Senaste kommentarerna i forumet

Älskar träning :) Hade inte tagit mig så här långt utan den. Hoppas att komma igång igen efter en månads uppehåll. Därför mitt rop här ute, att hitta "livlinor" att hålla fast i och hitta tillbaka. Tacksam för era svar :) Det betyder mer än vad ni kanske inser :)

Jag har haft långa uppehåll på ca 2 år åt gången. Gått på AA i flera år, sökt hjälp på alkoholmottagning testat olika mediciner. Jag tror att jag behöver lära mig att vara med mig själv. Och, det bästa stödet är ju ni :) Att slippa känna mig helt ensam.

Får ett leende då jag läser detta jag har brottom att hitta orsakerna så att jag fattar varför, då kanske suget försvinner med vetskapen ? Men fattar att det är nog inte realistiskt. Jag ska kanske sjunka in i nykterheten och sen låta var sak ha sin tid. Tack finaste människor för att ge mig ettleende och en insikt.
Nu rullar syrran in på gården.
Kram ?

Morgondag, tack för ditt svar också! Mitt långa svar ovan var riktat som svar även till ditt inlägg men vill bara tillägga att det finns saker jag tyckt varit kul. Jag känner bara inte längre lysten att göra dem. Brukade spela gitarr och sjunga förr men efter en förkylning i april tappade jag sångrösten och den vill inte å terhämta sig. Sätter mig ned med gitarren ibland men inspirationen infinner sig inte och den åker undan.

Det känns lite grann som att vara i en vänthall. Man bara väntar men i det här fallet vet jag inte vad jag väntar på och är för trött för att ta reda på..

Bra att du insett att du har problem med alkoholen, det är första steget mot att bli fri.
Det här forumet har varit en stor hjälp för mig och många andra, hoppas det kommer hjälpa dig också.
Det går att ta sig ur missbruket.
Kan du tänka dig att söka hjälp?
Det finns olika former av hjälp, själv gick jag hos en alkoholterapeut i början min nykerhet.

Nu är det ju perfekt timing för dig att hålla uppe med alkoholen och ta hand om dig själv. Du säger ju själv att du verkligen inte vill köpa vin någonsin igen, det är ju jättebra! Träning funkar bra för mig, både för att hålla suget borta och man mår så mycket bättre generellt. Jag tar långa promenader varje dag :) det är många här inne som kan stötta och ge dig goda råd.
Lycka till du med!

65 min PW på gymmet. Så himla skönt. En liten sak jag stör mig på bara... när det finns tusen löpband varför måste en människa välja det som är precis bredvid mig? I need space, please. I alla fall, jag brukar gå mina dagliga promenader ute i skogen eller parken men idag var det skönt att bara stänga av allt, lyssna på en podcast och ta steg efter steg på löpbandet.

Ja man måste pröva allt och olika saker passar oss bäst, själv prövar jag nu hypnos för att bli kvitt A, och det verkar funka någorlunda på mig då man programmerar om sitt undermedvetna liksom...
Tycker min gamla favorit sprit smakar skit numer och det är ju bra.
Hoppas du lyckas med din nya medicin, lycka till / Lorentz

Åh vad ditt inlägg träffade i hjärtat..! Jag kommer nog att få läsa om det några gånger.. Jag kände i alla fall igen mig och visst är det så att jag är nedstämd och att det överskuggar förmågan att hitta glädje i annat.

Hela den här processen har gjort mig förskräckligt osäker på mig själv och jag ifrågasätter det jag gör säger konstant. Känner mig bortkommen, obekväm. Ibland känner jag mig löjlig, ibland dum och ibland när jag plötsligt vågat stå för mina åsikter eller varit väldigt rakt på sak får jag i stället ångest över att jag kanske sagt något olämpligt. Jag har svårt att kontrollera min osäkerhet och det sköljer bara över mig. Det här gör att jag nog håller mig undan socialt också..

Jag var ensam redan innan jag slutade dricka. Har i vuxen ålder sällan haft nära vänner även om jag verkar vara omtyckt på ett mer ytligt plan av kollegor och bekanta. Jag har bara inte någon umgängeskrets eller någon som det känns naturligt att höra av sig åt när jag skulle vilja hitta på något. Det här har jag ofta skamkänslor över. Vuxen och inga vänner. Det känns ibland som att det är mer tabu kring det än alkoholen.. Har man inga vänner måste det ju vara fel på en på riktigt, ungefär.

