Senaste kommentarerna i forumet

Wow, vilken överlevnadshistoria! Vilken styrka och kamp du gått igenom! Kan bara önska dig lycka till framåt, allting härefter kan ju bara vara bättre än allt du upplevt hittills! Stor kram till dig!

Ja, riktigt jävla skitarg ska jag vara!

När jag bestämde mig för att lämna den destruktiva relation som jag då varit i i nästan tio år var min man djupt inne i sina beroenden. Vårt andra barn, vår dotter, närmade sig då fyra månader.

Samma dag som jag berättade för honom att jag skulle lämna ringde de från sjukhuset. De ville att jag skulle komma in akut.

Min man drog. Och jag fick ensam se till att jag kom iväg till sjukhuset medan jag ordnade barnvakt till det äldre barnet.

Det visade sig att de misstänkte livmoderhalscancer på mig.

Världen rämnade. Skulle jag dö nu också?

Hela hösten kämpade jag ensam tillsammans med mina två barn. Jag kunde inte för en sekund visa mig svag. Jag ville inte att mina barn skulle förlora tryggheten de hade i mig. Jag var på undersökningar och genomförde en mindre operation. Den visade sig inte vara tillräcklig. Det var cancer och jag skulle behöva ta bort livmodern. Och sen eventuellt genomgå behandling.

Jag tog bort min livmoder. Och en månad efter fick jag besked att det var tillräckligt.

Men jag var aldrig närvarande i den processen. Jag var medberoende under tiden och mitt fokus låg fortfarande på den man jag lämnade.

Under den perioden var han så djupt nere i sina missbruk. Han försökte bryta sig in hos oss. Stal våra saker. Barnens smycken. Spargrisar. Min bil. Men jag visste inte vad jag skulle göra. Jag fattar ju nu att jag borde ha ringt polisen. Det är det friska att göra. Men jag var sjuk.

Sedan fick jag till slut sålt huset. Vilket det var ett jobb i sig. Vi stod ju på det båda två och bär jag ville få till försäljning var han försvunnen. Jag packade ur huset. Jag sa upp mig. Och lämnade allt.

Då var han äntligen i behandling.

För ett år sedan genomförde jag flytten. Flytten som tog mig tillbaka till min uppväxtstad. Nära min familj.

Och nu när semestern har kommit. Har jag börjat känna. Och minnas. Och förstå. Hur jävligt det har varit.

Nu vill jag komma framåt. För inget av det här har tagit livet av mig.

Börjat mala i huvet och suget kommer. Men du har liksom jag fixat tre veckor trots att det blev en öl där emellan.
Du fixar en vit vecka till är helt säker.
Jag har klarat det dricker ju inte öl så just det är inget problem för mig men vin ? och jag kan inte säga stt det varit lätt men garden är uppe och jag har inte trillat dit.
Vi håller den uppe en dag, en vecka i taget.
Heja dig!!
??

Får tacka för att du orkade läsa Missty! Ja jag tror jag måste göra det. Var ju magkänslan som gjorde att jag förstod att hon är alkoholist från första början. Vill ju någonstans tro att hon ska erkänna till mig i och med att jag varit förstående och verkligen försökt trycka på att hon inte behöver skämmas men det kanske är för mycket begärt.

Bra jobbat! Ja, jag tror också att det går vägen. Snart har du skapat din vana.

Eller rättare sagt med att låta bli att snusa. Tror nog att nikotinplåster kan vara en god hjälp. Jag slutade röka innan jag slutade snusa och det var inte svårt alls. Jag snusade ju.... Bestämde mig för att sluta med båda efter mitt första och enda repmöte. Det gick åt en dosa snus och ett paket cigaretter om dagen vid slutet av repmötet. Sluta snusa var dock betydligt värre och jag började om några gånger, om än kortvarigt.

