Senaste kommentarerna i forumet

Det viktigaste är att man lär sig något av dem! Hur gick det till rent praktiskt? Ingen hällde ju ölen i dig mot din vilja. Kunde du inte säga nej? Tyckte du att en öl är okej? Fanns det inget alkoholfritt alternativ? Jag tror att alla misstag som görs måste brytas ner i detalj, för att man ska kunna skaffa sig merkunskap och strategier för att inte åtminstone göra samma misstag en gång till. I mitt yrkesliv blir jag galen när någon säger "vet inte" och "det bara blev så". Hur ska man då undvika misstaget nästa gång? (Och på jobbet kostar det dessutom massa pengar att göra misstag. Jobbar med rekrytering och en enda felrekrytering kan kosta plenty.) Och en enda öl är ingenting förstås, värre är att du själv tycker att det är obegripligt hur det gick till. Skönt att det inte var så gott! Smakminnena är nästan alltid bäst ?

Hej igen!! I dagens läge vill jag bara säga att det går framåt... hon går på tabletter som gör att hon tappar suget lite av alkoholen och även att man inte får i sig en så stor mängd. Så dom här senaste dagarna har det gått bra, skiftat mellan alkoholfritt och vanligt men ändå varit "normal" eller vad man kan säga... imorgon ska vi åka bil ner till Göteborg iallafall så det blir skoj!! ❤️

Tack till era peppande inlägg och tack forum. Hade varit så lätt att känna sig duktig utan denna dagbok som visar hur illa det varit sista året.

Som jag och ni peppare varit inne på tar jag detta bakslag som en lärdom och väljer att bli starkare av det.

Vill verkligen leva resten av livet utan a och det känns väldigt bra att vilja det hela vägen igenom kroppen - från hjärna till hjärta, mage och tår. Den viljan kommer vinna.

Kram på er alla!

Kom tillbaka efter ännu en lång och mycket sakta promenad. Överallt glada människor (åtminstone de som syns). De skrattas och umgås och samtidigt går jag bredvid och ser allt detta som i en djup, djup dvala. Jag hittar inget sätt att stänga av den evigt malande hjärnan. Det finns väl ingenting så patetiskt som en ångestfylld fyllskalle och det är väl precis just det jag är. Samtidigt är denna fruktansvärda ångest ytterst påtaglig och verklig. Att den sedan är självförvållad spelar liksom ingen roll.

Jag rekapitulerar mitt liv, fram och tillbaka. Jag har alltid varit den människa som i alla lägen ska framstå som "perfekt". Detta ända sedan tidig skolålder. Jag har varit livrädd för kritik och detta har inneburit att jag känt mig tvungen att prestera mer än 100% i alla lägen. Ingen skulle ha möjlighet att klanka på mig, vare sig i skolan, arbetet eller folk som kommit och hälsat på. Detta tvångsbeteende har naturligtvis frestat på. Den enda människa som fått se mig riktigt sårbar är min fru. Hon som stått vid min sida i alla år. Stöttat och peppat. Belöningen har varit mina fyllor. Jag har visserligen försökt kompenserat både materiellt och på annat sätt alla dagar jag varit nykter. Men det spelar liksom ingen roll. För varje gång jag fallit ner i A-träsket har sprickorna blivit djupare och min fru alltmer uppgiven och deprimerad.

Jag har fortfarande inte "vågat" prata med min fru även om vi åt en "tyst" lunch tillsammans. Jag vill så innerligt gärna försöka förklara vad jag känner men jag törs ännu inte. Om det bara finns en strimma av hopp vill jag med alla medel försöka gripa tag i den. Jag är fn helt vingklippt och det enda jag kan hoppas på är att sakta "glidflyga" till marken med livet i behåll och börja ett helt annat förhållningssätt till livet.

Bli mer generös med mina känslor. Inte ta något för givet. Arbeta med det enda som är det viktigaste just nu, bestående nykterhet som varar så länge jag finns på denna jord.

Jag har inte många människor kvar i min närhet. Jag har alltid varit en ensamvarg men nu är det värre än någonsin. Till stor del är den självvald men kanske är det så att de få människor som, trots allt, funnits runt i kring mig inte orkar se och umgås med en person som "vägrar" släppa in andra i tillvaron på ett naturligt sätt.

Jag ska försöka åstadkomma en lättare middag så får vi se om frugan vill ha, eller inte.
En dag eller timme i taget var det. Jag kan bara hoppas att det känns mikroskopiskt bättre imorgon.
Allt gott till er forumvänner från det avskräckande exemplet Tjalle.

Visst är det en underlig tanke! Att de stannar vid en öl???
Önskar dig en fin kväll!
Kram?

Verkligen duktigt att hälla ut vinet, det betyder att du är seriös med att sluta.

