Senaste kommentarerna i forumet

Så här kommer det gladare. Det som handlar om mig ?

Jag har haft flera dagar (vet inte hur många) där jag varit väldigt väldigt tillfreds med var jag är i min nykterhet. Jag har kommit över hindret som jag kände att min semester var. Jag var ju så rädd att falla. Nu med 2 veckor kvar ungefär så har jag bara nedförsbacken kvar och jag är hundra procent säker på att jag kommer att ha klarat hela min semester utan någon alkohol alls!! Det trodde jag knappt den första veckan när jag var så sugen hela tiden så jag trodde jag skulle bli tokig på mig själv.

Sedan hände allt med min man men den utmaningen (att inte dras med) klarade jag också. Och nu känner jag mig stark som ett berg. Ingen ska lura mig till att dricka. Varken jag själv eller någon annan.

Lite synd är det att så mycket tankeverksamhet och energi gått till att tänka på alkohol de senaste veckorna. Men samtidigt kanske det är oundvikligt när det blir semester och det är första gången på länge jag bestämt mig för att den ska vara helt nykter.

Men jag tror att jag kommer att minnas den här sommaren. För jag har vuxit. Många kommer minnas den här sommaren som den där dåliga sommaren 2017 som var regnig och kall. Jag kommer också minnas vädret men ännu mer kommer jag minnas vilka fina stunder jag haft. Helt klar i sinnet. Helt närvarande. Men god självkänsla och kärlek till mig själv. Det är något bra att bygga vidare på. Det kommer att sticka i ögonen på vissa att jag inte dricker men hellre lever jag med det än att jag förstör mitt och mina barns liv. Det är värt att vara tråkig om tråkig betyder nykter.

Många kramar till er alla.

Tack snälla fina nyckelpigan, miss lyckad och Sannah. Det är så värmande att känna att några vet mina hemligheter och till och med kan förstå mig. Det är så värdefullt.

Min man sa igår att han måste sluta dricka igen. Att det bara är skit med det och att han ångrar sig varje gång. Jag fattar det. Men jag tror inte han fattar hur dåligt jag mått. Hur jag fantiserar ihop hemska saker om honom. Fantiserar att jag sparkar ut honom från ett flygplan. Det är så mkt gammalt hat som kommer upp. Hemska minnen jag aldrig nånsin kan skriva om.

Men hoppet är det sista som dör. Och jag hoppas att han har stoppat sig själv nu. Den månaden han druckit har skadat min tillit och lite av kärleken dog på köpet. Så gör alkohol med relationer. Dödar.

Nu ska jag posta detta och sedan skriva ett positivare och gladare inlägg som jag inte blir nere av att skriva ?

Bra där, vad härligt att höra, glad för din skull! Jag är strax efter med 26 vita dagar.

Jag minns en dag efter jag hade gjort min första operation – de hade tagit bort en del av livmodertappen där det fanns cellförändringar, det som senare skulle visa sig vara cancer. Jag hade redan lämnat dig. Du hade fått lämna vårt gemensamma hem. Och nu var du var utan bostad.

Men nu var du i huset. Du hade kommit dit. Drogpåverkad. Du ville bara få ta det lugnt. Andas ut. Vila. Men du tog all vår luft. Jag ville bara att du skulle försvinna. För du var inte snäll. Du skrämde mig. Jag var hemma. Barnen var hemma. Jag hade låst in oss på ett av barnens rum. Där satt vi. En liten bebis på några månader och en pojke på fyra år. Och en mamma som förklarade att pappa var sjuk just nu. Och vi skulle försöka få honom att åka med bussen.

Men du ville inte åka.

Vi lekte på rummet. Jag tror vi sjöng. Och jag hade börjat blöda. Jag blödde mycket. Så otroligt mycket. Jag ringde gyn bara för att rådfråga om de tyckte att jag skulle behöva komma in. Få det undersökt. De tyckte absolut att jag skulle komma. Men det gick inte. För jag kunde ju inte åka in till sjukhuset själv med barnen. Men det största problemet var att jag ville få bort dig. Få dig att ta den där bussen. Och försvinna för en tid. Så vi skulle kunna andas igen. Jag och barnen.

För jag hade ju redan lämnat dig. Jag hade ju gjort det som var rätt. Det som krävdes av mig.

Till slut kom du iväg. Bara för att ringa en kort stund senare och säga att du tagit fel buss och hamnat i en by åt fel håll. Så jag hämtade dig när jag egentligen skulle ha åkt till sjukhuset. Letade efter dig på vägarna. För vart du var visste du inte riktigt själv. Någon timme senare fick jag i väg dig på en annan buss. Till slut. Och då var det kväll. Och då kunde jag ju inte åka in till sjukhuset. För det skulle ju bli för jobbigt för barnen. För jag var ju inte sjuk. Mamma kunde ju inte vara sjuk också.

