Senaste kommentarerna i forumet

Jag har en bok som jag läste förra gången vi separerade (17 år sedan). Den hjälpte mig då, och är aktuell igen. Man kan se sina problem och blockeringar uppifrån. Det är därför man kommer på lösningar när man inte är mitt i dom. På resor, semester osv. Den handlar om synkronicitet mm Nu ska jag betee mig så bra jag kan, oavsett vad jag får..Dessa dagar innan flytt blir också minnen en dag. Både för barnen och för oss föräldrar. Idag känner jag mig stark..Skall åka bort ett par dagar, till en släkting som också är i separation..Vi kan stötta varandra..Kram <3

Skönt att du har fått en kontakt! Ta en liten stund i taget och försök att ge dig omtanke! Du vet det vi kan ge till andra ge till dig själv!
Kram!!

Capio Maria? Vägg i vägg med Krukis. Dit kan du ju alltid åka. Rätt bra när man väl kommit in på avdelningen. Du får vila och får medicin, blir omhändertagen på olika sätt.

Behöver!! Det låter klokt att be om hjälp, det är en framgångs faktor att ta efter!
Med tiden kommer nya bättre vanor att ta över! Fundera på vad du vill ha för nya vanor att ersätta med!
Kram

För önskad lycka! Och detsamma till dig!

Jag känner av friheten och tar den inte för given alls! Tryggheten finns om jag inte utsätter mig för fara, det är ibland svårt! Igår tex kom en fin vän över. Jag var så tacksam att hon inte hade med sig vin hem till mig.... Övade innan hon kom och förberedde mig på hur jag skulle tacka nej! Men vet också att om hon nu stod i dörröppningen glad med en flaska vin vet jag inte hur jag hade reagerat!!
Som tur var skedde inte detta utan vi drack te :) så underbart mycket bättre!!

Andra tankar som dyker upp är att jag tål inte bilder på fb som innehåller alkohol, vänner med öl, vin osv
Jag blir arg!!! Inte på vännerna men på alkoholen! Den är bara skit!!

Kram alla där ute! En dag i taget!!

Aha, då förstår vi bättre varför alkoholen kan få en roll för dig! Social ångest är verkligen en plåga! Ja, jag har personlig erfarenhet av den...! Lustigt nog, lättar den när jag är utomlands, i främmande miljöer, eller tillsammans med människor från andra länder härhemma. Kanske därför att situationen då inte innehåller samma förväntningar på att man ska uppföra sig på ett svenskt korrekt sätt. Har du märkt av den skillnaden något, eller är det lika pestigt här som där?

Det är ju jättesvårt att komma på roliga mål för varje dag. Idag ska jag hjälpa dottern att måla väggarna i hennes stuga. Jag ska åka in med lillkillan till stan så att han får ta en pokemon-raid.
Detta får duga som mål för idag. Funderade på att lägga till ett baka något mål, men stax efter 6 på morgonen är inte ens jag sugen på kakor...

Var har du blivit av? Skulle vara fint med några rader härinne.

Förstår lite din känsla av att vara rädd för att prata om det, dels för att stänga dörren, dels för att erkänna ett "misslyckande. Men jag kan nästan lova dig att det skulle göra dig gott. Den första gången jag och min sambo pratade om det lättade flera kilo från mina axlar. Oerhört skönt!
Jag tycker heller inte att du ska vara alltför besviken på dig själv över att du drack på semestern. Fundera och lär istället. Läste det du skrev om att du sover dåligt av alkohol - det gör jag med. Läste också att du efter veckorna med alkohol kände dig "stressad". Jag hör till dem som inte lagt av helt, men till stor del. Alkohol får den effekten på min kropp. Stresspåslag... Ganska obehagligt faktiskt när man tänker efter.
Jag tror verkligen att du kommer att lyckas med dina föresatser och att du kommer att må bra. Var på din vakt nu bara. Ibland undrar jag om effekterna av alkohol sitter kvar längre än när promillen lämnar kroppen. Det blir lättare att upprepa dåliga beslut. Du har påbörjat en fantastisk resa förövrigt. Det här forumet och att fundera över alkohol och beteende, orsaker och annat är rätt spännande och utvecklande. Av den anledningen kan det också vara bra att kunna prata lite med din fru. Man gör en mental resa som de man lever med kan må bra av att få delta i. Lycka till nu! Du grejar det här med lite konkreta planer!

försiktigt Adde.

Och du Sannah får ta med dig allt du finner nyttigt och användbart för fortsatt fungerande nykterhet.

