Senaste kommentarerna i forumet

...nä det är väl inte läge att bryta med släkten...men jag har så svårt att spela med och bara flyta ovanpå....det gäller överallt och då drar jag mej undan istället...det här med social kompetens verkar saknas hos mej.

..självklart ska vi fixa att leva nyktert...det finns inte ngt andra alternativ. Men hur gör man för att klara av livet bland människor.. Kan blir rent ut sagt galen på allt skit runt omkring mej. Jag behöver nog gå i kloster där absolut tystnad råder.

Tankens kraft är väldigt stark!!

Tankens kraft är stark! Att tänka "nu håller det!" jämfört med "nu håller det väl???" är enorm skillnad!

Tack för dina råd! Jag vet inte vad jag vill! Samtidigt som jag lider av ensamheten så strävar jag ofta efter att få vara just, ensam. Har kontakt med psykolog och mycket handlar om självförakt! Hur ska jag göra för att tycka om mig själv?

Det ska mycket till för att man bryter med släkten. Jag brukar tänka så här - man kan inte förändra någon annan, bara föregå med gott exempel. Jag vägrar spela på deras planhalva! Med min mamma är det så. Efter många besvikelser, från barndom till nutid har jag sen några år insett att vi aldrig kommer att ha en innerlig relation. Vi har en väder-och-vind-relation. Hon är nöjd med det, och jag satsar inte lika mkt känslomässigt och blir därför inte lika besviken längre.

För tio år sedan, precis när jag hade fått mina nuvarande arbetsuppgifter, blev jag utmattningsdeprimerad. Men jag kom tillbaka, och har verkligen jobbat med mig själv de senaste tio åren. Därför vet jag att den egna känslan inte alls behöver stämma med verkligheten. Fram med trollen i ljuset - då spricker de! Prata, prata, prata är enda sättet. Och göra förändringar efterhand. Ställer man sig i samma branta backe igen ramlar man förstås igen. Tydlig parallell med att sluta dricka tror jag. Om du gör som du alltid har gjort, så får du vad du alltid har fått.

Klok är nog det sista jag skulle benämna mig som. Jag känner mig oftast som ett frö för vinden som söker en plätt jord att få sätta rötter i.

Men tack! För uppmuntrande ord. Jag försöker precis som du beskrivet inte mera,att värdesätta mi egen tid och fylla den med bra innehåll. Det funkar ofta men inte alltid.

Mår också pyton idag efter en trevlig kväll med alldeles för många öl. Vi får hjälpas åt! Jag tror också att jag ska kunna dricka lagom men det händer sällan. Känner mig precis lika panikslagen som du! På nåt sätt måste vi klara detta! Trots allt tror jag att både du och jag kan göra någonting åt vår alkoholkonsumtion. Skriv gärna och berätta hur det går!

Otroligt svårt att råda. En sak är säker, ingenting blir bättre för att du dricker. Tvärtom. Jag har i år jobbat på min arbetsplats i 25 år. Mäktigt mycket! Väldigt många gånger har jag haft svackor och tänkt att jag ska söka mig någon annanstans. Jag bedömer mig absolut inte vara en fegis, jag har tagit flera beslut i mitt liv som fått mitt liv att radikalt ändra riktning. Senast när jag blev sambo, fast jag "aldrig skulle bo ihop med en man igen". På min arbetsplats har jag gjort en massa olika saker. Det jag gör nu har jag gjort i tio år, så nu kan det vara läge för förändring igen. Får se vilka dörrar som öppnar sig, det som sker det sker. Du känner dig ensam på jobbet? Kan du prata med din chef om det? Kan ni göra någon förändring så att du gör vissa saker ihop med någon? Se till att ha regelbundna "bollplanksmöten"? Jag bestämde något liknande med min relativt nya chef för en tid sedan. Varje tisdag avsätter vi en timme ihop, helt utan dagordning. Jag berättar vad jag gjort och har i pipeline, och vice versa. Att du känner dig ensam kan också bero på att du inte mår så bra, att du är på väg att bli deprimerad eller utmattad. Ett första tydligt symtom då är att man isolerar sig, undviker att fika och luncha med kollegor, känner sig missförstådd och övergiven - fast det bara sitter i ens eget huvud. Och då är det ingen bra lösning att fly arbetsplatsen! Då behöver man det trygga, en chef som känner en väl, kollegor som kan avlasta. Att då komma till en ny arbetsplats och "visa framfötterna" kan sluta med en katastrof. Som sagt, det är inte lätt att råda med så lite info att gå på. Samtalshjälp kan jag rekommendera! Du behöver nog hjälp för att bena ut vad du vill och behöver egentligen. Kram ❤️

att du orkar läsa mitt gnäll....
jo ompröva är bra..värre när det är släkt...mina ursäkter är snart slut...till sist får jag väl säga rent vad jag tycker...å då brakar tredje världskriget ?ut...ja herregud vad less jag blir. Inte konstigt att vinet är ens bästa vän.

