Senaste kommentarerna i forumet

Just det där att "det blir så tråååkigt"! Det har vi nog alla tänkt. Men tänk ett varv till. Hur roligt är det att vara i fyllan? Att vara bakis? Att ha blackout? Eller att upptäcka att man supit sej till obotliga leverskador? Det kanske inte blir så trååååkigt att slippa det? Och det fina är att man kan göra så mycket mer när man är nykter. Frihet är ett ord jag ofta använder. Man får en frihet att göra vad man vill istället för att dricka alkohol. Visst, ibland tycker jag att det är tråkigt att jag inte kan ta ett glas rose på altanen. Men, spelar jag filmen till slut så vet jag att det har jag inte kunnat på många är. Det blev aldrig bara ett glas. Ett glas ger mej ingenting och hela flaskan förstör alltihopa. Jag är helt på PPs linje, det är total nykterhet som gäller. Jag känner inte til någon som druckit sej till ett beroende som sedan klarar av att dricka måttligt. Inte nån längre tid och i så fall med en enorm ansträngning. Vet man att man aldrig ska dricka mer så vet man vad som gäller och då får man lära sej det. Tro mej det går att leva ett rikt och intressant liv utan alkohol. Så mycket bättre. Det blir inte problemfritt för det men alkohol löser inga problem.

Jag ska inte trötta ut den som eventuellt läser det här med att skriva om ångesten jag har idag. Det gick bra i stort sett hela kvällen men spårade ut när det var dags att avsluta kvällen. Jag var för full, ville inte sluta dricka, blev osams med min man. Jag blev arg och sen ledsen, låg på golvet i vårt rum och bölade. Så trist. Skäms. Tycker synd om min man, som nu verkligen har sagt ifrån att så här kan det inte fortsätta. Jag har redan ställt in en fest som vi skulle gå på nästa helg, vill inte, orkar inte. Vilket skit alltså, att jag gör så här, igen. Är så besviken idag. Vill inte dricka mer på hela sommaren, nej inte nånsin mer känns det som nu. Vill bara stänga in mej själv. Nån mer som mår dåligt idag?

Det är så skönt att vakna utan huvudvärk och Anna a relaterat.
Tänkte mycket på vad PI skrev om vatten och fick en dröm att jag
var i ett svart vatten med kanter som en bassäng jag tappade grejer
och de sjönk till botten och det gick inte att få upp pga mörkret.
Får nog analysera vad det betyder.
Men en ny dag med nya möjligheter.
MM livet går vidare utan a och s
Kram.

Jag håller med! Även jag kan nog säga att detta forum har haft en avgörande betydelse för mitt tillfrisknade. Känner att AA inte skulle passat mej, det passar inte alla. Detta forum är verkligen så anonymt som man själv vill,samtidigt som det känns väldigt personligt.
När man skrivit och läst här ett bra tag och känner att man hittat nykterheten så är det inte så angeläget längre. Man har gått vidare. När jag ibland tittar in här så blir jag frustrerad över alla livsöden, alla som kämpar. Jag känner att jag borde svara fler, respons är så viktigt. Men samtidigt blir jag på ett smärtsamt sätt påmind om tiden när jag själv kämpade. Plågsamma minnen kommer upp. Det kan vara bra om man känner sej i farosonen för återfall men annars blir det lite jobbigt. Jag vill inte tänka på det som varit.
I början av 2000-talet då jag gjorde mitt första försök med nykterhet hittade jag en amerikansk sida, SmartRecovery. Den fungerade i princip som den här och med dess hjälp höll jag mej nykter i 1,5 år. Fick goda vänner där också men allt gick ju på engelska förstås. För all del, jag lärde mej samtidigt mycket engelska men det var nog skönt att denna sida fanns sen. Lättare att uttrycka sej.

Jag håller helt med om att denna sida borde utvecklas. Jag vet inte riktigt hur den är uppbyggd men bra vore om det följs upp lite mer kanske.

Det sköna med att somna och sova nykter - vaknar inte under natten. Sovit länge. Ändå väldigt trött nu när jag vaknar. Känns lätt att avstå, inget sug alls. Då jag har semester nu är det bara "njutningsdricka" att avstå. Men jag har druckit för att dämpa oro och ångest så länge att njutningsbiten inte finns kvar. Då inga yttre "läskigheter" finns känns det lätt nu. Lite träningsvärk sen gårdagens träning också.

