Senaste kommentarerna i forumet

Tänk, man lyckades idag ta sig ut på en kvällspromenad runt kvarteret också, helt otroligt. Det blev lite mer pärondryck, ost, smör, bröd, tomater och tonfisk. Men öl-hyllan den fick allt stå där för sig själv och skämmas i dag också. Alkoholdjävulen blev så att säga blåst på konfekten. Ska nu gå lös på ett par tomater till att börja med känns det som.
Ha en fin kväll!

@Insikt_24 Du gör ett fantastiskt arbete med att avstå och har all rätt att vara både stolt och glad. Är det så att det skrämmer din man, att det är bekvämare med en skuldfylld partner? Han behöver inte vara medveten om det, men hur äkta är hans stöd?

@bella70 Bostaden vi bor i är mitt namn och min "bostadsrätt" och han borde flytta ut, vilket kan bli svårt...

Du ordnar ett boende och säger att du vill separera.

Backa vid ev konflikt så att ni inte bråkar inför kidsen.

Tack för era svar! Det känns som om jag står inför en avgörande punkt i mitt liv. Samtidigt vet jag att jag stått här så många gånger förr och misslyckats med att lämna. Jag har tänkt att jag inte orkar just nu, jag har sett hans fina sidor igen. Vi har gått i flera parterapier där vi mött varandra på djupet och fått förståelse. Men jag kommer alltid tillbaka till samma fråga. Han har skuldbelagt mig för att alltid hota med skilsmässa och han har rätt i att det inte rätt mot honom eller mot mig. Men tanken finns alltid med mig, när vi planerar vår framtid, tänker på sparkonton eller på att flytta. Jag känner mig så tudelar då jag själv hoppar från att vilja skiljas till att skaffa egnahemshus. Just nu känner han att jag vill bort, och han är arg för vårt senaste gräl (som först handlade om att jag inte ville att han skulle ta en kompis till oss när barnen sov för att dricka och göra musik). Han tyckte att jag var helt galen. Sen sa vi båda fula saker och jag sa att det räcker nu på skarpen då han skrek hotfullt åt vår son då sonen kastade en boll på honom. Nu behandlar han mig med tystnad och låter det gå ut över barnen. Han ska bort flera dagar nu vilken ger mig avstånd och tid att samla mod. Så jag behöver all pepp av er för att våga göra det här. Hur gör man upp en skilsmässoplan t.ex. så att allt inte bara slutar i att vi skriker åt varandra inför barnen?

@Geggan @Se klart Tack💕

Jag har alltid varit stark motståndare till medicin. Och…jag valde ju alkohol 🙈
Jag har fått frågan för länge sedan när jag var sjukskriven men ville inte ha. Nu när jag ville ha då sa läkaren nej.
Motion ska hjälpa mig mot min depression fast viss dagar då jag är låg vill jag bara kolla film och käka chips😳
Jag tänkte också att medicin kunde ge mig energi att vilja motionera.
En sak som jag undrar över är om man tar antidepp klarar man då att hantera svåra saker bättre. Som nu när min son inte vill ha kontakt med mig tynger det mig otroligt mycket vilket bidrar till att motionen är så mycket svårare att få till.

Kram🌺

1 år är respekt. Bra jobbat

@Detblirbättre
Jag brukar djupandas och tänka på att inte tänka - att bara vänta in vilan. Och faktiskt så brukar det funka ofta. Om jag lyckas lägg mig stilla och bara vila i stunden. Går inte det lyssnar jag på ljudbok. Ställer sömntimern på 20min. Ofta efter tjugo känner jag att jag inte orkar knäppa igång igen och då somnar jag ofta inom en kvart efter.
Idag skiner solen emellanåt. Jag lyssnar på fåglarna och ska gräva i landet. Vara lite mer jordnära för varje dag. Och våga stanna i tystnaden.
Tack för dina ord!
Vilket ställe detta är ❤️

@Insikt_24 Bra jobbat och eloge till dig! Skaka bort makens trista attityd som säkerligen beror på rädsla hos honom. Var stolt över dig själv och låt inte detta förringa att du firar 🥳 6 nyktra veckor! 🥰👍

Hej! Jag har en 60-årig mamma som är alkoholist. Jag visste inte hur illa det var förens ca 6 månader sedan då jag hittade henne på golvet hemma och fick ringa ambulans. Sedan dess har det kommit fram hur illa det är och hon började gå hos AA och fick antabus. Inget av det har direkt hjälpt då hon är tillbaka i gamla spår igen.

