Senaste kommentarerna i forumet

...är det svårt att komma upp i mina 10,000 steg. Seg och trött. Konstigt, att det kan vara så stor skillnad i mående från en dag till en annan. Igår mådde jag underbart! Idag... eh. Jag virkar på, försöker att inte bli frustrerad för att det inte går direkt, jag började ju för fan igår! Hur blir man tålmodigare? Jag hoppar alltid av utmaningar och projekt så himla fort, för att det inte går. Har svårt att avsluta saker. Ska fortsätta virka. Önskar dock att mormor var här och kunde visa mig. Hon är bäst på att virka, sticka och sy. Trycker i mig vatten med citron i alla fall.

Hej Sisyfos. Kommer med en dagboksanteckning här.

Dag 3

Har märkt av att jag blir lite "lullig" av tabletterna. Inget trevligt men det stör inte heller. Kanske lite tröttare än vanligt.

Alkoholsuget har inte minskat alls, men jag är ju bara i början av upptrappningsfasen.

Nu till helgen kommer jag gå från 20 till 30mg/dag. Ska bli spännande att se hur det påverkar drickandet. Enligt utländska källor så dricker man mindre och mindre ju högre dos man tar. När man slutar dricka helt är individuellt.

Må gott!
/Buffeln

Ja, varför gör eller gjorde vi detta? Varför förstör vi för oss själva (och andra)? Om och om igen... Jag har varit nykter sedan 27 juni. Det är en kort tid, men lång för mig. Ska inte säga att det är eller varit lätt, men det är såå värt det! Redan efter drygt två veckor upplever jag dessa vinster/fördelar: bättre utseende; klarare blick, finare hy, maten smakar bättre, mina vänner säger att jag låter så mycket piggare och gladare, jag är mindre stressad, mindre orolig, sover bättre än på länge...
Och bäst av allt, jag börjar tycka om mig själv igen. Jag går omkring och är nöjd med mig själv, trots mina fel och brister. Här på forumet finns stöd och hjälp att få. Vill även tipsa om att gå på AA-möte. Jag ville inte alls detta, men nu kan jag varmt rekommendera dem! Var rädd om dig :-)

Jag tar rygg på dig! Kram

Kram och stort lycka till! :-)

Lite mer om mig själv, tänkte jag. Hur A-djävulen kom in i mitt liv och till slut ville ta över. Först, tack Carina, Liten stor, Ellan, Buffeln och Gunda för era värmande rader! :-)

Jag var nästan 18 första gången jag drack. Wow, det var en fin upplevelse (tyvärr). Delade en flaska med några kompisar. Nån grönsliskig likör eller vad det kan ha varit. Inte tyckte vi om vare sig öl eller vin, och för övrigt var vi väldigt skötsamma av oss. Vi blev inte särskilt berusade heller. Sedan följde enstaka fester under gymnasietiden, och visst hände det att det blev för mycket av det "goda". Sedan flytt och högskolestudier. Studentliv, frihet... och allmän förvirring. Även ett år utomlands. Ännu mer förvirring; vem var jag, vad ville jag med mitt liv osv. Från tonåring till ung vuxen. Det hände mycket både inombords och runt omkring åren mellan 20 och 25. Det är väl så det är, och ska vara. Det var inget anmärkningsvärt med mitt festande. En enda gång har jag behövt hjälp att ta mig hem från krogen, från en studentfest, och då var jag 25.

Mitt problem har varit att jag parallellt med sk socialt drickande har druckit hemma i min ensamhet. Det gjorde jag redan i 20-årsåldern. Alkoholen gav mig en skön känsla, som jag gärna ville ha mer av. Haft turen att växa upp med föräldrar som drack måttligt och i övrigt gett mig den bästa start i livet som de kunde ge. Inte var de perfekta, men det fanns en trygghet hemma och jag ser med glädje tillbaka på det mesta av min barndom. Det fanns inte på kartan att jag en dag skulle få alkoholproblem, eller skaffa mig, som jag tycker är en bättre beskrivning. Jag har druckit mig till ett beroende under många år. Nu är jag 40+. Fasaden har varit mer eller mindre intakt: krävande heltidsjobb, ordning och reda, hel och ren. En sån där man kan lita på, och det kunde man! Att jag drack hemma var det ingen som visste, och ingen som direkt led av heller eftersom jag bodde ensam. Det spårade aldrig ur, det fick inga särskilda konsekvenser. Lite trött och seg på morgonen ibland, men inte värre än så.

För ett par år sedan började jag så smått inse att jag hade ökat mängden och tillfällena då jag drack. Livet var jobbigt av olika anledningar, det körde ihop sig, och jag blev nära "vän" med Alkoholdjävulen. Det blev även allt svårare att "komma tillbaka" efter en ledig helg, eller ännu värre efter sommarsemestern. Med facit i hand inser jag hur lömsk denna drog är, hur ett beroende kan smyga sig på, sakta men säkert. Det hade blivit ett ständigt planerande av inköp och konsumtion, ett räknande av timmar för att inte dricka mer än acceptabelt dagen före arbetsdag. Det fanns bättre och sämre alkoholdagar utifrån arbetstiderna, och förstås kväll före ledig dag då jag kunde dricka utan att behöva tänka på vare sig mängd eller tid.

