Senaste kommentarerna i forumet

Är det inte så att man kan bli beroende bara av att dricka? Fortsätter man i den banan, så länge, och så mycket så blir man tillslut beroende. Behöver inte finnas en underliggande orsak.

Tänk om det inte finns någon rot då? Jag vet inte om det måste göra det... Det kanske bara är så att vissa av oss föds med beroendehjärnor. Kanske är det fysiskt? Kanske en felslagning i övergångarna i huvudet. Starkare stimuli i hjärnan. Substanserna krockar. Dopamin mm.

Campral reglerar ju glutamatet i hjärnan som man tydligen har för mycket av vid alkoholism. Eller för lite. Eller fel i överföringen. Kommer inte ihåg exakt men Ikaros skrev om det. Reglering av glutamat. Så var det.

som din mamma lider av någon psykisk sjukdom! Kanske är där roten till hennes drickande ligger?! Ångest dövas med alkohol som bara skapar mer ångest! Finns psykiatrisk akutmottagning på många sjukhus! Kan Du ringa dit och förklara den akuta situationen? Din mamma kan då bli akut tvångsintagen och få vård! Vilken jättejobbig situation för dig och även för din pappa! Lider med dig!

I terapi och benat upp en hel del som jag har bakom mig, strukit ett streck och gått vidare, det är inget av det som
plågar mig numer.
Jag har troligen inte heller ADHD, då jag inte har den driven i mig. Jag är social, har bra familj goda vänner, så varifrån
kommer detta??
Vi är alla olika problem, men det bästa vore ju att finna roten till det onda då är det tror jag lättare att förstå och komma vidare.
Jag får nog börja medditera lite igen, det kanske kommer insikter av det och hitta nycklar.
Tack vännen!

Tack mm! Jag ska absolut vara på min vakt för nånstans där inne i hjärnan pågår en tanke om att någon gång kunna dricka normalt - ungefär som det inte är jag själv som tänker? Vill inte ens ha dom tankarna nu utan vill bara fortsätta bättra på fysisk och mental hälsa dag för dag.

Kom på en nackdel med att vara nykter igårkväll - man märker av och störs av myggen när man sitter ute på kvällarna :) tur att fördelarna är så mkt fler.

ångest, aldrig deprimerad, sällan ledsen utan anses vara en glad sprallig människa. Har en underbar familj, massa vänner som stöttar, ett jobb jag älskar, socialt väldigt bra på alla sätt. Enda gången jag orsakar mig själv ångest är när jag dricker. Har förvisso alkoholism bak i familjen, ganska långt bak. Man börjar ju dock gå ifrån att det skulle vara ärftligt. Min mamma är helnykterist. Uppväxt i ett bra fint rent hem.

Jag passar alltså inte in i någon mall alls för missbrukare. T.o.m min läkare kliar sig lite i huvudet. Kanske lättare att behandla de som har en anledning. Jag har ju ingen.

Andra dricker på ångest ensamhet etc. Jag dricker när jag mår som bäst, då tror min hjärna att den är fit for fight igen och att jag är som "alla andra" - vad nu "alla andra" är?

Förutom en sak:
Jag kommer antagligen få diagnosen ADHD, gör ju en utredning och kan detta vara svaret för mig?
Jag väntar med spänning på om detta kan vara min sista pusselbit.

Kram

MM

Då när man är i det stadiet så tänker man inte så, då mår man som man förtjänar
som många säger även jag. Man mår som man förtjänar, det är som en ursäkt för att man har druckit
och ett tillrättaläggande inför andra och de kanske håller med och ger en ett litet flin i mungipan, det
är då tillåtet att vara så, de flesta förstår och säkerligen är i samma tillstånd just då.
MIN SJÄL VILL AVSTÅ DET TILLSTÅNDET!

Vad jag börjat fundera över är, varför jag dricker egentligen, många skriver att de dricker för ångest
för relationsproblem, ja många olika saker. Men jag vet inte, jag anser mig inte ha relationsproblem
även om vi har olikheter och inte alltid är i fas. Jag anser inte heller att jag har ångest, så jag vet
verkligen inte varför jag dricker?
Hur ska jag kunna ta reda på vad det är som gör att jag är en beroendeperson???
Jag tror inte någon annan kan bena ut det åt mig heller utan det är jag som behöver komma underfund med
det. Men fattar nog inte hur jag ska göra, jag tar gärna emot tippsen från er, hur och vad ni gjorde eller gör för
att ta reda på det.

