Senaste kommentarerna i forumet

Du kan ju börja med att prata med henne när hon är nykter och inte festasugen. Förklara hur du vill att ni ska ha det: om hon är alkoholberoende så kommer hon kanske naturligtvis lova dig och tycka du överdriver. Att hon ställer till en bråk är ju att för att hon tar åt sig och försvarar alkoholen och sitt beroende.
Ge henne en chans och hjälp henne i kampen ,och jag hoppas verkligen att ni får ett harmoniskt alkoholfritt förhållande

mitt förråd av invektiv. Jag är lite gammaldags och använder dem inte dagligen, så när något går snett kan man höra mig använda uttryck som "nedrans", "attans" eller "jäsiken". Det där får sällan avsedd effekt, folk har en tendens att börja fnittra när de hör dem. Jag minns en gång då jag kallade en person för "luspudel" och resultatet blev att han snabbt vände sig om varpå jag såg hans axlar skaka på ett misstänkt sätt. Jag tror inte han grät. Problemet är att hitta rätt miljö för denna min expedition till svordomarnas förlovade land. Förr kunde man köpa några wienerbröd och ta en fika ihop med ett gäng borstbindare, men dagens borstbinderier är inte vad de har varit; de är automatiserade och befolkas av timida människor som uttrycker sig med emojis.

Så nu ska jag börja spela golf. Jag har förstått att Sveriges golfbanor utgör den mylla utifrån vilken en formlig springflod av nya kreativa invektiv emanerar. Visserligen riktar sig dessa uttryck i första hand till bollar, klubbor och sand men kan lätt appliceras på bilister och tanter i kassaköer. Jag var iväg och köpte klubbor, bollar och små träpinnar igår och ska gå en kurs om ett par veckor. Egentligen ska man också bära rutiga, mångfärgade byxor och skor med spikar under men det får vänta ett tag. Jag vill först se vilken ipm-rating jag kan uppnå (Invektiv Per Minut). Hur många gånger man slår på bollen och missar lär ska ha en viss inverkan på kreativiteten i ens uttryckssätt, såväl som om man träffar och ser bollen flyga ut i skogen eller ner i en sjö. Det sägs ska finnas ett övningsområde hos den lokala golfklubben, jag ska åka dit endera dagen och tjuvlyssna lite tänkte jag. Jag vill ju inte komma helt oförberedd till kursen.

Ha en härlig dag alla!

Eller kunna välja... Det handlar om styrka. Alkoholberoendet kan vara så starkt så personen väljer att fortsätta missbruka. Trots alla tråkiga konsekvenser hen får. Jag fortsatte att dricka tills min chef fick vetskap om det. Min sambo fortsätter trots att han nu mister familjelivet och allt vad det innebär. Jag kan inte göra något åt hans val. Kanske inte han själv heller just nu.. Jag vill ha ett liv i nykterhet och att mina barn ska få trygghet. Sambons liv är hans ansvar mitt liv är mitt ansvar. Styrka och energi till dig kram...

Fortsätt så!

Jo visst går det utmärkt att leva utan alkohol. Man lever då ett mycket gott liv.

Trevligt att du uppskattar min tråd och mina erfarenheter, jag önskar att du kommer att få uppleva alla positiva fördelar utan alkohol också.

Alla dessa tillfällen vi lär oss!
Du är på väg mot något bättre och du kämpar! Jag har gjort otaliga försök med planer! Tillslut orkade jag inte mer! Jag valde att sluta helt. Men man måste få prova, trilla dit, för att sedan hitta sin väg och plan som funkar!
Kram!

Funderade på att låta bli att skriva eller att skriva att det gick bra, men det gjorde det inte.
Hur som helst så är boxen slut nu och jag ska ta nya tag. Jag hade tänkt att vi skulle köpa flaskor till middagen och jag måste kommunicera bättre med maken.
Nu är han på landet och jag hemma. Jag har tänkt i tankar som att ersätta boxen så att han inte ser att jag druckit upp allt. En strategi jag använt de senaste åren men jag ska inte göra så nu.
Trött på mig själv, på allt faktiskt. Måste hitta det roliga i tillvaron. Guldkanterna i en grå vardag, utan att för den skull ständigt vara påväg någon annanstans.

Hur gick det i helgen som var? Hoppas allt bra med dej ?

Keep up the good work!

Han äter ritalin mot adhd vilket stundtals ger honom ångest och periodvis medicinerar han sig med alkohol.

Jag har träffat denna man i ett år. De senaste månaderna har det uppkommit personlighetsförrändringar och han stöter mig ifrån sig, men ger även hintar om vilka problem han har med alkohol och medicin. Han är deprimerad.

