Senaste kommentarerna i forumet

@LAO TACK för stöd och pepp! Japp, var alkoholfri igårkväll och planen är att även vara det ikväll!

@JoLi - ett sätt att motivera dig att fatta rätt beslut är att agera helt logiskt och rationellt: gör en enkel riskanalys. Du har ju berättat om att du inte säkert vet när dessa minnesluckor kommer, och du upplever dessa som mycket ångestfyllda i olika sammanhang. Det betyder att du tar en kalkylerad risk varje gång du bestämmer dig för att dricka alkohol, så vinsterna med att dricka vid detta tillfälle bör vägas mot risken för dessa negativa konsekvenser.

Det låter kanske som en kyligt robot-aktig metod men kan vara effektiv.

Hej @xyz23 roligt att höra från dig.
Ja det där med viljestyrka har jag tackochlov insett för längesedan, att 15% ändå tycks klara det är imponerande. För de resterande 85% inkl jag är a och o att bryta mönster och fokus.
Problemet med min bipolaritet har varit att fokusbytet gått för snabbt när det vänder. Jag får energi att förändra allt första veckan. Allt från träningsprogram, kost, städning, to-do listor, helst ska hela familjen ska vara med. Man tror att denna gången ska jag lyckas men går i väggen inom ett par veckor, kroppen säger stopp. Ännu ett misslyckande som begraver den lilla självkänslan som kanske grävts upp igen.
Tackochlov är de yttersta polerna av detta historia sedan jag fick medicinering, men också med insikten att det här är så min hjärna fungerar, det är inte brist på viljestyrka eller "karaktär".
Just därför är mitt fokus nu första veckan bara återhämtning. Återställa sömnen, nervsystemet och balansera signalsubstanserna. Nästa steg, kanske nästa vecka är lättare motion utan prestation, det är min supermedicin om nått.

Kvällen igår gick bra, det var ingen tanke på garaget (även om spriten är uthälld). Till att börja med somnade jag skönt. Orkade inte läsa mer än kanske ett tiotal sidor i min bok innan ögonlocken tyngde. Men senare delen av sömnen blev orolig. Jag vaknade långt tidigare än det var dags att säga god morgon efter intensiva drömmar och tankar mellan himmel och gjort började snurra bananas. Jag var uppstressad och försökte djupandas men fick nöja mig med något mellanting av vakenhet och lättsömn under ett par timmar fram till väckarklockan. Har känt mig lite piggare idag ändå. En dag i taget.

@Andrahalvlek det är du som ska ha tack för tålamodet! Vi har tagit proffshjälp i felsökningen och hoppas att det här ska gå att rätta till så snart som möjligt.

@Villmåbra79 Detsamma till dig 🌸

@Bubbelmorsan så glad att du mår bra i det här!🌸
Det har inte hänt något särskilt- till och från ökad konsumtion- konsumtionen är nog inte jättehög egentligen, det som framförallt förstör för mig är de gånger när jag inte märker att det "slår till". Sitter med vänner, lagar mat pratar och sen poff så är minnet borta. De som är med har inte märkt något, jag har gått på autopilot och skött mig men minnet är borta. Ångesten blir då brutal. Har även hänt när mina barn varit med💔 Jag dricker inte varje dag och när jag dricker så är det oftast 0,5-1 flaska bubbel eller vin. Lever ett väldigt aktivt liv som egentligen inte kretsar runt A men blir en "lyx", avstressande när jag kommer in efter en lång dag med mkt jobb och aktiviteter. Min man är medveten om min ångest och stöttar men han förstår inte varför jag har den.
Jag har ångestproblematik även annars nuförtiden som jag inte haft förut. Ångesten grundar sig i föräldraskapet tror jag framförallt, jag borde gjort si eller så.
Jag kan inte landa helt i min plan med hur jag ska göra.. provningen i helgen är en liten del i en stor aktivitet (i övrigt utan alkohol)vi ska göra och jag har ännu inte bestämt mig om jag ska stå över eller inte. Känns konstigt att bestämma att jag efter det ska ha vit period. Skjuta på en sån sak känns lite "falskt", kan man säga så?🙃

@Blenda Jag skickar en stor och varm kram till dig. Har fler till övers om du behöver dem. Jag tänker att det är bra att du inte tänker på alkohol ens 🙏🏼 och tänker på en av mina deviser "allt du sätter framför din nykterhet kommer du att förlora". Det brukar jag sätta i samband med @molnet s pilar ➡️. Så länge du är nykter så fungerar resten liksom ❤️. Här har du en kram till 🤗 Du kan ju spara den till i kväll 🩵.

@Blenda, du får gärna luta dig mot min virtuella axel.

Jag känner igen mig i vad du skriver, att du ibland - eller kanske till och med ofta - upplevt att du "räddar leveranser" genom kontrollerat intag av alkohol.

Det jag hör dig säga är att alkoholen hjälpt dig hantera känslor av att det du gör inte riktigt lever upp dina egna krav på perfektion, men att du genom detta ändå kan leverera på en nivå som är "bra nog" för att passera som godkänd prestation. Objektivt sett är förmodligen arbetsresultatet inte i klass med vad det skulle vara i nyktert tillstånd, men det var tillräckligt bra och du levererade i ett läge där du upplevt spärrar.

