... en reklam där det också står "alkohol är beroendeframkallande", "alkohol kan skada din hälsa".... Vilken annan produkt skulle sälja med såna budskap? (Utom tobak). Typ en maträtt... ingen skulle ju beställa den på en restaurang om det stod att den orsakar drunkning. Eller vem skulle köpa en tröja som kan skada ens hälsa? Knäppt alltsammans.

Och förresten tror jag ilska är bra. Det ger handlingskraft ???

Lördag Manda!!

Den värmde.
Ha en skön lördag ❤️?

Så bra för dig.
Inte helt lätt för mig men jag håller i.
Var på middag i går tog bilen så det gick utan a.
Men men inte lätt.
Kvällen blir sund utan a.
Ha en skön lördag ???

Två veckor! Min kropp och mina tankar tackar mig varje dag, underbart!

Jame, Grymt! Snart en månad för dig!

nystart, ingen fara! Upp på hästen igen bara, du förtjänar att må bra!

Kram på er!

Jag reagerade väldigt starkt på all alkoholreklam i början av min nykterhet. Och alla FB-inlägg där människor i stort sett alltid firar med alkohol. Men hela alkoholindustrin är vansinnig och alkoholen är tyvärr en laglig drog som vissa kan hantera och vissa inte.
Så jag vände på det... jag är en av dem som inte kan hantera det. Jag blir sjuk. Så reklamen riktar sig inte till mig. Jag har tacksamt nog fattat det och accepterat ett nyktert liv. Jag har fattat grejen.
Jag tycker att det är ganska naturligt att reagera med ilska. En dröm vore ju om fler vågar prata om sina problem för då skulle oxå fler få upp ögonen för hur farlig alkoholen är. Inte bara för oss som är beroende utan även för barn och anhöriga som lever med en person som inte fattat grejen ännu.
Kram
Ellan

Det hjälper verkligen att inte titta för långt fram utan att ta en dag i taget. Göra det bästa utav den dagen och undvika triggers. En enorm trötthet kan oxå infinna sig... men det är oxå helt ok.?
Var snäll mot dig själv bara.
Kram
Ellan

Dricker alltid iallafall lite för mycket. Har börjat Gå överstyr varje gång.drogerna är bara för mycket , de måste bort och jag måste aktiv träna på att dricka måttligt och avsluta innan Jag går över gränsen. Jag vill så gärna kunna fortsätta dricka men var och varannan fest slår det slint för mej och jag vill ha nya kickar, blir värre och värre. Tänker att jag birde klara det, man kan ju åtminstone testa att skärpa sej men viljan är inte lila stark efter några "duktiga "dagar. Plötligt står man där igen. Skitfull och orkar inte mer. Jag funderar mer och mer på hur bra det vore för alla andra att slippa mej, att det inte gjort så mycket om jag aldrig vaknat den där morgonen, även om syftet inte var att försvinna , utan att ha kul...

Där jag får lägga orden huller om buller.
Ingen att rättfärdiga mig för.
Jag kan när jag vill gå hit och lägga ned en funderation,ett probem eller en lösning för mig själv.

En tråd att plocka upp igen om jag önskar.
Eller låta falla.

För andra att inspireras eller avskräckas från.

Jag har nyss gått i i min dagliga övning.
En sorts meditation där jag plockar upp mig själv i barndomen.

Hon (jag) har varierat i ålder och varje gång är hon i olika sinnesstämning och har på ett barns vis något att säga mig.

Jag får lyssna noga,för ofta säger hon sånt hon tror andra vill höra.

Men jag spänner örat lite extra och försöker ge den känslan som kommer sitt erkännande.

Jag gläds med er? / mt

Det höll inte mer än 48 timmar.
Nåja,hans resa hans beslut.

Känner mig själv så mycket friskare i denna sk hjälp som jag erbjuder.
Lång erfarenhet och inte så mkt känslomässig inblandning.

Jag känner mina egna gränser tydligt än så länge.
Vi får se hur det fortsätter.

Två ljus i en tårta den 12 Oktober.
Så är det! Då är det 2 x 1 årsdag för oss.
:)

Även om jag ser tillbaks med lite sorg på den dagen.
Jag var så under isen, så långt ner på botten man
kan komma. Det gör ont i mig att tänka på det.
Hur jag skadade mig själv och de jag älskar mest
i världen med mitt beteende. Samtidigt hade den dagen
inte infunnit sig så hade jag antagligen inte tagit mig
ur skiten.....