Njutit av min ensamhet de senaste dagarna (mannen bortrest) har gjort sånt jag velat, bra saker för min skull och mitt välmående.
Men jag har också garderat mig med svärd, sköld och vassa huggtänder ifall monstret skulle dyka upp, det hade varit ett perfekt tillfälle för denne att ge mig anledningar att dricka själv i lugn och ro och dessutom få allt själv utan att behöva dela med mannen..... men fulingen har inte visat sig vilket känns skönt!
Idag är ännu en dag jag tar beslutet att inte dricka a.
Tacksam för dessa nyktra 20 dagar:-)

socker i kaffet, det var förfärligt, jag tvingade i mig en kopp och det höll jag på med läääänge innan
kroppen vande sig.
Men nu skulle jag inte kunna ha en halv sockerbit i en liters termos ens, smakar skit verkligen :-)
Jag lovar det går över och sen kommer du att njuta av den rena kaffesmaken :D
kram

Behandling ska du inte behöva bekosta själv, prata med socialtjänsten, är det första gången så brukar de bevilja det, sen kan det bli svårare o svårare. Nämndemansgården är ett alternativ med bra resultat drygt hälften blir fria från sitt missbruk. Kommunen brukar också ha alternativa behandlingar inom sin verksamhet. Vill din mamma ha en behandling? Om hon vill så kommer det säkert att lösa sig.

När ni kommit så långt som till möte med socialtjänsten är det bra att ta upp din pappas behov av stöd o hjälp, bl.a Nämndemansgården har anhörigveckor. Även om din mamma inte kommer dit så kan socialtjänsten betala din pappas vistelse där under en vecka. Så du kan göra en ansökan för din mamma och en för din pappa (hjälpa till med).

Kanske vore det bra för dig med ett anhörigstöd, för vi påverkas mer än vad vi tror!

Hoppas du hittar en lösning och att du kan få en ny bra relation till dina föräldrar! Kram

Ska på CT-buk p g a höga levervärden. Bett att få en poliklinisk avgiftning men min vårdcentral vägrar. Jag jobbar, jag har hundar. Kan omöjligen lägga in mig eller åka på något behandlingshem som är det de erbjuder. Deras regelverk säger att de inte abgiftar polikliniskt. Det fåniga är att jag jobbar själv inom vården och träffar alkoholmissbrukare varav flera blivit avgiftade polikliniskt. I min journalhistorik finns inga recept på Benzo eller andra tyngre preparat, jag äter knappt en Alvedon. Jag har bett att få stesolid i fem dagar för att ta mig igenom den värsta abstinensen men nej. Nu går jag införskaffadeyta på annat håll och hoppas jag fixar resan. Ångest över detta gör ju inte precis intresset att känna lugnet av alkoholen mindre.

pappa söker......sedär, undrar om jag kan få till ett tv-program med det namnet ??

Jag reser en del eftersom jag har den friheten att kunna göra det nu. Och det är synnerligen givande ! Jag åker enbart på sk upplevelseresor där jag får träffa andra och få vara social och utbyta erfarenheter och kunskap.

Men, att sen komma hem till ett öde hus utan nån att sammanfatta resandet med är deprimerande. Och halva nöjet med att resa är ju själva planerandet före tillsammans med en partner/vän. Och ändå är jag så lyckligt lottad att jag kan göra nästan vad jag vill !

2 motsatser kan tyckas. Men för att mitt nuvarande liv ska fungera bra så innebär det att jag måste vara nykter annars skulle vare sig pengar eller ork räcka till. Idag är inte nykterheten nån som helst uppoffring eller kamp på något sätt utan bara ett sätt att leva och det på ett väldigt gott sätt. Jag liksom många med mig förundras över att den första semesterbilden från många är en drink eller ett glas vin ?? Varför är den bilden så viktig ? Och när den bilden återkommer varje dag med olika innehåll i glaset vill jag bara skrika i örat på den som lägger upp den : DU ÄR ALKIS...eller på god väg att bli det. Jag har ju själv en gång i tiden glorifierat alkoholen och enbart druckit "finsprit" men det spelar ju ingen roll i det långa loppet, det var ju ruset jag ville åt. Ingen lägger ju upp en bild på en flaska Explorer ? Alkohol som alkohol ? (Finns Explorer kvar på bolaget ? Det var ju mitt hus"vin" Eller försvann det när försäljningen rasade pga min nykterhet ??? )

I måndags passerade jag en mindre mellansvensk stad pga vägarbeten och kom förbi ett av mina gamla "tankställen", dvs Systembolaget. Bara blicken på stället och hågkomsten hur illa jag mådde på den tiden fick det att snurra i min mage. Jag kunde så tydligt känna illamåendet, huvudvärken, stressen och rädslan för att bli påkommen. Jag kommer ihåg att jag tyckte att expediterna tittade så konstigt på mig. Jag hade åtskilliga år kvar i träsket då men sista stoppet just där var i slutet av 1992 men allt kändes så fruktansvärt aktuellt :-((

Att få såna flashbacks är bra för mig för då kommer jag sannerligen ihåg hur det en gång var och hur jag då mådde. Men de är väldigt otrevliga återblickar.

Ta inte första glaset och ta beslutet varje morgon om att inte dricka just idag oavsett vad som än händer så byggs dagarna på till veckor, som blir månader, som blir år.

Kram på er därute ♥

Vi är alltid bara ett glas ifrån att trilla igen.
Så sårbara är vi alla härinne....
Vi är också människor som faller.

