Senaste kommentarerna i forumet

Gör plus och minuslistor. Så länge drickandet har flest plus blir det nog svårt för dig att hitta motivation. Hälsan är förstås en stark motivator, liksom relationer, och att inte klara av sitt jobb, riskera köra rattfull etc. Men livet med alkohol är ett sluttande plan, sakta men säkert åker man ner i dyn. Långt ifrån alla tar sig upp. Min egen pappa dog 61 år gammal pga leversvikt.

Idag har jag haft funderingar kring att inte ta mig tid att hå till nya terapeuten. Att lägga ner mina vårdkontakter som ska hjälpa mig med a-problemen. Idag har jag tänkt att det inte är något problem, midsommarveckan börjar kännas avlägsen.
Någongång bestämde jag mig för att jag ska låta den här resan ta ett år innan jag känner mig trygg och säker. Jag ska skriva här (förhoppningsvis med glesare intervall) och jag ska ta den hjälp jag kan få. Just nu fungerar det igen men om jag ser problemen som överspelade är nog risken stor att jag faller tillbaka igen. Jag ska inte göra det.

Kan kännas opassande, det jag syftade på är att när du drivit det så långt i botten (kan vara en bit ner) så kommet insikten. Då är det bara att ge upp kämpandet i förnekelse. Vill du ha lite kick i baken? Studera Jellinek's kurva. Läs med kritiska ögon. Tror analysen och vägen ner i alkoholism ser ut så. Observera att det tar lika lång tid att insjukna som att bli frisk.
Annars finns det gott om oss avskräckande exempel här inne, eller ta en titt på stan, eller kanske den här, om du inte sett den?

https://youtu.be/CrTlI6seM0A

//PP

Skönt att höra att det går bra! Det ger mig hopp, även om jag förstår att oron alltid finns där.
Jag vill ju så gärna tro att vi ska klara det här och kunna leva tillsammans.

Motivationen, den egna viljan är förstås väsentlig. En bra omgivning som på olika sätt avleder en från drickande.är också betydelsefull. Hur ser det ut runtom dig? Att du känner dig håglös? omotiverad, – vad kan det bero på? Det är ju inte ovanligt att man blir mer eller mindre deprimerad av för mycket a. Den listige jäveln a. vill inte att du några andra gudar ska ha! Vad brukar normalt vara livgivande för dig?

Känner igen precis allt kring hur lång dagar känns, drömmar, tristess. Du klarar 30 dagar! Heja dig

Tänk vad skönt det kommer att kännas i morgonbitti. Och det är ju söndag i morgon och systemet är stängd, så då har du dag 2 nykter.

Läs om leversjukdomar
Kolla risky drinkers på HBO
Men som tidigare skrivit är det nog olika vad som funkar för olika människor. Jag önskar bara jag tagit tag i skiten tidigare. Är fortfarande inte ur det och balanserar också framgångsrikt liv med a.

Hurra. Första helvita dagen på lääänge idag. Kommer vara ensam hemma närmsta veckan vilket är en stor risk men har tömt huset på a och var inte på systemet idag :) som vanligt känns det som jag hållt upp en vecka och inte bara sen igår lunch. Kroppen svarar bra och alla mängder vatten jag druckit istället för a verkar göra susen för hy, ögon och resten av systemet. Lite deprimerad men samlar dag en efter nu då jag vet att äkta lyckokänslor kommer efter cirka en vit vecka. Hade konstiga smärtor i bröstet igår till och från men idag känns det faktiskt redan ganska bra i kroppen. Ser fram emot slutet på juli vad sund kost, mkt träning och sömn och noll a kommer ha gjort med mig.

Tack snälla ni!!

Vet inte hur jag ska hitta motivationen, varit här och läst under ett par års tid till och från..

Inser självklart att ansvaret är mitt eget men hade behövt en kick där bak eller något..

Längsta uppehållet var nog ca 5v sen orkade jag inte mer och har väldigt svårt att se ett liv helt utan A. Grupper som AA känns nästan "religiöst" för mig och passar inte tyvärr... är en offentlig person dessutom så kan inte del med mig heller...

