Senaste kommentarerna i forumet

Hej alla.

Känner igen mig i alla era berättelser... vill inte låta som nyfrälst men AA har gett mig ett nytt liv.
Jag är Alkoholist och spelmissbrukare (oddset, nätpoker mm). Jag har missbrukat sex och träning. Varit arbetsnarkoman och väldigt duktig inom mitt jobb. Jag har inte supit eller spelat bort hus och hem ÄNNU, det var bara en tidsfråga innan det skulle ske. Jag inser att om jag fortsatt med alkohol och spel så hade det bara varit en tidsfråga innan det blivit stora konsekvenser för mig.

Periodvis har jag varit nykter några månader.... men när tillfället gavs då small det. Jag kan inte sluta dricka efter 2 glas, eller 1 kvarting. Det är gasar till det rasar som gäller. Har druckit mig tillsjukhus 3 ggr. Nu vet jag att jag måste vara nykter för att må bra och ha ett liv som är mig värdigt.

Jag hällde ut sista whisky flaskan valborgs -16 och slutade spela i samband med att min fru sparkade iväg mig till AA i början av nov-16.
Det jag förstår nu, efter efter drygt 8 månader med regelbundna möten 2 ggr per vecka är att jag INTE skulle kunna må bra opch hålla mig nykter utan det stöd och den gemenskap som AA ger.

Mitt liv har blivit så mycket bättre, det känns som om jag har fått möjligheten att börja om ett friskt liv. Visst det är jobbigt ibland men ångesten är betydligt mindre nu än när jag drack. Det är väldigt skrämmande med för nu måste jag möta mig själv och lösa problem, inte fly. Vilket jag alltid har gjort genom alkohol, spel, överdriven träning mm. Har varit sjukskriven i 3,5 år för utmattning och håller på att bli utköpt från jobbet. Kan ändå inte minnas att jag mått så bra någon gång de senaste 25 åren.

Att gå till AA första gången var jävulskt jobbigt, skämdes som tusan. Tänkte att om nån ser mig så dör jag.... Med tanke på hur mycket jag skämt ut mig i fyllan utan att bry mig det minsta så är det rent skrattretande att jag kände sån skam för att söka hjälp för en sjukdom som orsakat mig så mycket lidande.

Tack för mig önskar er alla lycka till i livet. Det jag skrivit ovan är min berättelse väldigt kort och den väg som jag går för att hålla mig borta från spel och alkohol.
/TACK

Framme vid "personbästa", "backkrönet".
Väldigt nöjd att inte rört en droppe.
Imorgon har jag tvåveckorsgränsen bakom mig.

!!!

Vart inlagd på psyk din man så tror jag du kan vända dig dit och få stöd och hjälp. De verkar jobba mycket med stöd till anhöriga/barn nuförtiden. Har själv en mamma med psykiska problem och vi runt omkring henne får väldigt mycket hjälp och stöd! Fast vi numera är vuxna! Ni har ju dessutom små barn tillsammans! Tror absolut att du kan vända dig dit! Det löser ju inte din akuta vardag men kanske kan vara en hjälp i hur du skall hantera saker! Och en hjälp för era barn! Vilken jättetuff situation för dig! Är ju så jobbigt när man känner att ens barn får uppleva sånt dom inte bör uppleva. Sånt händer ju alla föräldrar emellanåt men du har det ju i den dagliga vardagen! Glöm inte att försöka ta hand om dig själv också.

Var nykter igår ,när jag vaknade kändes ingen bakfylla. Så skönt! Jag tar en dag i taget , ska vara nykter idag också!

För att du peppar och delar med dig!

Idag har jag varit nykter i fyra veckor!!
Det känns bra!! Fortfarande är jag livrädd att jag ska falla för ett sug...
Måste verkligen tänka på att inte utsätta mig för risksituationer!

Det är sommar och semester! Jag njuter av att vakna tidigt! Att se hela dagen ligga framför mig! Jag är fri att ta bilen hela dygnet om jag vill!!
Mina fina barn är verkligen värd detta! Vi hittar på saker, gör utflykter! Jag närvarande och jag ser i deras blickar att de mår bra!!! Detta gör mig stolt!!

Detta forum är verkligen min livlina! Utan er hade jag fallit igen!!!

