Senaste kommentarerna i forumet

Läser heueh's ord om sitt återfall:

"Jag blev som en zombie med ett enda mål i sikte. Det förekom inga resonemang, inga diskussioner med mig själv, inte någon punkt då jag kunde ha hejdat mig"

Det där är jag rädd för, att jag inte ska kunna stoppa mig själv när djävulen tar sitt hjärngrepp .....

Skum period. Varje timme känns som en kamp. Finns tyvärr mkt a på landet (för fru och gäster etc). Var lättare hemma där vi inte har a längre.

Två försvar har jag denna vecka:

1. Tränade igen, hjälper kortsiktigt. Hur löser jag det på jobbet i höst? Lunchträning varje dag kanske?

2. Lär barnen spela schack nu och de vill spela mycket. tänker att det kan bli fina minnen för dom när de växer upp och jag visualiserar två scenarion - ett där jag dött i förtid eller är en bitter fullgubbe och inte är så närvarande i deras liv, ett där jag pigg och vältränad för att vara gubbe spelar med mina då vuxna barn och pratar (och kommer ihåg) om gamla minnen.

Jobbar skift. Dvs jag har ledigveckor. Har alltid klarat av att vara nykter en vecka då jag jobbat..men direkt på måndag så är det systemet och en vindunk! Sista året känns det som att allt handlat om vin..hur när var..jag har gömt vin i garderoben..smyg druckit. Hets druckit när sambon varit på yoa/ ute..bara för att hinna dricka så mycket som möjligt.
Började bestämma att jag inte fick dricka innan kl 16..alltså..då måste man ju inse att man har problem!
Slutade med att jag drack 1 dunk på två dagar! Kände mig knappt påverkad. Livrädd att börja ta till starksprit..
Sökte hjälp hos läkare..sa som det var. Grät en skvätt oxå. En befrielse att erkänna att jag är alkoholist!
Har inte vågat gå på aa möten fast jag vill..
Fått utskrivet campral. Känns som att det hjälper tillsammans med min vilja.
Jag tänker inte att jag ska dricka normakt! Jag kan inte dricka..aldrig mer.
Tar en dag i taget och vill fixa detta!

Ja, nu håller vi garden uppe och kör den 4:e veckan! Bra att du har strategier inför besöket till helgen. Du kommer att klara det galant. Den sorg som du beskriver och känner nu, kanske även är en slags sorg efter alkoholen!? Jag har känt så ibland, efter några veckor utan och det var en liknande känsla av sorg, som när jag slutade röka, för ca åtta år sedan. Lite knepigt men det kan faktiskt vara så. Men sen påverkar ju både yttre omständigheter och känslor som vi har inuti oss. Bra idé att åka iväg en helg på meditation. Det har jag också funderat på. Hoppas din vecka blir fin ändå. Kram ?

Har varit nykter i två veckor. Då bestämde jag mig att aldrig mer dricks. Tidigare har jag försökt dra ner på det och tänkt sluta men nu ska det gå!

Vi är beroende, men vi har en beredskap..Bra att du tog hand om ditt sug på bästa sätt..Det är för jäkligt att när man mår som bäst, då kan sug komma, när man mår som sämst, då lurar suget, när livet är tråkigt då kan vi få sug. Det är som att suget är som en fotboll sparkad av toppspelare. Vi är målvakten som ska rädda bollar från alla håll..Som tur är, är vi målvakter av toppklass..Vi har även backar (konsekvenstänk) som oftast är beredda och stoppar bollen..Kram..

Valde medvetet att köpa en flaska vin som jag drack upp plus 4 öl på krogen. Drack vätskeersättning mellan varven för att inte bli så bakis. Det fungerar, men varför i all världen anstränger jag mig så för att kunna dricka i veckan och komma upp och jobba? Inser ju mer jag tänker på det att det saknas något i livet. Sen är jag väldigt orolig överlag och då hjälper alkoholen i början. Vägrar dock ge upp! Det måste gå att förändra beteenden och saker som inte är bra i livet.

En kram är kanske precis vad hon behöver. Och ett förlåt från botten av ditt hjärta. Det kanske får henne att åtminstone prata med dig. Vad är det värsta som kan hända? Att hon stöter bort dig? Bortstött känner du dig redan. Ibland måste man våga för att vinna. Se nu till att bli nykter för DIN skull! För din hälsas skull. För din framtida skull. Allt annat står i stjärnorna.

Exakt så har mitt liv sett ut..fast då med två barn oxå. Skäms varje gång man går på systemet. Mån ons fre..en dunk varje gång! Fy fan! Bakis varje morgon..hatar det livet! Varit nykter 2 veckor nu..men jag ska aldrig mer dricks. Inte ens alkoholfritt

Läs och skriv mycket så ska vi peppa dig allt vi orkar! Är din första nyktra dag idag?

Jag är kvar! Går sådär men jag är redo efter semestern ☺️

kan vara av andra anledningar än bakfylla mm! Mitt ex (alkoholist) var som deprimerad och trött när han hade nyktra perioder! Tror saker kommer ikapp dem när de är nyktra! De tänker på saker de gjort och sagt under fylla och mår dåligt! Risken för återfall är då hög är min erfarenhet! Lätt att döva tankar och känslor med alkohol! Eller äter hon Antabus eller annan medicin? Kan nog ha trötthet som biverkning! Sen tror jag att en alkoholist som slutar supa helt enkelt känner att de har förlorat något kärt på nåt sätt och blir allmänt ledsen! Svårt för oss som inte har dessa problem att förstå! Det du beskriver är ju det värsta med att vara anhörig till en alkoholist: man blir paranoid, luktar på dem, litar inte på dem, misstänksam blir man, lyssnar med andra öron! Hoppas allt går bra för din mamma och er runt omkring så klart!

