Senaste kommentarerna i forumet

Intressant att höra din historia! Tack! Många igenkännande likheter. Passerar nu 15 dagar. Mår bättre, sover bättre, vikten minskar och inte minst kunna vara ärlig mot mig själv och andra. Jag vet att alkoholen är slug och försöker hugga i svaga ögonblick, men mig ska den faanemej inte lura denna gång. JAG ska hålla den borta och därför intalar jag mig själv en avsky mot det dödliga giftet som packeteras i öl, vin och drinkar. Jag fortsätter också ge fingret åt Systembolaget varje gång jag åker förbi, konstigt nog känns det skönt! Tillsammans är vi starka!!

försiktigt !

Ja, varför anstränger man sig så mycket för att dricka och bli full? Det är väl frågan. Har du något mål just nu? Tycker du ska bestämma dig för ett datum och sen inte dricka tills dess. Det funkar för mig. Jag bestämde mig för 1 augusti, tills dess kommer det bli lite över 3 veckor nykter för mig, sen tar jag nästa beslut. Ett bra sätt att rensa ut kroppen.

Här är din lista som du skrev för ett tag sen:
Negativt med alkohol:
Sover dåligt ( tar 30-35 Tim att återhämta mig).
Kostar mycket pengar!
Får värdelöshetskänslor.
Kan oftast inte begränsa intaget.
Ångest över vad jag sagt och gjort.
Svettas och fryser när jag är bakis.
Blir deprimerad.
Förändras personlighets mässigt.
Dåligt impulskontroll.
Utsätter mig för risker.
Minnesluckor.

Läs och kom ihåg!

Kram

`Ångesten blir bara värre med alkohol! Du har viljan, nu är det bara att ta tag i det. Som Liten Stor säger, ta en vecka eller månad vit för att se hur du mår. Du kommer må bättre, jag lovar. Jättebra att du har tid på vårdcentralen, hoppas du får den hjälp du behöver denna gång.

"Det där är jag rädd för, att jag inte ska kunna stoppa mig själv när djävulen tar sitt hjärngrepp ..." är en av de centrala punkterna när man bygger en hållbar nykterhet. Man ska då INTE gå runt och vara orolig och rädd för kommande sug, utan ACCEPTERA att de kommer och BESTÄMMA sig för att man kommer att klara av dem. Det är då som det sunda förnuftet får ett mentalt överläge gentemot beroendehjärnan.

När jag inte har förberett mig på ett seriöst och grundligt sätt, utan velar och bara hoppas att jag ska klara av sugen, ja då befinner jag mig i en transportsträcka mellan två fyllor, som periodisk alkoholist. Där har jag befunnit mig många gånger tidigare, och när jag då drabbats av ett kraftigt sug, så har jag upplevt det precis så som du citerar Heueh. Jag har varit precis som en viljelös robot.
Och även om man klarar några sådana sug med järnvilja, men inte skaffar sig ett mentalt överläge gentemot beroendehjärnan, utan fortsätter att vara rädd och osäker, så kommer det till slut ett så kraftigt sug att man faller.

Bygger man en hållbar nykterhet, så följer per automatik att sugen avtar i styrka för att till slut upphöra. Så som de gjort för mig nu, och som de gjorde efter c:a 1 år under min förra långa nykterhet.

Ska man på sikt framåt i livet sikta på att leva nykter utan alkohol, så funkar det knappast om man gång på gång ska drabbas av så svåra sug att man riskerar nykterheten. Då kan man aldrig uppnå trygghet och säkerhet.

Det man sedan på längre sikt får se upp med, det är att inte tro att man någon gång kan bli frisk från alkoholismen. För då börjar man glänta på A-dörren igen, och börjar drabbas av frestande tankar, och kanske t.o.m. sug.
Jag har tyvärr gjort det ödesdigra misstaget 2 gånger, och trott att jag kunde hantera A. Att börja dricka kontrollerat. Det har självklart inte fungerat.
Jag tänker inte göra detta misstag en tredje gång. Därmed uppnår jag en ännu tryggare nykterhet denna gången. Tredje gången gillt.

