Senaste kommentarerna i forumet

Förstår att du är ledsen och besviken. Det har ju gått så bra för dej och du hade så bra strategier. Jag har också funderat på att söka professionell hjälp (igen). Om det spårar ur en gång till för mej, så ska jag göra det. Du har stöd av din man, bra strategier mm, samt forumet här. Men kanske vi behöver "både hängslen och livrem', för att klara det. Sköt om dej och var nu inte så hård mot dej själv - du har ju verkligen kämpat och du kommer att fixa det! Kram ?

Ni tror på mig!!??

Jag tror på dig!! Bra plan! Jag tror du går mot en bra semester:)

Livsglädjen kommer tillbaka! Du måste ha tillit för det. Även om det tar tid. Men att dricka gör bara ditt mående sämre, och skjuter på tillfrisknandet. En dag i taget!

Ja, jag vill ändå fortsätta för jag måste verkligen dra ner på mitt drickande. Ska inte bli nåt idag i alla fall.

Vore du allergisk mot nötter skulle du aldrig ens tänka tanken att äta jordnötter. Tänk så - du är överkänslig/allergisk mot alkohol. Skönt att du har bra stöd av din man!

Vet hur det känns. Jag faller efter en eller två veckor varje gång men kommer klara det nu. Viktigast att du är igång nu och börja nu direkt hålla upp längre!

Jag drack både fredag och lördag och nu mår jag som jag förtjänar. Klarade inte ens en vecka.

tycker jag! Man är en lejonhona när det gäller att skydda sina barn! Det är ju just bara en känsla du har, Du har ju inte försökt mörda honom! Tycker det är en ganska rimlig känsla! Du kan ju inte styra honom och eftersom han är pappa till dina barn inte heller klippa kontakten! Den som borde skydda barnen tillsammans med dig utgör instället en fara! Har tre barn ihop med en väldigt skötsam pappa men däremot har vårt samarbete gnisslat rejält emellanåt! Har kanske inte önskat honom död men känt "åh kan du inte bara försvinna"! Är man i din sits är det nog inte så konstigt att man till och med önskar honom död! Kram

Verkligen bra!! Som du skriver så slipper vi en massa skit!!
Hoppas du snart blir bättre från förkylningen och kan börja träna!!

Tack, Bedrövadsambo! Ja, det samlas på fort. Dock gäller det att inte ersätta sina alkohol- och tobaksomkostnader med nya substitut i vardagen, för då går inte budgeten ihop ;) jag har själv rökt sedan 2009, bytte mot snus 2014 och trillade sedan dit på cigaretter under någon månad i år igen. Därefter var jag bara trött på att vara slav under såväl alkohol som tobak. Det blir garanterat några pluskilon som följd, men det får det vara värt. Tänker som sagt försöka styra upp med träning och vettig kost vartefter (ett steg i taget...).

Helgen har gått bra. Har återigen umgåtts med vänner som dricker och själv hällt mig till alkoholfria alternativ. Märker allt tydligare av det positiva med att vara nykter i dessa lägen. Inget avgrundssug efter snabbmat på natten. Ingen panikartad kissnödighet. Ingen hets över att bli full och hålla tempo, och ingen över att försöka nyktra till när en väl har passerat den där gränsen. Inga bråk eller konflikter. Förmåga att tänka klart och rationellt. Ingen bakfylla, och ingen alkoholrelaterad ångest.

Nu ska jag snart ut på en långpromenad med mina favoritpoddar i öronen. En förkylning med lite halsont gör att jag väntar med träning till imorgon. Väskan är packad, och ännu en tröskel ska bestigas. Jag tror faktiskt att jag kommer att klara av det - självförtroendet stiger lite med varje besegrat hinder.

Kram till alla er på forumet som kämpar. Min korta erfarenhet vittnar om att det mellan allt det jobbiga kommer bättre perioder (som för mig, just nu).

Ok nu har jag bestämt mej, jag ska prova att söka hjälp. Jag har gråtit och diskuterat med min man och han stöttar mej. Vi har pratat om att jag ju har en skörhet som gör att jag inte borde dricka. I min släkt finns psykisk ohälsa i form av depressioner och ångest med inslag av alkohol och med det arvet är jag ju överkänslig för alkohol.
Jag har också bett min man att om vi trots allt hamnar i en situation framöver där jag är påväg att dricka, så ska han påminna mej om hur illa det kan gå och att han inte vill se mig full och gråtandes. Han är väldigt snäll vilket är fint men han har rätt att höja ett varningens finger mer än han gör. Men jag vet att det i slutändan är mitt ansvar att ta hand om mej själv och vara vuxen och ta ansvar. Och framförallt undvika att skada vår relation. Men nu blir det nyktert i väntan på att jag ska få hjälp och guidning.

Hej Tombor, tack för välkomnandet! Har dock varit medlem här i ett drygt år så jag är inte ny ;-). Tack för att du skriver, ja den typen av problematik har jag och det kan gå veckor utan att jag dricker, inga problem med det. Väldigt förrädiskt. Men nu får det vara nog.