Både under påsken och på valborg skulle vi ses, men hon blev full innan vi skulle ses båda gångerna. Vi försöker att vara hårda och inte träffas när hon har druckit, men på valborg sa hon inget utan vi dök upp där alla syskon och märkte direkt att hon var full. Sen blir det långa samtal där hon tycker att allt är hemskt och hon har ingen och ingenting (känns extra "kul" att höra när man sitter där och stöttar). Sedan dess har jag fått henne att ringa SOC för att få hjälp igen, eftersom hon berättat att hon kan dricka på antabus också.

Jag undrar egentligen bara om det finns fler här med liknande erfarenheter så det kan kännas mindre ensamt. Jag har pratat med en psykolog i ett halvår som jag pratat mycket med om att inte ta på sig ansvaret, utan man måste dra en gräns i hur mycket hjälp man kan ge. T.ex. skicka telefonnummer eller länkar. Allt för att man själv inte ska gå sönder i detta.

Finns det fler där ute med en förälder i liknande situation? Utbyter gärna stöd och tankar.

Ville bara säga att jag har en mamma i väldigt lik situation och man kan hjälpa men det finns också gränser man själv måste ha. Jag har pratat med en psykolog i ett halvår nu som hjälpt mig att fokusera på att inte ta på sig ansvaret för dem själv. Du kan t.ex. skicka telefonnummer till beroendemottagning eller hemsidor där hon kan söka hjälp, men hon måste själv vilja ändra sig. Det är så himla lätt att säga såklart, men försök verkligen att sätta en medveten gräns i hur mycket ansvar du ska ta. Orosanmälan kanske är det sista steget du kan göra till exempel.

Om det hjälper att veta så lyckades jag övertala min mamma att själv ringa soc här om dagen. Det kanske kan vara något!

Nu är man deppig igen var tanken som kom över mig när jag låg och vilade och funderade på vad det egentligen är för mening med allting. Förstår nyktert och alkoholfritt logiskt att man inte ska tänka så himla mycket, och speciellt inte på ett sätt som drar ned ens humör.

Men har väl alltid varit en deppig tänkare och känt en orolig stressande tomhetskänsla inom mig. Det var då inte bättre förr liksom. För när man bara var en fyra år eller så, minns jag att jag kände i stort sett likadant och tyckte det var rätt långtråkigt för det mesta.

Brukade då lösa det hela med att göra rätt utan att man väl ens tänkte på det. För då rusade man bara rakt ut och sprang, eller cyklade i världens fart åt nåt håll för att skaka av sig den sega och trista deppighetkänslan. Det är ju inte bra att sitta still om kroppen kanske skriker efter rörelse.

Men när orken tryter är det allt svårt att hitta motivation till att orka gå vidare. Har inget alkoholsug alls nu men mår inget vidare för det. Har druckit lite energidryck som väl inte är speciellt gott, men ändå i smaken väl bra mycket bättre än brännvin. Men hade det funnits alkohol i huset just nu i form av vin, starköl eller vad sjutton som helst hade man nog lagt nykterhetskampen på hyllan.

Nej, så här ska man inte tänka för då skiter det sig snart. Får väl ta mig ett glas med mjölk och den där varma färdigrätten med kalops som nu har snurrat färdigt i mikron. Förhoppningsvis så känner man sig då lite gladare om en stund eventuellt. Borde kanske sen släpa mig ut för att se lite folk för att skingra tankarna genom att gå ned till matbutiken. Kanske ska man även handla hushållspapper eller nåt för att ha en konstruerad anledning att gå ut. För håller man bara i och håller ut, kanske det blir bättre...

Ha det gott!

@amajan vad fint att du stöttar din bror i det här.
Du skriver att han har ropat på hjälp. Har han han uttryckt något kring vilken slags hjälp han skulle vilja ha?
Det kan såklart vara svårt att veta hur man ska stötta och man möts inte sällan av motstånd, men det kan också finnas stunder när ens närstående är mer motiverad. Hur är det för din bror? Kan han själv se några fördelar med att förändra drickandet?

Jättebra att du tipsade om Alkoholhjälpen. Han kan också ringa oss, om det skulle vara hjälpsamt att få prata med en rådgivare. Det är helt anonymt och kan vara en bra start för många.

Ta hand om dig!

