Senaste kommentarerna i forumet

Ni är så härligt knasiga!

Bra namn.
A Bloody Monday, please!
Well stirred not shaken.

I like it!

:D

Blir det Bloody Monday Coffe?
En ny alkoholfri men koffeinrik drink?

och du ska absolut inte misströsta och trycka ner dig själv för att du börjat dricka igen efter några längre uppehåll.
Om du läser runt i trådarna här på forumet, så ser du att de flesta av oss som kämpar har gjort likadant. Alltså haft något eller några längre uppehåll, och sedan ramlat dit igen. Det verkar nästan vara standard för den här sjukdomen vi har, att vi inte ska klara av att bli hållbart nyktra på första försöket.

När man har ett längre uppehåll, så får kroppen vila och återhämta sig. Man får också känna hur bra det är att leva utan alkoholen. Om man sedan återupptar drickandet, av en eller annan orsak, brukar drickandet eskalera. Sjukdomen är progressiv. Då blir man mer övertygad om att man måste sträva efter ett nyktert liv.

Så misströsta inte Malta. Du gör samma resa och befinner dig i samma process, som många av oss andra. Dessutom har du ett förnuftigt resonemang i dina inlägg. Du funderar och vrider och vänder på olika alternativ. Din hjärna bearbetar olika utvägar för att befria dig från alkoholen. Det är hundra gånger bättre än att resignera och fortsätta missbruka alkoholen, då tankeverksamheten i huvudsak upptas av av drickandet och allt planerande därikring.

Det finns ingen enkel universallösning. Lösningen är att sluta dricka, och inte börja igen. Det är inte enkelt, det är en lång och mödosam mental process. Du har kommit långt i den processen, och du kan lyckas.

Efter att ha sovit på soffan, inte pratat med honom på 2 veckor så tog han initiativ till att bli sams igen. Han lovade att bättra sig, dock inte sluta med just ölen eftersom detta är ett stort intresse för honom.......Jag bestämde mig då för att ge honom sommaren och se hur det hela utvecklade sig. Helgen var ok. Han drack öl och whisky men inte asfull och inga aggressionsutbrott. Igår så hade han fått en flaska vin på jobbet och han märkte på mig att jag inte var så förtjust när han föreslog ett glas vin på balkongen. Vi har inte semester än. Sen var bråket igång, han blev rasande, skrek jävla idiot, blandade in min dotter precis som vanligt. Jag skrek tillbaka och sa att jag inte kan tänka mig att leva ett liv där allt kretsar kring alkohol. Han bankade och slog i saker, välte ut salt över hela köket och bar sig åt. Jag fick inte vara i samma rum som honom. Jag hoppas nu att min botten är nådd, att jag äntligen tar tag i det och flyttar.

Nu har du en mycket bra förutsättning för att klara dig förbi 14 dagar. Du är mer taggad och beslutsam nu.
Efter backkrönet börjar du känna mer säkerhet, och du får glänta på dörren till friheten.
Friheten utan alkohol.

Du kan och du vill.

att ta dig ur något sådant! Av starka och modiga beslut växer man och får mer styrka! Jag bokade in små roliga saker med människor som älskar mig! Behövde inte va alls märkvärdiga saker men små ljusglimtar att se fram emot regelbundet! Var lättare att hålla modet uppe och också lättare att ha motståndskraft när ens alkoholiserade ex ringer och är ledsen! Får också så dåligt samvete av nån anledning när han är ledsen och förkrossad! Fast man gjorde allt och lite till, förlät saker man aldrig trodde man skulle förlåta! Jättestarkt av dig att påbörja ett eget liv! Ett liv som kommer att bli bra! Kram

Ta aldrig mer än en dag i taget! Så fort siktet ställs in förlångt fram kommer missmodet och det går nog inte tankar...

Träna och ät väl men OBS bli inte för duktig det leder till att inte orka tankar...

Så små steg, en dag i taget, läs och skriv här!

Vet att det kommer vara värt det!!!

Över dig det är en bedrift!
Vilket krig och vilken styrka du har, nu är det början på dina nästa 100 dagar.
Stor kram

Det är exakt 1 år sedan jag började att skriva i denna tråd.
Nu är jag mitt uppe i det som jag så här i efterhand kan förstå är det enda riktiga.
Min man har flyttat då det absolut inte förändrades på något enda vis i sättet han dricker på.
Tyvärr har jag blivit sjuk av den stress och den press som det innebär att leva med en alkoholist.
Trots att det är sorgligt att vi inte längre kan eller ska leva med varandra och är i en skillsmässa, så känner jag på riktigt en sådan lättnad över detta beslut.
Jag är inte längre styrd av hans val av livshållning.
Jag kan nu i efterhand förstå hur pressad och stressad jag tidigare varit.

