Senaste kommentarerna i forumet

Blir väll sockerberoende istället... inte bra men bättre än alkohol iallafall :)

Suget kommer och då gäller det att vara lite beredd, typ ha en plan. Min är att stå ut för att sedan känna hur det går över för det gör det!
Men shit vad jobbigt det är! Tänk om någon i just den stunden frågar "ska vi ta ett glas vin?" Hade inte kunnat motstå det idag....
Jag måste säga som det är rätt ut! Att jag inte dricker alkohol.

Bra gjort :)

Så Bra kämpat! Själv snusar jag som besatt. Vill inte ramla ner i sockerträsket - been there, done that.

Tror att var o en kan bidra, oavsett längden och insikten gällande alkohol och nykterhet. Jag tror att "bara" att få utbyta erfarenheter hjälper långt. På AA fick jag lätt ångest över alla som var där med 10, 20, 30-års nykterhet. Det var många som varit med länge och då, istället för att se och vilja ha det de har, var det lätt att fråga sig själv - vad är det jag saknar? Så alla "råd", utbyte av erfarenheter är ovärderlig. Jag tänker mig att det finns många kloka tankar i denna grupp. Jag gick med under annat nick för ca 9 år sen - jösses vad tiden går! Och, ja, det har gått bra under långa perioder och, nej, det behöver inte vara så "deppigt" att en faller gång på gång. Vet många som lyckats när de väl tog itu med saken. Vägen är brokig :) Vi kunde ju haft cancer, autoimmun sjukdom som gör livet till upp- och nedgångar. Det däremot är inte lika skambelagt. Min mamma fick en sjukdom som man inte brukar få när man var i hennes ålder. Tog lång tid innan läkarna kom på vad det var. Hon fick äta cellgifter och massa andra mediciner. Sjukdomen brukar läka ut sig själv efter 4-5 år. Hennes gjorde inte det. Hon har fått fortsätta medicinera och kolla levervärden kontinuerligt, då levern tar stryk av medicinerna. Hon har valt att leva sitt liv som vanligt. Hon jobbar och står i. Ingen har ifrågasatt henne över varför just hon fick sjukdomen i fel ålder och att den inte läkte ut sig som den brukar göra. Jag tänker att vi kämpar med vår problematik och ingen röst är oviktig. Att vi kan dela våra problem och hitta stöd, tröst, en medmänniska är viktigt :) Viktigare än vilken bakgrund eller längd vi har gällande vår kamp. :) Hoppas jag inte lät som en predikant. Inte meningen i så fall ?

Jag vann budgivningen!! Tack för all support <3 Priset blev högre än vad jag trodde, men hade lånelöfte på summan.Skriver papper imorgon. Lite förväntansfull och lite sorgsen. Men tänker på oss a-beroende och varför jag gör detta. En annan sak är att nu blir min ekonomi min. Ingen kan köpa alkohol för pengarna och jag stå för maten..Tack igen alla fina på forumet, ni betyder mycket för mig.. Stor kram från Miss Lyckad som snart är ensam husägare för första gången i mitt liv...

Hur har det gått idag Tombor?

Hoppas det löser sig till det bästa! Det är ju helt galet att hjälpen är minimal när någon ber om den. Det blir ju så mycket svårare om hjälpen ges senare...

...jag är absolut ingen expert. Har precis erkänt för mig själv att jag har problem, och äntligen tagit tag i det. Jag är heller inte helt säker på att jag vill vara nykter resten av livet. Mitt kortsiktiga mål är tills augusti, sen får vi se. Jag vill nog vara nykter längre. Men jag tycker inte du ska tänka så långsiktigt. En dag i taget funkar bra. I alla fall såhär i början. Finns många här som har varit nyktra läääänge som kan ge dig bättre råd. Läs i tråden "det vidare livet" :)

Jag kan kanske hålla upp, men jag verkar ju inte veta hur jag ska hålla det. Det går ju inte tänka för evigt och inte idag är en för kort stund, men kanske är det där det behöver landa. Inte idag och det är gott nog... Men jösses, vad svårt :/

Vad starkt av dig. Ät all choklad du kan. Jag har otroligt svårt när suget kommer... man går på impuls. Som tur var har jag inte haft något än denna gång. Men det kommer väl. Kanske. Jag ska komma ihåg 20 minuter.