Har pratat med honom om att samla hans vänner för att diskutera hans problem vilket han var positiv till. Men han är inte så mottaglig för proffessionell hjälp utan vill helst kunna hitta sin egna strategi.

Hur hjälper vi honom som bäst? Ska man vända sig till adhd kliniken? Hur kan vi motivera honom?

Förstår att det är jobbigt för dig och hennes barn. Säkert är det jobbigt för henne också, hon är beroende. Jag är verkligen ingen expert men du kanske kan ställa ultimatum att hon går in i behandling, AA eller liknande, annars flyttar du? Då ger du henne en chans att rätta till det innan det är helt kört. Gör det när hon är nykter bara. Ha det så fint och skriv gärna mer i forumet, sök stöd själv.

Roligt att läsa att det går så bra för dig :). Jag kommer att följa hur det går för dig. Språket är väldigt påverkande. Att säga "Idag slipper jag dricka" är ett bra sätt att tala om för sig själv att man slipper beroendets bojor, och då kommer man lättare ihåg hur de bojorna fungerade. Bra tips! Att säga: "jag har slutat" är för mig en markering att jag gått över på andra sidan en skarp gräns. Därför är det viktigt för mig att kunna säga det här och till några av mina närmaste, som att befästa det för mig själv. Att till bekanta säga att man tagit en paus pg. av vikt eller hälsoskäl är är också jättebra. För min del vill jag gärna lägga till tyst för mig själv: "För resten av livet" också så att jag inte befäster det som något tillfälligt.

Tack för pepp och gonatt!

Jag har läst stora delar av din tråd nu. Tar särskilt till mej ditt inlägg #17, om den mentala kampen samt inre och yttre hjälp. Jag har börjat fundera över hur jag ska klara resten av livet utan alkohol, men tvivlar ofta på om det verkligen går. Men sen jag läst vidare i din tråd börjar jag inse att det ändå kan bli ett gott liv. Det kan fungera, med rätt redskap och mental inställning, samt med inre och yttre hjälp.
Roligt att läsa om dina upplevelser och betraktelser under din semesterresa också.
Ha en fin fortsatt semester! ?

Du kanske skulle söka någon samtalskontakt för att behandla det, typ KBT? Träna dig på dessa situationer i trygg miljö med en bra terapeut. När du kan det så är problemet löst. Då behöver du inte dricka av den anledningen i alla fall. Drickandet för ju med sig ökad ångest och ökad social fobi.

Tycker du har gjort stora framsteg sedan trådstarten. Bra jobbat! :)

Tack Sannah, miss lyckad, bedrövadsambo och Sisyfos för era svar. Det är så snäll av er att engagera er.

Det är ju så att jag stöttat min man i många år genom mycket. Mer än vad de flesta skulle ställa upp på. När det kommer till alkoholen så har jag verkligen kämpat och stöttat, förlåtit och sopat under mattan och jag har tagit emot så mycket dåligt, natt och dag. Men hans drickande har drabbat mig hårt och i slutet drabbade det även barnen (mer än att de såg honom bakis). Jag lämnade honom då men efter några månader gav jag honom en ny chans med kravet att han är nykter. Så att han dricker igen är liksom mer än ett vanligt återfall och att det är synd om honom som vill vara nykter men inte lyckas. Han sviker verkligen mig. Men det tycker inte han alls. Han lovar att inte bli som förr. Men ett löfte från någon som ljuger ständigt kring alkohol är ett ganska fattigt löfte.

Vi får se hur det blir. Det är så svårt att lämna också för jag står inte ut med tanken på att inte ha barnen hela tiden.

Men det är så att om det fortsätter med att han dricker varje vecka så kommer min avsky växa så till den grad att det inte blir hållbart att leva tillsammans. Jag trodde att månaderna isär hade fått honom att äntligen fatta. Men ett halvår i trygghet med en glad fru verkar ha fått honom att glömma helvetet som var förut. Men jag har inte glömt och alla minnen har väckts till liv.

Men nu ska jag inte skriva mer om det kanske, det hör till anhörigsidorna mer antar jag.

Jag ska först och främst fortsätta hålla i min egen nykterhet. Den oroar jag mig inte för det minsta. Kanske till och med mindre nu. För det ska åtminstone finnas en förälder i det här huset som klarar av att välja familjen först.

Jag hoppas på en ljus framtid. Helst med min man. Så jag hoppas han bromsar sig själv nu.

Usch det är faktiskt mkt deppigare att bekymra sig för andras drickande än sitt eget. Maktlösheten blir så total. Denna känsla ska jag aldrig orsaka någon annan. Med andra ord ska jag aldrig dricka igen. Aldrig.