Bra jobbat Manda :)

Så tråkigt att läsa om allt Heueh. Det blir mer och mer uppenbart att det kanske vore bra om man faktiskt kunde svartlista sig på Systembolaget. Det är så många som halkar tillbaka och varför? Hur? Hur skjutton funkar det och vad händer egentligen när man plötsligt tycker att det är en bra idé att bunkra upp och möjliggöra att dricka i dagar. Att man fortsätter när man väl börjat är en sak, men det där första steget. Hur kan man stoppa det? Och är det ett tecken här inne när du börjar skriva om alkohol tro. Var något på gång redan då?
Du är ju en fantastisk observatör och skribent och det gör mig ont att det blir så här. Och besviken..., ja, visst förstår jag känslan av att vara besviken på sig själv... men det är som det är, det är gjort, du har fått ditt straff. Ta nya tag igen. Jag vill läsa fler intressanta inlägg. Skulle så gärna vilja ha en lösning åt dig så att det aldrig går fel igen, men du kanske får hitta en åt oss andra istället.

Tjalle, vägra att ge upp som du skrev i inlägg #395. En fråga som poppar upp i mitt huvud är varför du överhuvudtaget dricker. Dock har jag ju inte själv heller gett upp a, så jag förstår ju, men varje gång som man ser facit så inser man ju att det är en oerhört dum idé att hålla den dörren öppen. Du är inte vek, du vill inte för lite, men a är en stark drivkraft och att ha det tillgängligt gör att det är mycket lättare att trilla dit,

Nu skriver du att det är för att sluta ha ont i magen, tidigare för att sluta ha ont i ryggen. Ryggen är lite lättare att förstå logiken i, men magen.., Handen på hjärtat så är ju det bara en ursäkt för att dricka.., magen tar ju skada. Nu gör jag exakt samma dumheter själv, så det är inte det att jag inte fattar. Men vi behöver bättre strategier både jag och du. Det finns ju alternativ smärtbehandling. Ska du inte prova det istället? Och försöka att helt lägga av med sprit och tabletter för att kurera magen. Om avslappning gör det bätte kanske du kan prova avslappningsmetoder eller spikmatta... då jäklar pratar vi akut smärta några minuter. Tar bort annan molande smärta. Men sen slappnar man av.
Jag vet inte om absolut avhållsamhet kan rädda ditt förhållande, men det känns inte riktigt som att du har försökt lägga av helt. Det är kanske värt ett försök och kanske kan hon ändra sig.
Önskar dig att allt ordnar sig, min olycksbroder.

Jag tror min klump/sår är mkt från år av stress och höga ansvarstjänster i olika jobb som har lett till utmattning/utbrändhet som aldrig åtgärdats utan jag självmedicinerade med a för att ta mig igenom veckorna och alla utmaningar.

Känns bra att jag sätter mig själv och hälsan först nu.

Fortfarande lite låg och grillning utan vin igår kändes trist och meningslöst.

Mer träning idag, börjar bli mitt nya gift?

(Råkade scanna av mina sociala medier idag och blir typ arg av alla bilder på drinkar i solljus med diverse olika bakgrunder. Vet inte om jag blir arg för jag blir sugen eller på den romantiserade bilden av alkohol?)

Tror du ska lita på magkänslan här. Nu är jag i andra änden av detta dvs dricker lite mycket men det du beskriver stämmer in på hur jag beter mig onykter. Nu behöver det ju inte vara så i detta fallet, men ring vid fler tillfällen o se hur hon beter sig kanske?

Veckan och helgen som varit har gått bra utan alkohol och missöden. Har nu klarat 3 veckor, förutom de där onödiga folkölen förra helgen igen. Kör en vit vecka till, känns som att det ska gå bra! ?

vad du talar om bedrövadsambo. Att bära sin barndoms oro med sig har sitt höga pris. Nu är du ju mitt i det du inte vill uppleva.... men så bra att du ser vad som händer inom dig! Så bra att du är klar över vad du inte vill vara en del av. Håll fast vid det!
Varmaste kramen / mt, också vuxet barn