Känner igen mig nåt fruktansvärt i din berättelse Stinis! För två månader sedan gjorde jag slut med min särbo som liknar din särbo! Drama, snedfyllor, psykisk terror, ja allt! Men också "Du är det bästa som hänt mig, aldrig älskat någon som jag älskar dig, kan inte leva utan dig, vill inte leva utan dig"! Även jag inlärd medberoende från barndomen genom psykiskt sjuk mamma! Har jättesvårt att släppa mitt ex! Falsk bekräftelse på fel grunder är detta, förstår det med hjärnan men inte med själen! Har precis börjat gå i terapisamtal och det känns bra! Håller med MCR och lizzbet, jobba med dig själv! Vi är felkodade från barndomen men det är inte för sent för oss stinis :-) Livet ska inte va berg- och dalbana och drama, inte på detta sätt i alla fall!

känner av mer frihet och att du är tryggare i nykterheten Sannah.
Just den här frihetskänslan är en stor sak med nykterheten.

Tack för hälsningen i min tråd.
Önskar dig fortsatt framgång med nykterhet och frihetskänslan.

Verkligen Allva! Vårt livs utmaning!!
Här finns vi och stöttar, läser de som går före oss med sin klokskap!
Kram ?

Höjningen från 30mg till 40mg märktes verkligen. Att jag uppdaterar så sent beror på att jag jobbar kväll denna vecka.

Har inte haft en tanke på att handla på systemet i dag. Druckit tre folköl sen jag kom hem och nu är det dags att sova.

När jag tänker på starköl eller vin så grimaserar jag. Vill inte känna alkoholsmaken.

Tanken är att jag ska stanna på denna dos en månad innan det är dags för uppföljning på vårdcentralen.

Ska jobba natt fre-sön och kommer inte dricka något då. Tror inte det kommer bli jobbigt. Min förhoppning är att jag kommer sluta helt efter helgen.

Jag tycker du ska fundera på det där med äkta kärlek, som du skriver om på flera ställen... Vad är det, för dig? Många missbrukare är experter på att få en att tro att deras kärlek är så STARK och ÄKTA, för att de behöver någon... Ingen kan älska dig själv mer än just du själv, försök att börja där :)

Hej,
Det beror lite på vilka prover de tar men i din mammas fall kan det ju vara så att provtagningen är på uppdrag från arbetsgivaren. I så fall tas det säkerligen prover som visar huruvida hon har druckit eller inte. Jag fick lämna prover i 14 mån och det hade visat sig direkt om jag druckit något.
Du gör helt rätt i att släppa ansvaret. Det är varken ditt eller din systers.
Styrkekram
Ellan

Men vad dumt med krukis.. ? är det så illa kanske du kan åka in akut? Då får du kanske ett litet litet andrum, att fundera ut nästa steg, tillsammans med människor som kanske vet om massvis med allternativ och kan ge dig den vård du kanske behöver? Åh, vad jag hoppas att du hittar någonstans att vänd dig.. har du någon i din närhet som kan hjälpa dig hitta något?
Hur känns allt nu? Jag är så himla imponerad av ditt sökande efter en mottagning, det är ju verkligen ett bevis på att du vill må bättre, och ett enormt steg i rätt riktning. ?
Du klarar det här. Kram!

vinet uthällt och det känns bra. Jag känner mig lite lättretad men har lyckats måla taket i friggeboden dottern ska få som sin och nu på kvällen spelade vi betrayal at the house on the hill. Brädspel är det ultimata myset.
Jag vill inte prata alkoholproblem med min man. Om jag gör det kommer han att ta över delar av ansvaret för att jag inte ska dricka och jag vill inte lägga det på honom.
Jag tycker om ditt sätt att tänka Sisyfos. Det är strategier som behövs. Första strategin måste vara att inte ha vin hemma.
Första dagen avklarad och jag hällde faktiskt ut vinet.

Våra rädslor styr oss ofta mer än vad vi tror. Kan det vara så att om du nu pratar öppnare och ärligare med din fru så blir allt detta ännu mer verkligt och sant? Att inte prata om det möjliggör ju att ha en liten dörr på glänt att kunna dricka.
Fortsätt framåt! Det som har hänt under resan kan du inte ändra på. Nu är det framåt som gäller. Kämpa på, du och familjen är värda det.
Kram
Ellan

Det kan vara ett alternativ att kontakta företagshälsovården om du arbetar, då det brukar gå lite snabbare.
Kram!