Igår blev jag ordentligt ledsen och uppgiven. Funderade över värdet med mitt liv. Det kändes och känns fortfarande meningslöst. Jag fattar inte vad det går ut på. Människor som gör varandra illa...som vill umgås bara om man lyssnar på deras prat men aldrig tvärt om....som hela tiden ska hävda sig själva....
Jag orkar verkligen inte med detta...

Jag tänker också på vi på denna sida som inte har ett kemiskt beroende av alkohol.

På hur vi i många fall är lika sjuka som alkoholisten.
Beroende av att vara behövda,vältra oss i elände och misär osv.

Hur i alla fall jag också har ett kemiskt beroende av detta.
Om jag träffar en person som får mig att "gå igång" och känna mig duktig eller värdefull så söker jag gärna upp den personen igen.
Det kan vara en olycklig väninna,en drickande partner osv.

Jag tycker mig ju hjälpa,men hjälper ofta egentligen mig själv att underhålla mitt eget kemiska beroende,dvs få en kick.

Och som min terapeut frågade mig tidigare i våras-vill du bli frisk?
Så kanske jag precis som alkoholisten svarar,nej helst inte.
Jag vill fortsätta få min kick,känna mig lite rusig av att ha fått hjälpa till,eller få kontroll eller rent allmänt få känna mig lite förmer än andra.

Att helt frivilligt gå ned till den neutrala känslan där varken ebb eller flod finns och bara följa med strömmen är för mig förmodligen som för alkisen som ska avstå alkohol och den framtidsutsikt det ger honom.
Känslomässig och torftig öken utan hopp.

Nu svarade jag faktiskt ja och förstod vidden av hennes fråga.
Sakta har jag tagit de nödvändiga stegen.
Men helst hade jag sluppit.
Helst hade jag fortsatt med mina berg och dalbanor som gav mig innehåll och stadga.

Nu måste jag förhålla mig till miss neutrum som inte är så värst kul att hänga med.
Men vi får väl skoja till det hon och jag,vrida upp volymen och ta oss en glass såhär i sommargasset.

Blir ibland lite "engagerad" och frustrerad, skulle vilja att fler lyckas, snabbare och mindre tid och lidande förspills på vägen mot ett värdigt liv. Det är bara så sorgligt när vi ser vad alkoholproblemen ställer till med, och vi som är på väg ur detta skulle vilja göra allt för att stötta, men efter ett par tusen inlägg, orkar vi ofta inte längre. Det blir till "ögonblicksinsatser" i trådar som ofta somnar in, och ni som är nya kan omöjligt läsa igenom ett helt forum...

Jag gillar Berra, hans synsätt hjälpe mig, men bara att läsa hans tråd tar sin lilla tid. Finns hundra andra jag skulle kunna nämna som har så mycket klokskap. Läs Pi, han är aktiv nu...

Ta beslutet, kämpa på, det är värt allt!
Tro mig ?
//PP

Vi är alla olika. Synd om K-O F:s fru om han blivit sådan, gubbe som tycker synd om sig själv.
Vi är unika alla.

Detta forum har faktiskt kanske det varit det som räddade livet på mig. Det är snart sju år sedan jag hittade hit, och efter ett första misslyckat försök försjönk jag ytterligare tre år i den nedåtgående spiral som drickandet innebär. Nu är jag alkoholfri i mer än 3,5 år, vilket jag är glad för. Detta har jag forumet att tacka för, och alla ni som engagerade i mitt kämpande att ta mig ur det. Belastningen på samhället hitills har förutom nyttjanet av detta forum, varit två besök hos en psykolog. Haha, sägr inte att jag är helt frisk, men jag har inte tagit annan vård i anspråk. Jag anser att detta forum varit det som gjort hela skillnaden för mig. Och åtrigen vill jag tacka för att det funnits, och mina forumvänner som varit helt fantastiska.

