Senaste kommentarerna i forumet

Är så glad för din skull ? Och din sambos!

Jag har ikväll varit på mitt första AA möte
Jag är väldigt glad att jag tog mig dit, och så tacksam mot min sambo som följde med som stöd. Alltså, hon körde med mig dit och väntade i bilen.

Jag är än mer tacksam till de starka och inspirerande människor som jag fick träffa där ikväll!

Det var så fantastiskt skönt, om än lite skrämmande och jobbigt i början, att få lätta mitt hjärta inför andra som har samma "beroendesjukdom"
Så skönt att vara helt ärlig och att utan dömande blickar, få gråta ut och söka stöd!
Att tala om skammen, ilskan och förtvivlan var helt ovärderligt för mig.

Att vissa delar i mötet kändes främmande och lite konstiga har bara att göra med fördomar och rädsla för nya saker.
Men i en så ärlig gemenskap så släppte snart ambivalensen över något som jag kanske alienerat mig mot tidigare.
Kanske att jag just gjort det för att jag aldrig i tidigare kunnat känna mig så förstådd och ärlig? Att aldrig riktigt våga vara sig själv till 100% att alltid vara rädd för att bli dömd...

Tack för stödet i det här forumet också!
Jag ska definitivt fortsätta gå till dessa träffar.
Flera delar i tolvstegsmetoden har jag redan "behandlat" i min tankegång om nykterhet och själslig rening, så det känns inte alls främmande eller konstigt att börja implementera dessa på allvar. Men den största insikten är att Jag inte kan sluta ensam.
Alla människor måste få känna sig förstådda och kunna vara ärliga för att känna sig delaktiga
Människor som inte lider av samma mani kan omöjligt förstå hur vi känner och kan därför aldrig erbjuda samma gemenskap och förståelse som någon med samma problematik. Man kan få ett visst stöd av sådana människor, men det kan aldrig bli samma sak.

Jag talade och grät länge tillsammans med min kära sambo efteråt och det är så oerhört skönt att känna hennes stöd.

Att läsa alla inlägg här på forumet gör mig verkligen rörd och hoppfull. Genom att hjälpa varandra blir vi själva friska.

Jag har bestämt mig.
Jag ska göra allt jag kan för att aldrig mera dricka.
Detta är min fjärde dag utan alkohol.
Mina förebilder är numera de människor jag träffade idag som har varit nyktra 1 år, 2 år och 30 år!
Den livskraften, lycka och ljus jag såg i deras ögon är verkligen inspirerande!
Jag vill också, på riktigt!
Tack!

Men handen på hjärtat, inte är det kört vid ett återfall. Det är inte att börja om på ruta ett. Jag kan dock förstå din känsla av sorg eftersom det aldrig verkar ta slut. Men vi är också olika och har olika problematik. Jag vet inte vad som bäst stämmer överens på dig, men jag är övertygad om att det finns strategier som kan funka för var och en av oss. Jag har sämre koll på "periodarna" men bland oss vanedrickare så kan jag inte se att ett enstaka återfall skulle leda till katastrof. Om man inte ser det som en signal att fortsätta att dricka. Nya tag helt enkelt!
Jag tragglar ju runt här eftersom jag inte förmår säga adjö helt till a och återfaller ibland. Dock har jag en helt annan insikt nu än tidigare om att jag mår bättre utan a. Det är fortfarande svårt att inte hamna i en ond spiral, men för två år sedan drygt så drack jag nästan dagligen en period. Då var det eländigt. Även om det inte är perfekt nu, så är det så mycket bättre. Och det räcker kanske där... att ta ansvar för sig själv, lära av sina misstag. Jag könner väl igen de där "rädda hela världen" tankarna, men de blir alldeles övermäktiga. Styrka till dig nu. Det är värt kampen och det du får när du faktiskt är nykter en längre period är en sund vana.

Menar jag att jag som anhörig tömmer min energi kraft och självkänsla över på den som dricker.
I ambition att få denne nykter.

I den kampen tappar man fokus på sig själv och lägger också så mycket kraft hos den drickande att de bokstavligt äger en stor bit av mig.
Då jag "frivilligt" gett bort det.