När du nu sitter som nykter med en komplex uppgift i knät och känner att du inte ensam har kompetens att hantera alla detaljer: dra nytta av din långa erfarenhet, ditt kontaktnät, din kännedom om andras kompetensområden och delegera ut deluppgifter till dina kollegor. Du sitter som spindeln i nätet och koordinerar mot det övergripande målet; hanterar kunder, intressenter osv. Kort sagt: se dig som projektledare, och känn dig hedrad av att du fått detta uppdrag. Du hade inte fått uppdraget om folk inte var övertygade om att du klarar uppgiften.

Det är som jag tänker spontant.

Lycka till!

Går ju i terapi och har även börjat skriva för att försöka få klarhet i hela livet.

Ser ju lite vad jag gjorde, jag gick medberoende utbildningar, läste på och pratade med alkoholister så jag blev lite av en expert. Jag gjorde slut men kunde inte hålla det 100%, sista 2 åren umgicks vi som vänner. Jag led för jag tyckte så synd om honom, jag visste allt om alla följder alkoholism kan få, såg honom ramla, pissa på sig, och dö där ute i sin ensamhet. Så har han haft sitt ex springande där i flera år....det är ju fullständigt patetiskt och pinsamt. All oro och sorg jag burit på har ju egentligen varit helt bortkastad, eller slöseri av min tid om jag bara vetat.

Jag har förhoppningsvis lärt mig massor av detta, men än så länge är jag inte där....jag är tyvärr rätt bitter imellanåt, men det är ändå bättre än att romantisera något som mer var en fantasi än verklighet.

Idag skulle jag behöva en nära människas axel att luta mig mot.
Jag kände mig tvungen att hoppa på ett uppdrag för att rädda min ekonomi och det håller på att knäcka mig. Mycket mer komplext och svårt än vad jag trodde. Har slitit hela helgen och försökte faktiskt hoppa av igår för jag känner inte att min kompetens är tillräcklig, men det gick inte…
Detta är exakt ett sådant tillfälle som jag hade kunnat dricka mig genom för några år sedan. Och det hade räddat leveransen. Vinet gav mig ironiskt nog hjärnkraft, kreativitet och fokus i de ”normala” mängder som jag klarade av att hantera tidigare.
Jag har använt samma metod även efter det att gränsen för beroende var nådd. Det hjälpte då också, jobbet fixades för stunden, men de många glasen förstörde mig på andra plan.

Denna gång försöker jag inte ens ta till alkohol. Jag är tacksam för mitt ändrade mindset som verkar fungera just nu. Nykterheten ÄR viktigast. Jag kan känna mig stolt mitt i paniken över uppdraget. Jag är mer, och jag är viktigare, än mina prestationer.
Dock hade det varit skönt med tröst och närhet i soffan ikväll, efter ännu en frustrerad arbetsdag.
Men som en klok kvinna på AA ofta sa: Om du inte har någon hemma som kramar dig, så får du krama dig själv.

Vi är lite grupp på 3 "gubbar" som umgås där den ena är alokolist vilket han varit under en väldigt lång tid men efter han blev förtidspensionär (numera pensionär från i år) efter en arbetsskada och efter flera år fick han rätt mot försäkringskassan så han fick ut en stor summa pengar retroaktict så eskalerade drickandet, han utser sig som ett offer vilket troligtvis rättfärdigar hos honom "rätten" att dricka, ser sig inte ha alokholproblem även fast has ex för flertalet år sen ställde ultimatum att välja henne eller alkoholen, därav ett ex. Jag har inte känt han så jätte länge men de 3:e av oss och han är bardomspolare så mellan dom är vänskapen djupare och längre än vad det är mellan han och mig. Jag tog själv ett beslut i Augusti fölrra året att sluta helt med alkohol då det blev för mycket när jag drack och kände att kroppen tog stryk, har enbart druckit en gång sen dess vlket var på nyår men nog om det. Vi 3 försöker ta lite längre promenader tillsammans på helgerna samt att jag och han tar ibland promenader ibland på förmiddagarna när jag jobbar hemifrån, stinker han inte sprit så ser man att han är bakis eller druckit mycket dagen eller flera dagar innan. Jag har varit rätt likgiltig till hans drickande innan man efter helgen nu så har sagt till den 3:e i vår lilla grupp(under en promenad) att han är så ensam och att han tycker det är trpkigt att jag inte hört av mig till honom efter förra söndagen då han var för full att följa med på en promenad som han och jag hade bestämt sen eftermiddag/kväll dagen innan. Är både likgiltig och inte likgiltig kring det men jag vetefasen vad jag ska göra, vi har försökt prata med han men det hjälper inte alls för han anser först och främst att han inte har problem med alkoholen samt att "vad gär väl det om han tar en öl eller 2 om dagarna för han är ju ändå så ensam". Vi brukar ibland träffas några stycken och spela lite poker och sist vi gjorde det för 3-4 veckor sedan så märktes det att han hade druckit vilket då får till konsekvens på att han kan reta upp sig på precis vad som helst vilket han gjorde (vi vet fortfarande inte idag på vad) och drog hem redan efter ett par timmar. 3:e "gubben" utav oss är till ingen hjälp, konflikträdd och stoppar huvudet i sanden och duckar. Just nu har jag ingen lust alls att ha någon kontakt med han och jag tror redigt inte efter hans alla år av drickandet att han faktist vill sluta dricka, det tråkig är dock hans humör och att "offerkoftan" kommer fram under flera dagar av drickande, tidgare så var han nykter flera dagar än onykter men nu är det tvärtom. Finns det något att göra eller är det kört och ska jag låtsas som ingenting när vi träffas eller hur gör man ?

