Senaste kommentarerna i forumet

Heja tofslan, klart man går ner när vi slutar hälla i oss flytande socker!

Närmar mig mitt backkrön på 14 dagar. Känns som mycket stabiliserats i kroppen som mage och annat. Börjar känna mig säkrare på att jag kan klara året ut vitt. Tror jag behöver resten av livet vitt vilket borde vara målet.

Det är så skönt att sova djupt och inte vakna 03.00. Får inte glömma det.

Jag virkade konstant i ett par månader i början av min nykterhet. Hjärnan var helt ockuperad av garn, mönster, youtube (hur man gör) - det var extremt bra då både händer och hjärnan fick arbeta. Väldigt bra terapi. Wordfeud låg också högt på listan. Hade säker 10 spel på gång dagligen.

Banjo är coolt. Lite Bluegrass. Kör på det.

Annars är ju träning extremt bra. Speciellt för sömnen, man somnar gott efter ett hårt pass med bastu efter.

Själv ska jag ta en flamencokurs i höst. Jag ska smattra ut A-djävulen via fötterna tänkte jag.

Kämpa på och kram

MM

Tja, enligt Socialstyrelsen så är det här ett rätt obeforskat medel vad gäller alkoholberoende. Verkar ha effekt på vissa hyfsat svåra fall, men det är inte bevisat. Biverkningar finns och utsättningen är svår. Ett halmstrå som någon kanske ändå väljer att gripa efter?

Frågorna kommer tror jag. Just nu avvaktar vi mån slags rapport. Hur mår man? Biverkningar? Etc. Tycker att det är fantastiskt att du skriver och rapporterar härinne. Behov av kunskap och erfarenheter finns ju absolut. Hoppas det fungerar!

Ja MM det är så, jobba med sig själv är nog så det blir länge lände nu men så är det bar och näven är höjd.
Första natten på länge länge som jag sovit i 8 timmar kroppen börjar fungera lite normalare igen.
Men ändå väldigt trött är jag.
Ändå så glad stt jag kommit så här långt i mitt kämpande.
Vi håller garden uppe MM!
Stor kram och nu har vi börjat knapra på vecka 3.

Utifrån det du beskriver ovanför verkar du nedstämd. Frågan är om dessa upplevelser kommit sedan du slutat dricka eller om de funnits där tidigare också. Jag tänker på avsaknaden av vänner att umgås med och ekonomi som inte tillåter massa aktiviteter. Ja, ekonomin förstår jag ju att den inte kan ha påverkats negativt av att sluta dricka, men vännerna? Var det någon/några som försvann i samband med att du blev nykter? Eller är det din trötthet som påverkar hur kontakten ser ut idag?
Varför jag undrar är egentligen för att det är lätt att känslor av nedstämdhet färgar hela tillvaron. Som en droppe bläck färgar hela kannan med vatten från klart till gråsvart.
Och om man då ser tillbaka kan livet verka ha varit så mycket ljusare tidigare. Vi har alla en tendens att bedöma, jämföra och värdera. Särskilt om man mår dåligt och längtan är stor efter att må bättre.
Du har gjort en stor förändring i ditt liv med motivationen (så som jag tänker att vi alla behöver motivera oss för att klara en förändring) och moroten att må bättre. Tro sjutton att man blir besviken när man sedan inte märker att man mår bättre utan snarare är tröttare och mer nedstämd!
Och vad händer med känslan då, om man dessutom blir besviken (på sig själv?) för att det förväntade resultatet av ens ansträngningar inte alls kom.
Nedstämdhet eller depression, eller vilket ohälsotillstånd som helst egentligen, är ju ingenting man önskar. Och rent instinktivt tar "statuscheck" allt större fokus - eftersom önskan är stark att upptäcka förbättring och oron/farhågorna för att obehaget finns kvar utgör ett hot. Våra hjärnor svarar med högre uppmärksamhet på alla hot, vare sig de är tankar eller rasande lejon...
Ofta får man rådet att hitta något som ger glädje eller göra något "kul". Det funkar inte riktigt så. För då behöver känslan av lust infinna sig och det gör den ju inte om man är mycket nedstämd.
Börja istället med att ge dig själv tillåtelse att känna. Sorg, oro, besvikelse, längtan, rädsla...
Gör det som är viktigt och nödvändigt. Det behöver inte kännas kul, det kommer förmodligen inte kännas kul. Men att göra "nytta" kan minska upplevelsen av meningslöshet. Även om du är trött är det kanske inte en trötthet som går att vila bort. Fundera på vilken slags trötthet det är. Kanske är det aktivering du behöver. Vänta inte på lust och inspiration, bara gör. Säg till dig själv "jag känner inte för något, men jag gör detta för att jag vet att det är bra/nyttigt/viktigt
kram