Det här är råd och tips från mig, utifrån hur jag har gjort och med mina erfarenheter. Och som fungerat för mig.

Kramar

Är orolig för hur jag ska kunna klara att jobba 40 timmar eller mer i veckan. Blir mentalt utmattad i andras sällskap på bara några timmar. Jag pluggar till ett ganska socialt yrke där man tar hand om människor. Jag gör det dels för att jag vill ha ett betydelsefullt arbete och dels för att jag vill utmana mig själv och den här ångesten. Kanske om det blir en daglig vana så blir det lättare att hantera.

Ja, jag måste verkligen jobba på det. Som det är nu så står jag bara ut, gör det mesta ändå. Men jag vill må bättre. Jag vill inte känna såhär. Tyvärr kan jag inte ta till en terapeut just nu för vi bor i USA, och ingen sjukförsäkring för tillfället = pissdyrt. Det kanske finns någon bra bok om social ångest jag kan läsa. Ska prova att byta ut tankarna. Jag vet att det har funkat förut, och typ tänka "vad är det värsta som kan hända" och då är det ingenting. Eller att se hela situationen framför sig innan man gör det, det hjälper också ibland. Eller att belöna sig när man har gjort något (brukar ju vara vin då, men får väl bli något annat). Önskar att jag var en utåtriktad person som inte brydde sig om vad andra tycker och tänker. Livet skulle vara så mycket lättare.

Tack för svar och puschning ? Bra för dig att du har bra erfarenheter därifrån..
För mig var det bara hemskt ? sitta till en början i en stor bur helt nykter med asbenens i flera timmar innan jag kom upp på avdelningen..
Allt blev som en chock för mig.. ingen mobil, klä av sig ALLA kläder, mm
Personalen på avdelningen var väldigt bra, ville inte åka därifrån.. och sitta ensam hemma igen..
Önskar väl att nån hade fångat upp en bättre.. menar inte att andra ska ta hand om mig, det här är helt å hållet mitt eget fel ! Men hade velat att någon hörde av sig tex nästa dag för att höra hur man mår..
Ska snart gå o köpa mer vin ?

Plötsligt händer det, plötsligt vänder det. Kanske är dina Prövningsår nu till ända och du kan hamna i ett vardagligt lunkande. Skönt att du fått nytt jobb och ett rejält ? åt din f.d. arbetsgivare.

Så är det ju givetvis.... jag måste ju det..... har inget svar på varför jag bara kan närma mig frågan men inte löpa linan ut, annat än svaghet förstås....

mår kass nu dessutom har inte sovit då hjärnan bara rusar och skallen värker....känner mig tokstressad, verkligen tufft idag men kommer vara nykter idag. Skall på middagsbjudning men kommer inte dricka.

Tror du skulle ha stor nytta av lite kbt-samtal. När du får negativa, automatiska tankar av typen "alla stirrar" så ska du ha ett batteri av medvetna tankar att ta till "ingen tittar på oss, och gör dom det så låt dem titta". Även om du inte ens tror på det just då så kommer de medvetna positiva tankarna sakta medan säkert programmera om din hjärna. För tankens kraft är stark! Vänd på allt negativt och "låtsas" vara positiv, till slut blir du positivt inställd. "Usch, det här har jag aldrig gjort förut" byts till "Kul att prova något nytt, jag ska göra mitt bästa" osv. Prova! Försök att identifiera de automatiska negativa tankarna och byta ut dessa mot medvetna positiva tankar. Det är de negativa tankarna som äter upp dig inifrån.

När min pappas lever var riktigt illa skadad sluddrade han och betedde sig som om han var skitfull utan att ha druckit en droppe. Allt han åt förgiftade typ hans hjärna eftersom levern inte kunde rena som den skulle.