Kram??

Att läsa vad du skriver! Jag är själv mamma och har druckit i smyg i min ensamhet förut. Jag har haft otrolig ångest över detta och kämpat länge med att vända mina tankar! Leva mer här och nu och inte stressa och vara duktig jämt!
Jag har fått jobba mycket med medveten närvaro och se vilka värden i livet som är viktiga för mig!
Jobbar med att inte romantisera den där ölen som leder till kaos!!
Jag har denna dag varit nyheter i en månad :) och detta är min första semester på år som jag är nykter!

Kram och tack?

Jag blir mjukt och kärleksfullt väckt: min hand petas försiktigt fram underifrån täckkanten, – "ta i mig!"

min mun friläggs på liknande vis, – ”tala till mig!”

Jag stryker honom över ryggen.

”Hej, Katten!” säger jag… En sådan människomänniska skulle man (också) ha vid sin sida!

Det låter som om du landat på ett stabilt och bra sätt i den verkliga verkligheten; precis så småtråkig men ändå mysig som den ofta är. Rätt vad det är kan den bli småhäftig också, och det utan giftiga substanser..!

Här kommer en kram via cyberspace!

Jag läser mig till i ditt inlägg att du kommit till en känsla av att du vill inte ha det som det är nu, och du vill någon sorts förändring för att må bättre. Vad är det i nuläget som du inte tycker om och hur skulle du vilja att det var i stället?
Som Dianysa också frågar så undrar jag också om du fått någon samtalshjälp för din PTSD? Det kan vara svårt att hitta traumabehandling i Sverige, men tack och lov så börjar det finnas fler möjligheter än förr.

Ett tips också här i forumet är att om du vill skriva mera (vilket jag hoppas att du vill) så är det bra om du skapar en egen tråd. Då blir det lättare att följa dig och ge svar just på din tråd.

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Alkoholstödet

Kommer ihåg, för rätt länge sedan nu,.... att min man förvånat! brukade säga åt mig när vi varit a-fria en tid, – det är ju mycket roligare utan a!! Och vi som brukade försöka spetsa våra helger lite extra ibland med att dricka!

Hej hej på dig Maskroos!
Egentligen vill jag bara önska dig välkommen till forumet och till att du tagit nya steg mot förändring! Du verkar vara en reflekterande och insiktsfull person, det kommer säkert vara till hjälp för att skapa den förändring i livet som du vill uppnå.

Läs och skriv så mycket du vill! Här finns massor av inspiration och stödjande medlemmar.

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Negativt:
Förlorad kontroll över tankar, samtal och känslor
Besatt av flaskan och kan inte sluta dricka när jag väl har börjat - tänker på nästa gång jag kan dricka
Oro vad alkoholen gör med mina organ
Hemska bakisdagar där jag mår fysiskt dåligt - resulterat i missade skoldagar, instängd i huset etc.
Extrem ångest som håller i sig i dagar efter en fylla
Min sociala fobi förvärras något extremt - kan inte kolla folk i ögonen - vill inte gå ut - vill inte prata i telefon etc.
Oro över att alkoholism som ligger i släkten - vill inte hamna där - tänker mycket på hur mamma var
Viktuppgång - rör mig inte - dålig mat
Sämre hy och ser allmänt ofräsch ut
Hushållssysslor blir inte gjorda - äckligt hem
Orolig när jag har kört bil dagen efter - inte känt mig helt nykter

Positivt: (känns löjligt efter allt det negativa)
Blir social och utåtriktad i stunden - dricker ofta när jag ska träffa nya människor
Ångesten försvinner för ett tag
Lever i "nuet" - glömmer bort morgondagen och livet en stund
Filmer och serier blir roligare
Känner mig som en roligare, snyggare och allmänt bättre person mitt i fyllan (vet ju att det inte är sant, men KÄNSLAN)

Idag har inte varit den bästa dagen. Skrev denna lista för lite perspektiv. Vill inte dricka just nu men vet att det kommer komma. Känns jobbigt att erkänna att jag har problem, lättare att undvika det. Funderar på vad jag ska göra... i augusti. Nu ska jag gå lägga mig.