När jag då bryter relationen så tappar jag min drog,den som dricker.
Den jag går igång på och får kickar av.
Kvar blir då jaget som är nästan tömt eftersom det försvann med den som drack.
Jag kan tänka mig (Men vet ju inte förstås) att det är lite av samma ensamhetskänsla och utanförskap när man då i te har drogen kvar i sitt liv.

Du skriver också att du vet att han kommer att gå under utan dig. Han kommer att gå under eller inte gå under oavsett om du eller någon annan kvinna finns vid hans sida. Hans liv ligger INTE i dina händer.

har du gott om Lim.

Att både bevara nykterheten och leva ett liv som man trivs med, det ger en behaglig tillvaro.

Känslan av att veta vad som väntar när jag öppnar dörren kan fortfarande slå mig så hårt.

Att jag nu faktisk inte behöver vara orolig.
Inte behöver försöka få en föraning innan jag kommer hem.
Inte behöver känna hjärtat banka så hårt att det syns utanpå kläderna innan jag öppnar dörren.

För jag vet att allt är precis som jag lämnade det.
Och ingen annans mående eller känsla kan påverka mig.

Jag behöver inte tassa på få. Lägga mig intill hans konturer.
Inte anpassa mig. Inte forma om mig.

Vilken jäkla befrielse det är!

Låter som en mysig semester, med lagom mycket aktiviteter. Bra att du hällde ut resten av vinet. Jag kämpar med dej! ?

Låter som du är kvar av rädsla mer än något annat... Det är balsam för själen att känna sig älskad, behövd, men ett helvete med all ångest, oro, rädsla som följer med hans och din (?) sjukdom. Ja, för du är tyvärr medberoende :( Och TRO INTE att er kärlek kommer att övervinna sjukdomen/arna, det funkar inte så. Kanske ni kan hitta tillbaka till varandra någon gång i framtiden, när/om ni är friska men som det ser ut nu så förstärker ni bara varandras dåliga mående och spiralen snurrar neråt. Ta dig ur medan du kan, det blir bara svårare ju längre tiden går! Förlåt om jag låter hård, men jag har varit där du är och det är inget ställe någon ska behöva vara på! Du gör honom OCH DIG SJÄLV det enda rätta genom att gå. Du kommer att hitta dig själv och se ditt värde, jag lovar! Varför ska en man och hans "kärlek" vara måttstocken på det? Du kan, och du kommer vara stark, lycklig och fri :)

Tack Tofslan, jag får ta en dag i taget. Nu finns det inget vin hemma så då måste det ju gå bra. Idag har det iallafall gått bra. Vi har målat och fixat. Jag och grabben har tagit 2 pokemon-turer så jag har kommit upp i mina 10000 steg utan att ta en extra kvällspromenad.
Målen för i morgon är att avsluta målningen i lillstugan och sedan åka till en gårdsbutik och titta på kor och köpa glass.
I morgon hoppas jag att vi kommer vara pigga nog att spela pandemia. I kväll orkade vi inget brädspel.

att du är hemma igen, och så bra att du sökte och fick hjälp med det mest akuta!

Hem! Som jag skrev tidigare har jag gått igenom samma sak som du gjort nu. Ambulans till akuten och sedan avgiftning i fyra dagar. Det är en mycket jobbig men nödvändig resa. Det tar tid innan kroppen hämtar sig igen i alla fall var det så för mig. Mat och vila samt en del kontemplation hjälper. Jag har läst mycket som du har skrivit, alltid tänkvärt och intressant, ser fram emot nya inlägg från dig när du har hämtat kraft.