Härligt att läsa att du "höll i relingen" när det gungade. Så bra gjort! Grattis till dig. Tänk hur man tänker ibland.....-och du skriver att du mår bra, är lite nykär, målar och donar.....-och då tänker (kanske) "belöning" - eller nåt i den vägen. Tossigt på något vis. Du klarade det hela - och "avslutade" filmen i din hjärna - med tomflaskor, spyor och kaos.

Sträck på dig rejält - du parerade suget! Och du, VI vet ju att en sexa whiskey knappast hade varit nog? Antagligen inte - eller kanske det hade varit det? Anyway - dumt att testa?!
Kram på dig/A

Vet hur du känner dig! Jag har själv varit inlagd på St. Görans beroendeklinik 2 ggr. Jag har blivit fantastiskt omhändertagen bägge gånger. OM jag skulle hamna i den sitsen igen så skulle jag inte tveka att söka hjälp där. Värst för mig har varit "skammen" att så har hänt - och miljön är ju allt annat än uppflyftande. Särskilt i "intaget" - men sen när man slussats vidare så tycker jag att det har varit "lugnt". De kan sin sak - och ser till att abstinensen inte blir farlig.

Hoppas att du tar hjälp, eller på egen hand trappar ner på alkoholen - vilket kan vara svårt.

Önskar dig all styrka - det går att förändra, även om man inte tror eller kan känna det när man är och mår som värst.......

Om du har ångest pga utmattning så blir den bara hundra gånger värre om du dricker! Det lättar för stunden men kommer sen tillbaka med en enorm kraft. Se till att äta bra, vila, sova om du kan, motionera och försöka bara vara. Sitt i en stol rakt upp och ner. Men sluta dricka - det gör bara allt värre!

Jag är på. Idag är vi nyktra.

Jag tänkte skriva ett inlägg om en av de största anledningarna till att jag dricker, nämligen social ångest/social fobi. Jag vet inte riktigt skillnaden mellan de två eller om det är samma sak, men föredrar att kalla det social ångest.

Det syns inte på mig att jag har ångest i sociala situationer, ärligt talat så är jag nog väldigt kompetent när det kommer till nya personer och samtal eftersom jag är så medveten om min obekvämhet. Det är det som är så konstigt. I alla fall så började det när jag var ganska ung, runt 10 år. Jag kunde inte ringa till mina kompisar. När man var liten så ringde man ju hem till kompisen, och ofta var det en förälder som svarade och så frågade man om man fick leka etc. Det tog emot. I skolan hade jag kompisar men var ganska ensam på fritiden efter det, om inte kompisarna ringde mig eller mina föräldrar ordnade något.

När jag blev lite äldre, så var det lättare att ringa kompisar och sms fanns ju alltid. Då började det bli mer och mer i främmande situationer. Typ gå ut och shoppa eller klippa håret var sådana situationer som var jobbiga, för det gjorde jag själv. När jag är med en annan person så sjunker ångesten dramatiskt och ibland försvinner helt, så är det idag också. Idag tycker jag dock fortfarande att det är jobbigt att prata i telefon, även med familj! Så himla sjukt. Något som borde ha blivit gjort i lägenheten för flera veckor sedan händer inte för jag vågar inte ringa hyresvärden etc. Tillslut gör jag det ändå för jag MÅSTE men fyfan vad jag hatar det.

Brukar titta genom gardinen för att se om någon granne är ute, om det inte är någon där så skyndar jag mig ut till bilen. Jag svettas, hjärtat klappar hårt och snabbt. Granskar allting jag har sagt till någon flera dagar senare. "Varför sa jag så?" "Vad tycker de om mig nu?" Är 100% medveten om hur jag står, går och gör när jag är i sociala sammanhang. Inget får verka konstigt. Blir utmattad av att vara i skolan, inte på grund av plugg men mentalt.

Gud, det är så sjukt svårt att förklara hur jag känner! Det är inte en rationell rädsla och det känns så pinsamt och löjligt. Ibland klarar jag inte ens av att gå till mataffären och handla, eller tanka bilen. Även att gå ut och äta är hemskt ibland, tänker att vi stör som kommer hit och äter. Alla servitriser pratar om oss etc. Jättejobbigt är det, och det är konstant. Dag ut och dag in. Ibland bättre, ibland sämre. Men den finns alltid där. Har läst att det bara kan "botas" med att utsätta sig för situationer, men det gör jag ju! Varje dag. Kanske hade det varit värre om jag inte gjorde det och stannade i huset 24/7 inte vet jag.

