Senaste kommentarerna i forumet

Dag 52! Det är jättemycket! Grattis Grattis, så starkt.
Jag själv är på dag 45 dagar idag!

Du har väldigt svart på vitt vad det är du vill göra. Sluta dricka. Fast du är rädd, så vet du ändå det innerst inne.
Man får vara rädd! Det är normalt. Man är rädd för att "miss out". För att inte passa in, vad andra ska säga osv. Jag är jätterädd för det: Att inte passa in.

Någonting som hjälper mig jätte, jättemycket är att visualisera mitt drömliv. Mitt drömjag är en pigg, välmående, spontan och livsglad tjej. Livet är lättsamt med kvalitativa relationer och roliga saker nästan varje dag. Mitt drömjag och mitt drömliv går inte ihop med alkohol, bakisångest och att sova bort hela dagen. Jag VÄLJER bort det. Det tas inte ifrån mig, jag väljer bort det. För mig är det inte värt det.

I ditt drömliv kanske du ser ett barn? Ditt drömjag är kanske att vara en bra mamma. Passar det att dricka då?

Vad är din drivkraft? Hitta den och fokusera. Håll fokus. Bygg ditt drömliv. Allt kommer gå bra <3

Jag kommer ringa Beroendemottagningen imorgon och boka tid till läkare. Inser att jag måste ha mer hjälp. Jag bor i en liten håla ett par mil utanför en större sjukhusstad så jag kommer vända mig till den centrala beroendemottagningen, inte den geografiskt mest nära mig.
Har berättat för min bror, som grät och var chockad men ville finnas där oftare för mig nu. Jag gråter när jag skriver detta.
Han fann stöd i att tänka att det är en sjukdom. Jag måste för att överleva med mig själv nu tänka ATT det ÄR en sjukdom, inte ett beteendeproblem. Går under av skam isf...
Nu måste jag rusa till ett akutärende. Hjärtat känns som en handgranat.

Sundare börjar med en kram och säger igen att jag förstår.

Men din sjukdom börjar få stora konsekvenser.

Läs detta utan pekpinnar, det är från kvinna till kvinna och en mamma till en annan mamma.

Jag känner att du borde (Jag vill skriva MÅSTE men gillar inte ordet) ta en läkarkontakt.
Därifrån reda ut vad som är bäst för just dig.
Jag vill inte skrämma dig men för din egen och familjens skull ta hjälp! Ta all hjälp
du kan få. Du måste ta tag i detta nu. Sjukdomen, är progressiv, det vet du.
Stoppa NU Sundare innan du brakar igenom totalt. Jag hatar att skriva att
jag ser det komma. Du reder inte ut detta själv. Sjukdomen är för långt framskriden.

Jobbet? Ja. Det är ett jobb. Få arbetsplatser vänder ryggen till när man har dessa problem.
Familjen. Ja det är din älskade familj. Dom är viktigast. Jag vet att du är en bra varm mamma som har
dina barn i första rummet. Jag läser det när du skriver.

Det är inte dig felet ligger hos det är sjukdomen. Unga människor har svårt att förstå hur komplicerat det är.
I deras värld: bland annat min egen dotter - för dom är det så enkelt. Min dotter säger: Det är väl bara att strunta i
att dricka? Hur förklarar man för en ung människa? Tilliten kommer igen, men det tar tid. Men det går att bygga upp.

Du har ju även rätt att söka hjälp utanför din kommun, du kan ha låsta journaler.
Gör vad som helst bara du kommer under läkarvård.
Du måste för din egen skull och din familj.

Och glöm aldrig - Du är ändå du och du är barnens mamma.

Bra jobbat där Linus .. Bara fortsätt på den här vägen så kommer det att gå bra :-))
Förstår att helgen blir en utmaning för dig , men så mycket starkare du kommer att vakna på söndagen ..
Har förstått vad viktig positiv feedback och pepp är för att vi ska klara vägen framåt ..
Så heja dig .. jag tror verkligen på dig och vet att du har viljan ..
och Trevlig tisdag tillbaka till dig .. Kram Ler