Då hade jag lallat runt i min berusade korkade värld
och trott att människor runt omkring mig inte fattade.
Nä vad då? Det märks väl inte att jag dricker....

Jisses vilket liv. Vill aldrig tillbaks till det.
Även om min hjärna tror det ibland.

Hej MM
Visst bryr jag mig om dagar, särskilt årsdagar. Den 12 oktober , eller hur (?), är väl den stora dagen med två ljus. Flamenco låter trevligt tycker jag dock inte på nattklubb. Försökte mig en gång i tiden på tango men det slutade inte riktigt som jag hoppats.
vänligen Ikaros

Tack för era kloka inlägg. Det känn verkligare och lättare att ta till sig när en riktig person berättar än när man läser om saker på nätet eller i en bok. Tar en kopp kaffe och skriver. Händerna darrar lite, jag känner mig rastlös och tankarna far åt lite olika håll. Inget sug.

Hej och välkommen hit.
Visst förstör vi vårt belöningssystem när vi tillför kemiska substanser. Det blir ju ett onaturligt påslag som vi normalt inte når upp till. Med tiden återställer sig dock detta och den känslan, när vi kan känna något äkta det är värt allt. Så ge dig själv tid... tiden är din bästa vän just nu. Det kommer att vara tuffare vissa dagar och då gäller det att du accepterar det. Att vara låg, sorgsen, irriterad och arg är helt ok. Livet är upp och ner och det är ok. Att tillfriskna från ett beroende tar tid och vi blir inte automatisk friska men det går om vi är villiga att förändras. Att leva precis som innan minus alkoholen tror jag inte på. Det kommer uppstå en tomhet och en saknad efter vår gamle vän alkoholen. Många upplever oxå likgiltighet, rastlöshet och det kan kännas meningslöst men det är helt ok. Prioritera din nykterhet som nummer ett. Inget annat går före. Det kan innebära att undvika situationer som kan trigga drickande. Att stänga dörrarna är ett uttryck som används flitigt. Genom att berätta för vår omgivning minskar möjligheterna till fortsatt drickande.
Just nu är din nykterhet, du själv och dina barn viktigast.
Stor kram
Ellan❤️

Allt fint här. Frossar i bär men inget socker (vitt)
Hur går det för dig?

Kram

MM

Tack Fina. Firar 290 nyktra fina dagar idag. Om 74 dagar är det min årsdag. Och Ikaro's årsdag :)
Men han struntar nog i dagantalet men jag har koll åt oss båda :D

Kram

MM

Det är bara en vecka sedan jag slutade, men jag har färska minnen från andra perioder jag "hållit upp" i 1-4 månader och då mådde jag så himla bra. Enda skillnaden var att jag då hade dörren på glänt så jag brottades mer med sug. Den här gången har jag stängt den helt. Jag ska inte dricka igen någonsin. Det gör att jag inte känner något sug den här gången. Jag vet att jag kommer att må bättre och bättre, därför kan jag säga det med övertygelse till dig med: det blir bara bättre!

Fortsätt skriv och kämpa på! :)

Starkt jobbat att vara nykter 6 månader. Det var många år sedan jag gjorde nåt sådant. Grattis! Tror också att det är alkoholens fel.

Inga större problem så här långt. Igår var det lite jobbigt bara, i stort sett hela dagen pågick en mild övertalning från min beroendepersonlighet: Tankar som att uppehållet "bara var temporärt" kom och gick: Att jag kan dricka igen om några år, eller varför inte om några månader? Sådär höll det på. Men jag lät det hållas. Idag såg jag något inlägg relaterat till Facebook om hur folk förändrats utseendemässigt sedan de slutat dricka helt: smalare, bättre hy, piggare blick et c. Det stärkte mig mycket. Jag ser mycket fram emot den positiva förändringen.

Kämpa på alla! Det är värt det!!

Jo rabbitgirl..
Men folk som äter glass blir inte våldsamma osv.. Jag tycker det är stor skillnad på att inte tåla alkohol och att vara diabetiker.
Och det jag stör mig på är att ett läskföretag BARA visar sina produkter med alkohol. Jag vill ha ett alternativ utan. Precis som att det finns ex sockerfria produkter för diabetiker, visst hade det varit skoj med lite tips på vad du KAN äta istället för det som bara för dig sjuk?
Jag känner mig inte ett dugg ödmjuk. Jag är förbannad.