Ja tror inte att jag är ensam,om att se värdet i detta, samtidigt ser jag potential att förbättra. Det MÅSTE helt enkelt var möjligt att göra mer av all den samlade kunskap som finns här, så att nya i forumet får mer klara svar?! Jag har redan eftr frågat detta och admin svarade då "vi är inne i ett försök, så snart vi är klara med det..."

Ibland har jag tänkt: anställ Berra, Pi, Adde, Mulletant, eller någon som har egen erfarenhet, och skrivandets gåva, istället för folk som kommer från "rätt" sida, och inte haft egna missbruksproblem. ( hoppas ni kan ta detta, och förstår att det inte är illa ment, utan med glimten i ögat ?

Jag tycker det vore bra att faktiskt söka resurser för att "kreativa hjärnor" nu kan jobba med detta och ta det ett steg vidare. Enskilda svar från er som jobbar med detta är kanske hjälpsamt, men jag skulle vilja höra era åsikter på hur detta kan utvecklas.

Vi vet ju alla att de som tagit sig ur eländet förr eller senare kroknar på att skriva. "Svaren" till de som kommer som nya, försvinner i gamla trådar. Hur kan detta nu lösas??

Snart är det augusti och tillströmningen av nya "hjälprop" får ny säsong..

Samhällsnyttan för var beroende som lyckas tillfriskna är enorm. Enorma resurser läggs på missbruksvård i Sverige. Någon som ser en förbättringsmöjlighet, vitsen i att göra mer av det som redan är så bra, och den kunskap alla bidragit med?

I all välmening,

//PP

hej
familjerådgivningen borde självklart kunna ta upp detta. de ska hantera ALLA problem som kan uppstå i ett parförhållande. riktigt vad en familjecentral pysslar med vet jag ej. hoppas du får hjälp snart.

PP! Otroligt bra formulerat! Precis som du beskriver ni som är längre fram hjälper oss nya!! Önskar att forumets adminer tar till sig av det du skriver!
Jag såg även filmen du länkat till på youtube, hua ja där vill iallafall inte jag hamna! Återigen tack!?
Och vi måste göra jobbet själva!!

vi beroendepersoner har unika egenskaper, varav många av dessa är fina.
Om Kjell Olof Feldt blir en grinig, elak och deprimerad person om han försöker vara nykter, så behöver inte det gälla generellt för alla.

Ja, det är just det det handlar om. Vet själv hur det fungerar med vankelmodighet, tankar, saknad, tycka synd om sig själv och allt det där. I början när jag kom in hit (två försök med tre års mellanrum) var jag exakt lika dan. Det hjälper som sagt att läsa och skriva här, och tankeutbytet med likasinnade "gröna" som stöttar varandra var för mig värdefullt. Det är fint med förståelse, men det som gjorde skillnad för mig var feedback och råd från de som låg långt före mig i resan. Vissa av dessa finns fortfarande kvar, men tyvärr "orkar" vi inte hänga i hur länge som helst, läsa och engagera oss i alla "nya" som påbörjar sin egen resa. Därför blir det ofta så att de som skriver här får några svar av de som har kommit en bit på vägen, men mest kommunikation med andra som befinner sig i "vankelmodigheten" om men egentligen vill sluta dricka eller ej. Ja, det heter ju "förändra sitt drickande" men tyvärr är den rubriken lite för yvig. Jag har tidigare efterlyst av ADMINiN att på något sätt ta bättre vara på den kunnskap som detta fantastiska forum faktiskt innebär för de som vill ändra sitt förhållningssätt till alkoholen. Det skulle innebära att kanske gallra, och göra ett stort jobb, och faktiskt föra samman informationen i någon form av "best of forum" "statistik på metoder etc. Medveten om att detta skulle innebära mycket jobb, men kanske kanske skulle kvoten av lyckadebförändringar öka. Problemet just nu är att det ligger så mycket engagemang i allas våra svar, men svaren försvinner ner i forumshistorien och kan inte hittas av de nya. Förbättringar har utlovats, men tyvärr vet jag inte vad som händer. Kommer anmäla detta inlägg, och skulle bli glad för vår allas skull om admin gav oss feedback.

Ok, detta skriver jag nu i din tråd, ställföreträdande för alla andra nya som kommer hit, hoppas du ursäktar ?