Kände VERKLIGEN igen mig i att kroppen reagerar på hot. Jag har t.o.m. reflekterat över det själv för i och med min osäkerhet upplever jag att jag instinktivt i varje situation reagerar med oro. Eller oron finns i kroppen hela tiden egentligen, ett sug och fladder i magen, utan anledning. Som att jag hela tiden är beredd på det värsta. Blir även paranoid och tror att människor jag knappt pratat med på jobbet tycker illa om mig, försöker motarbeta mig etc. Jag kan logiskt förstå att det är hjärnspöken i alla situationer men kroppen reagerar och osäkerheten kommer åter igen som ett brev på posten.

Jag vet inte om det finns hjälp att få. Samtalsterapi? De gånger jag gått hos någon har de ju varit peppade och jag hör dem men det är en helt annan sak att förändra en dålig självkänsla sedan barnsben.

Ja, nu blev det långt och kanske osammanhängande men det känns bra att kunna få ur sig och i samband med det reflektera lite..

Kram!

Nej, det är verkligen inte helt enkelt men det viktigaste är att vi tar ansvar och försöker! En dag i taget. Idag ska jag inte dricka.

Det finns lika många vägar som det finns människor. Det lilla jag känner dig Malta, så har du något på lut, Lur? eller vad det nu heter.

"inte att man ska söka orsaken först, för att sedan sluta. Utan att man först ska sluta med alkoholen, sedan kan man om man vill ägna sig åt att söka orsaker, när man är nykter och redig."

till att var och en av oss har hamnat i A-träsket. För de flesta är det säkert inte samma orsak, eller orsaker, till att man börjat missbruka, som att man en gång i tiden vande sig vid alkohol.

Men det överlägset största problemet som vi har, det är alkoholen. Slutar vi med den, så är det stora problemet ur världen för oss.
Själv anser jag inte att man ska söka orsaken först, för att sedan sluta. Utan att man först ska sluta med alkoholen, sedan kan man om man vill ägna sig åt att söka orsaker, när man är nykter och redig.

Som periodisk alkoholist så startade jag mina race p.g.a. kraftiga sug. När jag sedan började leva nykter och mentalt lyckades bemästra sugen, så har mina sug i stort sett upphört. Och skulle jag få nya sug så är jag trygg med att jag vet att jag klarar av dem. Därmed är den främsta orsaken till mitt missbruk undanröjt.

Lite ironi: Tänk om regnigt väder skulle vara orsaken till att man dricker. Då skulle man vara tvungen att flytta till Sahara.

Det är glädjande att det går bra för dig nu Gunda. Starkt jobbat!

Starkt jobbat! Jag försöker också :) Men det är ju inte helt enkelt.

Det är där jag faller - hur lär jag mig att "stå ut" med "ensamheten"? Försöker o försöker, men någonstans hittar jag inte helt rätt. Hur gör ni?

Finaste Gunda, ha det så härligt med din syster! Hoppas du kan berätta för henne en dag. Det kan vara skönt att ha familjen som stöttar (om de inte oroar ihjäl sig istället förstås...) kram

Själv har jag gjort långa uppehåll och sen tänkt tanken att nu går det nog... När jag var yngre var jag oftast den som blev fullast. Inte kul ? Idag blir jag inte det, men mitt förhållande till alkohol är komplicerat. Du behöver inte välja mellan att kalla dig alkoholist eller missbrukare. Det räcker rätt o slätt med att DU inte gillar vad alkoholen gör med dig. Det är en bergig väg att vandra när vi ska hitta ett sätt att leva utan A. Jag misslyckas, för jag hoppas och tror att det ska gå bra till slut. Att jag inte använder alkoholen till "självmedicinering". Övrig befolkning behöver inte tänka så mycket på alkohol. Och det är väl där skon klämmer - att alkoholen upptar en stor del av ens tid - när, hur, hur mycket eller hur litet, helst kunna dricka litet till när vi väl börjat. Toppa upp den sköna känslan, avslappningen, samvaron etc. Trösta ensamheten eller höja glädjen ytterligare... Finns många varianter. Du behöver inte fundera, mer än över hur du skulle vilja leva ditt liv. Med A eller utan? Eller försöka hitta ett sätt att leva med A? Oftast är det svårt att hitta ett sätt att leva med A, när en börjat fundera i dessa banor. För att förhållandet mellan en och A blivit skadat. Jag vet för egen del att det blir allt svårare, även om jag varit måttlighetsdrickare i säkert 1 år efter mina längre uppehåll. Men, du vet bäst hur din kropp fungerar. Kanske går det bra att testa hur det känns utan? Svårt, jag fattar. Och inte lätt när andra dricker utan bekymmer. Själv hoppas jag att till slut slippa fightas med drycken. Men, den "hjälper" ju också till med en massa, innan det går överstyr. Älskade känslan när jag drack för första gången i tonåren. Jag blev det jag ville vara - obekymrad, lättsam, social. Idag, vill jag ibland slippa jobbiga känslor, men inte hamna på botten. För att må bra på längre sikt och inte vara som den unge killen jag såg på bussen idag, som stank sprit och somnade, så att busschauffören fick stanna för att väcka honom. Jag tänkte att i en framtid, så skulle jag kunna vara han och det vill jag inte... AA hjälpte mig när det var som värst, men det finns ju massa andra hjälpmedel. Men tror ändå att prata, dela med sig av sina tankar har bäst effekt. Fantastiskt bra jobbat att hålla ut i 96 dagar :)