Fortfarande lite låg känsla efter god natts sömn. Tror det beror på att jag samtidigt som jag slutat dricka försöker träna och tappa vikt snabbt och kanske äter lite för lite.

Imorgon når jag backkrönet, nyfiken på vad som finns i nerförsbacken.

Känner att jag faktiskt kommit en bit på väg till mitt hälsosammare liv! Har börjat springa och styrketräna! Det tar några gånger men sen börjar det ge effekt! Man vill ha mer! Detta bidrar automatiskt till att du tänker bättre mat och mindre alkohol! Har druckit men inte alls på samma sätt!
Prova ni oxå och ge er inte efter en gång! Ta en lagom sträcka som är uppnåelig! Varva att springa och gå!
Jag fortsätter min väg mot ett hälsosammare mål!

Jag har ptsd och därför så svårt att leva en vardags liv. Jag kan ej fortsätta så här men val mellan att vara lite känslokall och sårbar är svårt. Få liva nu men ..men det gör ont..vet ej om jag klara det..svårt med ptsd.

Bra att du börjar reflektera över ditt drickande, alkoholen förändrar ju en. Jag känner mycket väl igen bråk med någon nära! För mig krävdes att sluta helt och acceptera det. Mitt framgångsrecept är att ta dag för dag utan alkohol. Börjar att träna och känna in vad just jag behöver!

Välkommen hit och allas resor ser olika ut men här finns kunskap, stöttning och acceptans på forumet.

Kram

Så himla bra tips med denna Prioriteringslista!
Jag håller verkligen med om att MSN blir " geggig" i huvudet då man lever med en alkoholist. Man har dels alla sina egna känslor med det värsta och svåra är ju att man som medberoende/ anhörig tar på sig eller rättare sagt får även sin anhörigs känslor i sitt " system".
För mig var det alltid så att då min man kände sig " dålig" pga sitt drickande då fick han mig automatiskt att känna mig ännu sämre. Dom om jag blev en soptunna där all hans skit hamnade.
Därför tror även jag att man behöver göra precis som du gjort- en prioriteringslista.
Vad behöver jag?
Vad kan jag avstå?
Vad vill jag inte ?
Kram och lycka till!

Hej!
Jag känner mig lite oroad över hur du har det. Hur går det för dig och dina barn?
Skriv gärna och berätta oavsett status.
Jag har full förståelse för din situation då jag haft det på ett liknande sätt men äntligen lyckats ta mig ur det.
Och jag vill bara uppmuntra och peppa dig då iaf jag känner en sådan otrolig lättnad av att slippa leva med och hela tiden anpassa mig till en person son är så elak och lynnig.
Det är fruktansvärt vad detta gör med en människa.
Du är värd någonting annat.
Dina barn behöver en mamma som mår bra.
Kram till dig och du klarar det!

Hej på er!
Det är så fint att se hur ni skriver, peppar och stödjer varandra! :-)

Jag har en tanke gällande att "hitta sin grej". När man forskat på olika behandlingar (och det finns många olika behandlingar/program med olika inriktningar) som visar bra resultat, har också hittat att en annan viktig nyckel till att en behandling är framgångsrik. Det är personens eget engagemang i behandlingen och att han/hon själv tror på att behandlingen kan fungera.
Ibland kan personer börja en behandling utan att känna speciellt mycket engagemang eller tro på behandlingen, men efter en tid så börjar detta växa hos personen och det är möjligt att behandlingen kommer att vara till hjälp. Men ibland kommer personen fram till att det inte känns som rätt väg för dem. De känner sig inte engagerade eller tror inte på just den här vägen för dem. Det är en av anledningarna till att vägarna kan bli lite krokiga, för man behöver testa sig fram tills man hittar det man själv tror på.

Önskar er en fin (och kanske solig) dag!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Välkommen hit till forumet! Vad bra att du sträcker ut handen och söker information och stöd från andra i liknande situation. Jag ser att ditt inlägg inte fått något svar så jag puffar upp det. Ibland tar det tid att få igång en tråd, så jag hoppas att du har tålamod och fortsätter skriva och läsa här.

Som du redan har kommit till insikt om så förändrar alkoholen hjärnan och det kan exempelvis innebära att man lätt blir irriterad, upplever saker som sägs och görs som mer hotfulla än vad man hade ansett ifall man inte varit påverkad, det kan också minska impulskontrollen så plötsligt har man reagerat på något som man i efterhand ångrar. Du har kommit fram till en viktig insikt! Insikt är det första steget till förändring.

Gällande framgångsrecept till ett hälsosammare liv och drickande så blir det mer problematiskt. Alla fungerar olika, har olika vägar att gå och det som hjälper för en person kanske inte känns rätt för en annan osv. Många tycker det är inspirerande att läsa här om hur olika personer har gått tillväga. Jag undrar, vad innebär ett "hälsosammare liv/drickande" för dig? Skulle du kunna beskriva/måla upp en bild av hur det livet skulle se ut för dig?

