Senaste kommentarerna i forumet

Har lagt alla kort på bordet för min sambo. Så skönt att få det gjort. Han har lovat att stötta mig till 100%
Nu börjar min resa. Det kommer att vara jobbigt men jag längtar så desperat efter att få må bra.
På tisdag har jag ett inbokat läkarbesök så får vi se vad de kan erbjuda mig för hjälp.
Jag är så tyngd av skuld och ångest , men nu är det dax att börja arbeta på min självbild.
Tack för allt stöd jag får av er.

Jag har ingen erfarenhet av GBP och alkohol men läs gärna Lena72:s tråd. Hon beskriver där sina alkoholproblem efter en GBP.
vänligen
Ikaros

Jag har ingen erfarenhet av GBP och alkohol men läs gärna Lena72:s tråd. Hon beskriver där sina alkoholproblem efter en GBP.
vänligen
Ikaros

Vad bra ni har pratat. Hoppas ni kan hålla fast vid den kontakten. Det är lättare om man kan prata om saker och uppleva man ändå på någon nivå kan förstå varann. Fast är han redan beroende kan det förstås ändå uppstå situationer då han inte själv heller förstår varför han gör som han gör.

Jag upplever smygandet mer kränkande och som att leva med en lögn än själva drickande. Så låter ju bra om ni kunnat tala om det också. Hoppas det reder ut sej och han själv klarar att minska sitt drickande.

Familjeterapi låter som en bra grej att komma vidare, eller omnhan vägrar kan du själv gå och tala med någon, för attfå lite perspektiv på saken.

Vet inte vad som triggat mig, blev helt enkelt sugen/törstig.
Hade förmodligen tråkigt och så blev det som det blev.
Är nykter idag, dag ett av typ 90 ???
Kommer iallafall må som en kung efter tre månader, om jag lyckas.

Tack för era svar DrömmaBort och AliceAlice.

Jo jag tänker ju också så att om det inte var ett problem så skulle han inte behöva smyga. Jag förstår faktiskt inte varför han gör det, för jag har aldrig tjatat på honom att han ska dricka mindre. Tycker inte att det har behövts tidigare. Han kan dricka för mycket på fester och middagar ibland, men han blir aldrig elak eller kränkande och det är han som drabbas värst de gångerna eftersom han ofta blir väldigt bakis. Det är väl därför jag blir orolig nu att han smyger, men det är ju kanske faktiskt också ett tecken på att han själv inser att han har ett problem, fast han vill inte erkänna det för mig?

Vi pratade iallafall idag och han erkände faktiskt. Han hade ingen egentlig förklaringtill beteendet (stress), men det kändes som ett bra samtal. Jag förklarade att jag självklart inte vill att han dricker för mycket, men framförallt att han inte smyger med sitt drickande. Vi får väl se om det hjälper... Än så länge har han inte kommit hem dyngrak, då jag hoppas att det inte är så farligt. Fortsätter det trots detta samtal tänker jag kräva familjeterapi, det var ett bra råd!

Tack igen och styrka till er alla! Alkoholism är en fruktansvärd sjukdom!

Vara ett steg före min hjärna hela tiden... ?

Jag går säkert och stadigt ett kliv i taget, lite bakom dig! Just idag - imorgon kan det vara annorlunda ❤️ Tack för din omtanke

Hur är d med dig? Tänker på dig! <3

Precis, lite så min tanke blev också att OM jag helt plötsligt fick en lght med ett inflyttningsdatum så blir d mer verkligt och ett aktivt val måste göras. Vill jag leva med en man som inte kan eller vill prioritera bort alkoholen eller vill jag starta ett liv själv.
Ska sätta mig o skriva brevet också, är mer o mer övertygad om att jag måste göra d om inte annat för min egen skull med vetenskapen att jag skriver d till o för honom!

Oj, har han kvaddat din bil på fyllan? D va som attans...
Här är d mest dörrar, väggar o stereo som gått i kras o d tyckte jag va hemskt....men bilen!

Man skulle slå sönder nåt för dom, då jklar blir d andra ord i munnen än oj, d va ju dumt gjort! Sen är d färdigdiskuterat...

hejsan!

jag fungerar precis på samma sätt och har varit utan i två månader nu. Jag bestämde mig för att sluta men eftersom jag inte klarade av tanken att aldrig mer dricka igen tog jag beslutet att ha ett uppehåll på 18 månader, gå igenom alla årstider och storhelger och ytterligare några månader för att det ska kännas normalt att inte dricka. Bara testa liksom och så hoppas jag att jag då tar beslutet att fortsätta vara nykter men som sagt är jag inte stark nog att säga för evigt. Det är tillräckligt länge för att inte kunna planera vilket är skönt.

Även om det har varit rätt segt att inte dricka något på fester och liknande så är det i alla fall väldigt mycket enklare att helt stå emot än att försöka dricka måttligt. Det är lite befriande för då behöver man inte vara på sin vakt på samma sätt för man är nykter.

