skrev Tofslan i Ärlighet varar längst

...denna fylla i torsdags. Vill att minnet ska vara färskt, fast ändå inte. Känns som att jag lever i slowmotion när jag är nykter. Tiden går så otroligt långsamt, hinner med sysslor, träning, ett avsnitt från en serie redan på förmiddagen. Och sen då? När jag dricker, kanske börjar någon gång vid 3, sen blinkar jag och klockan är 6, min man kommer hem, vi äter och dricker, blinkar och klockan är 9. Helt sjukt. Sen däckar jag och vaknar vid 11 eller 12. Nu vaknar jag vid 8, så det är ju också mer timmar på dygnet jag får. Vad ska jag göra med dem, jag vet inte. Jag läser här, jag läser min bok, går ut och går. Inget volontärarbete här inte. Måste det finnas tvång på hur man ska spendera sina fria timmar också, eller får man vara en lat jävel.


skrev Gunda i Gundas och MMs attack mot A och Socker

Det är alltid så roligt att läsa dina rader. Håller till fullo med dig. Här ska ingen alkohol med utan jag gör som du säger. Stoppar en jordgubbe och i drinken och njuter av a fritt.
I går kväll sent så fick jag ett sug igen, men sa till mig själv "du ska inget ha, förstått" suget var över som en blixt från klar himmel?
Att vakna hungrig är kanske att kroppen börjat jobba utan s nu. Kanonbra frukost du åt.
Ja du min vän vi fixar detta inge snack om saken!! ???
Stor kram!!❤️


skrev Tofslan i Nytt försök. Nu ska det väl hålla?

Vad skönt att du känner så, ungefär som jag. Jag VET att jag kommer klara det till augusti denna gång, sen får jag ta ett nytt beslut. Så skönt när man har bestämt sig och inte behöver vela. Hoppas också på att gå ner några kilo ;)


skrev Bedrövadsambo i Hur ska de få hjälp? Alkoholist och medberoende

Vilken misär dina föräldrar lever i känslomässigt. Får de inte hjälp kommer de att supa ihjäl sig typ. Usch, jag har inget konkret att råda dig till, vill bara skicka dig en styrkekram ❤️


skrev Bedrövadsambo i Jaha och nu då?

Ofta är det just så. När man studerar andras beteende får man ett kvitto på att man är på rätt väg. Överlag behöver vi alla mer tid för reflektion i våra liv, inte bara köra på och "allt blir som det blir". Agera, analysera, prova nytt, analysera osv. Det är då vi utvecklas som människor ? Skönt att helgen gav dig just den bekräftelsen! Att du gjort och tänker rätt och är på god väg.


skrev Liten stor i Ärlighet varar längst

Heja dig, chips känns som bättre alternativ till a.


skrev Tombor i Ensam

Kände ett enormt sug på eftermiddagen och jag var så nära att hoppa in på krogen jag brukar gå på! Men! Jag har som plan att inte inta någon alkohol i veckorna! Och jag höll emot ännu en gång och det känns bra! Tack för att ni bryr er!!


skrev Tofslan i Ensam

Och jag är långt västerut så jag är 6 timmar bakåt, haha


skrev LillPer i Ensam

Att du stod emot Tombor, jag har läst din tråd och du kommer klara det! Jag är också inne på dag 5 nu fast jag är långt österut på klotet så jag har 7 timmars försprång! Kämpa på.
LillPer


skrev Blåklocka i Alkis?! Han vill inte se problemet.

Du måste flytta. På en gång!
Nu kan du tycka att jag är hård men så so du beskriver ert liv med din man så far både du och dina barn mycket illa. Du är vuxen och har ett val det har inte dina barn. De är utlämnande till er som mamma och pappa. Du måste ta ditt och dina barns rätt till en trygg tillvaro på allvar. Det är du som är ansvarig för att göra det i detta läge för barnens pappa- din man gör det inte.
Han är sjuk och dessutom farlig.
Fundera inte längre utan ring din syster, dina föräldrar och säg att " Nu kommer vi. Ni måste låta oss bo hos er".
Detta kommer att lösa sig, fin man kan försöka jävlas med dig och kommer att höra det till en början men socialtjänsten kan och ska hjälpa er i detta läge.
Hur spm helst, du kan inte stanna en dag till i detta. Se till att din man åker iväg någonstans, packa ned det allra viktigaste och åk sen bara därifrån, med hjälp av din syster och helst också att du kontaktar polisen. Jan har ju faktiskt uttryckt att han önskar dig död. Du kan inte bätadetta längre nu. Du och dina barn är värda någonting Annat.
Lucka till och jag tror på dig!