Stå på dig! Styrkekramar i massor ❤️❤️❤️❤️

Ok, men om ni inte dricker samma sak, då kan ni ju se till att det inte finns vin hemma. Jag tycker inte att partnern måste sluta dricka (om det är inom rimliga gränser). Stöd borde du kunna få av honom. Det känns som att ni har lite problem i er relation. Han vill gå ut och tycker att du ska vakta hans barnbarn... du blir arg och ledsen.,, vad händer sen? Får han som han vill? Bestämmer han? Får du gå ut nästa dag med dina vänner? Jag tycker att en relation ska handla om omtanke, kärlek och respekt. Då är man tvungen att ge och ta. Varför är du så arg över att avstå? Kan du hålla dig under riskbruksnivån och begränsa ditt vinintag? Kräver han att du avstår helt? Varför i så fall.

Eller kanske finns det någon här som har haft tydliga problem och förändrats,eller vill?

Som kanske kan förklara varför?:)

Jag har funderat mycket på om det verkligen är så man tänker.. Är det veerkligen det enda glaset man så gärna försöker klamra sig fast vid? Är det inte hela förnekelsen? Eller berusningen?
Eller försöker man bevisa något?

För ärligt talat.. En som konsumerar alkohol i en normal mängd skiter blankt i om du klarar ett glas eller om du dricker alkoholfritt. En människa som inte strävar efter berusning skiter i vad du har i glaset.

Det måste ha men ens egna tankesätt att göra. Jag förstår bara inte varför det är så. Det är konstigt egentligen

Starkt att kontakta kommunen. Ett första steg. Tänker lite på vad du skriver om resa... tänk att inte kunna få ta en öl då... tycker det är så jäkla trist med vår glorifiering av alkohol. Tänker tillbaka på när jag var yngre och reste. Minns inte om jag drack. Troligtvis väldigt lite. Vi hade verkligen inte alkohol med särskilt ofta. Resan var i sig själva upplevelsen. Allt man såg och allt man upplevde. Det hade varken blivit roligare eller bättre med alkohol. Gemenskapen är lite värre för mig att tänka på. Att inte kunna dricka vin till maten socialt. Därför har jag inte bestämt mig ännu. Vill så gärna kunna vara som de utan problem, men det kanske ändå inte går. Kanske har det gått för långt.

Skulle jag också vilja smaka på, låter inte så jätte gott :D
Här är det nyktert och söt fritt också.
Har ju haft syrran här och hon är fortfarande kvar, åker i morgon.
Det har varit trevligt och vi har gjort en massa affärer i dag, vi blev helt slut.
I morgon ska vi på en liten tur över helgen med husbilen det blir bara en eller två nätter
Ingen a följer med på resan.
Så jag blir nog rätt tyst i ett par dagar, bara så ni vet och så att ni inte tror att jag
fallit och slagit i huvudet ha ha och börjat dricka igen.
Kram mina fina vänner, vi hörs när jag är hemma igen.

Hej igen, ni båda har helt rätt, jag kanske inte behöver kategorisera min relation till A, det kanske räcker som ni säger att jag försöker göra det bästa av min egna situation.
Veckan har gått bra, men jag har aldrig riktigt haft problem med A under de perioder då jag jobbar mycket. Så jag ska fylla helgen med jobb så ska den här veckan gå vägen hoppas jag.
Det känns otroligt befriande och läkande att skriva här och ta del av alla andras fantastiska kämparglöd och vilja att dela med sig och läka.
Jag tror jag egentligen insett för längesen att jag inte kan dricka måttligt, och borde därför avstå helt.
Men det är svårt, jag känner mig så ensam i det hela.
Jag har funderat kring AA, men vågar inte riktigt ta steget. Det känns som att allt blir påriktigt då, om ni förstår vad jag menar.
men idag har jag 4 dagar i klarhet utan a, en varm känsla av att det finns så mycket fina människor här i världen som hjälper andra med goda råd och värmande ord.
Jag börjar med 7 dagar utan, en dag i taget. Kanske når jag 100 dagar denna gång, men jag börjar med 7.
Tusen tack.

Ingen fara! Skönt med lite positiva tongångar tycker jag. Man måste ju få skriva när det är bra också och vad som är bra. Få lite djupare insikt helt enkelt. Låter skönt det där! Jag behöver också njuta i stunden, inte ständigt vara på väg.