Ringde min alkoholterapeut och berättade om gårdagen. Att jag efter tre vita veckor gått raka vägen till SB och köpt en flaska sprit och att maken avslöjade mig och även berättade detta för barnen. Hon ser sig nu tvungen att göra en orosanmälan för min yngsta dotter som är 16 år. Jag har stått emot detta då jag typ känner allt och alla inom socialtjänst och vård i regionen genom mitt arbete. Men hon kan inte göra annat då lagstiftningen finns och viktigare än mig är nu dottern.
Sedan ska jag fundera över Antabus tyckte behandlaren. Fasar då alla kontakter jag tar är att blotta min svaghet för folk som vet vem jag är. Tänk om jag bara jobbar med något annat, då hade jag nog tagit hjälp utifrån tidigare faktiskt.
Allt känns så overkligt, är detta verkligen jag, verkligen mitt liv som gått så här illa, så helt fel? Hur blev det så här? Självmedicinering, men sen då?
Familjen är så besviken, mitt agerande förstör ju för alla, jag raserar och förstör, typ ödelägger allt. Skammen ger mig tankar på att få slippa leva. I söndags kvittrade min dotter och uttalade högt hur stolt hon var över vår familj som "inte är som andra". Nu har jag förstört allting.
Är på jobbet men som ni förstår klarar jag inte jobbet - med döende och svårt sjuka patienter - särskilt bra. Min egen ångest håller på att kväva mig.

Har ingen förklaring till varför jag valt att dricka framför min pojkvän. Har sån oerhörd ångest över det nu. Tror det berodde på tristess, lindra ångest, rastlöshet, visst tvivel på relationen. Tror inte att jag är beroende, har inget sug efter alkohol nånsin, blev mest en vana tror jag. En ord cirkel av ångest. Jag hoppas verkligen att jag kan vinna tillbaka hans förtroende. Har varit nykter i en vecka nu. Varför drack/dricker du?

Be inte om ursäkt! Årsdagar är jobbiga tycker jag. Hela perioden innan är tuff på nåt sätt. Tycker din a-tant verkar lite opsykologisk ibland. Vi VET att vi inte ska dricka. Problemet ligger inte där, varken hos dig eller mig. Känner att vi behöver rota i varför litegrann och sen i verktygen för hur vi ska undvika det. Att skuldbelägga är vi rätt bra på själva känns det som så just där behövs ju ingen förstärkning.

Och vet du, jag tycker att det är bra att du tänker att du är värd lite lyx och flärd. Unna dig det på väg mot ditt solsken.

Hej Kryckan78

När vet man? Vi har alla samma men väldigt olika problem härinne. Jag har problemet att jag inte kan sluta dricka om jag dricker ett glas för mycket, för snabbt på tom mage.. jag måste tänka på allt för att det inte ska gå över styr. För mig är det ett missbruk. Det har i 14 år gått ut över mina relationer på ett negativt sätt.

Nu har jag varit nykter i 52 dagar. Och det har inte gått en dag utan att jag tänker på alkohol och på hur andra ser på mig och mitt problem. Men att komma in hit och få stödet här från alla som förstår och aldrig dömer är otroligt viktigt för mig.

När jag tog beslutet att vara nykter bestämde jag mig för att berätta för mina närmaste vänner. Jag tyckte att det kändes viktigt att ha deras stöd och att de skulle veta att de inte ska fråga mig om jag vill ha en öl osv.. För en sak som jag har lärt mig är att min hjärna konstant utmanar mitt beslut. "Har du verkligen problem, förstorar du inte upp det här, du skulle kunna dricka om du höll dig till ett glas per gång.. osv" Något annat jag lärt mig är att så fort någon i min omgivning antyder att "det är väl inget fel på ditt drickande.." eller "Jag tycker inte du brukar bli för full..." Så spär det på min hjärna som verkligen vill att jag ska börja dricka igen.

Så för mig har det varit viktigt att vara öppen med att jag har ett problem.

Jag vet att det är svårt att se en framtid utan alkohol. Och det är också en sak som gör det svårt att berätta för folk. Om man säger det så kan man inte ta tillbaka det och då kommer alla döma mig om jag faller tillbaka. Men ta en dag i taget, det som gäller idag är att vi inte ska dricka idag. Det hjälper lite för mig om jag inte försöker tänka på hela livet. Allt vi har är idag. Idag ska jag vara nykter!

Lycka till i din kamp. Vare sig du har orken att berätta för din omgivning eller inte så finns vi här!

Jag vet precis vad ni menar. Tanken på att aldrig mer få dricka ett glas rödvin (Som jag ÄLSKAR) skrämmer mig fruktansvärt. Inte nog med det, jag pllågas av tankar om hur orättvist det är att jag ska behöva ge upp detta på grund av att det var 10e gång kan gå åt helvete. Men jag har ju insett att jag inte kommer kunna undvika att den där 10e gången kommer.