skrev Tofslan i Ärlighet varar längst

Allting känns jättebra. Det går oroväckande lätt denna gång. Inget sug, ingen längtan. Bara lättnad att inte få dricka just nu.
Min hud ser redan mycket bättre ut, har problem med acne så alkohol gör det värre. Hoppas det bara blir bättre och bättre.
Konstant hungrig och törstig, men det är okej. Vill äta en massa salt. Chips i stora mängder, men det är okej just nu. Dag 6 föll jag förra gången men not this time! Jag är säker nu.


skrev Tofslan i Ensam

Då är vi lika, jag är på min 5e dag. :) we can do it!


skrev Ullabulla i Jaha och nu då?

Det var rätt tungt att vara på konventet.
Det var så många som var både friskare och sjukare än jag.
Både i alkoholberoende och medberoende.
Och där stod man då någonstans i mitten och visste inte riktigt var man skulle lägga ribban för sig själv.
Det slutade med att jag lyssnade rätt mycket.

Både på kloka utlämnande delningar som gav en hel del.
Också andra delningar som handlade mer om hur länge de varit nykter och inte beskrev resan så värst som kanske i alla fall för mig är det intressanta..

Och jag känner någonstans att jag visst är på rätt väg.
Stannat upp mitt skenande tåg och försöker stå på stationen istället för att kliva på i farten när det rusar förbi.
Men visst är det svårt att avstå det som för mig varit essensen.
Att istället stanna i det mediokra och slätstrukna.
Där jag inte får belöning,bekräftelse eller reaktioner på vad jag säger är eller presterar.

Att jag inte ens ska försöka spegla mig i andra utan enbart handla utefter eget huvud.
Och om och när jag går in för att lyssna,agera eller ge råd så bör och ska jag göra det utifrån ett medmänskligt perspektiv och inte med mitt eget självhävdelsebehov som grund.

Så svårt,nästan omöjligt att pricka in alla de kriterierna.
Men jag kämpar och kämpar och lyckas faktiskt ibland.
Och när jag lyckas,så kommer sinnesron glidande in i mig och stannar som den belöning som jag aldrig bad om.

Att önska istället för att förvänta sig saker.
Vilken milsvid skillnad.
I förväntan så lägger man så mycket kraft och energi på ett önskat resultat,så även om det kommer så är det liksom redan förbrukat.
Så lägger man förväntan ytterligare ett pinnhål upp.

Och motsatsen som ju minst lika ofta inträffar,utdelningen uteblir.
Vilket ras det kan bli beroende på vad för sorts förväntan man målat upp.

En önskan är mer lågmäld.
Ber inte så mycket om poäng,utan mer en stilla röst som ställs inom en som ett försiktigt behov.
Och ibland så tillfredsställs då denna önskan utan att man ens öppnat munnen och " krävt" den av sin omgivning.

Och så det där med att göra det enkelt.
Att stanna upp när man känner att det darrar i en.
Mammar,mästrar eller manipulerar jag om jag säger eller gör såhär?
Och då faktiskt kunna backa eller omformulera vad det nu än handlar om.
Ytterligare en läxa som jag ska försöka lära mig.
Och framför allt,vad ska jag ge mig själv denna dag som ger mig glädje?
Sådärja,det var dagens reflexion efter helgens begivenheter.
Må väl därute i sommaren :)


skrev SkåneTösen i Sluta festa

Så härligt att det går bra för dig. Håll i detta nu. Tänk vad du kan njuta på Kreta, njuta på riktigt, utan bakfylla och ångest. Komma hem och vara utvilad med bara fina minnen. Det blir goda karameller att suga på när kylan och mörkret kommer!


skrev Rövarkulan2 i Min tur nu 2

Fint väder och inget sug!? Av erfarenhet så har jag lärt mig att begäret kommer som en spann med vatten över huvudet. De gånger när jag kan avstyra det och stå emot så tänker jag på inlägget här i tråden om att surfa på vågen som ADHD skrev till mig. den texten har jag återvänt till ett antal gånger. Det hjälper också att leta upp min första tråd Rövarkulan och tänka efter. Att må så jäkla dåligt som jag gjorde i början vill jag inte vara med om igen.

