Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen hit till forumet!! Vad bra att du har skrivit/startat en egen tråd. Du vill inte längre fortsätta längs den bana du beskriver. Bra! Här inne finns många kloka individer med "alla" erfarenheter. Gemensamt är ju att vi alla anser oss ha problem att hantera alkohol. Läs och skriv - fortsätt med det. Du har ju redan signalerat att du söker en förändring.

Slå inte för hårt på dig själv!!! Jag vet att det är svårt att låta bli - har gjort det själv många gånger. Det hjälper föga om man säger så. Försök att lyfta dig själv ur ångestkoftan - och sikta framåt. En timme i början kanske? Sedan en dag i taget.......-det går att förändra. Det gör faktiskt det - även om man inte kan tro eller förstå det när man sitter i bakrus eller abstinens och bara upplever elände.

En fråga bara, ta inte illa upp: De fyra ölen du har sparat till ikväll - för att börja "det nya" i morgon! Kan inte imorgon få vara idag? Häll ut ölen om du har kraft att göra det! OM du skulle göra det så tror jag att det skulle kunna vara en handling, om än symbolisk, som du skulle kunna vara stolt över i framtiden? Bara en tanke. Om du inte pallar det så gör du bara som du har planerat - du har ju ändå startat en förändring genom att komma hit till forumet!

Välkommen igen - och jag önskar dig all stryka att ta tag i problemet - och förändra dig själv. Det går!!!!!

Kan du så kan jag! Det är aldrig försent att sluta dricka. Jag har bestämt mig.

Och jag har fortfarande inte druckit ngt starkare än alkoholfri öl :-). Håller mig till Cola Zero och Pepsi Max samt vatten, kolsyrat förstås ;).
Suget tycker jag har minskat. Känns nu som jag skulle kunna vara nykter en lång tid. Får hoppas att det håller i sig :-D. Imorgon är jag ledig, ska bli så skönt. Sen är det 4 dagar till med att gå upp vid 3.30.. sover iaf gott nu när jag jobbar tidigt. Vilket är en lättnad i sig.

Tack för hälsning i min tråd - och "välkommen" tillbaka till forumet. Jo du lyste med din frånvaro från sen höst 2015 om jag inte minns fel.... Du höll dig nykter i 1,5 år. Wow! Hur bra är inte det....... Och nu har du "fallit" o återkommit hit. Det är ju jättebra - forumet har ju en förmåga att faktiskt hjälpa när man behöver. Och fallit har vi ju alla någon eller några gånger. Jag vill ju gärna tro att det liksom ingår i tillfrisknandet till viss del. Du har ju tagit tag i det igen - och insett att du är ute på "hal is", med problem att hantera alkoholen. På så sätt så är det ju jättebra att du är här igen. Grattis till det: nya "gyllene" tider!:-)

Vi skrev en del med varandra tidigare - och du skrev om A-djävulen som blev "fjutten" som satt på din axel!!! Nu är du ju här för att få till en "fjutt" - och att denna fjutt inte skall vara så högljudd - eller att den skall vara tyst, helt o hållet! Du är på god väg!

För egen del så går det åt rätt håll - jag har varit igenom ett par våndasvändor - men kurvan pekar åt rätt håll. Definitivt åt rätt håll - och det känns sååååå bra och skönt. Min "fjutt" har för tillfället den goda smaken att "hålla käften":-)

Nu är du väl inne på 4e dagen nykter? Grattis till dig. Idag blir det väl ytterligare en, och i morgon.......o.s.v.
Kämpa på, kämpa vidare - du fixar detta igen! Jag är helt övertygad!

Kramar till dig/Anders

Välkommen tillbaka - och tack för hälsning i min tråd!!!!

Läste och tanker att du påminner om mig fast vi är så olika.
Följer dig gärna för att ta stöd I dig och stöttar dig gärna om jag kan.
Lycka till!

Grattis ???????? Keep up the good work!

...förtydligandet och ännu ett stöttande svar. Intressant det där med ultimatum, jag känner att vi är i den punkten nu att nåt sånt måste göras, och dina tips om hur jag ska förhålla mig till det tar jag med mig! Det är en svår balans det där med att ett ultimatum inte ska landa som ett hot.... men jag ska försöka :)

.......jag någon gång i framtiden kan "flytta" in till "Det vidare livet". Det hade varit najs!

Bra jobbat!
Det har varit underhållande att följa er utmaning.

Kransmasen lär väl ha fullt sjå med att hinna hänga vinnarkransarna på er vid målgången.

Och jag tycker att vi får MVG!
Och idag får jag äta lite frukt! Tihi!