När jag var i 20-års åldern kunde jag dölja mitt problem i alla andra som också blev för fulla och hade svårt att kontrollera sitt intag. Men nu, vid 30 går det inte att dölja i andra längre. Nu ser jag mitt problem på ett annat sätt. Vill jag vara 30 och dricka på detta viset? Vill jag vara 40 och dricka på detta viset? 50? Hur länge får det hålla på innan jag sätter stopp?

Även om jag har så många lyckade gånger av att kunna kontrollera mitt drickande så kommer den där gången alltid komma. När jag glömmer en detalj i mitt pussel. Min partner har påpekat att det kanske inte är den bästa idén för oss att skaffa barn så länge jag har det här problemet. Min älskade partner som detta så många gånger gått ut över. Kan jag vara en förälder och bete mig såhär?

För mig blir alla svaren att det måste vara slut nu. Att aldrig mer dricka vin skrämmer mig. Men att vara förälder till ett oskyldigt barn, att vara 40 eller 50 och fortfarande bete mig såhär skrämmer mig ännu mer. Dag 52. Det går upp och ner i att hantera det här. Men dagarna tickar uppåt.

Hej
Ja, jag tänkte faktiskt den tanken att du kunde vara man och gift med en man men det stämde inte med vad du i övrigt skriver. Kanske fördomsfullt men jag var helt övertygad om att det inte var så.
Men intressant med dessa sammanblandningar om kön när man inte träffar människorna.
Lev väl
Ikaros

Näpen, har han upptakt lådorna nu? *hhaha* bättre sent än aldrig eller hur :-)
Jag förstår ditt tankesätt i det hela med huset, låter som en toppenidé tycker jag!

Idag känner jag mig arg och ledsen, arg för att han verkligen gör såhär....när vi skulle kunna ha det så bra. Arg för att han tar mina drömmar ifrån mig om ett liv med honom, fler barn....känner mig ungefär lika pissig som vädret ute idag...0.an och snöblandat regn!

Funderar på att "sticka"
Skulle behöva lite pepp, god mat o alkoholfritt. Är trött på mig själv, livet....
Funderar på en utomlandresa men det är inte det jag behöver! Jag behöver en omvändning i livet!
Trött på min A tant! Hon säger nykter, jag får panik..... Trött på mitt liv men orkar inte ta tag i nått, tar ett glas vin o tänker i morgon!
Vet ni nått? Vill inte ha sjukhuskänsla utan mer spa.....
Ha ha ha skrattar åt mig själv, försöker få in lite lyx till o med nu när jag är på botten med darrande händer?!
Suck!

Två veckor nykter idag! Det är första gången jag hållit upp så länge på ett bra tag. Det känns bra! :) Men. Bräckligt. Jag känner att det ligger nära till hands att vilja dricka, så det är bara att kämpa på. Inte minst med helgen som kommer. Framförallt lördag är ett typiskt tillfälle då jag är bortbjuden på en middag hos min chef och några andra kollegor. Ett mycket trevligt sammanhang, men som alldeles säkert innehåller alkohol (och i just jobbsammanhang har jag lyckats hålla alkohol till en "lagom" nivå)...

Trevlig tisdag allesammans!

Har det varit för mig med Manda! Jag klarade av att inte ta en droppe på 10 dagar och allt kändes bra men sen så tog jag några öl och jag vet om mina triggers och det är negativa tankar och stress och depression som är grunden till mitt drickande. Jag vet att jag har en inre styrka med tanke på att jag klarade av att inte dricka något på en hel månad förut. Lika stark som jag kan vara ibland lika svag är jag ibland. Jag måste försöka att hitta något annat sätt att belöna hjärnan med än alkohol för jag är trött på att vara självdestruktiv och vakna upp på morgonen trött och seg och känna att ångesten hänger över en. Vad bra att du tömt ut dina skåp på A det är smart gjort av dig och ett steg i rätt riktning. Hoppas du mår bra och att du samlat på dig många vita dagar :) Det är bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja :)

Känner som dig att jag vill göra detta i det tysta men tror tyvärr det blir svårt. Har insett att det nog är bäst att informera iaf dom i sin närhet om sitt prob. Jag har som svårast när jag är själv, då köper jag garanterat alkohol. Min vändning kom för nån vecka sen, då kom min fru hem istället för som planerat att sova i Stockholm. Då hade jag druckit en flaska vin och börjat på min andra. Kl var 17, jag skämdes så otroligt mkt. Var själv hemma med barnen! Så nu har jag kämpat i det tysta i 1,5 vecka, skitsvårt är det. Jag har insett att jag måste ha nåt stöd annars kommer jag ej klara detta. Tänker på alkohol mest hela tiden, har svårt att se en framtid utan alkohol. Tänker hur ska det bli när jag träffar olika personer för då är det öl som gäller.
Jag tycker du ska prata med din omgivning, jag ska iaf göra det

Oj oj våren är ju här vissa dagar.
Idag är det snö i Sthlm men under där spirar våren...