Tack tack tack igen

Precis som med insikten, att det är var och ens egen, som PP beskriver det, så måste var och en söka, finna och uppbåda sin egen motivation att sluta med alkoholen. Man kan inte få motivationen av någon annan, lika lite som någon annan kan ge en insikt om att missbruk av alkohol leder till misär och en för tidig död.
Att komma till insikt, ha tillräcklig motivation, att klara att sluta, och framförallt undvika återfall, det måste vi klara själva (precis som vi själva klarat av att dricka oss till ett beroende). Självklart kan man sedan få råd, stöd och tips av andra, på detta forum, inom AA, av alkoholterapeuter, etc. Och detta stöd är ofta av stor betydelse och hjälp.

Jämför med om du ska bestiga en bergstopp. Du kan få råd och vägledning av andra människor, t.ex. erfarna bergsbestigare, och du kanske kan vandra/klättra i en grupp, där ni inbördes kan peppa och stötta varandra. Men, du måste uppbåda en egen motivation att utföra bergsbestigningen, och du måste utföra den fysiska ansträngningen själv. Har du inte tillräcklig vilja och motivation är risken stor att du avbryter innan du når toppen.

Läs mycket här på forumet, här finns mycket kunskap samlad, och sök motivationen inom dig. Välkommen hit och lycka till.

För visst kan jag känna när jag pratar med dom vanliga människorna utan dessa idiotier att jag är just det,en idiot.
Som har så mycket motstridiga och korkade känslor som sticker upp sitt tryne.
Men jag har börjat försöka välkomna dom och säga,men se där, nu var det du igen.

Och de är inte ett dugg välkomna förstås,förbannad blir jag och irriterad.
Inte nu igen,var jag inte klar. Men herregud! nu får det väl ändå räcka med trams.

Men det hjälper inte.
De står där och bjuder in sig själv och jag får bara lov att öppna dörren.
Och när jag gör det,slår upp dörren på vid gavel och bjuder in dom så stannar dom inte så länge.
Det var väl inte så kul när hon inte slogs längre tanten..

Och som mulletant beskriver det,helvetesgapet.
Där det bara är jag som bor,ensam obekräftad obehövd obrukbar och outnyttjad.
Jag villl bara skrika till alla runt mig som tjurfäktaren i ferdinand.
Stånga mig,spring över mig,gör något med mig.
vad som helst,så jag får visa min tapperhet.
Men arenan är tom och publiken har gått hem.

Och ibland där och då,kan jag slå mig ned,pilla lite i sanden vända upp ansiktet i solen och känna att:
Ja,det här är gott nog. Nu fick jag en ensamstund som inte gjorde ont,skavde eller jagade upp mig.
Kanske är precis vad jag behöver.
Bomull som sakta lägger sig i och runt mig och gör mig bättre rustad för nästa känslopjunkomgång.

Men jag vet att jag är beroende, jag inser mitt riskbruk, jag kan erkänna att jag är alkoholist...

Vart hittar man motivationen att vända spiralen?

Dricker mycket själv och har inte så där jättesocialt liv, det blir lite som om vinet gör en mindre ensam, men nästa dag så blir allt värre.

Känner igen det där verkligen. Jag är mycket äldre dock och har senare år från och till börjat dricka lite på veckorna. Klart man inte mår bra av det . Hjärnan blir seg dagen efter på jobbet när man ska vara skärpt och märket att jag glömmer mer..?
Hållt upp ibland men så fort jag tar nåt i gen så ökas det på. Vill sluta helt och samtidigt är jag både rädd att livet blir tomt helt utan alkohol , eller om det är nödvändigt att bli helnykterist? Men det är en sån dragkamp och frestande att vara måttlig så det är u lättare att avstå helt. Som det ser ut nu i mitt liv helt utan nära vänner så är alkoholen min kompis samtidigt som det gör just att jag låser mig ännu mer utanför gemenskap . Tycker om att få vara ifred efter jobbet men inte hela tiden. Så visst alkoholen hindrar mig också från att leva, och komma ut och träffa folk
Nej man skulle ta och bryta med mr Alkohol

Du hävdar att du trots kunskapen inte lyckas motivera dig att sluta. Ja, just så ser det ut för alla på vägen ner i alkoholproblematiken. Och nej, det är inte så att de som får allvarliga problem är dumma i huvudet på något sätt ;-)
Att ha kunskap är inte samma sak som att komma till insikt. Vart dagligt drickande leder med tiden visste de flesta av oss, men drogen är stark i att bygga på vår förnekelse. Exakt samma sak med alla saker som framkallar beroende. Varför röka när vi vet det är dödligt? Varför missbruka alkoholen när den leder till samma sak? Insikten är var och ens egen, och ingen kan berätta varför det är dags att klippa för någon som ej kommit till insikt, och en genuin önskan att leva utan alkoholen. Allt börjar med det egna er erkännandet att vi är alkoholister och maktlösa inför alkoholen. (För att använda AA terminologi) När jag idag ser missbrukare är jag medveten om att det en gång var en frisk person. Precis som vi alla. Lycka till
//PP

Hur går det för dig i helgen? Nykter och fräsch hoppas jag!