Jag har varit hos en nära vän ikväll och vi pratade personlig utveckling och att ändra sitt beteende. Jag pratade inte om mitt förhållande till alkohol men kände mig ändå stärkt när jag åkte hem. Det är klart att jag kan åstadkomma en förändring. Jag bestämmer och jag ska må bra. Känner mig lite mer positiv nu. Jag har inte druckit på 10 dagar, än så länge inga problem men visst kommer tankarna på framtiden, ska jag aldrig mer "få" dricka? Osv.
Nu ska jag njuta av katt i knät och önskar alla på forumet sinnesro och hoppfulla tankar.

Ja bedrövad sambo, jag tror precis som du, att man måste uppleva det själv. Det är då man kan tro på att det går. Annars känner mig sig bara som undantaget som bekräftar regeln... så har jag känt det den senaste veckan. Som att många som varit nyktra länge blir fri från suget men att jag råkade bli undantaget som bekräftar regeln. Men tack och lov klarade jag mig förbi det vidriga suget och rastlösheten det för med sig.

Jag har ju bestämt mig för att vila mkt denna sommar. Men jag har också insett att nån liten grej måste vi göra varje dag för att det inte ska bli tråkigt i längden. Det behövs inte så stora utflykter men en fika på stan eller en tur nånstans på några timmar. Då tar jag vara på ledigheten på ett sätt som känns bra just nu.

Vi ska åka iväg nästa vecka till en annan stad också. Och så ska vi ordna i barnens rum när lite nya möbler levereras. Det är sånt jag tycker laddar mina batterier och samtidigt har barnen det bra. Synd att jag hade sån ångest innan semestern. Tyckte den skulle bli så innehållslös. Men jag inser nu att det var ju också alkoholen som spökade. Jag var helt enkelt rädd att ta ett återfall. Jag litade inte på mig själv och såg framför mig hur jag skulle dricka och att det skulle bli vad semestern skulle handla om..... alkohol, sug, att försöka inte dricka efter ett återfall etc.

Men nu när alkoholdjävulen insett att han inte kan ta mig igen så njuter jag av det stilla lunket. Och jag tycker vi har en jätteskön semester helt lagom innehållsrik. Ska tillägga att där vi bor finns det så mycket barn att man kan tro det finns en förskola och en skola på gården så mina barn har det så roligt när vi är hemma.

Jag gillar deckare och mordhistorier mycket och det har jag återupptagit nu. Jag läser och jag tittar på rysliga dokumentärserier. Det låter väl morbit men jag gillar spänningen och mystiken och obehaget. Gillar inte skräckfilm så mycket men deckare och thrillers. Och i dokumentärer blir det så spännande och intressant. Så när jag inte har annat för mig så ligger jag i skuggan och tittar och läser. Det blir inte långa stunder eftersom barnen och deras kompisar ofta behöver nåt men ändå. Det hindrar mig dessutom från att tänka på alkohol och det är skönt för jag är så trött på det.

Hoppas jag inte låter klämkäck nu plötsligt i mina inlägg. Det menar jag verkligen inte. Jag försöker bara fånga och anamma det positiva för jag har tyvärr en tendens att älta det dåliga. Och det ger så mkt onödig magonda och stress.

Just nu är det bra. Och det är tack vare att jag inte bestämde mig för att dricka när jag ville det.

Kram!

Han vägrar hålla undan alkoholen men jag vågar heller inte röra hans sprit, då skäms jag faktiskt. Finns det inte tillräckligt med min favvodryck vin så kan jag vara utan. Han vill ej att jag dricker och jag kan vara nykter, då jag än så länge "bara" är riskdrickare och ej dricker varje dag. Men jag är väldigt irriterad och deppad av att behöva avstå och vi bråkar jättemycket. Det är så sorgligt, för jag vill leva med honom trots allt.

Som sagt har min man inte problem med drickandet. Han kan nöja sig med en whiskey och ett par mellanöl då och då. Han vill t ex kunna dricka på en stadsfestival nästa vecka och träffa våra gemensamma vänner. Den veckan har vi hand om hans barnbarn som han tycker att jag ska vara hemma med en kväll då han ska ut. Jag blir arg och ledsen men det bryr han sig inte om.