Mins inte att jag sett det där. Men jag läser så mycket här så det blir lite hopblandat vem skrev var.
Jag har inga tankar på stt dricka men suget finns och jag får jobba med det varje dag jag hoppas ju stt jag ska klara det utan mediciner, men går det inte så ber jag om campral.
Ja det var nog så innan vi åkte till Spanien stt jag kände mig fri men fattade nog inte hur sårbar jag var och hur lätt det var att trilla dit igen.
Tröttheten får jag nog stå ut med men den går väll över hoppas jag då kroppen inte behöver jobba så mycket för återhämtning.
Tack vännen, så skönt att få respons då man funderar.
Vår tänkta resa den här veckan blir inte av då jag är för trött, det blir kanske bara en kortis över helgen till en lugn plats där vi kan vila.
Längre fram i höst kanske vi gör resan jag längtar efter, då ska jag vara mer redo för att kunna njuta och ta in det jag ser och är med om. Då kanske mitt sug dessutom har minskat drastiskt.
Kram

Hur trött är man inte när man är rejält bakis då?
+ huvudvärk, ångest och hjärtklappning.

Kaffe smakar fortfarande skit utan socker så det har lett till att även kaffeintaget har minskat avsevärt....
Och 3,5 kg minus på vågen. Känner mig mindre lynnig, och jag är inte så tung i magen längre. Ingen huvudvärk
men är också lite trött men det beror nog på att jag inte dricker kaffe. Det tilltalar inte längre....

:)

Grattis till 7 dagar.

Nån gång måste man igenom det där som är jobbigt d.v.s de första veckorna.
Och vi är på god väg. Idag är det inte så mycket tankar på socker så det kanske
stämmer att det tar 2 veckor att göra den första förändringen. Att ändra ett beteende...

Många upplever trötthet när man slutar med A, kan vara kroppen som får kämpa
hårt för att återställa sig själv. Ta en timme i taget och läs det AlkoHyper skrev till
Sannah i ett inlägg. Att tillåta sig själv att vara trött, att bara ligga på gräset och stirra
upp i himlen. Att njuta av sommaren som är här.

Din kropp kanske behöver det just nu så kommer piggelinet när
kroppen har läkt. För det är en tuff process att göra sig av med gifterna.

Man får helt enkelt klura på hur man vill att livet ska se ut?
Vill jag leva under ett beroende eller vill jag vara fri?

Jag tror jag minns att du hade en frihetskänsla sist vid 1 månad,
då du åkte iväg till Spanien? Var det inte så?

Om suget blir för jobbigt och när du är hos läkare igen kanske du kan be om
Campral eller liknande? Dina värden kommer vara avsevärt mycket bättre
när du tar dina prover igen om ett par veckor. Kroppen läker fort.

13 dagar kvar sen har vi gjort vår utmaning :D
Det klarar vi!

Eller rättare sagt 12,5 dagar kvar he he

Kram

MM

Fattar inte varför jag är så trött?
Sovit riktigt bra har jag gjort i natt men är så vansinnigt trött ändå.
Är det så här för er andra också, i början av nykterheten?

Välkommen!
Jag är på min tredje vecka och för mig är väll inte allt på topp men ändå är jag på g.
Kanon att du klarat din start och nu bär det framåt.
Vägen hit är krokig för oss alla, men det viktiga är att vi är här och söker hjälp och stöttar varandra.
En dag i taget!

Tips är att det finns massa volontärarbete att göra. Allt från kvinnojourer till att hålla en åldrande hand och ta en kopp kaffe.
https://www.volontarbyran.org/

Bara att söka där man bor och vad man är bra på själv.

Puss o Kram

MM

Du har verkligen drivet som krävs för en stabil nykterhet. Tror snart (du är där och nafsar - jag kan läsa det i dina meddelanden) du kommer uppleva den där underbara friheten som kommer när det släpper. När tankarna börjar suddas ut och att man inte fokuserar på A hela tiden. Den känslan är euforisk.

Det är som en livskick när man vaknar upp en morgon och känner i hela kroppen: Jag vill leva nykter resten av mitt liv.
Fotbojan är borta. Av. Kastad åt helvetet.

Så upp jogga upp för backen men ha näven högt (för våra hjärnor kan ta en omväg ganska fort).
Vi puttar på om det blir jobbigt. Men kör på!

Kram

MM

.... läste heter: Sluta oroa dig, börja leva. Skriven av D Carnegie. Verkar finnas att få tag på. Boken är rätt gamman, men när jag läste den för ca 20 år sedan tyckte jag den var bra.

Kan boken heta "sluta kämpa börja leva" eller är det en annan bok?

Ett stort steg på vägen, då du bad om hjälp oavsett vad du fick hjälp med. Ensam är inte stark alla gånger.
Jag blir glad för din skull att du gjort det och att du har läkarkontakt då är du på god väg.
Vi kämpar tillsammans kram