Att jag började köra bil till jobbet har nog också hjälpt mig. Jag vågar inte sätta mig bakom ratten och vara lite bakis. Det skulle vara fruktansvärt om jag skulle orsaka en olycka och någon skulle bli skadad. Det finns tillräckligt med sådana idioter på våra vägar.

Detta året har jag lagt min semester så sent som möjligt för att kunna komma så långt fram i räkningen som möjligt utan alkohol. Jag vill kunna bevisa för mig själv att ett liv utan alkohol är toppen. Det känns så bra varje dag jag vaknar och är nykter.

Jag vill också kunna ge älskade familjen en mor och maka som är nykter. Att kunna skratta och umgås tillsammans betyder så mycket. Jag vill bli av med de stunder när mina muggar med whisky dyker upp bakom gardiner och krukor. Så här års är jag inte ute i växthuset eftersom där är tomt på växter och alkohol. Jag ber även någon i familjen hjälpa mig med vattningen i närheten av det berömda suphuset så jag slipper den dragningen. Därför har jag för närvarande inte koll på om Flaggeländet är på plats.

Njut av sommaren och ljuset där ute.

Attack!


skrev Evigt ung i Sluta festa

Tack kära ni för alla snälla, uppmuntrande och kloka ord!

Ja, det känns verkligen jättebra att jag kan vara en nykter version av mig själv även på krogen med dans och allt! ?

Nu närmar sig Kreta resan med min "renlevnadskompis". Inget vin där för oss, kanske jag kan bli lite nyttigare med allt denna resa!! ?

Ha det gott alla!
Kram


skrev Dionysa i Tänkte gå vidare

Tack för allt DU (också) ger!
Kram!
/D


skrev Startanew i Dag för dag

13 månader närmar sig. Över 1 år. Livet hjälper mig inte direkt men jag känner mig ganska stabil.
Kan fortfarande bli avundsjuk av att höra kompisar berätta om hur de ska/har druckit. Men allra oftast räcker det med att tänka ett steg längre så e saken borta.
Var nyligen en vecka på ett all inclusive hotell med tillgång till fri öl/sprit/vin. Kände mig aldrig särskilt lockad.
Jag vet att jag aldrig mer kommer kunna dricka alkohol. Försöker tänka det ofta och det hjälper. Jag kommer aldrig mer dricka alkohol! Varför börja nu liksom? Bortkastat så inåt helvete. No fuckin way.

En liten lustig grej e att folk verkar tycka det e konstigare att man inte dricker alkohol än att man dricker för mkt och gör bort sig. Jag tyckte nog själv så oxå förut men vad e det? Jävligt skevt iaf!


skrev Ellan i Det är aldrig för sent?