Jenny, rådgivare på Alkoholhjälpen

Tack, ja det blev lyckat. Tror nog att jag delvis mådde dåligt för att jag har så höga krav på mig själv oc nu när jag var inriktad på att inte spänna av med hjälp av alkohol. Men jag blev hundbiten ( liten skråma bara) och antibiotikan slog till dagen efter. Den bidrog nog en del …
Nej, den här gången låter jag ( i a f just nu) att lägga upp en plan. Jag har ett ultraljud framför mig, levern ska kollas och ett PEth-prov framför mig. Föreslog läkaren att skjuta upp det, vi bestämde mitten av maj, inte fått kallelse än. Utmärkt incitament när man lider av duktig- flicka- syndromet!
Och efter de tre första helt alkoholfria hemska dagarna mår ja allt bättre. Trots hemska biverkningar av antibiotikan.
Klarar du dig så här bra utan medicinsk hjälp? Imponerande!
Vad är Kaffestugan?

@Rina ja det är svårt att blanda in chefer man inte litar på. Och en dag i taget är det enda som funkar. Kan du försöka göra nånslags avslappningsövningar när du ska sova? Jag brukar göra som så att jag medvetet slappnar av i hela kroppen, börjandes med tårna och sen vandra uppåt längs med kroppen. Och försöka bara fokusera på det och inget annat. Det kan hjälpa tycker jag.
Sköt om dig, du är så tuff som kämpar, kram!

@Cashsmash jag känner igen mig i allt du skriver! Och jag har samma funderingar, hur kan det va så svårt? Varför gör man det här mot sig själv? Varför gör man såhär mot sin partner? Jag hade en kväll igår när jag drack för mycket å är hemma från jobbet idag med ångest och vet att min sambo nu kommer vara arg å inte prata med mig på tre dagar.. hans besvikelse.. hur länge kommer han stå ut? Vi kan klara det här !! Jag hejar på dig 🌸

@Detblirbättre
Var säker en ens hjälp?
Jag kommer inte att söka genom företagshälsovården... Vår hr-chef är oprofessionell och jag skulle aldrig vilja att hon visste för hon skulle kunna råka berätta för någon.
Jag lyssnar på hälsoböcker.
Försöker intala mig att det är jag som äger mina reaktioner. Att jag kan välja att inte låta saker göra mig så ont. Men det är svårt ändå emellanåt.
Jag har så svårt att somna. Märkligt. Det bara surrar i huvudet när jag lägger mig ned. Som getingar. 6 dygnet utan alkohol nu. Kanske bara behöver låta tiden gå. En dag i taget.
Kram

Jag tänker att jag behöver för min del sätta en gräns som håller över lång tid. Jag behöver också ha ett sträck som jag inte kan gå över. (Riskbruk är enligt nya rekommendationer 4glas vid samma tillfälle mer än en gång i månaden.)

Jag tänker: Max 6 glas/veckan, Max 3 glas/samma tillfälle, (Också Max 1 glas/timmen för att kunna ha kontrollen att klara de andra reglerna)

Jag kommer mig bestämd, beslutsam, tacksam (att inget blivit värre än det är just nu ännu).

Jag hoppas att jag kommer kunna hålla det såhär. Jag hoppas hoppas. Jag börjar nu och kommer checka in lite varje dag för att skriva av mig...

@Blidenjagvillvara77
Igår slog en liten ledsenhet till i mig. Så där som en ledsam insikt. Kan jag aldrig mer uppleva ett skönt rus? Kan jag aldrig hantera detta? Hur gjorde jag förr?
Jag vill inte vara stel och fel och nykter. Och just nu känns det långt borta att gå på någon tillställning nykter.
Jag tror jag blev nedstämd för jag är så trött. Satt framför tv:n och maratontittade serie igår. Inte alls så jag vill använda min tid. Men just nu orkade jag väl inte bättre.
Jag är lite rädd också att erkänna hur illa det är för nån utomstående. Men när jag tänker på det så kanske bara det är för att jag tror att jag nångång kommer att trilla dit i en rejäl fylla och att få skämmas ännu mer. att andras vetskap ställer krav på mig. Som jag är rädd att inte hålla för...
Tack för snälla ord
Kram

@vår2022 Ännu starkare av dig att hälla ut, reptilhjärnan hos mig gjorde det omöjligt. Hjälper inte att vara ledsen och nere men visst funderar jag mycket nu. Lyssnar på Annie G i bilen till och från arbetet, jobbar jag hemifrån ska jag lyssna ett kapitel varje morgon. Jag måste verkligen tvinga mig till detta för att banka in fakta.🙏❤️