Till dig igen: Du skrev att du behöver en kick där bak. Nu har du fått den i den mån andra kan ge den eller?
Det stämmer inte att livet blir meningslöst utan alkohol, men beroende på hur långt du kommit. (Kolla Jellinek) så,kan det ta tid att komma upp, och vägen upp kan kännas tråkig, meningslös men i perioder även mycket motiverande. Ett av de stora problemen aktiva alkoholister tampas med är att vi tycker så förbannat synd om oss själva. Det ligger nog i sjukdomen. Åhhh, alla andra kan...nu är et sommar och rosetider....hur i helsike ska ett liv utan alkohol vara värt att leva, och varför just jag? Du tror väl inte på allvar att jag själv var annorlunda??
Nej, just det. Jag tyckte så förbannat synd om offret Pelle pennan, som minsann bara druckit lite mycket och HELT och hållet utan anledning drabbats av detta. Idag ser jag SÅ klart hur galet det var. Men det tråkiga är att vi inte ser det i vårt missbruk.

Slutklämmen, lovar ?

Det är en sjukdom, glöm inte det. Den leder till problem - värre än vi kan föreställa oss - innan vi är djupt nere i den. Det går BARA åt "fel " håll. Har vi blivit alkoholister gäller total NYKTERHET (Är i alla fall det enda som ger garanti mot fortsattsjukdomsförlopp) ja jag vet, vissa här inne kan kanske klara sig med att förändra, minska och kontrollera. Men nu syftarjag på vad som GARANTERAT fungerar, och för de som fattat att de inte lyckas att hålla sig till de mål som bi själva sätter upp.

Viktigt: Det är inte synd om oss, ta genast av "stackars mig" offerkoftan! Med facit i hand har vi själva lyckats dricka oss till ett beroende, och det är de vi utsätter för konsekvenserna av detta det ev. Är synd om. Med det sagt menar jag inte att vi ska slå på oss själva mer än nödvändigt, det är ju en sjuk dom det handlar om.

Hoppas du och alla andra som läser detta kan dra någon nytta av detta. Ju snabbare desto bättre. Vägen tillbaka blir garanterat bara svårare, återfaller desto djupare, och lidandet större. Är inte det en kick i röven??

Lycka till, och ha en fin alkoholfri sommar alla!

//PP

Kjell Olof Feldt som påstod att det finns ingen som är så deprimerad som en nykter alkoholist!?
"och elak", fyllde ngn i.
Blir så trött på alla dessa generaliseringar. Även ibland här inne på forumet.
Även om man är en beroendeperson är man en människa med unika egenskaper.
Vi är inte en homogen grupp som reagerar likadant på omvärlden eller oss själva.

Zorro, är du kvar? Hur går det?

Men slutade mindre bra tyvärr. Återkommer.

Vad många fin omtänksamma kommentarer, tack!!

Leversjukdom skrämmer mig mest och är väl egentligen enda motivationen just nu. Att jag har ont i sidan gör det hela läskigare. Men det onda har gått i perioder och inte visat något på vare sig CT eller ultraljud (än, och för ett år sedan).

Det låter väl helt sjukt men utan A känns livet helt meningslöst och tomt? Tristess och rastlöshet genomsyrar då hela livet. Fast det inte alls borde vara så.

Är över! Och de blev vita :)
Nu väntar som sagt semestern på fem veckor. Jag kommer få kämpa endel tror jag just för att det kommer regna förlag på att hitta på saker som involverar alkohol! Det är 40 årsfest, vin med vännerna, släktkalas och allt det vanliga utöver så som pubar, uteserveringar osv.
Jag kommer hårdra det och bara gå på 40 årsfesten och släktkalaset. Då laddar jag med A-fritt!
Och en dag i taget!
Jag går mot tre veckors nykterhet med nybörjaren och starkvilja om förändring.
Jag tar små steg som ska läggas till stora kliv och självrespekt!
Jag har på detta forum varit aktiv! En räddning! Jag läser och läser!
Om jag nu inte skriver varje dag utan mer sällan så betyder det inte att jag ger upp!
Kramar och styrka till alla!!