Kram kram kram

Hej!
Låt bli att ersätta! Jag vet inte hur många gånger jag har halkat in i drickande just för att jag ersatt alkohol så att det inte ska märkas. Då kan man dels passa på att handla lite extra, dels dricka av det man köpt för att ersätta. Vansinnigt! Mina värsta perioder har varit de få gånger jag har varit tvungen att ersätta sprit.
Jag förstår din känsla av att du inte vill prata med maken som du skrev i #180. Jag har varit så illa tvungen att prata med min sambo. Det har fungerat bra. Och det har faktiskt känts dom en lättnad när man väl gör det. Han tar inte ansvar för mitt drickande. Jag dricker heller inte öppet hemma. Hoppas så att jag också slutat med smygdrickandet igen.
Man kan behöva lite stöd för att få stopp. Och ingen som handlar hem som en överraskning. Kan du inte bara säga att du vill börja nya jobbet nykter och fräsch? Det kanske inte måste bli så stort? Hur som helst: fantastiskt bra att du skrev... och På't igen.

Jag ber om ursäkt för min luddighet. Frågan "Vad skulle behöva ske för att du (din partner) skulle vara orolig?" kan ibland generera till eftertanke för den som dricker och samtidigt ge den som frågar ett hum om hur alkoholen prioriteras i relation till annat.

När jag ändå är här skulle jag vilja ge dig min syn på ultimatum. Igen, inget facit utan tankar som förhoppningsvis kan bli hjälpsamma. Ett ultimatum är något man egentligen ställer till sig själv och är generös nog att dela med sig av. Typ, om du.... så ..... Ett ultimatum är således inget hot utan en tydlighet om vad som faktiskt kommer ske utifrån dina behov.

Vet man med sig att man "använder det" för att försöka påverka någon genom att skrämmas så tror jag att man är illa ute. Då kan det vara bättre att att säga:

"Det här önskar jag (och så det man önskar) samtidigt vet jag inte riktigt vad jag ska göra om det inte blir så, kanske behöver jag lämna dig, vara ifrån dig ett tag eller så kan vi hitta andra vägar jag vet faktiskt inte. Men jag är glad att jag fått berätta hur jag tänker."

Det är ett stort ämne och jag hoppas att andra användare ger dig sina berättelser, andras erfarenheter är viktiga. Tack för att DU delar med dig!

Hopp om en fin dag

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Heja oss. Ni kör vi vidare på en bättre bana. Förhoppningsvis blir det lättare och lättare nu.
Är batnvaktvtill en liten kille just nu så hinner inte skrivs mer. ❤️?
Kram på dig vännen. ?????❤️

....kanske också att hon själv ju visar upp tydliga tecken på ett "klassiskt medberoende" eftersom hon vuxit upp i en missbrukarfamilj. Hon har också i perioder gått in i depressioner och är enligt mig i stort behov av stöd från psykiatrin (generellt alltså, kanske inte bara kopplat till drickande). Därför blir det som att jag ibland tänker "om hon antingen söker hjälp för sitt drickande eller i alla fall tar kontakt med psykiatrin skulle det bli bättre mellan oss". Frågan jag nu ställer mig är: kan man ha det som ultimatum? Alltså typ: om du inte söker hjälp för drickandet och/eller ditt generella psykiska mående kan jag inte stanna kvar? Känns så hårt, men samtidigt är det exakt vad jag tror skulle behövas för att jag ska må bättre i vår relation....

Mm det är det jag kommer göra tror jag.

Hoppas du får det trevligt Tjalle! Du fick i alla fall följa med. kanske något positivt.
Funderar på om du kanske borde ta lärdom av Heueh och försöka se det positiva i allt. Jag försöker göra likadant, svårt som sjutton, men de där ältande tankarna tär så oerhört. De andra är roligare. Så gör ett försök tycker jag!
Typ: "Det var länge sen jag klippte gräset på egen hand, vad det blev fint, nu har jag gjort av med 300 kcal, och gått 4000 steg." Små, små, små saker, men jag tror att de betyder mycket för måendet. A-böcker och allt elände som a ställt till med kan du ta lite i taget när du mår bra och känner dig stark.

...stöttande svar! Ja det svåra är ju såklart att finna sitt eget svar i den frågan, för såklart ÄR hon ju en helt fantastisk och väldigt speciell person, så "valet" skulle inte vara lätt. Men funderade på vad du menade med: "En annan fråga till din partner kan vara: Vad skulle behöva ske för att du skulle vara orolig?". Inte helt säker på om jag förstod :)

Det går lite upp och ner, har slarvat med kost och träning sista dagarna. Ska ta i mer från och med nu då jag mår bättre när jag äter rätt och tränar. Börjar få ångest att sommaren och semestern börjar ta slut. Men det är ju långt kvar så ska försöka njuta nu.