Jag har också varit ihop med en alkoholist modell din man men har avslutat förhållandet! Nu är jag pigg, glad och energifylld igen i motsats till vad jag var tillsammans med honom! Jag gjorde som så att jag la ganska mycket tid på att skriva ner hur jag vill ha mitt liv, vad som är viktigt för mig mm! Bara skrev allt som kom för mig. När jag hade gjort det rangordnade jag detta: viktigast/går inte att vara utan, viktigt, viktigt men inte nödvändigt osv! Tillit, respekt och trygghet kom på nivån viktigast/går inte att vara utan! Sedan skrev jag ner hur jag hade det/nulägesanalys! Det blev så tydligt att jag hade inte det allra allra viktigaste tillsammans med mitt ex! Var väldigt skönt att skriva blev så konkret! Man blir ju helt "geggig" i huvudet av att vara ihop med en alkoholist, tankarna mal och man får ingen ordning på sig själv och livet! Detta hjälpte mig att få ordning på tankar och känslor och bli medveten om vad JAG behöver och vad jag fick/hade! Kanske något för dig? Något att göra under ensamma och ledsna kvällar? Kram

Välbehövt med en dag som ser ut som vanligt familjeliv! ?

Vi har också märkligt nog haft en ok helg, mannen nykter för ovanlighetens skull men stundvis lite småsur och irriterad men i övrigt på helt gott humör. Så man passar på och andas för en stund.

På tillställningen nu. Det blev en 33 cl flaska öl + ett glas vin till maten på lunchen. Sen fortsatte alla att dricka (alkoholen flödar och är gratis) men jag har nu tagit paus, beställde in mineralvatten förut. Nu har jag dragit mig undan och vilar på rummet, så väldigt skönt. Tack Bedrövad sambo, känns stabilt just nu. Fattar inte hur de andra orkar smådricka oavbrutet under typ 10 timmars tid?!

Åkte mannen och jag på förmiddagen, köpte kravgrönsaker och hade det trevligt. Senrensar jag ogräs i mina odlingar. Det gör att jag inte har så mycket tankar på A! Skönt att vara ute och fixa. Hoppas jag blir så trött att inte suget kommer utan att jag får vara ifred.
Nu tar jag en liten paus dricker mig otröstlig på vatten ?

Vill du ha det så här? Det tycks ju inte hjälpa att du säger åt honom. Han tycker inte att han har problem, eller?

Så där 40 år se, satt jag och stickade stora tröjor med mönster.
Så fick jag ett återfall nått år senare. Sen blev jag gravid och jag slutade röka över en natt hade inget behov av det ingen abstinens heller och på den vägen är det, sen 34 år tillbaka. Tänk om det vore lika enkelt att sluts med A!!!

Kram ❤️

Flyttade ihop med min sambo i mitten av januari. Under det dryga året vi hade varit ihop hade vi pratat mycket om hans störda relation till alkohol. Han drack fort, tills allt var slut, och blev rejält onykter. Raglade, sluddrade. Han har tidigare haft problem med alkoholen, och haft långa uppehåll. Detta hade han dock inte berättat för mig. Nu satt jag minst sagt i skiten. Men jag konfronterade honom och sa "sluta dricka, sök hjälp, eller flytta". Sen sa jag också "jag vill leva mitt liv med dig, men då måste du vara nykter". Han sa: "jag ska söka hjälp, och jag förstår nu att jag inte kan dricka någon alkohol alls, och det vill jag inte heller." Han har varit nykter sen dess, 16 veckor imorgon. Så du och din blivande sambo måste prata allvar. Det spelar ingen roll vad du tycker/vill, du kan inte tvinga honom att bli nykter. Han måste vilja sluta själv, verkligen bestämma sig. Och kärleken måste vara stark för att man ska orka, det är verkligen ingen walk in the park för varken den som slutar dricka eller partnern. Oron för återfall finns ständigt närvarande.