11 juli, 2017 - 23:44 #2
Missan
En förändring för att det ska ske en förändring...
så sa kuratorn till mig vid ett samtal. Det är så svårt ibland tänker jag att det bästa är om han blir sjuk då behöver jag inte göra något.Jag blir troligen jätteledsen då,vi har trots allt levt ihop i 37 år snart. Jag var bara 18år. Jag har semester nu han jobbar än.Sitter ensam på kvällarna när dottern jobbar kväll. Påtar i trädgården o är ute med hundarna.Han säger till mig att han slutat dricka sprit. Men jag har hittat nya gömställen. Han fyller upp en flaska på lunchen o dricker sen ur den under kvällen 350 cl. Det märks inte på honom... Sen kör han bil 6.45. Är det verkligen okej ?Jag har bokat en Gotlandresa i sommar med en övernattning. Får se hur det blir troligen gömmer han ett par flaskor i sina kläder. Klarar sig inte utan sprit. Får se hur resten av sommaren blir. Vi har inget sexliv längre. Jag har tappat lusten o han bryr sig inte längre.. Kan kanske inte?Men vi lever ihop o träffar våra barn o barnbarn. Jag försöker vara glad o glädja mig åt livet... Men har en sorg inom mig varför det blev så här. Att jag inte kunde säga ifrån i ett tidigt skede. Nu är det försent. Antingen får mitt liv vara så här annars måste jag gå...

11 juli, 2017 - 23:44 #2
Missan
En förändring för att det ska ske en förändring...
så sa kuratorn till mig vid ett samtal. Det är så svårt ibland tänker jag att det bästa är om han blir sjuk då behöver jag inte göra något.Jag blir troligen jätteledsen då,vi har trots allt levt ihop i 37 år snart. Jag var bara 18år. Jag har semester nu han jobbar än.Sitter ensam på kvällarna när dottern jobbar kväll. Påtar i trädgården o är ute med hundarna.Han säger till mig att han slutat dricka sprit. Men jag har hittat nya gömställen. Han fyller upp en flaska på lunchen o dricker sen ur den under kvällen 350 cl. Det märks inte på honom... Sen kör han bil 6.45. Är det verkligen okej ?Jag har bokat en Gotlandresa i sommar med en övernattning. Får se hur det blir troligen gömmer han ett par flaskor i sina kläder. Klarar sig inte utan sprit. Får se hur resten av sommaren blir. Vi har inget sexliv längre. Jag har tappat lusten o han bryr sig inte längre.. Kan kanske inte?Men vi lever ihop o träffar våra barn o barnbarn. Jag försöker vara glad o glädja mig åt livet... Men har en sorg inom mig varför det blev så här. Att jag inte kunde säga ifrån i ett tidigt skede. Nu är det försent. Antingen får mitt liv vara så här annars måste jag gå...

Så starkt av dig att sluta dricka och skönt att du inte känner något sug!
Det där med att din karl inte slutar beror nog faktiskt på EN enda sak: att han innerst inne inte vill! Har nyligen avslutat ett förhållande med en man som är alkoholist! I efterhand med lite perspektiv så har jag insett att det var så! Skillnaden mellan dig som har slutat och mitt ex och din karl som inte har gjort det är nog helt enkelt att du ville starkt inom dig för ditt eget bästa medan de vill sluta för andras skull, inte förlora andra mm! Det räcker inte, man måste vilja starkt för sin egen skull!
Du undrar vad vi andra skulle gjort! Jag räddade mig själv till slut och avslutade förhållandet! Sorg har jag fortfarande men mer energi, oroar mig fortfarande men slipper ansvaret på nåt sätt! Precis som du oroade jag mig för hur dagen skulle sluta, så jobbigt! Ju mindre kontroll man hade desto större kontrollbehov fick man. Kan inte råda dig men var rädd om dig och din "alkoholfria status". Mitt ex sa också alltid att han inte ville förlora mig! Han slutade inte, förlorade mig, super fortfarande! Ville inte sluta helt enkelt! För mig som inte är alkoholist är det en gåta att man väljer ett sånt miserabelt liv med fyllor, ångest och bakfylla! Men det är starka krafter som man verkligen måste vilja stå emot! Ställde också ultimatum men hade inte kraften att verkställa, blev som tomma hot! Sista gången jag gjorde det hade jag verkligen kommit till vägs ände fast det fattade inte mitt ex! Han trodde jag skulle förlåta och överse för det hade jag ju gjort de andra gångerna! Men jag gick när han inte slutade! Innerst inne trodde jag då han skulle sluta för att "få mig tillbaka"! Gjorde han inte utan super värre än någonsin! Nu ringer HAN och ställer ultimatum: kom tillbaka annars vill jag inte leva längre (underliggande hot om självmord)! Men sluta supa verkar inte va aktuellt! Som sagt var jätterädd om dig själv och låt inte din man ta din kraft. Du undrar hur länge du ska orka, så länge du vill själv! Precis som du valde bort alkohol så kan du göra ett val med detta! Med perspektiv undrar jag vad jag höll på med när jag var ihop med mitt ex, är ju inte så ett förhållande ska vara! Kram

Hej på dig Emmie 89 och välkommen till forumet!
Vilken fantastisk förändring du själv har gjort gällande din alkoholkonsumtion. Grattis! Hoppas du vill fortsätta läsa här på anhörigstödets forum, många andra partners har stångats med samma eller liknande frågeställningar som du. Skriv gärna mera, men ha tålamod. Ibland kan det ta lite tid för en tråd att komma igång.