Godnatt alla ❤

Detta inlägg ska vara under anhörig hamnade fel

Bra jobbat! Snart har du din vana och då blir det lättare! Du låter pigg och full av tillförsikt. Tänk det där att man nästan tror att det är omöjligt att sluta och sen är det kanske ändå lite lättare än man tror när man väl gör det.

Starkt av dig att ta dig iväg till ett möte Höstlöven! Tror att det kan ge dig en väg ut. Har du a hemma? Häll ut, tycker jag. Lättare att stå emot få.
Och välkommen Kickifaith! Skapa en egen tråd om du inte gjort det redan. Det blir lite som en dagbok då. Lycka till nu båda två.

Välkommen hit och jag håller med Morgondag, sök hjälp innan du gör något du verkligen får ångra. En depression går att behandla. Alkohol är bara en självmedicinering som drar dig ännu längre ner i djupet. Läs och skriv gärna här också om det kan hjälpa dig.

Brukar normalt inte skriva på denna sida, men läsa. Skriver mera på de andra sidorna. Hur som helst så tycker jag det är imponerande att du valt dig själv och dina barn, trots att det finns mycket känslor kvar för den nyktra/drogfria sidan. Ditt beslut kommer du och dina barn är jag helt övertygad tacka dig för många gånger i framtiden. Kanske, kanske kan detta göra att ditt ex inser att nu när barnen/sambon är borta är det dags att ta tag i problemet/sjukdomen ordentligt. Lycka till!

Hej och välkommen hit skogsfrun! Det andas beslutsamhet kring ditt inlägg tycker jag och motivationen kring vad som än ska förändras är ju förmodligen den viktigaste nyckeln. Detta med att säga "Jag ska aldrig mer dricka!" har det resonerats/diskuterats i många forum, bl a detta. En del menar/säger att detta uttalande kan ställa till det. Själv gillar jag och har stöd av att varje dag, eller rättare sagt morgon när jag vaknar säga till mig själv: "Idag slipper jag dricka!" och sen såklart påminna mig om vilka vinster detta val innebär, ock också ibland komma ihåg alla nackdelar med giftet.
En annan sak är vad man ska säga till personer som erbjuder en alkohol. Hittills har jag sagt att jag har en hälsoperiod och där ingår inte alkohol, får se vad jag säger framöver. Kanske att jag blivit beroende av att må bra... ;-)
Hur som helst, välkommen hit och på återhörande!

..., det är en rätt vanlig "sanning" att många av oss som haft a som en naturlig och central del i livet och umgänget med andra o s v tror att livet ska bli tråkigt och enahanda. MEN så behöver det inte vara märker jag nu när jag inte haft med alkohol i mitt liv ett tag. Det blir vad man gör det till. Visst kan vissa "kompisar/vänner" undra lite varför man inte vill dricka. Det jag märker är vinster för mig nu är jag valt bort alkohol är; friare, mer närvarande, mer avslappnad, bättre självkänsla, roligare titta sig själv i spegeln, kommer ihåg saker, trivs med mig själv, bättre ekonomi, bättre sömn, mer tålamod med mina barn, orkar mera. Visst kanske man förlorar en del saker och kanske också "vänner", men då får man se till att hitta nya! På återhörande!

Jo tyvärr har det ju blivit ganska många ggr att jag dricker mer själv pga hennes oförmåga att sluta och att jag anpassar mig för att det inte ska bli bråk, och det har jag sagt till henne. Sen är det absolut så att jag också kan vara en festprisse och själv kan ta initiativ till fest, vilket gör det hela än mer komplext. Men det är ALLTID jag som är den som i praktiken drar i handbromsen och föreslår att vi ska gå hem, inte ta en öl till, etc etc. Och det är även jag som tar initiativ till att göra aktiviteter som inte innefattar fest. Men hur gör man med känslorna av att inte vilja lämna henne i sticket? Viljan att stötta henne och vara med i hennes kamp? Det låter så enkelt det ni säger, och jag vet ju i teorin att det är så man ska göra (alltså säga hur man själv vill ha det och låta henne göra sin grej). Men för mig känns det som ett tungt svek att lämna henne pga festandet.

Jag läser dina kloka tankar och funderar kring det du skriver. Jag inser att åtminstone här och nu är jag inte beredd att avstå alkohol helt. Det kanske kommer en dag då det blir min väg framåt, men där är jag inte än. Däremot vill jag gärna hitta nya äventyr och låta annat än alkohol och fest få utrymme i mitt liv, vilket både du och Skogsfrun är inne på.

Tack för din input, jag är glad att jag har hittat hit!

Ligger till sängs vilket brukar innebära att det inte blir något mer drickande av nåt slag. Helt underbar dag med mitt barn idag trots irriterande sug. Lyckan är att vara pigg, närvarande och samla minnen ihop. Godnatt