Ja, vi är ju några som lämnat a-livet och kämpar med en ny sorts ensamhet. Och längtan. Samtidigt är vi luttrade, erfarna, och har tvingats växa för att hamna där vi är nu. En bra grogrund för att ingå i en äkta gemenskap med någon likasinnad?!

kvar tills förra våren, när jag hade mina sista race. Ja, den fanns t.o.m. på PET-flaska, men inte på BIB!
Det var min standardsort också. Så nu har försäljningen rasat ytterligare.

Och du Adde, det finns ju många trevliga och nyktra kvinnor här på forumet. Kanske skulle det utökas med en sida till för "Nykter och ensam söker partner" eller liknande :)

Vad ni kämpar! Bra jobbat.......:-) Något jag upptäckte när jag ströp sockret: Att sådant som jag tidigare inte uppfattade som sött - smakar sött. Häftigt! T.ex. tomater. Tidigare så tyckte jag inte att där fanns någon sötma - men nu känner jag den - och det är jättegott!!! Det smakar ju inte FÖR sött - men sötman finns där.....

Idag mår jag bra. Allt känns frid och fröjd. Låter nästan löjligt men så är det. Helt underbart. Kommer klara denna dag, och imorgon och alla dagar till augusti. Antar att jag inte riktigt ville släppa alkoholen de andra gångerna jag testade, men nu vill jag verkligen inte dricka. Tredje gången gillt då. Jag ska till gymmet och köra ett stenhårt pass idag. Har lite svårt att somna, och sover inte jättebra när jag väl gör det men jag är ju ledig nu så det gör inte så mycket. Kan alltid ta en liten tupplur om jag känner för det. Hoppas ni får en jättebra onsdag!

Välkommen till forumet! Bra att du läser och skriver här - finns många kloka människor här, med ALLA erfarenheter. Du känner att du har ett problem att hantera alkohol - det här ju jättebra att du insett det. Du har dessutom hållit dig nykter i nästan 100 dagar - så det har du ju (be)visat för dig själv att du klarar. Häng inte upp dig på just "alkoholist" eller inte - du har ju som sagt ändå förstått att alkohol kan vara riskfyllt och försätta dig i tokiga situationer. Det räcker väl! Jag har som du problem att "dricka lagom" när jag väl dricker. Därför så avstår jag numera - för att slippa allt det för med sig. Sen har jag även haft väldigt långa nyktra perioder - utan någon önskan om att dricka. Så ser det ut för en del av oss. Hoppas att du får motivation att förändra - fortsätt att läsa och skriva - det kan vara en bra självhjälp.........

Ja, jag är verkligen inne på det där med att virka. En av mina vänner har en son som fyller ett snart, kanske kan virka ett litet gosedjur till honom? Om jag börjar öva lite först. Banjo, haha... vet inte om det är min grej. Är mer en tangent människa när det kommer till musik. Men min man kan spela ett par riktiga countrylåtar på den, häftigt är det! Åh, vad underbart med flamenco, det ser så passionerat ut.

Tack vännen! Eller, hur man kan ju inte träna jämt?! Jag går 10,000 steg per dag ändå är jag rastlös. Ska svetta ut det ordentligt på gymmet idag tänkte jag.

alltid hitta orsak och verkan, så därför försöker jag att komma på orsaken till mitt missbruk.
Men det kanske är så att vi inte kan få fram orsak och verkan utan acceptera att så här är det.
Jag vet inte, men om det finns en orsak, så kanske den kommer att komma fram utan att jag
anstränger mig för mycket, vem vet.
Nu kommer jag inte att kunna skriva på några dagar, jag kommer att få besök av min syster
och då vågar jag inte gå in så hon ser, har ju inte berättat alls för henne hur det är ställt med mig.
Som tur är så har jag ju varit nykter i några veckor så att jag varken har abstinens eller nått, så jag
kommer nog att klara det. Ska i alla fall bli jätte trevligt när hon kommer, det blir ett kärt besök.
kram