Hej Tofslan och grattis till dina vita dagar! Jag tror jag kan hittta all världens anledningar till att dricka, vädret är fint, bilen går bra, grannen är högljudd, jag behöver städa ja name it,
Den här helgen har jag fokuserat på att hitta anledningar att må bra och vara frisk. Resultatet blev väldigt bra! Jag har somnat gott och vaknat utan ångest, jag kan gå ut med hunden utan att få panik över att träffa nån granne jag har skällt ut, jag skakar inte, behöver inte jaga vin, kan med gott samvete säga godmorgon till min man och minnas gårdagen som trevlig utan a.
Så skönt!
Trevlig söndag!
Dag 9

Hade tänkt vara hemma men kunde inte motstå " en " öl i det fina vädret! En blev 10 och jag hade verkligen en trevlig kväll. Det som är synd att det alltid blir så många öl fastän jag bestämt mig innan jag går ut. Viljan räcker inte till när det handlar om att dricka måttligt. Jag kan helt enkelt inte det! Sen går det några dagar och så är det glömt! Vet inte riktigt vad jag ska göra? När jag är orolig så dricker jag mer. Nu funderar jag på att byta jobb och då blir jag orolig. Ska jag stanna på mitt nuvarande jobb eller ska jag byta? I grund och botten känner jag mig väldigt ensam och har en bristande tro på mig själv! Behöver goda råd och omtanke från er!

Ja det känns verkligen som ett misslyckande. Det märkliga är att jag tycker det är svårt att säga att jag aldrig mer kan dricka, kanske för att det är ett stort beslut att ta. Jag börjar med en vit månad. Kanske ska jag även ta kontakt med vården, ska åtminstone fundera på det.

Du säger så mycket klokt Ullabulla, du har kommit så långt!

Jag tror knepet är att använda all den energi du tidigare lagt på att få andra att må bra, till saker som får dig själv att må bra! Göra själviska saker för dig själv, saker som får dig att må bra utan att någon annan ska behöva godkänna eller ha en åsikt om det. Plantera nåt fint, läsa en god bok, åka nånstans eller vad som helst som triggar den samma kicken och nöjda känslan som att gotta sig i elände. Andras eller eget. Du kommer lyckas slå dövörat till även om andra försöker dra in dig i sina dramer, och du kommer kunna göra det med ett nöjt leende!

Önskar dig solsken på vägen såhär på en vanlig sommarsöndag!

PP - tack! Älskar ditt engagemang, det visar både empati och en historia mellan raderna. Har studerat Jelinek, intressant och skrämmande och saknar väl en del om belöningssystemet som påverkar de olika stadierna. Ditt skrivande påminner om en kär vän, P. Din text talar ett tydligt språk och den enda som kan ge mig slutkicken är jag. Det är inte synd om mig det minsta, det är synd om de som behöver mig i sitt liv snarare.

Erkänner att jag är aningens räd dock, toleransen sjunker och jag fattar ju medicinskt varför... blir mer och mer beroende av återställare och smygsupande på arbetstid. Jag inser att det inte är ok, att det förmodligen fungerar som "bedövning"(?).

Det som blir lite limbo i hjärnan är att jag har mycket av det jag vill ha i livet, är inte "olycklig" alls egentligen...

Eftersom jag givetvis redan har börjat dricka ska jag försöka samla mig och se om jag kan staka ut en annan väg...

Tillägger att jag har en medberoende som inte sitter lika djupt i skiten som jag men har sämre insikt om att nolltolerans måste gälla...

Kanon att du har en plan ? Du har verkligen bestämt dig ?????

Folk är konstiga. Jag brukar tänka att felet ligger hos dem, inte hos mig. Det är nyttigt att "ompröva" sitt umgänge ibland.

Så hemskt! Men så bra att du kan berätta för oss och för dig själv hur det blev; hur du valde att göra och hur det sedan spårade ur! Du kommer att ha nytta av att det här finns "på pränt" och du kan gå tillbaka och påminna dig. Det skärper uppmärksamheten inför kommande prövningar, det har inte minst jag... erfarenhet av. Vet du förresten vad det är som får dig att spåra ur?

Du som hade planerat ditt intag så noga. Då måste ångesten om möjligt vara ännu värre ? Dubbelsuck. Har du insett nu att du inte kan dricka alls?

Vet inte hur man byter rubrik på tråden men du har helt rätt. Var osäker när jag började försöka sluta men den ska ju heta "nu håller det!"

Spela filmen är bra. Tänka igenom hur det brukar bli. Ett glas, två glas,... och längtan, frustrationen växer. Längtan efter det där "andra tillståndet", att få tippa över kanten och sedan resten: ruelsen, bakisheten, ... No way!!

God sommar på dig
Idag kanonväder här och det är så himla skönt efter ett antal dagar med regn och blåst. Håller för övrigt med om allt du skriver, anställ miig en gammal pensionär med mycket erfarenhet av våra ädla drycker, har väl i stort sett provat allt till och med hembrännt, hua. Vad tycker du om det.
Kramar konstnären

Det var inte igår jag hade det kan jag säga, men det känns bra!! Kollade på filmen tillsammans igår utan vin, och det var så skönt, jag slapp gå och fylla på glaset hela tiden. Jag kunde koncentrera mig på filmen. Suget kommer säkert komma idag, men då kommer jag hänga här med er, fina forumvänner!! Önskar er alla en trevlig och skön söndag!

Fortsätt så! Jag reagerar på din rubrik på tråden. "Nytt försök. Nu ska det väl hålla?" Varför frågetecken? Det känns som att du bäddat för misslyckande. Tveksamhet. Ursäkta mitt rättframma språk men den känslan fick jag. Mycket mer positivt laddat om du tänker: "Nytt försök. Nu ska det hålla!" Eller varför ens ett försök? NU ska det hålla! Tänk så framöver och det är faktiskt du själv som bestämmer det. NU ska det hålla! Så bra att det är ditt eget val!
I all välmening,