Men vi kunde andas igen. Och jag behövde inte oroa mig för att du skulle dyka upp igen mitt i natten.

allt blir mycket snabbare städat för att jag har det så himla tråkigt att jag dra mig undan till köket och diskar och plockar :)
Jag tror på mig själv och att jag kan fixa väldigt mycket för att jag kunde sluta dricka. Jag har en himla stark vilja.
Slipper besattheten av alkoholtankar, har tid att tänka på annat.

Resten är inte relevant för mig, dvs är inte gladare, piggare, friskare, precis tvärtom, men det har inte med alkoholen att göra, jag hade bara otur att bli svårt sjuk direkt efter att jag har slutat dricka.

Glad för din skull ?

Jag utplånade mig själv.

Och samtidigt höll jag fasaden uppe.
Gick ut min femåriga utbildning med höga betyg i samtliga kurser.
Presterade på jobbet.
Fick nya tjänster och uppdrag.
Ledde utveckling.
Framåt.
Lyssnade på andra.
Löste konflikter.

Jag ordnar det!

Fasaden så solid.

Fläckfri.

Och så kom jag hem.

Och var så fruktansvärt ensam.

För vem kunde förstå?

Det är så sant. Tack för att du säger det och det är en smart strategi. Det känns som att jag börjar få livet tillbaka. Inte bara för dessa 17dagar utan för att jag verkligen börjar se och erkänna att jag har problem med A och att jag blir sjuk av det. Jag trodde jag var själv/att det var sån jag var som person i alla mina tankar och beteenden, insåg inte att det är en del av sjukdomen.
Jag har pratat om det med mina närmaste och jag läser här på forumet och på nätet om alkoholism, konsekvenser och beteenden kopplat till detta. Jag ser mig själv och min historia i så mycket. Jag är samtidigt glad att jag ser och vågar erkänna detta nu och inte om 30år till.
Jag har fått livet tillbaka igen. Jag har fått det innan också. Haft allvarligt suicideförsök där jag nästan inte vaknade igen. Jag har varit så destruktiv mot mig själv. Men alla de ggr när jag kommit tillbaka har jag fallit ner igen på något vis. Inte sett(velat se?).. men nu känns det annorlunda. Mycket tack vare allas berättelser och fakta jag läst. Det har blivit tydligare.
Också därför jag skriver.. just för att kunna påminna mig om vart jag en gång var, flera ggr om... Dit vill jag inte igen.

Jag ska låta bli att sträcka ut handen efter första glaset!

Tack igen Pi31415 ❤️

för att du är nykter.
Du ska inte gräma dig över det som varit. Du kan inte redigera och ändra på tidigare saker i ditt liv. Däremot kan du använda det i konsekvenstänkandet för att bli säkrare på att säga nej tack.
Därmed kan tidigare händelser i ditt liv hjälpa dig att forma och styra din framtid. Då är det lättare att låta bli att sträcka ut handen efter glaset.
Din nyktra framtid blir då tryggare.

Grattis till 17 dagar. Den första svåra tiden har du nu klarat av.

Fredagskänslan smyger sig på,grill med vänner, solen skiner, musik i högtalarna.. ja ni vet. Det är inte svårt Att vara nykter, Men svårt att låta bli att dricka... !! Jag behöver bara komma ihåg två ord -Nej tack :)

Nykter dag 17. Glad att jag är nykter! Vill inte att det ska få ta upp mer av min tid.
Kan också bli så himla arg och ledsen när jag tänker på hur mycket tid och energi (&pengar) denna drog har tagit.
Vet att det kommer komma svåra stunder.. men jag måste bara säga nej tack, nej tack, nej tack!!

Lägger min 1åring och är så tacksam att jag är nykter. Jag kan vara nära på riktigt❤️

Känner mig stark och modig när jag läser din text. VilkenLycka att du har dina tjejer kvar!!! och jag vet än mer att jag är på rätt väg, Den nyktra vägen! För mig och för mina barn. Tack för boktips. De ska jag läsa!
Evigt tacksam för dina ord❤️

Trodde det bara var jag (haha) Men jag klarar också detta med hjälp av snus. Är gammal rökare så först köpte jag cigaretter men det smakade förfärligt som tur var och jag vill verkligen inte lukta eller röka inför min familj. Snus känns som ett bra lugnande för mig. Men jag vill ju gärna ha snus hela tiden istället.. kanske inte så bra, jag vet inte.. men hellre det än alkohol..

Det värmer. Försöker fortfarande klura ut hur det fungerar med alla trådar och kommentarer...
.. men det hjälper att läsa om allas erfarenheter:)

vinärgott. Nej ingen A. Mitt mål är att sluta dricka helt. Känner mig positiv till det. Ser det livet framför mig som friare och gladare. Har inga sentimentala känslor till A. Det är skräp.
Ha en härlig helg du med.