Jag brukar också ha lite dagliga mål, men inte så krävande. Vet inte om de alltid behöver vara roliga men typ "ta dig upp ur sängen", haha nämen kanske laga någon god maträtt till middag. Eller ta en lång promenad. Kanske fixa/städa något i lägenhet. Gå till gymmet etc. Det hjälper hålla tankarna i styr tycker jag :)

Jag blir också irriterad av alla bilder och reklam av alkohol som kommer upp på min Facebook. Försöker klicka bort dem men vad gör det, för 10 andra kommer upp på en gång. Jag undrar hur många av dessa människor som bara dricker den där ölen, eller glaset vin. Slutar det där sen då? Underlig tanke för mig.

Sannah, läser din tråd lite då och då. Verkligen inspiration! 5 veckor är inte lite. Kram!

Vad bra att du lät tankarna förbli tankar. För några år sen gick jag och min fru i samtalsterapi på grund av en jobbig period med vårt äldsta barn som har bipolär sjukdom. Vi fick då bland annat lära oss att tankar inte är farliga och inte känslor heller, även om de kan kännas alldeles livsfarliga och destruktiva. Jag brukar försöka tänka på det när det blir jobbigt eller får lust att dricka. Oftast fungerar det även om det inte alltid är så lätt.

Jag måste få säga att jag är stolt. Förra året höll jag också upp två veckor på sommaren men det var mer för att vi var på ett ställe där det inte fanns tillgång till alkohol, och vi hade en del jobb att fixa. Den här gången har jag gjort det medvetet och för min skull! Jag mår väldigt bra fysiskt, förutom tröttheten. Min hy är jättefin och jag har nästan helt slutat med smink, så den ska bli ännu bättre. Magen gör inte ont alls, ingen halsbränna eller stickningar i benen som jag fick ibland (vet inte om det är alkoholrelaterat men det hände ganska ofta).
Suget kommer och går, vissa dagar är värre än andra, men det har aldrig varit så starkt att jag har velat dricka. Mer arg på situationen och att jag känner de känslorna jag gör för alkoholen. Oroar mig lite inför augusti, då jag ännu inte har bestämt mig. Samtidigt tar jag en dag i taget just nu och det känns väldigt skönt att vara nykter just nu.

Det finns människor som roar sig och träffas utan att någon dricker. Jag som bara umgås med idrottsfolk har inte behövt ändra något för att jag inte kan dricka, något som jag märker här på forumet kan vara ett problem och öka upplevelsen av att man går miste om mycket av det roliga i livet. Finns det andra sociala sammanhang du kan söka dig till, startanew?

Du tog en öl. Ångrade dig. Drack inte mer och tolkade inte detta som "nu kan jag dricka måttligt" utan din reaktion efteråt låter mer som avskräckande. Kan inte se hur detta skulle kunna sabotera nykterheten. Antar att du fortfarande var nykter efter den ölen.
Att leva nykter - var ska vi dra gränsen?
Jag tänker utifrån olika anledningar till att avstå allt med alkohol i. Beror inte det också på vad som triggar och hur vi intog drycken, våra tolkningar och tankar kring det.
Anta att du benhårt håller på 0%-regeln, men inte triggar sug av smaken. Beställer en alkoholfri öl och upptäcker efteråt att du fått fel, en starköl, istället. Är det kört då?
Jag själv kan t ex trigga sug genom att tvätta händerna med handsprit. Trots att jag inte druckit en droppe kan det kännas som jag är på ruta ett när det gäller tankar på att dricka.
Jag tycker du ska stryka den där ölen i din räkning. För det är ju faktiskt nyktra dagar, eller hur?
Låt dig inte sänkas, fortsätt som du gör!

Njae, det är nog samma för mig här som där. Jag förstår vad du menar att inte upprätthålla någonting, så var det nog när jag var utbytesstudent då var alla så nyfikna på mig och vem jag var att då var ångesten och prestationen inte lika hög. Nu när jag bor här permanent så är det inte riktigt så längre. Dessutom var det väldigt jobbigt i början med engelskan, även om jag själv tycker att jag är väldigt bra, så är det ju ändå inte mitt modersmål. Jag är van nu, så det är okej men det kan ändå vara irriterande att inte kunna uttrycka sig ordentligt ibland, jag känner mig dummare än när jag pratar svenska om du förstår vad jag menar? Dessutom är jag så långt borta från familj och vänner i Sverige, när jag träffar dem får jag glädje och självförtroende och jag träffar dem som sagt inte alltför ofta. Jag måste verkligen se till att skaffa mig mer av ett "liv" här. Det är svårt.

Blev förvånad av att läsa om din öl till maten, speciellt efter ditt dröm inlägg. Men börja inte om! Du gick inte och hade en brakfylla eller hur? En öl och sen slutade du. Du har fortfarande 20 dagar, och det är någonting att vara stolt över. 20 dagar - ett misstag som du skriver. Bra att tänka på vad som fick dig att dricka den där ölen just i stunden, analysera det och så blir det annorlunda nästa gång.
Kramar!