Hej finaste Manda, vägen är ofantligt lång även om med ögonmått så är den lika kort som vårt senaste beslut. För egen del har det inte gått bra med drycken. Trots att jag inte blir asplakat, hittar på hyss eller annat. Någonstans började jag att slira, sen var det allt lättare att ge efter och så länge "ingen" ser så är det betydligt lättare att släta över sina misstag. Men, hade någon påpekat, så hade jag sagt att detta är vad jag vill. Så himla tveeggat. Vill bestämma själv, kan inte riktigt, vill inte ha pekpinnar, men vill ha ett annat liv. Jag har druckit en flaska vin varje dag i 2 veckor nu Och vill inte fortsätta. Har kanske haft en eller 2, 3 dagar utan. Värre blir det. Vet med mig att för x antal år sedan grät jag för att jag inte ville handla vin en specifik dag, men "måste'. Var tvungen att testa igen efter ett tags nykterhet och kontentan är desamma. Det är en "besatthet" som bara fortsätter, även om jag hoppas att efter varje längre nykterhet att det ska vara annorlunda. Att jag ska ha lärt mig. Har testat ofantligt många gånger i mitt 40-åriga liv. Och, vi måste ju testa, tills vi inser att det inte går. Hoppet består ju :) Vill inte göra dig ledsen. Det kanske går. Och kanske blir det annorlunda för alla er andra :/ Och, nej, dricker inte som en parkbänks-alkoholist, eller, så gör jag det. Huu, det är j-kligt deppigt egentligen. Hur vi än gör, så behöver vi bara ta ett nytt steg nästa dag. Vi gör våra val och det är helt ok. Vi gör det vi förmår, just nu. Varken mer eller mindre. Vi gör det vi kan i stunden. OCH det kommer att bli bra, så länge vi fortsätter att kämpa :) För den vi vill vara utan att dra offerkoftan på oss. Det kommer att bli bra :) kram

Känner igen allt.
Min man och jag har sms-konversationer då han inte vill prata om hur jag känner för hans alkoholvanor.
Vi har precis varit på semester och då drack han 6 öl totalt från em till kväll. Radar upp tomflaskorna på hotellrummet och det ser ju inte direkt snyggt ut. Jag ber honom via sms att sluta dricka öl som om det vore vanlig läsk. Han svarar inte utan snäsar ifrån till mig när jag frågar hur han tänker om mitt sms. "Löjligt, så jävla överdrivet!".
Eller hur ..., vår 15-åriga dotter var med på semestern så hon är ju inte blind.
Så trött ...

Det är garanterat hälsosamt ? Om man nu måste byta ett beroende mot något annat är forumet ett bra val! Kämpa!

Gör plus och minuslistor. Så länge drickandet har flest plus blir det nog svårt för dig att hitta motivation. Hälsan är förstås en stark motivator, liksom relationer, och att inte klara av sitt jobb, riskera köra rattfull etc. Men livet med alkohol är ett sluttande plan, sakta men säkert åker man ner i dyn. Långt ifrån alla tar sig upp. Min egen pappa dog 61 år gammal pga leversvikt.

Idag har jag haft funderingar kring att inte ta mig tid att hå till nya terapeuten. Att lägga ner mina vårdkontakter som ska hjälpa mig med a-problemen. Idag har jag tänkt att det inte är något problem, midsommarveckan börjar kännas avlägsen.
Någongång bestämde jag mig för att jag ska låta den här resan ta ett år innan jag känner mig trygg och säker. Jag ska skriva här (förhoppningsvis med glesare intervall) och jag ska ta den hjälp jag kan få. Just nu fungerar det igen men om jag ser problemen som överspelade är nog risken stor att jag faller tillbaka igen. Jag ska inte göra det.

Kan kännas opassande, det jag syftade på är att när du drivit det så långt i botten (kan vara en bit ner) så kommet insikten. Då är det bara att ge upp kämpandet i förnekelse. Vill du ha lite kick i baken? Studera Jellinek's kurva. Läs med kritiska ögon. Tror analysen och vägen ner i alkoholism ser ut så. Observera att det tar lika lång tid att insjukna som att bli frisk.
Annars finns det gott om oss avskräckande exempel här inne, eller ta en titt på stan, eller kanske den här, om du inte sett den?

https://youtu.be/CrTlI6seM0A

//PP