Det är väl det viktigaste just nu. Kram och ha en fin helg!

Du är också en stor inspirationskälla Miss Lyckad. Om du, jag, eller någon annan kan inspirera någon/några i kampen mot A så är det bra.

Du Gunda kan mycket väl nå en lång nykterhet. Startsträckan har du avverkat, och sedan är det enklare att fortsätta nykterheten.

Har ni någonstans att vara eller måste ni vara mitt uppe i det?

Snart har han flyttat ut!

Styrka till dig!

Alkfri öl är faktiskt gott, men jag är mer en vintorsk och alkfritt vin tycker jag inte är någon höjdare, jag dricker kallt vatten, det är också gott! Och i morgon kommer du och jag må gott! Härligt!

Jag med! Sitter med en alkoholfri öl, smakar gott i värmen. ?? Ha en trevlig helg!

Jag är nog galen men efter att för 3 dagar sen druckit ett par 3,5or och ett par glas vin dock utan lika mycket ångest. Så... köpte jag snus för att hantera suget. Inte ett ultimat lösning men som gammal rökare (vilket jag inte vill ta upp igen) tänkte jag att en snus kanske kan ta mig igenom de stunder då jag blir sugen... hmm får se. Men än så länge bra. Får kombinera med halstabletter och te när det är som värst. Kan inget om snus så stod som ett fån i affären och försökte se om någon dosa såg lovande ut. Fick fråga kassörskan "Eh ursäkta men innehåller de nikotin den här sorten"... vill ju inte åka hem med nikotinfritt.
Har jag tur tar snuset mig igenom suget de närmsta veckorna. Har jag otur blir jag inte bara alkis utan även nikotinist...

Han dricker och dricker nu. I början av augusti ska han flytta. Det här är tredje perioden på ca 1 v inom de 5 v jag haft semester.

Ofta behöver man ju nå botten innan man vaknar upp. Men allt handlar nog om att arbeta med sig själv för att förstå och vilja förändra. En alkoholterapeut eller AA eller länkarna är väl det närmaste som kan hjälpa till rent konkret tror jag!

I en dimma av outtalade känslor har jag befunnit mig.
I en gröt har jag kämpat mig fram.
Jobbat så hårt för att hålla mig över ytan.
Så jag har inte fått grepp om känslorna som nästan dränkt mig.

Känslor jag nu identifierar.
Jag fångar dem.
Prövar dem i mitt huvud.
Tar dem i min mun.
Spottar ut dem.
Trycker svarta symboler mot vit bakgrund i stället.
Skriver ned dem.

Jag behöver göra de suddiga konturerna tydliga för att få grepp om känslorna.
Betrakta dem.
Omfamna dem.
Förstå att de är mina.

Otillräcklighet.
Ilska.
Skuld.
Skam.
Maktlöshet.
Förvirring.
Bitterhet.
Rädsla.
Ensamhet.

De har följt mig så länge.

I mitt medberoende.
Jag som möjliggörare.

Jag förnekade. Jag höll undan och tryckte ner mina känslor.
Jag tog hand om allt och alla.
Jag skyddade mina barn.
Jag kontrollerade det som inte gick att kontrollera.

Jag fick priset.

Jag utplånade mig själv.

Surkärring: Ja, det är bra. Förut när jag brukade jag laga 3-7 st någon gång i veckan, samma rätt och frysa in. Sedan kan man plocka av olika veckor så det ändå blir olika mat.

Tors: Cykel tor jobbet. Jogging 3,5-4 km, tungt, men å andra sidan har jag 20 kg extra fett och släpa på. Inget vin.

Det känns jättebra. Det kommer antagligen bli lite vin i Sverige i augusti, men jag är okej med det. Ni som har läst min tråd här har ju sett hur jag velar fram och tillbaka. Jag ska vara nykter så mycket som möjligt, inte dricka mer än 2 glas. Det kommer inte bli något starkare än vin. Ni kanske tycker detta är ett misslyckande, men inte för mig. Jag har insett mycket det här tre veckorna, jag är starkare än jag tror, och det är möjligt att bryta ett destruktivt beteende. Det kommer gå bra, det känner jag på mig.
När jag kommer hem från Sverige kanske jag återgår till mitt helnyktra liv för jag mår så bra av det, vi får se. Jag vill ALDRIG ALDRIG hamna där jag dricker var och varannan dag igen. Det var hemskt. Jag måste också jobba på mig själv en del, de har jag också insett. Den resan kommer bli intressant... Vi får se hur mycket jag skriver här från och med augusti, men om jag känner för det så skriver jag.
Önskar er alla en mysig fredag