Utifrån det du skriver har du under en längre tid känt dig allt mer orolig, det börjar stå klart för dig att du och din partner har olika alkoholkultur. Det låter som att du verkligen har försökt att få det att fungera på olika sätt, genom att anpassa dig, genom att ta ansvar för er båda och framför allt genom att lyfta frågan. Så här långt har det inte riktigt fått den effekt du önskar. Att anpassa sig eller att försöka ta ansvar för något man inte kan ta ansvar för skapar oftast frustration och lidande. Det har du märkt. Att kommunicera däremot är en bra start och kan vara en framkomlig väg.

Jag skulle vilja ge dig rådet, take it or leave it, att börja med att tydligt prata med dig själv. Vad är viktigt för dig i livet, fundera på det stora frågorna då kan de vara guidande för dig nu. Frågor som: Vad mår jag bra av? Hur vill jag vara som partner? Vad söker jag hos en partner & varför? Vilka värden är viktiga och hur uttrycker jag det? Trygghet? Äventyrlighet? Kreativitet? Familj? Arbete? Andlighet? osv.. Det finns en myriad! Vilka är dina?

Om det känns okej kan dessa frågor sedan finnas mellan er, du kan ställa dem dem till din partner, skapa ett samtal. Ickekonfrontativt, nyfiket. I detta samtal kan ämnen som alkohol komma in. Hur passar alkohol in i detta? Droger? Sannolikt är det ett samtal under tid och kanske lär ni känna varandra på ett annat sätt. En annan fråga till din partner kan vara: Vad skulle behöva ske för att du skulle vara orolig?

Välkommen igen och stanna gärna här!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Heja oss alla som valt livet och oss själva!

Jo. Jag förstår att sjukdomen har en i sitt grepp. Att det som skapar stress, ångest, skam och skuld också blir det enda botemedlet. Så därför fortsätter den beroende att ta sin medicin. Sen leder till mer stress, ångest, skam och skuld. Som bara kan botas med mer. Och det är inget enkelt att ta sig ur.

Andra dödliga sjukdomar är också svåra att bota själva. De flesta cancerpatienter tar emot behandling och väljer inte att säga att jag klarar nog av att lösa det här själv.

Jag ser det då som man har ett val. Att ta hand om sin sjukdom. Att bekänna sig maktlös inför den och sedan göra något åt den.

Och vi som finns här har gjort så mycket för att få de beroende att ta emot hjälp.

Men jag fattar att det är svårt.

Sannah och AlkoDHyperD för att ni tog er tid att skriva en kommentar.
Bra tips att ta det fyskiska först, kanske inte känna efter för mycket än utan bara köra på. Upp från diket och ut på rätt väg igen.
Plan för dagen får då bli att bara vara och ta en lång promenad.

Tack för hälsningen i min tråd. Trist att höra att du behöver forumet igen, men fint att det finns här då det behövs. Kämpa på och allt väl.

Jag hör det så ofta: måste hitta glädjen, måste tänka positivt, måste göra sånt som jag tycker är kul mm
Om man känner sig nedstämd, eller mår dåligt på något sätt, är det dessvärre svårt att framkalla ett önskat känslotillstånd. Strävan efter att känna glädje eller lust medför - som i all strävan mot ett mål - att vi gör bedömningar om hur vi lyckas nå dit. Som knsla av lust t ex Checkar av inåt för att se om det kommit lite lustkänslor...
Minnet är lite subjektivt också. Överdriver hur behagligt det ska kännas och hur lycklig man ska vara.
Varje gång önskan/målet inte kommit närmare eller uppnåtts (jag känner mig fortfarande låg, fan också) tillkommer hopplöshets och misslyckandetankar.
Sannolikheten för att hitta obehag, olust mm är stor om man letar efter det inåt - dessa känslor utgör ju "hotet" och hot är vi programmerade att uppmärksamma.
Jaha. Hur ska man då komma ur den negativa spiralen?
1. Alla känslor får finnas, de är budbärare och uttrycker behov, man kan inte välja vad man känner. Men om man tillåter känslan kan energi läggas på annat än försöka hålla den borta.
2. Eftersom man inte kan tvinga fram lust måste fokus ligga på handling. Att utföra handlingar som bidrar till något av värde för mig eller andra. Att inte förvärra är också en sådan handling.
3. Fysisk hälsa först. Gör vad som är möjligt för att bibehålla eller förbättra hälsan. Ökar chansen att dn psykiska följer med (men det kan ta tid)
Att må dåligt är den "rena" skiten. Att inte tillåta sig må dåligt men ändå göra det och därmed uppleva sig misslyckad eller hopplös; det är den "skitiga" skiten.
Det är inte den rena skiten som skapar lidande, utan den skitiga❤️