@Insikt_24 Helt klart blir du ledsen och sårad av din mans beteende, det skulle jag också bli. Han har verkligen inte förstått hur man stöttar någon och vad positiv förstärkning innebär. Han gör tvärtom - negativ förstärkning som raserar ett självförtroende. Troligen agerar han utefter egna erfarenheter där han inte fått beröm och inte lärt sig något annat sätt att agera på. Översitteri. Troligen finns det även avund hos honom för att du lyckas så bra! Bra att du skiter i honom, låt honom inte förstöra ditt goda arbete och din glädje. Gå din egen väg och beröm dig själv, du behöver inte hans godkännande då han verkar så oförmögen till att glädjas med dig.

Fan vad bra jobbat! Fortsätt så och grattis till 6 veckor!🥳. Det blir bara bättre ju längre tid du är nykter. Det kommer att göra dig starkare och tryggare i dig själv och dina val❤️

@Insikt_24 bra att du inte låter makens ursäkta uttrycket, bajsbeteende, påverka ditt beslut. Utan att känna någon av er kastar jag ur mig en högst icke vetenskaplig teori, men kan din glädje/lycka kännas som ett hot för honom. Vem vet var din glädje tar dig? Men om du är olycklig med usel självkänsla vet han var han har dig? Jag vet inte… jag bara gissar. Att trycka ner dig på det viset är absolut INTE ok och det säger mer om honom än dig. Visst kan det ligga en rädsla i att du ska falla tillbaka, men då säger man väl det? Nej fy, att låta bli att medvetet berömma någon som kämpar? Vidrigt! Ber om ursäkt om jag är lite för hård eller rak men jag vill bara väl. Styrkekram till dig!

Det är inte så dumt med en liten morgonpromenad som jag tog idag när solen sken en liten stund. Nu är det lite grått och mulet som vanligt. Men det gör ingenting för jag fick mig i alla fall en trevlig liten promenad. Var faktiskt en riktig energikick som höll i sig en bra stund. Förresten, @Andrahalvlek och @vår2022 kul att ni tittade in en sväng här på morgonkvisten.
Ha en fin dag mina vänner!

Hejsan! @Insikt24, Det är inte alla som kan förstå vilken kamp det är att försöka bli nykter och hålla fast vid att vara alkoholfri på riktigt. Bara den som har varit fast i ett svårt beroende kan nog förstå hur jobbigt det ofta är stundtals. Det är lite lågt att nån gör så där och ska trycka ned ordet alkoholist i halsen på den som arbetar och försöker bli från ett missbruk. Men sånt ska du inte låta dig nedslås av på nåt sätt. 6 veckor alkoholfri är bra jobbat, inget snack om saken.
Kämpa på kompis!

Ena dagen är jag strålande glad, ja nästan lycklig och känner att det här grejar jag. Nu börjar det verkligen ordna sig. 6 veckor har passerat och inte minsta sug eller risk för återfall. Då är det som att min man måste ta ansvar för att påminna mig om att jag är alkoholist och trycka ner det i halsen så att jag inte glömmer bort det. Vet inte om han gör det av rädsla eller för att hjälpa, men jag kan säga att det hjälper inte mig ett skit. Tvärtom blir jag ledsen, sårad och tappar självkänslan. Jag sa till honom att han ska vara snäll och det tycker han att han är. Men igår var han inte snäll, inte det minsta. Han agerade nedvärderande och översittare när han tog ifrån mig den lilla glädje och stolthet jag hade byggt upp. Han förstår inte att det jobbet jag lägger ner och den kampen jag för, den gör jag för mig själv och ingen annan. Han brukar säga att han inte kan berömma mig, för då blir jag nöjd och slutar kämpa. Oavsett så för jag MIN kamp vidare och det betyder ingen alkohol för min del. Kan han inte stötta mig så ska han fan i mig inte störta mig heller.

Jag får dämpa lyckoruset i närheten av honom och glädjas inombords, han ska inte tro att han kan sätta sig på mig och trycka ner mig.

Tack för att jag fick vräka ur mig, och ursäkta svordomarna men jag behövde avreagera mig.

Jag kämpar på och hejar på alla här som gör detsamma.

Sol ute, sol inne
🌞