Jag vill ge dig en Styrkekram Taesa. Att känna sig så trött på situationen. Så in i själen trött men att inte veta hur du/jag/vi ska ta oss ur det. Precis, exakt så kände jag mig när jag tog emot hjälp förra våren. Och så här i efterhand kan jag se att det hjälpte mig framåt. Jag var så långt nere att jag var villig att vara öppen och ärlig mot de som erbjöd mig hjälp. Jag förstår din rädsla inför semestern du har framför dig. Finns det någon du kan prata med om allt detta redan nu? Någon som kan stötta och lyssna?
Varm kram
Ellan❤️

Tack för att Du finns MM. Och tack för att jag och andra bjuds in till din kärna. Du skall veta att du många gånger varit till hjälp för mig när tillvaron verkat trist eller svår. För mig är det inte enbart alkoholen och min alkoholism som jag får hjälp med. Nej, det är som att möta mig själv, du fungerar för mig som en spegel. Trots olika kön och stor åldersskillnad finner jag hos dig stora delar av min egen existentiella problematik.
Stort tack för ditt inlägg i min tråd i dag. Det värmde och jag kände mig glad hela dagen.
Sedan vill jag framhålla att du skall skrinlägga tanken du hade om schizofreni. Är det något du INTE är så är det just det. Klokt också detta med att ta hjälp av medicin när alkoholen gör sig påmind.
I oktober blir det ett år sedan vi började hålla varandras händer. Ibland finns det vinster att hämta där man minst anar det!
Stor kram
Ikaros

Ibland kommer så mycket rädsla över mig.

Rädsla för vad jag har kommit att överföra till mina barn. Det blir så tydligt hur dessa destruktiva mönster är så svåra att bryta.
Har det funnits någon trygghet? Har jag pratat om det som det måste pratas om på rätt sätt? Kommer jag att fatta rätt beslut?

Hur ska jag veta vad som är rätt?

Jag får inte göra några misstag. Jag har gjort så många misstag. Jag kommer att göra misstag.
Även om jag vet att jag kommer försöka göra det som jag tror är rätt.
Jag ska fortsätta göra mycket som jag redan gör. Och jag ska göra så mycket annorlunda.

Jag har skyddat dem från så mycket.
Men jag är full av rädslor över allt jag inte har förmått.

Jag är full av frågor.

Vilka människor kommer mina barn att vara när de växer upp?
Kommer de att ha formats av upplevelser som gör dem till vuxna barn?
Kommer de att fortsätta in i relationer där de förblir anhöriga?
Kommer de att bli beroende?

Denna förbannade skuld. Som inte kan släppa sitt grepp.

Jag vet att jag kommer fortsätta göra mycket som jag redan gör. Det jag vet är rätt.
Jag vet också att jag kommer att göra så mycket annorlunda. Det jag snart kommer veta är rätt.

Och jag vet att det ibland kommer att bli fel.
För alla gör vi fel. Inte bara jag.

Hej!
Känner så igen mig i din historia. Jag Är också 37år, började också dricka vid12 och är också mamma. Jag var nykter under mina graviditeter och 2månader vid årsskiftet...men tar snabbt "igen" det jag "missat". När jag Dricker fortsätter jag sedan i dagar. Är inte full på jobbet och dricker inte på dagarna(jo om det finns chansen så även på dagarna) Blir snabbt tollerant för mer och mer alkohol. Blir rädd för mig själv, hittar på ursäkter för att dricka ,ordnar så att det alltid finns alkohol hemma. Är min man borta med jobbet så kan jag dricka slut på flaskor och slänga dem långt ner i sotunnan (är då hemma själv med barmen(sjukt!!))
Tar hand om barnen och jobbet men tror helt säkert att jag skulle fixa och orka med allt så mycket mer och bättre utan alkohol. Jag vill sluta! Känns som alkoholen är en del av min identitet för att jag har druckit så länge. Utvecklat depressioner och äter nu ssri...
Förstår att jag har problem
Har inte druckit på 8dagar nu och jag vill verkligen förbli nykter denna gången!!! jag vill leva på riktigt!!
Heja dig och tack för att du delar med dig. Det stärker att veta att jag inte är ensam. Vi kan!!!

Jag tycker det är bra att du är medveten om dina problem. Jag tycker du ska försöka lämna den här destruktiva relationen som du är i och försöka ta tag i ditt medberoende. Du beskriver tydligt vilka mönster du ser i dina relationer och för att bryta dem skulle jag föreslå att du gick i någon form av terapisamtal. Det låter dom att du skulle behöva arbeta med din vuxet barn problematik. Det är läskigt hur mönster vi lär in från barndomen fortsätter att följa oss livet ut. Jag tror verkligen att det är det bästa du kan göra för dig själv.

Prioritera dig själv. Ditt liv. Och försöka att få hjälp med att bryta dina mönster.

Heja dig!