De där tankarna kommer titt som tätt. Jag har valt att falla flertalet gånger. Även efter 2 år, så plötsligt smög det sig på och lockade och försökte övertala att nu kan du dricka. Gick bra ett tag. Rätt länge faktiskt. Och jag blir inte full o hittar på madsa knas sen länge, men det är ju inte det som räknas, utan vilken stor del av dina tankar A får. För egen del funkade det bra så länge jag gick på AA, men sen när en inte har någon att bolla med, att berätta det en känner och är rädd för, så blir det svårare. Du gör helt rätt som luftar din rädsla här. Förresten, vitlök brukar funka fantastiskt bra mot mygg ?

Svepte in med all kraft!!! Hjärnan gick på högvarv, desperat försöker hitta en väg att berättiga ett glas! Eller åtminstone nikotin!!!! Dock har jag lärt mig att inte agera på känslan och långt i bakhuvudet säger en röst svagt, "ett sug håller i sig i tjugo minuter, håll ut"
Jag håller ut, köper choklad!!! Ingen alkohol eller nikotin!
Men jag lovar det var nära....,

Okej är okej. Mår bra idag. Såg nu att du har haft långa uppehåll förut, det är ju jättebra. Då vet du att du kan :)

Känns ok, men saknar familjen. Hur känns det själv?

:) Åh, jag behöver hitta tillbaka till gymmet. Haha, trots dessa enstaka som ska vara med i ens träning.

Det finns en FB grupp som stöttar varandra i vägen att bli fri från olika psykofarmaka. Grundaren har även skrivit en bok om det. Jag åt mediciner i 20 år nånting (antidepp.) När jag var runt 20 fick jag bensodiapeziner och det blev nån form av missbruk för egen del. Utan dem, tänker jag att jag inte hade hamnat i alkoholmissbruket. Plötsligt fick jag inga tabletter längre och A smög sig på mer och mer. Först som sömnmedel :/ Givetvis var jag alkoholromantiker sen innan förstås. Själv tycker jag att gruppen varit skön att ha. Däremot går det kanske inte att vara helt anonym.

Jag cyklar mest på stående cyklar i gymmet ;) hur känns allt idag? Är det första dagen vit?

Haha, jag tycker det är så sjukt irriterande. Gymmet är väl ett ställe där det är okej att vara osocial. Det blir ju lite som en tävling med människan bredvid, hur snabbt och länge kan du springa? Och det har jag inte lust med. Han kom som tur var i slutet av min träning.

"Vardagsträning" är det bästa. Dålig på det. Cyklade enormt mycket fram till för ett halvår sen när min 2a cykel på kort tid blev stulen. Sen tog jag det som en ursäkt att låta bli. Kanske dags att plocka fram cykeln igen. Kram

Kanske ville löparen ha litet samkänsla med en annan :) Men förstår hur du menar. Ibland behöver vi space. Jobbigt blir det när medlöparen/crossutövaren ska hela tiden snegla på det du gör :) Speciellt enerverande blir det när personen är brunbränd med stajlat hår och med senaste outfiten ? och lämnar direkt när du har lämnat redskapet. Då känns det som att vara på singelklubb. Men, annars, nej, lurarna i öronen, musik på fullt ös och blicken litet glasartad, då kan inget störa fokus :)

Din längtan känns frisk! Det kommer att ge sig.

Jag "tränar" inte. Däremot gör jag ett par mil på elcykel (trampar mycket!), promenerar, tar trappor,... gör allt möjligt vardagsmotionerande. Känn skönt, gör mig piggare! Är det kul och naturligt så blir det gjort!

Jag planerar och gör upp. Men ensamhetskänslan består ju ändå ;) Jag har inte många vänner och är absolut inte gjord för att vara ensam - paradox. Kanske är det min "livsuppgift" ☺ Nåja, jag är bara så nyfiken hur ni motar bort det som vill "tynga". Hade jag haft en massa bekanta/vänner så hade jag lätt fyllt upp min dag. Kan ju träna och göra en massa annat, men någonstans börjar det gnaga, att inte ha andra att dela detta med - alltså inte mitt mående, utan att bara hitta på saker :)

Jag ville för länge sen få det utskrivet, men i o m att det var så oprövat här gick det inte. Snälla, fortsätt och skriv om dina upplevelser. Det är många som läser, men inte skriver. Och ni som läser, fortsätt och får ni "feeling" - skriv! Ett litet hej, kan betyda mer än ni tror :)