Har ännu inte kunnat säga att jag haft roligare som nykter än full men antar att det tar längre tid att lära sig än två månader men däremot är jag väldigt lycklig över allt annat som börjat fungera som tex ekonomin och träningen men bäst är nog att den där jävla återkommande ångesten har försvunnit eller det faktum att jag inte längre vaknar helt sjukt bakis med skyhög puls, sprängande huvudvärk och ett illamående som aldrig går över!

Kämpa på nu! Kram och hoppas du får en lugn natt ❤️

Underbar läsning!
Jobbar på att bocka av din lista och är på god väg. Dag 40 för mig idag och det känns fantastiskt bra!

Nuuuuu snackar vi miss self...
Precis så ?

Känner igen det där med, min hjärna är som en radar som direkt söker av och hittar vinglas, whiskey, anledningar att dricka, slappnar av efer ett löst fall, fira att skurken är inlåst eller vad som helst. Såg det nog inte innan, då hade jag mitt glas i handen i stället....hittade på anledningar att fylla , det var spännande, sorgset eller vad som helst! Per automatik gick det.

Nu, studsar jag upp ur soffan varje gång jag ser det eller får ett infall. Tur det finns paus! :-) Men studsarna blir färre och färre och jag hoppar mera till mentalt än på riktigt. Men fortsatt är rastlösheten min mörke härskare som rider med min under eftermiddagar och kvällar.

Ca 30 dagar nu, går det inte över?

VAD är en hobby? VAD ska jag fylla tiden med??
Förstår att jag inte är ensam! Kämpa på Vaniljsmak och alla andra!!

Ville bara titta in på din tråd såhär på kvällskvisten och önska dig en trevlig kväll, bara så du minns du inte är ensam ?

Känner igen mig sååå väl!!!

Känns tomt att inte hitta något att fylla den "luckan" med....

Jag tror att mineralvatten är bra!
Provade alkoholfri öl, men det var inte gott alls.

Något som "funkar" utan att trigga mig är att göra det festligt, med isbitar och citron. till filmen på kvällen vanlig tonic.
Beskheten gillar jag och syran... Förstår hur du tänker att det kan vara fel steg....jag provar olika och ser hur det går.
Det är väl som att sluta röka eller snusa, vad ska man göra med händerna och munnen?
Ska man stå med händerna på sidan eller ha dem i knät`?

Rastlös---.....

Laga mat är kul och stimulerande så jag förstår verkligen, om det känns ok för dig så ta mineralvatten, det gör jag med, en tonic med is till filmen på fredagen. Utan att känna skam eller skuld och utan att fundera på det :-)

Jag drack också mineralvatten idag. Funderade över om de var bra eller inte. Bättre än läsk, mycket bättre än vin! Men kommer det här i slutändan leda till ett matmissbruk? Har jag en missbrukspersonlighet?

Jag tycker om att vara ute i naturen. Det har blivit mindre och mindre av de nu, tiden med skolan och de små räcker inte riktigt till. Kanske ska man försöka komma ut lite mer nu när de blivit så pass stora. De tycker ju också om att vara ute!

Jag har samma problem som du, d.v.s svårt att kontrollera hur mkt jag dricker och hittar på saker jag inte vill när jag väl börjat dricka. Men också många ggr där jag lyckas dricka lagom. Har dessutom också så lätt för att avstå att dricka så att jag efter ett tag tycker att jag inte har några problem och övertalar mig att jag ska dricka måttligt, vilket kan funka några ggr innan det spårar ur igen.

Jag har själv inte bestämt mig för om jag aldrig mer ska dricka, eller om jag bara inte ska dricka på ett bra tag (minst några månader). Har dock sett i andra trådar att experiment med måttligt drickande av personer som har samma problem brukar sluta precis som det gör för mig då och då.

Jag försöker nu ändra inställning till alkohol, som egentligen blivit så normaliserad och hyllad p.g.a samhället. Alkohol är inte ens den roligaste drog jag provat, däremot en av dom farligaste, både på samhälls och individ nivå. Enda anledningen att den blivit så populär är troligtvis för att den är laglig. Man blir till och med ofta ifrågasatt om man inte vill ha ett glas av denna drog.

Jag försöker ändra tänk från: åh vad lycklig jag vore om jag kunde dricka normalt, nu tar dom andra ett glas rödvin som jag tycker är så gott så nu går jag miste om något. Till: åh, vad skönt nu behöver jag inte oroa mig för att vakna upp med världens bakisångest igen. Jag sparar pengar, kommer vakna gladare imorgon och kan ta bilen överallt.