Jag känner igen det. För kanske två år sedan trodde jag att jag hade en depression. Tyckte allt var tråkigt och deppigt och meningslöst. Jag bestämde mig för att sluta dricka och "depressionen" försvann ganska snabbt.

Sedan varje ny drickperiod efter det så blev jag sådär låg igen. Ju mer jag drack för att försöka bli lite glad, desto sämre mådde jag.

Snart har jag varit helt alkoholfri i 6 månader och all den där hemska lågheten är borta. Självklart har jag fortfarande bra och dåliga dagar eftersom jag är människa. Men det är absolut inte som förut. Jag är i det hela taget glad och mår bra och gläds åt allt jag har.

Säkerligen har alkoholen gjort att du mår såhär. Det är vad eländet gör med våra stackars hjärnor.

Tack så mycket. Har under de senaste månaderna insett att jag har rejäla problem. Har druckit i princip dagligen under mer än ett års tid. Har skött mig hyfsat på jobbet och kunnat ta hand om mina barn som är hos mig ibland. Men en sak som jag känt mer och mer i takt med att jag druckit mer och mer är att inget känns roligt längre. Livet har känts grått och tråkigt trots att jag har mycket att vara glad och tacksam över, dvs inte alkohol, men ändå är det som att en större och större del av vardagslivet har gått åt till dricka, tänka på alkohol, fundera på när jag ska få chans att sitta där med mina öl eller min BIB. och det sjuka i det hela är att när jag dricker händer det liksom inget positivt. Får inte igång nån skön avslappning eller fylla utan blir mest bara trött och passiv. Är det någon som känner igen sig i detta? Har läst att om man dricker ofta bombarderar man hjärnans belöningssystem så till den grad att man inte kan känna riktig glädje. Är det det jag gjort? Vilket skitliv isf..så vill jag inte ha det.

För din omtanke. Du har nog rätt. Men jag har en gång som tonåring gått till kurator. Det gav mig inget alls förutom skamkänslor. Så det är inget jag skulle gå till i första taget.

Har även gått till psykolog pga. En händelse som var allvarlig när jag var tonåring. Och det var nog ännu värre. Den handlade förresten också om alkohol. Min pappa var boven i dramat då. Han dricker ff osunt och beter sig väldigt sjukligt då.

När jag tänker tillbaka på mitt liv i detaljer så kan jag bli förvånad över hur mkt jag varit med om men som jag liksom låtsas som att det inte hänt. Jag går runt och tycker att jag har glidit genom livet på en räkmacka men i själva verket är det verkligen inte så. Jag har varit med om mkt och kämpat mkt också. Men jag har haft inställningen att jag bara glidit fram. Kanske det är en försvarsmekanism. Det hindrar mig lite från att bli martyr eller bitter tror jag. Sedan har jag en fantastisk mamma. Hon har vägt upp allt jobbigt. Så det är nog hennes förtjänst en hel del att jag ändå upplever det som jag haft det lätt.

Det är en kvitto på att trots att en föräldrar är värdelös så kan en ensam förälder göra skillnaden ❤

Förresten sa min man idag igen att han måste ändra sitt beteende. Utan att jag tog upp något. Hoppas det leder till riktig förändring.

Kram!

Visst är det sjukt hur man kan trycka undan sina egna behov, känslor och smärtor? Så mycket för att skydda barnen, men också så mycket för att man så länge har satt den beroendes behov först. Det egna jaget kommer så långt efter.

Och det tar tid att förändra de här beteendena. Jag försöker bearbeta nu. För jag vill verkligen förändras. Så nu fortsätter jag min känslomässiga magsjuka där jag kastas mellan olika förträngda känslor och minnen. Jag tror den kan hålla på ett tag till. För det är så mycket jag har trängt undan i ett decennium. Och jag bär på en hel massa sorg. Över det som aldrig blev. Över det jag förlorat. Över att ha förlorat min livmoder. Och stora delar av mig själv och mitt liv.

Jag ska framåt. Men för att klara av det måste jag skriva fram det som hänt och omfamna det innan jag kommer vidare. Och kanske någon annan känner igen sig i det jag skriver. Men jag gör det för att ta tillbaka mig och mitt liv.