Glad att du känner lugnet. Så gör jag med men vet
att det kan ändras fort.

Du kliver mot ett år! :)
Stort

Jag är oxå helt ny. Vill inte sluta dricka men hålla det till helger o med vänner bara men just nu är tankarna på vin hela tiden tyvärr. O det gillar jag inte. Jag varken vill eller kan riskera mer. Hur styrkan kommer att ta mig ur detta vet jag inte

Vi går den här vägen tillsammans! Vi tar hjälp av varandra! Faller vi hjälper vi varandra upp! Har ledigt några dagar och känner ett lugn i kroppen! Skönt att få reflektera över sig själv! Vet hur det är när livet är i full fart! Ibland svårt att bromsa! Ge dig själv åtminstone en kvart att reflektera! Jag har blivit bättre på det här! Har verktyg när jag behöver annars famlar man i luften! För mig handlar det om att hitta andrum för att orka! Kör på som ett ångvält!
Jag har ljudbok, spikmatta, mindfullnessövningar!
Sen är det ju som någon skrev här! Ta kommandot över sitt liv! Inte låta ngn annan bestämma! Jag tänker göra det här nu!

Ja onda cirklar förgör och förgör. Så lätt att ta till a som sällskap. För att minska stressen. För att dämpa ångesten. Men nu tänker jag som du när suget är som värst, tio minuter i taget som blir en halvtimme, sen en timme osv. Ha en fin dag!

Mannen jag är så otroligt kär i har lämnat mig pga mina alkoholvanor. Det gör ont. Ångesten ska vi inte tala om. Jag försöker finna styrka i att tänka att jag måste förändra mina vanor för min egen skull. För att må bättre fysiskt, för att barnen inte ska behöva bekymra sig över att mamma är alkoholist. Har ställt mig frågan 100 gånger varför jag inte kunnat sluta trots att jag vetat att det varit ett problem för mannen. Har du funderat på varför du dricker? Styrkekram till dig

Ja, en dag i taget eller till och med en timme åt gången. Det är som du säger; en ond cirkel. Tillfällig lättnad med efterföljande ångest och ändå är man (jag) dum nog att välja den vägen om och om igen...

Idag ska jag tillåta mig att bara arbeta 4 timmar om det känns som att det är de jag klarar av (även om jag har en del jag borde ta igen). Hade verkligen velat minska ner på alla måsten men att hjälpa barnen med läxorna, matlagning och utvecklingssamtal är inte förhandlingsbart. Kanske får det bli en tidig kväll med serier i sängen sen, det kan vara skönt och något att se fram emot!

Bra jobbat! rabbit
Några bra råd på vägen?
Har idag vaknat utan att ha ångesten hängande över mig, bara det är en vinst! Gäller bara att när ångesten släpper att hålla kvar känslan att bestämma sig!
Vill inte ta livet av mig! Vill leva länge!
Vad fick dig att komma till beslut och kunna stå upp föt det?

Njut av dina dagar, men låt bli att äta dålig mat.
Ha en fin dag

Det blir hela tiden en ond cirkel!
Dricker du känner man en stunds lugn! Samtidigt känner man sig hela tiden jagad för att bli upptäckt! Sen kommer den där jäkla ångesten son gör att man knappt kan andas! Tydligen är det alkoholen som ger ångesten, varför vill vi då ha den?
Ta en dags vila! Läs mycket här! Gör en plan och försök följa fen! Någon skrev hör inne att ta timme för timme ibland 10 min itaget! Själv har jag haft en ångestfri natt! Är så skönt att vakna utan dessa demoner! Tänker försöka klara 30 dagar utan alkohol! Vi kan göra det tillsammans! Jag vill inte ta livet av mig! Vill leva länge

Med vin blir texten ibland fel.... tänker en sak o skriver hälften....
Det var årsdagen av begravningen. Fick upp ett minne på fejjan. Förlåt!