Du har många olika funderingar, just det här med ultimatum - om de fungerar eller inte - finns i flera trådar, men här är exempelvis en där du kan läsa mera: https://alkoholhjalpen.se/node/38032

Du undrar också hur länge du ska orka. Det är en väldigt viktig fråga! Klokt att du börjar fundera på den. Tyvärr är det ingen annan som har svaret än just du. Hur länge VILL du orka? På vilket sätt påverkar alkoholkonsumtionen dig negativt i ditt liv och hur skulle du vilja att din relation såg ut i stället? Om ingen förändring händer, hur vill du då hantera det? Jag vet att det är svåra frågor, och tänker inte att du ska ha ett färdigt svar. Men det kan vara bra att fundera på dem, om du vill förstås.

Du undrar också varför han inte söker hjälp, det finns 1000 olika anledningar till att många inte söker hjälp. Vad säger han själv om detta? Vad tar emot och vad hindrar honom? Ibland kan Alkoholhjälpens forum vara ett utmärkt första steg då man kan skriva här och vara anonym.

Hoppas du vill fortsätta skriva och läsa på forumet! Det finns så många kloka och inspirerande medlemmar som delar med sig här.

Önskar dig en fin dag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Samma som du! Vad gör man med all tid?
Jag har börjat att träna lite smått! Men man jan väll inte träna jämt?? Eller så kan man det :)
Jag tycker du är duktig!! Du ger dig inte!! Ett vinnande koncept!!
Kram

Samma som du! Vad gör man med all tid?
Jag har börjat att träna lite smått! Men man jan väll inte träna jämt?? Eller så kan man det :)
Jag tycker du är duktig!! Du ger dig inte!! Ett vinnande koncept!!
Kram

Så heter boken..

Den boken och tänket kring att sluta med ett beroende anmanade jag! Riktigt bra!

....och jag som inte kan sova.

Har plaskat med fötterna i vattnet och det kändes härligt. Av erfarenhet så tänker jag inte hoppa ner i vattnet mitt i natten när jag är helt ensam. Många nattbad naken med alkohol i kroppen finns i minnet. Vattnet som inte känns så kallt och omsluter min kropp som smekande händer är riktigt skönt, men inte i natt.

Det knasigaste onyktra nattbadet naken för flera år sedan finns färskt i minnet. Tog några whisky och mådde toppen. Hoppade ner naken och när jag skulle gå upp från sjön så stod ett gäng med tonåringar under en av de få stora lamporna och pratade. Ja, där låg jag kvar i den läskiga sjön utan att kunna ta mig upp osedd. Jag vet inte hur länge jag låg i vattnet och höll mig i bryggan, men när jag väl kom inomhus så blev det en lång dusch och det tog tid innan jag blev varm. Usch! Sjövatten står mig inte närmast om hjärtat eftersom jag har vuxit upp vid havet.

Alkoholen har varit i mina tankar de sista timmarna av gårdagens dygn. Först var det så lugnt och skönt och sen kom det med en smäll. Otroligt irriterande!

Tänker mycket på alla ni människor som skriver om era liv och kampen mot alkoholen och vad som kommer med dess ringar på vattnet. År av kamp och även lidande. Starka som har velat förändra sina liv, men även på alla andra som inte har hittat hit till detta underbara forum.

Det finns säkert många som har googlat sig hit (så även jag) men som inte kan eller vill skriva av sig sin skit om alkoholen. Det är så bra att alla är välkommna hit utan fördomar och alla måsten. Vara den man är och få respons för det. Toppen tycker jag. Plus att man måste få misslyckas och köra av vägen utan att vara en dålig människa.

Har jag räknat rätt nu så är jag inne på dag 99,12. Därför ät det dag 100 i morgon torsdag. Tjoho! Party, party! Japp! Jag har kört av vägen, men så får det vara och det har lagt sig för evigt i historien i mitt liv. Jag känner att det jag har gjort hittills är bra och ingen kan klampa in i mitt liv och säga tvärt om.

Älskade familjen finns hos mig och det är jag så tacksam för. Tack för att ni finns!

Det är dags att säga godnatt och ge Fräsen käk.