Vi får se hur det går. Just nu är senaste bakisångesten väldigt färsk i minnet. Men jag hoppas att när jag varit utan ett tag och byggt upp en ändrad inställning så jag ist känner mig lycklig av att slippa dricka, inte ser på normaldrickare med avund utan istället medkänsla över att dom fortf behöver hälla i sig gift. Då hoppas jag att jag ist kommer att känna mig fri! Och om jag tränar på att ha riktigt skoj utan att dricka hoppas jag på att en dag vakna upp som en sån där härligt lycklig människa som ser ut som sinnesbilden av "Don't need drugs, high on life". Kanske låter flummigt men jag hoppas någon fattar på ett ungefär.. ;)

Vad bra om du har en kompis som nästan bättre än du själv ser vad du behöver! Bra med såna vänner men bestäm sen själv om det rätt för dig den dagen hon kanske på riktigt hittar en bra lägenhet! Kanske det skulle bli mer verkligt hur det skulle kännas att verkligen flytta, om du har en konkret bostad att ta ställning till? Kanske beslutet då skulle kännas naturligt, om så att du vill fortsätta kämpa och stannar eller om framtiden i en egen lägenhet känns bättre!

Jag delar din avsky för garage, man skulle ha lust att öppna porten och gå in och gå lös med ett baseboll trä på rubbet! Alla avskyvärda flaskgömmor som gör mig vansinnig och maskiner som ätit upp hans ekonomi, skulle ha lust att bara kasta ut alltihop och slå sönder det, låta honom komma hem till en hög bråte i spillror utanför porten - som en metafor över allt trasigt det förorsakat mig och vårt liv. Om han undrar vad jag håller på med kunde jag ju svara som när han slog sönder min bil med en hammare på fyllan för ett antal år sen -Äh, den behövde ändå fixas...

Nu sitter jag med kaffe och pustar ut efter en lång dag. När jag sent hämtat barnen tänkte jag på hur skönt det vore med en öl i ett varmt bad. Men vet ni, jag tror jag liksom hittade på den tanken fast jag egentligen inte har något äkta sug. Som att jag testar mig själv. Som att jag vill se vad jag gör om jag tänker sådär dumt. Svårt att förklara. För jag vill inte alls har nån öl. Skulle få ont i magen av det och känna mig slö. Det var som att jag låtsades vara sugen?

Hur som helst så fanns tanken där på nåt udda sätt en stund men så fort jag kom innanför dörren kände jag bara vad skönt att slippa ta en öl. Det är avslappnande nån halvtimme men sedan bara jobbigt.

Men trots att det var ett kort och inte helt äkta sug så känns det farligt. För om jag hade fått samma idé på affären, vad hade jag gjort då?

Föreställer mig känslan av att ha druckit en öl nu. Lockar inte alls! På riktigt alltså. Så varför känns det ändå så farligt? Jag vill ju inte ha! Men jag är rädd att glömma det i nåt hjärnsläpp en dag... Nån dag kommer jag ju tro att jag vill ha (tänk på alkonormen och alkoholromantiken, man kommer ju inte undan) och eftersom jag är vuxen kan jag ju ordna det jag vill ha (eller tror jag vill ha). Då måste jag genomskåda det och komma ihåg sanningen. Att alkohol är skit! Bättre att dricka vatten ur en vattenpöl. Det är nyttigare.

Oj där kände jag igen mig i beskrivningen. Att stå och laga mat och smutta på sitt vin. Känns som om jag gjort så i evigheters tid. Hur gör man nu då? Jag har nu ett glas mineralvatten och dricker av under tiden men tänker samtidigt på om det inte är bra heller? Är det också ett felaktigt beteende som upprätthålls? Känns om jag MÅSTE ha ett glas med något att dricka. Kanske man då bara är en millimeter från att det snart är vin däri igen?..

Hade också en sån episod som du beskrev att jag kände doften av vin. Riktigt starkt. Kunde känna hur det skulle smaka och dofta där och då.

Sen det här med det roliga då. Jag har ingen aning om hur man ska hitta det igen. Vad tyckte du var roligt förr? Kanske innan studier. Innan barn. Eller har du något som du i hemlighet drömt om att prova på men något har alltid kommit i vägen?

Han hade köpt en folköl. Han sitter nu i ett annat rum, lyssnar på radio och dricker den. För mig känns det som en blandning mellan att det är ganska okej och samtidigt ganska så onödigt.

Är själv från ett hem med alkoholiserade föräldrar och sa att jag aldrig skulle hamna där. Har haft ett bra förhållande till alkohol förut. Kunna ha alkohol hemma, men det är bara att glömma. Efter nyår kastade jag ut allt och sa "aldrig en droppe mer". I helgen fanns det i huset igen. Men skam i kroppen, gick jag in på systemet och köpte två dunkar vin. Igår drack jag och sov om vartannat. Idag helt slut i kroppen och ångest utan dess like. Idag hällde jag ut det som fanns kvar i slasken och sa samma mening igen "aldrig en droppe mer"....Ringde alkohollinjen och sjukstugan. Det är bara att inse att jag inte klarar det ensam. Är rädd, oerhört rädd. Förut var maten en drog, nu alkoholen. Hade jag vetat detta, hade jag inte opererad mig.

Tack för att du delar med dig av din historia och tack för tips. Ska försöka hitta såna trådar här och kanske om det finns några böcker att låna.