Har företaget något avtal med företagshälsovården el liknande så vänder ni er naturligtvis dit annars antar jag att läkare behöver skriva remiss för provtagning.
Mvh
Ellan

Så är det ofta så på anhörigsidan,eller medberoendesidan också
Den där tomheten som gnager i en och avsaknad av något/någon att hålla fast i.

De "lärda" säger att det är då man läker.
När man möter det tomma i sig själv.
Hoppas iaf för din skull att det släpper snart.

...jag tror verkligen att jag tar det som en extra styrka framåt och jag kommer inte fortsätta göra misstag/undantag. Även om jag passar in på beskrivningen svart/vitt.

Har bestämt mig för ett ganska dyrt inköp också som kommer typ manifestera hur mkt jag kommer att spara in på att inte dricka.

Fortsätter bygga på försvar inför framtiden.

20 dagar - ett misstag (som ska användas till mer styrka)

men ingen skada skedd så länge du inte tar det som en ursäkt att fortsätta. Inget är förstört, bara fortsätt nykterheten som förut. Du är inte alls tillbaka på noll. Du är på 20 dagar minus ett litet undantag. Plus en lärdom att det inte var nåt vidare. Felet folk gör här är allt-eller-inget-tänket, att det ändå är förstört så kan man lika gärna...Gör inte det!

Helt obegripligt men drack en öl till lunchen. Skäms inför mig själv och blir helt ledsen.

Smakade inte lika bra som jag mindes och tänker använda drömmen och det här misstaget för att fortsätta vara nykter. Finns inget bra alls för mig längre i berusning.

Trist att jag inte får en "hel" vit månad snart utan egentligen måste börja från noll om jag ska vara strikt. Men det är ju inte antal dagar i rad som är viktigast utan att jag ändrar mitt liv och vanor på lång sikt. Jag vill inte bagatellisera mitt misstag men en öl på tre veckor är ju betydligt bättre än en vit dag på en månad som det var innan sommaren.

Totalt ovärt att ta den där ölen till alla er som funderar på att bryta vita dagar.

Usch vad dåligt av mig.

Fint skrivet lite svar på min nyss ställda fråga faktiskt

Det här året drack jag inte en lättöl känns att han svajar? Han har bytt jobb å jag är rädd att han inte hinner få tjänst innan behandlingshem igen/ då tänker jag bara på pengar/nä men vi har tre barn hemma än/ det talas om hjärnskada på alkoholister för jag förhandlar med djävulen känns det som helt värdelöst

Han är på väg att åka dit va? Vill inte vara polis

Ja, jättebra morot att tänka så. Hur du än känner dig och hur du än mår kan du alltid falla tillbaka på att välja det som är värdefullt på lång sikt. Landa i det och känslan av att ha valt rätt tar plats från de egna känslorna av obehag och olust, även om de kanske ändå finns där.
Du är på ett bra spår i tanke och handling. Måendet kan släpa efter lite, men det kommer!
kram

Drömmen och känslan att du vill vara utan A, är ett tecken på tillfrisknande.
Du går på vägen mot ett friskare och friare liv.

Fortsätt så med ett steg i taget!

Tack och lov att det är sommar, men alla möjligheter till andningshål naturen ger.
Igår när de yngsta barnen åkt till sin morfar och de äldsta var iväg på annat slog ensamheten mig som en slägga. För det mesta brukar jag njuta av de stunderna, men ibland uppstår ett tomrum inuti. Jag upptäckte hur jag pratar med mig själv och fick en stark obehagskänsla. Som att jag var i en bubbla. Började fantisera om hur jag stoppade in en snus, tände en cigarett och hällde upp ett stort glas vodka. Jodå, det hade allt suttit fint.
Tanken fick finnas, känslan med. Jag frågade mig själv om jag verkligen ville betala priset för en stunds sinnesförändring genom att känna mig risig och nedgången eller om jag hellre ville låta obehaget få finnas men vara stark och frisk. Det blev ingen kamp alls, bara en lek med tankar. Inte ens nära att jag ville göra verklighet av fantasibilden.
Promenaden ner till sjön dämpade oron, och kvällsdoppet sköljde av paniken. Sittandes i solnedgången med en handduk om kroppen kunde jag se ensamheten som en gåva.
Jag kom på att det är i stunder då jag tappar kontroll över tiden som känslan av att vara i en bubbla kommer. Tror det har med ADHD att göra. Jag fastnar i en bok och läser tills armarna domnar eller någon rycker boken från mig. Sedan är det som att vakna upp och vara förvirrad i tid och rum. Barnen brukar ha roligt åt mig, fråga saker som jag inte är medveten om att jag svarar på osv Själv tycker jag det är ganska obehagligt. Eller så är det fortfarande "farligt" att koppla av och koppla bort.
Får övertyga min reptilhjärna om att det är helt ok att flyta in i dimman och vara nykter.

Drömde att jag drack och blev för mycket. Kommer ihåg känslan av att det faktiskt inte ens är trevligt med berusning utan mer som att vara lite sjuk eller allergisk som det var sista tiden.

Stärkte känslan att vilja vara helt utan a.