Jag förstår din känsla av sorg lite bättre nu. Men skönt att du inte ger upp! ?
Ja, kampen mot alkoholen är tuff och visst är det så sorgligt att alla inte klarar det fullt ut. Man blir berörd av mångas berättelser här. Men jag tror att de flesta av oss faktiskt lyckas vända och "förändra sitt drickande" till slut! Jag läser ibland även i "det vidare livet', för att peppa mej själv när jag börjar misströsta. Livet kan ju bli så annorlunda och mycket bättre utan alkohol. Men det som hjälper mej mest just nu, är att försöka "vara här och nu', inte tänka så mycket på vad som varit eller oroa mej för framtiden. Idag är jag nykter och fräsch, jag är tacksam för denna dagen och hoppas morgondagen blir så också. Låter kanske lite "klyschigt' men jag tar en dag i taget. Ha en fin fortsatt vecka! Kram ?

Äntligen ett livstecken!
Så bra att du fick hjälp!

Vilken lättnad att se ett avtryck från dig! Bra att du tog dig till vården och fick den hjälp du behövde! Hoppas du får en natt med god sömn hemma i egen säng??? / mt

Gratis till en vit vecka! :)

Ja, lite som en metafor för det! Kämpa inte emot, få inte panik och du kommer långsamt men säkert dra dig upp och fortsätta leva!

Det är konstigt att känslorna tar slut fast de finns kvar - jag ser samma person med de egenskaper jag beundrar, samtidigt som det är helt stopp någonstans i känslolivet! Men kanske har det att göra med, dels tillitsbrist, och dels att egna viktiga behov är hotade, eller negligerade.

Nu har vi kommit så långt att det finns en bostad som väntar, och en planerad flytt för honom. Så skönt att vi ror det iland på ett civilicerat sätt, som det verkar! Men visst känner jag mig beklämd ändå över hans livsstil/beroendet och att det blev så här.

Under resans gång har jag i stort sett trott att jag aldrig behöver en man igen, har varit så less... Men nu känner jag hur jag far in i dagdrömmar och fantasier emellanåt, kanske för att klara det här steget. Suger näring ur en fantasi om framtiden en stund, och lever på de känslor den skapade i mig - längtan, hopp, glädje...

Men om jag ska förankra en sådan dröm i verkligheten, ja då är jag väldigt osäker, rädd, självtvivlande.

Ska försöka låta bli ge de negativa tankarna företräde. Istället vänta mig något av livet. Ta vara på det lilla, men också söka det speciella, just det som skulle berika mitt liv.

Haha, såg ju ut som kampen att ta sig ur alkoholberoende? Men det går ju tydligen :)

Det känns jätteskönt att ha någon som känner och tänker ungefär likadant när det kommer till a. Jag vill ha insikten om ett helt a-fritt liv som du har, det kanske kommer. Och jag tror absolut att vi skulle må bättre av ett a-fritt liv, det vet vi ju! Redan nu mår vi bättre. På bara några veckor. Vi jobbar mot det, och jag tycker att det går åt rätt håll för oss båda :)

Önskar också att jag kunde bestämma mig för en vit augusti, men någonting tar emot. Det som jag har skrivit förut. Jag vill inte misslyckas igen. Vänner och familjs förväntningar. Eller är det tanken att få dricka igen som lockar? Who am I kidding, det klart det är.

Snart en vecka. Stoltheten börjar knacka på dörren,

Hur går det för er andra?
Tillsammans är vi galet starka - och vi förtjänar att må bra.

Kram

Du har varit saknad här. Önskar dej en god natts sömn och återhämtning.

Kram

Här är en video på Bear Grylls i sanden, haha
https://www.youtube.com/watch?v=MJTGwZM05lQ

Jättebra att det tog dig det andra hållet! Nu har du testat, och det var inte så roligt ändå :) det styrker mig också.

Två veckor är grymt! Önskar lite att du bestämmer dig för att avstå från a i augusti också så jag har någon "idol" att följa. Vi verkar ha liknande tänk och utmaningar och tror att både du och jag får bättre liv utan a?!

Ja bedrövad sambo, jag har själv rekryterat fel många ggr och det är väldigt dyrt och jobbigt.

Har ingen bra förklaring till misstaget annat än att jag tror jag ville testa och ge upp för tristessen/ångesten/suget.
Som tur är tror jag verkligen det stärkte mig snarare än drog mig tillbaka ett steg i kvicksanden (finns det sån sand eller fanns det bara i serietidningar när man var liten?)