Attack mot en nykter morgondag/ dag

Sug går alltid över. Det klingar av, det har jag också märkt.
Ca. 20 minuter får man resonera med sig själv.
Och det är inte lätt men man får inte ge upp och ge efter.
Knytnäven uppe. Tala högt med sig själv.

Sov gott imorgon går vi mot vecka 3.

Kram
MM

Och visst finns det bra behandlingshem, det gör det.
Kolla detta: http://www.namndemansgarden.se
Har bara hört bra om dem.

Vilken svår och jobbig sits. Vad händer om du gör en orosanmälan till ?
Behandlingshem låter som ett bra alternativ då det verkar har gått väldigt långt och din mamma behöver vård både psykiskt och fysiskt. Hoppas fler kan läsa ditt inlägg och ge råd till dig. Fortsätt skriv så kommer din tråd igång.

Kramar

MM

Jag är väldigt förvånad över det svala intresset på denna tråd. Trodde jag skulle behöva ägna en eller ett par timmar om dagen på att svara på frågor om Baklofen.

Förstår att ingen tror att det finns någon mirakelkur mot alkoholism men detta verkar vara det. Hoppas verkligen jag kan bli ett levande bevis på det, som många andra.

Ytterligare en dag har passerat. Nu har jag varit nykter i 5 månader och 2 dagar.

Det är förvånande hur lätt det gått för mig men plötsligt blev svårare. Inte för att jag faktiskt ens nånstans tänkte dricka igen. Men svårt för att jag plötsligt saknade nåt.

Men nu känner jag hur lugnet börjar komma tillbaka till mig. Det känns som att ett larm har tjutit i mig den sista veckan. Och varningslampor har blinkat. Hela jag har varit spänd som en fiolsträng och jag har varit på min vakt... rädd och orolig och irriterad. Det har varit så oharmoniskt inom mig.

Men idag kära vänner har jag faktiskt lyckats slappna av. Jag har inte tänkt på alkohol och jag har inte haft något sug. Alls.

Det har hjälpt jättemycket att skriva här varje dag och fått ert stöd. Det är nyttigt att få ur sig lite av det som stormar inombords.

Återkommer den jobbiga känslan igen så vet jag nu att den går över tillsist. Det är bara att härda ut, fokusera på det positiva och aldrig nånsin ta det första glaset.

Godnatt alla!

.... ibland har saker/aktiviteter som vi mått bra av fallit i glömska, kan du erinra dig något? Har du varit med i något sammanhang? Ibland kan det vara en gåva att få utföra någon form av ideellt arbete på något sätt, kanske kan det vara något?
Sen kan det ju också handla om att hitta nya roliga saker som gör att man mår bra.
Dessutom vet man ju numer att rörelse/motion är extremt viktigt på många sätt och vis. Motverkar depressioner, minskar stress/oro, ökar koncentrationen/minnet o s v.
Kan ju vara så att du behöver stöd i detta också i form av psykologhjälp och också kanske någon form av medicinering.

Fortsätt och skriv/läs och ha tron på att det blir ljusare och ljusare!

Kram!

Emmie 89 förlåt jag trodde mitt inlägg skulle hamna i min egen tråd.

så sa kuratorn till mig vid ett samtal. Det är så svårt ibland tänker jag att det bästa är om han blir sjuk då behöver jag inte göra något.Jag blir troligen jätteledsen då,vi har trots allt levt ihop i 37 år snart. Jag var bara 18år. Jag har semester nu han jobbar än.Sitter ensam på kvällarna när dottern jobbar kväll. Påtar i trädgården o är ute med hundarna.Han säger till mig att han slutat dricka sprit. Men jag har hittat nya gömställen. Han fyller upp en flaska på lunchen o dricker sen ur den under kvällen 350 cl. Det märks inte på honom... Sen kör han bil 6.45. Är det verkligen okej ?Jag har bokat en Gotlandresa i sommar med en övernattning. Får se hur det blir troligen gömmer han ett par flaskor i sina kläder. Klarar sig inte utan sprit. Får se hur resten av sommaren blir. Vi har inget sexliv längre. Jag har tappat lusten o han bryr sig inte längre.. Kan kanske inte?Men vi lever ihop o träffar våra barn o barnbarn. Jag försöker vara glad o glädja mig åt livet... Men har en sorg inom mig varför det blev så här. Att jag inte kunde säga ifrån i ett tidigt skede. Nu är det försent. Antingen får mitt liv vara så här annars måste jag gå...

Jag har verkligen all tid i världen just nu! Istället för att känna tristess, så borde jag ta detta som en chans att lära mig något nytt. Jag skulle kunna lära mig spela banjo t.ex (min man har seriöst en banjo ?). Ska verkligen tänka på detta imorgon.

...jag brukade spela piano och tennis också. Nu känns det som att jag inte gör ett skit. Dags å ändra på det!