Så valde jag att bli student igen, bara tillfälligt, för en termin eller två. Vilken grej! Få en paus från jobbet, få göra något för min egen skull. Jag är inte känd för att vara naiv, men jag tänkte att jag även kanske kunde få ordning på vardagsdrickandet. Hm, det blev precis tvärtom förstås. A-djävulen jublade. Plötsligt styrde jag över min egen tid på ett helt annat sätt än då man har ett jobb att sköta. Plötsligt var det fredagskväll så ofta jag ville.

Hm, börjar bli långt det här... Senaste året är ett kapitel för sig och fortsättning följer... Idag är i alla fall dag 17 i nykterhet. Det GÅR att förändra sitt liv!

Det är det jag menar. När det finns tydliga problem man insett. Varför vill man klara ett glas? Varför vill man inte sluta helt?

Hälften av spriten är inte än god. Vinet kan jag kanske förstå. Öl finns det gott om i alkohol fria val. Cider med.

Jag undrar bara varför det är så viktigt att klamra sig fast vid det dära glaset. Den ena ölen. Bara lite...

Jag förstår liksom inte varför det är så viktigt att hålla fast vad A.

Den här gången slka jag lyckas! Tänker ta första tabletten imorgon bitti - då slipper jag dividera med mig själv om jag ska ta lite vin eller inte ... kram på er alla kämpar!

Om man kan dricka normalt är det väl ok, är det problematiskt så är det enklare att helt skippa grejen.

Tänk på det.. Varför är det så viktigt att behålla ETT glas vin i veckan eller EN öl till grillen. Jag fattar inte varför det ska vara så viktigt. Alkohol kulturen är en knepig grej

Bra steg att skriva att du vill sluta!
Hejar på dig

Bättre dag idag. Varit ute i skärgården, slås av hur många som korkar upp och hur tidigt öl och vinglas syns i aktern på båtarna, på uteserveringarna och bryggorna.

Fru smuttar vidare på semestervin nästan dagligen (men 1-2 glas Max). Landstället har mycket fin sprit i skafferierna men jag är faktiskt inte ens sugen. Testade till och med att lukta på en cognac men tycker saft och läsk är godare nu. Tydligt att jag druckit för effekten mer än smaken :)

Tack Pi, jag har faktiskt inga tvivel alls på att jag kommer hålla hela semestern vit. Förhoppningsvis kommer jag till hösten vara ännu bättre rustad för att fortsätta välja bort a.

Hej! Undran: får du någon hjälp mot din ptsd (posttraumatiskt stressyndrom läser jag det som)?

...jättebra att du har viljan. Ta en dag i taget! Det finns många här som kan hjälpa och stötta dig.
Lycka till!

Och det ska bli ännu en dag nykter. Det här har varit en så bra vecka. Inget sug alls, det rullar på. Har ätit väldigt bra mat (förutom en hel del chips), tränat mycket och funderat på livet. Sömnen är sådär, men inte helt åt helvete. Det funkar. Idag känner jag mig lite trött, men ska dricka kaffe och sen ta en promenad tänkte jag. Måste dricka mer vatten också, är så himla dålig på att dricka vatten. Känner mig aldrig särskilt törstig.

Jag var inne på de där sidorna i typ två timmar igår. Jag dör vad fint det är, speciellt filtarna på Dada's place. Jag vill också! Inspiration! Virkade lite igår, kommer ihåg en del, ska fortsätta idag.

till Pärlemor.
Välkommen tillbaka till gemenskapen här inne.

Som tur är bor inte mina barn hemma längre. Min dotter ska flytta in som inneboende hos en kompis och jag tar hennes lilla lägenhet. Det är hennes förslag eftersom hon inte står ut med att se hur jag har det. Det är en stor sorg för mig att hon ska behöva flytta därifrån, inte alls som jag tänkt mig. Jag tror att det går att flytta ganska omgående och jag måste nog göra det snabbt, innan jag ångrar mig igen. Jag vill ju känna att jag gjort allt, så skönt att du skriver så Nordanäng67!
Just idag tänker jag på allt jobbigt praktiskt jag har framför mig, men det är idag det. I morgon kan det vara relationen jag sörjer, det växlar. Min sambo har ju ingen vilja att ändra på sig el ens reflektera över sin alkoholkonsumtion. Jag vill bli älskad och respekterad.

Hata sjukdomen!! Det säger mina nära och kära "V hatar inte dig men vi hatar sjukdomen"!! Kram o lycka till!

Låt oss kämpa tillsammans!

Lycka till

Hej
Välkommen till forumet. Och gratulerar till insikten. Att läsa och skriva här är en mycket bra hjälp för att sluta dricka. Här finns alkoholproffsen!
vänligen
Ikaros

för ditt eget liv istället för att slösa din energi på honom, fixa bostad mm! Vänta inte längre, kommer inte att bli bättre utan tvärtom! Nu slår han i saker men rätt som det är kommer det att vara dig han slår! Eller ve och fasa dina barn! Har du nånstans hos någon du och dina barn kan bo tillfälligt tills du hittar eget boende? Ingen bra miljö för barnen att vara i! Han verkar ju, förutom alkoholist, vara galen! Ha inte mer tålamod är min reflektion! Du har väntat länge nog på att allt ska bli bättre! Du har sagt och gjort allt kan! Kram

Hardruckit nu flera gånger i veckan vin för det mesta. Finns det inget som man kan ta till . Har ångest och är bakis var och varannan dag. Varför är det så svårt? Hur gjorde ni hur tänkte ni som lyckades sluta? Hjälp!

än berusade o trasiga