Önskar dig en fin dag!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Till huset!! Och till ditt liv så som du väljer att leva det!!
Kram?

Vad bra att du söker hjälp och information och det glädjer mig att din mamma uttrycker en vilja till förändring. När det gäller abstinensen så kan den vara mycket svår och i värsta fall farlig/dödlig. Därför bör hon ta kontakt med sjukdvården, så hon kan få medicinsk vård om det behövs och en översyn på hennes hälsa. Om hon är osäker och vill ha mer information så kan hon ringa 1177, sjukvårdsupplysningen.

Gällande din far så finns det också flera olika varianter av stöd, men till att börja med kan han kontakta kommunen och fråga efter vem som är Anhörigkonsulent eller om de erbjuder specifikt anhörigstöd när man är anhörig till någon med beroendeproblematik. Det ser lite olika ut beroende på vilken kommun man tillhör.

Och slutligen, som jag förstår det så är dina föräldrar väldigt viktiga för dig och du engagerar dig för att hitta hjälp till dem. Hoppas de är öppna för dina förslag. Jag undrar också hur du själv mår i detta och vad du själv kan behöva för hjälp pga det du upplevt av att växa upp med beroendeproblematik i familjen?

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

....och det är mitt i natten igen.

Tänkte för mig själv att det skulle kännas något speciellt, men det gör det inte. Visst är det något speciellt med 100, men hur jag än har försökt känna något den senaste timmen av det nya dygnet så är jag tom. Känner mig låg och kan liksom inte komma i ställning. Vilken ställning? Ingen aning? Skulle kanske känna ett litet lyckorus över vad jag faktisk har lyckats åstadkommit dessa dagarna? Mitt första riktiga krig mot att bli av med alkoholen, men....

Återigen och gång på gång kommer tankarna om hur det kunde bli så här. Återigen blir det samma svar. Jag kände mig som Stålmannen i bh och kunde klara av vad som helst och vara en supermamma och superfru tills det vände och blev mindre super. Det blev nästan bara sup. Örk!

Lyckan att inte ha kört av vägen mer än 12 av dessa dagar finns naturligtvis där, men något fattas. Jag vet precis vad det är. Alkoholen så klart!

Dessa nyktra dagarna som har passerat har gett mig och älskade familjen så mycket. Trevliga kvällar, matlagning och bakning tillsammans där jag inte slängt ut dessa älskade människor från köket för att jag ska kunna smyga i mig alkohol. Ingen oro över hur mor och maka ska vara och bete sig vid deras hemkomst osv. Min kropp mår mycket bättre och jag ser friskare ut, förlorat tio kilo på vägen. Listan kan göras lång.

Därför tänker jag och måste vända denna tomma känsla till något positivt, vilket jag oftast gör. Innerst inne är jag den jag är. Torr humor, lätt för att skratta, ta tillvara av vad dagen ger mig och inte ta något som en självklarhet utan som en gåva.

Därför fortsätter jag kriget mot alkoholen och tänker ge mig en friskare morgondag.

Alla måste hitta sitt sätt att bli nykter, och att fortsätta vara nykter. För att ventilera ännu mer fördomar tror jag att min sambo likt många andra män inte vill "rota för mycket". Han har haft många tuffa perioder i sitt liv, och han pratar om dem öppet om jag vill. Men inte om och om igen. Han går vidare liksom. Som när han blev sambo med mig efter ca ett års förhållande - han sökte nytt jobb i min hemstad, sa upp sig och flyttade hem till mig (ca 20 mil). Han har inga barn, men han håller sporadisk kontakt med syskon och vänner, mest på FB inte så mycket IRL. Och han verkar lugn och harmonisk. Plikttrogen på jobbet, gör mycket hemarbete, finner sig bättre och bättre tillrätta i sin nya miljö. Han går vidare. Väldigt många män gör det, de är värdelösa på att behålla gamla relationer.

Jo det går bra, är väl dag 10 eller något sådant nu. Sysselsätter mig ganska bra med allt möjligt så inget sug att dricka som det är nu. Hur går det för dig?

Nästa sug klarar du plättlätt, vis av den erfarenhet du själv skaffat dig. Ingen kan säga det till dig, du måste uppleva det själv. Så tror jag. Din självkänsla växer med stormsteg varje gång du står upp för dig själv och dina behov ?

Det bästa sättet att få vänner som vuxen är att engagera sig i föreningsliv. Ett gemensamt fokusområde. Allt som har med barnen att göra funkar också, alla ideella krafter behövs. Men för att orka med det måste man förstås orka. Och försök att inte "läsa mellan raderna" utan bara på vad folk faktiskt säger. Föreställ dig inte, var dig själv. Alltid. Det enda som funkar i längden. Och cyberrymden kan ge oss många goda vänner, man behöver inte ens träffas.