Alkohol hjälper i stunden, men det gör ångesten så mycket värre dagarna efter. Då känns det som att jag har något att dölja, en mörk hemlighet. Självkänslan är på noll.

Tack snälla för svar maskros!?
Efter förra omgången fick jag en remiss till Ewa mottagningen och har även försökt kontakta dem nu
Tycker det är så svårt att ringa... Erkänna att man har problem ?
Sist så var jag på sankt görans sjukhus, fruktansvärt...
Nu dricker jag igen ? enda sättet att slippa abstenensen ?
Tack för hjälpen ?

Det låter riktigt nice ? En mycket bra målsättning med livet! Det du gör nu är en investering för framtiden. Det handlar inte om hur länge du ska leva utan om HUR du ska leva ?

Jag ville bara skriva det, jag vet att när jag skriver ner det, ja, då brukar det lyckas.

Förstår att det är jobbigt om det är en massa alkohol överallt! Det hjälper ju inte direkt. Vi har lite vin men min man har lagt upp det på en hylla som är jättesvår att komma åt. Dessutom är det inte tillräckligt för att bli så full som jag vill bli ändå.
Är det landet som du associerar med dricka kanske? Semester och alkohol. Hur länge ska ni vara där, kanske kan du åka hem lite tidigare. Jobbigt att du bara ska "ta igenom det", men det kanske också är ett stadium, vad vet jag. Känner som du många dagar.
Åh, min pappa lärde mig spela schack när jag var liten, många fina minnen med det. Det är inte så många som kan spela schack nu för tiden, så lär dem det absolut!

Jag tror inte på att det kommer "bara så där", att man helt plötsligt förvandlas till en zombie av någon slags yttre kraft. Jag tror fröet har legat och grott där länge, att man känt det växa och har tid att avstyra, förebygga, ja, göra mycket för att undvika en katastrofal händelseutveckling. Det är vad jag tror, utan att ha varit i exakt den situationen som periodare väl är, – jag hör till den andra kategorin; stor- eller småskvättare.

Jag har varit nära att säga upp mig och allt möjligt och själv varit nära utbrändhet men bestämde mig för att ordna upp a-problematiken först och ta övriga beslut sen. Kanske kan funka för dig med att ge dig själv en vit vecka (med stöd och råd från vården) först och släppa alla andra tankar? Man (iaf jag) tänker helt olika när man är inne i alkoholspiralen (där man dricker för att dämpa ångest som sen ger mer ångest osv) jämfört med när man kommit ur det värsta och tänker mer nyktert och klart.

Heja dig!

Hej Tove, välkommen hit!! starkt att du har kommit till insikt och modigt att be om hjälp, det är väl det första steget.
Själv är jag inne på dag 10, det blir bättre, jag lovar.

Jag har lite information om krukis, jag är uppvuxen i det området och har en hel del kompisar/bekanta/föräldrar som har varit där. Visserligen för en tid sen, men tror inte mycket har ändrats; själva mottagningen ligger jätte fint, nära vattnet. Lokalerna var jättefina, maten bra och personalen super trevlig, i övrigt skiljer sig inte behandlingen så mycket ifrån andra beroende mottagningar.

Dom ska ha drop in, hade då iallafall. Men då var det en max längd på behandlingen på 5dagar, men dom slussar en vidare om det behövs (kan säkert förlängas där också). Jag tycker absolut att du ska vända dig dit, testa och ring innan och se så dom har plats så att du inte åker i onödan. Hoppas det var till någon hjälp, lycka till och världens största kram!

Starkt jobbat och bra beslut! Känner igen bib-drickandet och hur den ibland tar slut som en Festis :)

Jag vill också sluta, det här klarar vi!
Heja dig!