Hej igen,
Ja du det uppdagades på mitt jobb att jag hade alkoholproblem och då klev arbetsgivaren in. De har ett ansvar för rehabilitering. Då jag själv gjort flera halvdana försök på "mitt vis" så kände jag att jag behövde ordentlig hjälp och att jag behövde komma bort. En grundbehandling på fem veckor stod de för och det kändes när jag åkte som en evighet. När jag sedan på inrådan från min terapeut kom fram till att jag behövde längre tid på mig så fick jag fatta beslut om att fortsätta på hemmaplan eller vara kvar. Den var svår och blev en kamp mellan "att vara duktig, vad ska arbetsgivaren säga och alla andra, hur sjuk är jag egentligen och familjen klarar de sig utan mig?" mot att för första gången i mitt liv lyssna inåt. Vad behöver jag för att må bra? Den vidare behandlingen stod jag för själv. Ett alt hade varit med hjälp från socialen men med stöd av nära och kära så löste vi det. Vilket jag är oerhört tacksam för. Gammalt bagage grävdes fram och jag påbörjade min läkningsprocess. Och så familjen... den var känslomässigt tuff men mest mellan mig och barnen. Min man tyckte att det var skönt att jag åkte iväg, en befrielse från oro. Jag förstår honom helt. Det är ju inte så att familjen, arbetsplatsen och världen slutar fungera utan mig.❤️ Jag var sjukskriven hela tiden för behandling och efter det har jag långsamt trappat upp arbetstiden. Jag tror det handlar om vilka val vi gör och utifrån vad. Det var skamligt när allt kom fram i ljuset men det blev oxå min räddning. AlkoDHyperD skriver så bra om denna bekräftelsesjuka. Hur fort kan vi egentligen springa och ribban som höjs. Jag har fått sätta extremt tydliga gränser för mig själv och träna på att det är inte andras bekräftelse jag behöver. Det är min egen omvårdnad, mitt välbefinnande och min roll som mamma och fru till min fantastiska man som är viktig. Jag tränar fortfarande på det och det blir fel ibland men jag lär mig hela tiden. Människor med ett tryggt inre behöver inte den enorma bekräftelse som många av oss söker. Där vill jag oxå vara och det är en lång bit kvar. Resan är dock påbörjad och steg för steg händer det saker med mig.
En fråga LillPer, måste du ta det nya jobbet om du redan nu känner oro? Kan det finnas andra alternativ för dig som gynnar ditt mående?
Ta hand om dig!
Kram
Ellan


skrev Carina i I want to know who is wrong?

Hope you find some answers and inspiration here on the forum though its in Swedish!
I would like to ask you not to link to commercial webpages since that is not allowed on this site.

Thank you so much for your help and I wish you all the best!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigforumet


skrev Liten stor i Nytt försök. Nu ska det väl hålla?

Tack snälla ni för kloka råd och tips. Jag vet att jag kommer klara hela sommaren vit och därmed komma över 14 dagar äntligen. Det kommer verkligen bli en viktig seger. Älskar metaforen med backkrönet och domino, jag upplever att krönet just nu inte är särskilt brant och jag har bra fart uppför. Så tänk va härligt det kommer bli när det rullar vidare nerför.

Tror min riktiga utmaning kommer när jobb och vardag är tillbaka då jag druckit mycket för att dämpa stress.

Förvånad över hur lätt jag avstår semester-drickandet.

Joggingtur nu och jag är nästan 4 kg lättare redan.

Älskar livet utan a!


skrev Sannah i Äntligen på rätt väg!!

För dig!!! Och som du skriver annars kommer det ett annat passande hus! Rätt tänkt, håll fokus! Vill dig själv väl!
Kram?


skrev Thongkon007 i Alkoholen förstör förhållandet och släktskap

Effects of Alcohol on the Embryo.

Currently, it is one of the two most common causes. Of mental retardation in many developed countries.

The IQ of children who are affected by alcohol is 70 and there will be no increase in intellectual development by age.

Abnormalities found of heart have many.
*** The link is deleted as it linked to advertising ***

Family and interpersonal relationships.

Lose friends.

Lost of relationship with spouse And relationships with other close ones.

Separation Or divorce.


skrev konstnären i Tänkte gå vidare

tunga idag där jag bor, men vad gör det sinnet är lätt och livet är härligt, visst finns det problem, men ack så lätt att lösa när man är nykter. Minns när jag var inne i en period av drickan hur tungt allting var, bara att gå ut med min hund var ett stort besvär, hua när jag tänker tillbaka. Gottar mig i allt sjukt som hände med mig, och det gör att jag verkligen inte vill tillbaka. Hade ett ganska stort sug i lördags eftermiddag vid 4-tiden, först fick jag panik sedan tog jag emot suget och bearbetade det, och se det var inte så farligt denna gången heller det gick helt enkelt bort och jag blev glad o lugn igen. Jag ska lära mig att ta emot sugen för dom kan dyka upp när man minst anar det, välkommen då för faan, för denna gången ska jag ta kommandot och vinna.
Kramar och tack för allt ni ger
Konstnären