...hela mitt yrkesyrkesliv går ut på att samtala..så det kan jag..både högt o lågt. Privat har jag blivit tillbakadragen och deppig. Det är vinets fel att jag känner mej mer o mer i o-fas med livet. Det var ett katastrofalt misstag att försöka dämpa mej själv och det jag känner med vin. Det blir inte bättre.. bara sämre ..utom när man har glaset i handen. Självmedicinering som inte funkar. Insikten suger musten ur mej och jag bävar för mitt nyktra jag och de känslor/situation som gör att jag mår pest ...dvs snart allt som har med människor att göra. Men du har sagt och även andra vänliga människor här...att vila...vara snäll mot mej själv...en dag i taget....gör att det ska gå vägen att bli nykter ...helt och fullt nykter. Jag litar på det och traskar vidare...även om livsglädjen inte kommit tillbaka.

1. Långpromenad idag gick betydligt lättare och mindre flåsigt. Ska fortsätta med daglig motion och trappa upp
2. Såg tips i annan tråd om dokumentär på youtube alkohol - drugged High on alcohol full documentary. Värd att se så man fortsätter vara rädd om sig (och rädd för alkoholen)
3. Viljan att göra saker som att grilla, bada, lyssna på musik avtar nykter för mig. Är nog mest i början och lust till saker tänker jag kommer längre fram i nykterheten.

Jag och barnens pappa har varit separerade i snart fyra år. Vi kan inte leva ihop, men givetvis bryr jag mig om honom och vill att han ska må bra. Har man en gång älskat så är man för evigt förbundna. Men man behöver inte leva ihop för det.

Besöker själv psykolog regelbundet. Första gg i samband med att jag blev utmattningsdeprimerad för tio år sedan. På första mötet, dit min ex-sambo fick köra mig för jag vågade inte köra bil, sa jag: "Om jag somnar så väck mig inte är du snäll för jag har inte sovit på fem veckor". Där började vår resa, och den pågår än. Fast nu träffas vi bara fyra gg/år. Det hon inte vet om mig, mitt familjeliv, och arbete är inte värt att veta ? Hon är helt grym! När jag gör rätt bekräftar och berömmer hon mig, när jag tänker fel säger hon "stopp, hur tänker du nu?"

Och känn dig inte dum! Inte så konstigt att du skickade sms, kärlek är ju inget som går att stänga av bara så där! Nya tag nu och försök låt bli att kontakta honom! Kram

Är man en engagerad människa är det svårt att flyta med, man vill göra skillnad på djupet. Men man lär sig med åren att välja sina strider. Jag vet inte hur gammal du är, men själv närmar jag mig 50, jösses vad åren går! Jag är en mästare på att både kallprata och djupprata, älskar att prata. Och skriva ? Men när jag mår psykiskt dåligt isolerar jag mig, vill inte ha kontakt med någon. Ingen kan förstå, och kallprat känns som slöseri med tid. Så hur du mår egentligen, under drickandet, är viktigast.

Nej jag vet inte exakt vad det är som triggar mej. Känslan av gränslöshet, att inte vilja att det roliga ska ta slut. Att "alla andra" dricker. Och igår var alkoholen gratis dessutom. Vilket inte hindrade mej från att handla i baren efter att festen var slut och bjud-drickat undanplockat. Det var några som skulle efterfesta och jag är glad att min man stoppade mej från det. Flera idag som tog återställare. Men inte jag, har nog aldrig gjort, möjligen någon gång i ungdomen i så fall.
Men det här funkar ju uppenbarligen inte, jag behöver knappast mer bevis på det.
Jag ska fundera lite i veckan på om jag ska gå till någon beroendemottagning. Jag har ju alkoholproblem men är inte beroende. Men något måste ju förändras i grunden nu.

Mår också dåligt idag! Fast viljan finns så sliter det sig ändå! Men vi får aldrig ge upp!

Välkommen hit! Är precis som du! Dricker 1-2 ggr/vecka och det är inte alltid det blir så mycket men då och då så blir det alldeles för mycket! Jag klarar att 3 av 4 gånger dricka normalt men jag tror det är svårt att undvika gångerna det blir för mycket. Nu behöver det inte vara så för dig! Har inget glasklart svar till dig men jag delar gärna med mig av mina erfarenheter!

Vet inte heller hur man ändrar rubrik men bra att du ändrat den i tankarna! Tankens kraft är stor, ja! Yes, nu håller det!

Så där gör jag också, ger inga stora löften om total avhållsamhet. Sitter lugnt i båten, tar en dag i taget och jobbar på saken, t.ex. söker hjälp i olika former. Använder forumet!

Faan,
Längtan blev för stor och jag skickade iväg ett SMS som jag (så klart) inte har fått svar på där jag undrar hur det går. Känner mig dubbelt ynklig som inte kunde motstå och igen inser att jag inte har betytt något för honom. Fan fan fan. Varför kan jag inte bara släppa och gå vidare ???