Ja det är klart jag kan fråga henne men gör inte det av den enkla anledningen att det antagligen blir dålig stämning samt att det är hennes eget ansvar att inte dricka. I och med att jag har blivit den som tagit tag i detta i vår familj känner jag mig uppriktigt trött på att slita med detta. Jag tror därmed att jag avvaktar med att fråga. Min syster som bor i samma stad som morsan ska hålla lite koll. Och du har helt rätt att jag inte ska vara anklagande om jag frågar henne.

En fundering jag har:
Morsan går som sagt hos terapeut och tar leverprover en gång i månaden. Syns det på leverproverna ifall man har druckit mindre mängder?

Tack MM
Jag kommer också alltid att bry mig om Dig. Jag hoppas att du har det lika bra som jag. Lugn och skön nykterhet med möjligheter till omväxling. Monterar just nu ett innertak på en altanutbyggnad på sommarhuset. Jordgubbarna har mognat och det verkar som jag lyckats över förväntan med tomaterna.
Jag hoppas att din nykterhet känns stabil och att du slipper anfäktelser från f-n själv som stundtals vill dra dig i fördärvet.
kram
Ikaros

Och förstår hur tungt det är.
Kram vännen!

..

Dåligt humör håller tyvärr i sig och tyvärr inget roligt planerat Tofslan. En del besök av släkt och vänner men känner att jag "tar mig igenom" bara. Tankar på att dricka kommer ofta och starkt nu. Jobbigt är det och hoppas verkligen det släpper nån gång.

Glad för 19 dagar är jag. Känns som en evighet och måste vara det längsta jag varit utan a på 15 år.

Förmiddagsrpapport från "munterhuset". Trött, trött och åter trött. Sover inte som jag ska, trots hjälp. Jag ligger och ältar all världens problem, både aktuella och sådana som sopats under mattan under många, många år. Jag inser att jag är en mycket speciell människa på många vis. Dels präglad av en speciell uppväxt, dels helt självförvållat.

Ingen är ju felfri men just nu känns det som 99% av karaktärsbrister och felaktigt beteende ligger på mig och resterande på min fru. Jag vet att jag är en människa som ser allting i svart eller vitt så jag antar att sanningen kanske ändå är lite annorlunda. Jag är ju inte alltid "full". Jag har försökt att vara en "god och hjälpsam" människa genom åren men vad hjälper det när allting förstörs i ett nafs gång efter gång. Jag blir aldrig våldsam när jag dricker. Aningens jobbig skulle jag tro och sedan "däckar jag".

Det kan inte vara kul att leva med en sådan människa oavsett hur ofta eller sällan det sker. Osäkerheten om och när det sker måste nog vara det värsta.

Idag är det, vädermässigt, en vacker dag med solsken och många semesterfirande människor. Inuti mig (och förmodligen också min fru) är det isande vinter och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Försöker just nu att bara "hålla mig undan". Jag vet inte hennes exakta planer men skulle tro att hon förbereder en liten tripp härifrån i början på nästa vecka. Vi ser varann på håll stundtals och det är tungt, mycket tungt.

En del av mig vill gå fram och ta henne i famn. En annan del "törs inte" utan vänder om och går åt mitt håll. Oj, oj, hur ska detta sluta.......

Allt gott forumvänner/Tjalle

Verkligen behöva det nu, men är en omöjlighet, det är för mycket att göra och i helgen får vi besök. Vist Är det trevligt med besök men inte just nu, ser inte fram ent det alls.
Människor som alltid har vin o öl med sig så det blir ett eldprov.
Men jag ska se till att det är jag som sitter bakom ratten om vi ska göra utflykter och annat.
Men i går bokade jag in en meditations helg på ett ställe i Askersund, men det blir i oktober så det är långt dit. Men ändå nåt att se fram emot.

Just idag är jag i en tung verklighet, gamla trassligheter och sår gör sig påminda. En stor tröst är att mannen och jag numera finner styrka hos varandra, styrka och stöd. Ovärderligt. I största allmänhet känner också jag stor sorg över vad alkoholen ställer till med, gör med människor. Och så läser jag vad MM skriver till heueh, Dylancitatet.... "There is a crack in everything, that's how the light gets in." Och så klokt "Det är när verkligheten spricker och vi är brustna som ljuset kan leta sig in igen." Tack för de orden MM, de tröstar mig idag. / mt

ingen har hittills dött, eller ens mått illa (i längden) av att avstå från a, för mycket socker, eller andra livskryddor...

så riktigt.

Även om livet är tungt just nu så stampar vi på i leran upp till knäna, vi ska klara detta!!!
Kroppen reagerar lika verkar det som när man slutat med a eller s. Vi kommer i fallgropar men vi tar oss upp!!
Finns inget annat.

Skulle du kunna dra från vardag och tristess?
Besöka någon? Ta in på nått hotell (utan minibar)
Ta en liten minisemester helt ensam.....

Det är ju uppenbart att du reder ut de där "tillstånden". Jag förstår att de är jobbiga och obehagliga, men nu när du klarat av flera sådana så borde du väl ändå känna en säkerhet. Du vet att du fixar det.

Önskar dig en fin dag. Kram