Dubbel kommentar, kan ej ta bort

Det jag kan tänkas ha till min fördel är att jag ännu inte dricker i smyg o att jag pratat med min make om mitt dilemma men han kan ju knappast sluta åt mig. De stora nackdelarna är att jag dricker mycket när jag börjat o veckodagar med. Har fått abstinensbesvär o ett sug. Blir grinig o nedstämd när jag inte dricker men blir o andra sidan nedstämd dagen efte med. Nu begär jag möjligen för mycket men viore ju fint om man kunde få till någon normalgrad av det hela även om jag är medveten om att det kan visa sig att jag inte kan klara av det. Skulle väll mer beskriva mig som periodare men jag dricker "bara" det jag tycker om dvs rödvin. Skulle aldrig falla mig in o sitta o dricka öl på samma vis. Har haft liknande perioder tidigare i mitt liv då jag druckit för mycket o sedan låtit bli andra. Eller ja haft ett normalt drickande dvs några glas nån helg eller ibland inte alls. Denna gången är det svårare dock. Jag vet att AA hjälper många men med risk att trampa på tår så är det enligt mitt tycke lite sekt över det. Jag är en såndär jobbig person som försöker vara perfekt o har höga krav på mig o allt jag gör. Så det kanske är i det mitt drickande bottnar kanske? Även om jag avskyr att bli full är det en av bieffekterna tyvärr o då hittar jag på massa tok o spärrarna släpper. Eftersom jag generellt vill få uppmärksamhet så rimmar även det illa med mitt beteende. Blir lätt uttråkad o har ingen riktig ro i mig själv just nu. Långt o konstigt blev detta. Jag är inte ute efter att måla mig som offer om det skulle tolkas så. Är nog de nära som är det snarare. Japp, alkohol är inget jag måste ha utan ett sätt för hjärnan att lura mig att jag mår bra av det. Köpt " kärlek" som inte är äkta men förrädisk o manipulerad. Det som stör mig mest är nog att viljan inte biter på detta som det är nu, jag är vanligen målmedveten o läste stora boken enligt Bill på en kväll. Jadå jag tog till mig det som stod med. Kanske borde prova silvertejp möjligen... jag startar inte med återställare o kan dricka med måtta de dagar jag ska till jobbet dagen efter. Jag måste per teori inte dricka men blir grinig efter ett par dagar om jag inte gör det. Har jag något att göra är det lättare att låta bli. Huvudsakligen är det kvällar jag dricker på o sen somnar jag på soffan med en fin minneslucka.

Jag är labil just nu. Skulle vilja ha lite mer stabilitet. Hoppas det kommer..Skällde ut exet på morgonen igen. Kan inte låta bli..Vet att det är jobbigt för alla. Men känner att jag vill slänga över skam som han har orsakat mig så många gånger. Jag sa det också "Ta tillbaka din skam som du har gett mig så många gånger" Jag såg ett program om terapi där dom gjorde så. Det verkade hjälpa dom, hoppas det hjälper mig. Jag sa till honom att han måste skärpa sig, och visa hänsyn. Annars kontaktar jag hans arbete och berättar varför vi har separerat. Allt blir så sunkigt i hemmet nu. Grejor överallt. Hans supande har gjort sovrummet ofräscht. Jag sover inte där men min garderob finns där inne. Jag ska plocka ut mina kläder så dom inte blir mer förpestade.Mycket gnäll och ilska idag. Gud/Universum ge mig sinnesro...Ännu en gång tack för peppning och stöd.. Kram

Den största anledningen till att det inte känns ens okej att leva med oron för återfall är min barndom. Min pappa var "periodare" men det var snarare ytterst få nyktra perioder det handlade om. Min mamma drack också för mycket periodvis, allra helst under ledigheter. När vi var på semesterresor och kom till en okänd ort var det första de letade efter just Systembolaget. Jag var ensambarn, och jag var väldigt ensam med en ständigt gnagande oroskänsla. Jag utvecklade en väldigt god hörsel för att försöka utröna vad mina föräldrar gjorde i smyg. Vilken skåpsdörr i köket som öppnades, ljudet av ett glas som sattes ner på diskbänken. Jag kunde höra på min pappas hostande vilket stadium han befann sig i, och jag hörde direkt på mammas röst om det skulle bli någon middag eller inte. När jag skulle sova igår kväll kom jag på mig själv med att ligga och lyssna efter ljud på samma sätt. Jag vill INTE tvingas uppleva detta igen!

Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att bestämma sig. Sannolikt behöver han hjälp, tex antabus, AA-möten. Men han måste komma fram till lösningen på problemet - inte du. Han äger problemet - inte du. Du ska fokusera på vad du vill. Är det okej för dig att leva med oron för återfall? Det låter inte så. Kram ❤️

Jag är med, kanske inte kommer skriva så mycket men kommer försöka ge ett tecken varje dag iallafall =) Jag har alldeles för mycket i huvudet om hur allt ska bli för att ens kunna summera det, men det kommer det lovar jag.....

Du får softa idag.
Har du ett eget grönsaksland? Isf vilken lyx!
Vad är din plan för att hålla suget i schack?
(fast du kanske inte har nått sug)

Kram

Ja ja men, jag knallar (småjoggar - ganska stark) mot ett års nykterhet. Om ca. 2,5 månad så är det ett år.
Och 3 veckor utan socker. Skillnaden är att om en vecka måste jag fylla på lite med bra kolhydrater.
Nykterheten får klara sig utan påfyllningar. Jag är på topp!

Kram

MM

Tack Mack84 för stöttning. Även om du är ny här på forumet så är din support lika viktig som någon annans.

Natten har inte varit rolig. Vaknat upp i ständiga mardrömmar. Den stora skillnaden här är bara att jag själv varit huvudrollsinnehavare och drömmarna varit verkliga. Har tagit mig igenom natten med insomningstabletter men försöker att hålla dessa nå en någorlunda rimlig nivå. Som vanligt ont och orolig i magen. Mina magproblem blir ju inte direkt bättre av en sådan här volta. Jag vet inte vad som händer med mig. Varför får jag ingen ordning på mitt simpla liv? Är det bara på viljan det hänger?? Är det jag som är för vek?? Är det för sent för mig att sluta?? Kommer jag någonsin att tillfriskna psykiskt och fysiskt?? Kommer jag någonsin att kunna få ett bättre självförtroende????

Som ni ser snurrar det konstant runt i huvudet.....Min fru finns fysiskt runt ikring mig men vi pratar inte med varandra. Jag vet att hon ska åka iväg om några dagar för att se på lägenhet.......Jag vet inte hur detta kommer att sluta......Jag vill inget hellre än att bli nykter och få fortsätta med min familj men var finns "nyckeln" till detta......

Förlåt för rörigt inlägg/Tjalle

Om du är så medveten om konsekvenserna att tre öl per kväll ses som ett misslyckande har du kommit långt!
Jag har alltid blivit fintad av beroendehjärnan på det greppet. Oj, det gick ju bra det där, kunde dricka måttligt, fritt fram att fortsätta...Lurad!
Men inte du. Insiktsfullt!
Du kommer inte låta dig luras.
Fortsatt fin nykter sommar!
Kram

Är det, trots värk i benet. Vette tusan om det blev felställning när jag var i det gröna i går.
Men nykter och fri är jag så vad gör det att benet värker ?

Har lyckats ordna lite program halva dagar till dottern så det inte blir hemmasittande och kortar min arbetstid och dottern vet hon kan ringa mig när som helst, åker hem på lunch och kan ta henne med mig om det behövs. Dessvärre har socialkansliet i min kommun stängt nu till slutet av juli men tror jag lyckas trolla fram lösningar för dessa veckor ändå. Det gör mig galen att han inte fattar själv att hon ser och mycket väl förstår hur det kan sluta! Idag är dom på utflykt till bekanta så blir inget dricka på dagen vet jag. Tack för att ni bryr er, min sits är inte lätt och jag gör allt jag kan för att ta oss ur situationen!