@Vitvargen tack för att du delar med dig av den erfarenheten!

Det ger perspektiv att höra att det finns andra där ute som levt nära psykisk ohälsa utan att ”alkohol varit enda lösningen”.

Jag tänker själv att jag har inte bett om att födas med ångestsyndrom, det är ngt jag behöver deala med hela livet.
Jag kan bara göra min del.
Jag kan inte göra hans - om han väljer att dricka så är det hans beslut, så hur kan det vara mitt fel?

Jag vill verkligen att han ska prata med ett proffs för att göra det en gång för alla på rätt sätt. Ingen av oss kommer orka ett ping-pong-liv.

Min psykolog rekommenderade familjerådgivning via kommunen, ska tydligen vara den billigaste formen av parterapi. Och hon rekommenderade också Beroendecentrum eller liknande för min man.

Sen ska man bara få dit honom också.

@E89 - Jag har ingen erfarenhet av din situation mer än att jag levt med en person med psykisk ohälsa för många decennier sedan: där var det aldrig aktuellt för mig att ta till alkohol för att hantera situationen utan det krävdes många kloka och nyktra beslut för att få rätsida på situationen.

Med detta vill jag säga att jag inte ser det som konstruktivt alls i din situation att din make skuldbelägger dig för hans drickande, det är snarare tecken på att "alkoholdjävulen" talar. Var och en är ansvarig för sig själv som grundregel, och vi ska stötta varandra så gott vi kan. Alkohol lägger krokben för detta. Det som är positivt är att kan verkar vilja fördjupa och utveckla ert liv tillsammans, till och med har en lista med kul saker att bocka av.

Tror du att du kan få med dig din make på utvecklande psykologsamtal? Ni verkar ju båda vilja ha en hållbar positiv förändring, du jobbar på med dina saker men han behöver förmodligen aktivt stöd från en skicklig psykoterapeut han också för att ni ska kunna göra denna resa tillsammans som ett lag. Är hans sinne förmörkat av långvarigt alkoholbruk krävs det förmodligen mer än bara en from tanke om ett vitt år i ett svagt ögonblick för att detta ska hända i verkligheten.

Varmt lycka till!

Vet inte om det går att länka här, men jag gör ett försök.
En bok med mycket klokskap i som jag återkommer till då och då.
Det är Björns texter och tankar. Utgivna efter hans död i ALS. ”Med öppen hand”.
Den handlar i mångt och mycket om hur man kan förhålla sig till livet.
Rekommenderas varmt.

https://www.adlibris.com/sv/bok/med-oppen-hand-visdomar-att-vila-i-9789…

Tisdag och nu har jag druckit ett glas igen. Men det var bara lite vatten med blandade vitaminer och ingen alkohol för sånt är ju bara lurigt. Man kan känna och tro sig må bra en liten stund av sånt som man ju i längden inte alls mår så värst bra av. Att hälla i sig nervgift för att bedöva sig, det kan ju vara lockande ibland kanske. Men sådant tok är ju bara att lura sig själv och att stjäla energi av morgondagen så att säga tänkes det alltså.

Det började kännas lite småraspigt i halsen och nös ett par gånger gjorde man också. Så det var nog inte helt fel med lite blandade vitaminer av diverse slag. Har nyss vädrat lite här i mitt kök också efter att ha dragit upp persiennerna. Man behöver ju vädra ut lite dålig ansamlad luft och energi ibland så att man kan andas lite bättre.

Nu känns det rätt okej igen och har faktiskt konstigt nog inget speciellt att gnälla och gny över i stunden, kors i taket höll man på och säga. Man ska inte sitta och älta och känna efter så himla mycket sade mig en logisk känsla. Det var trevligt att upptäcka att det fanns lite kaffe kvar i min termos på bänken, tänk en sån enkel grej bara, kan man ju känna tacksamhet över.

Frukost blev det ingen idag, för var faktiskt inte speciellt hungrig, så satsar nog i stället på en lunch av något slag. Kanske någon god färdigrätt från frysen att placera på mikrons karusell eller glasskiva en stund för värmning. Kanske gå på upptäcktsfärd i mitt kylskåp. Har nog faktiskt en rulle med ärtsoppa kvar att ta rätt på. Kanske ska man steka några ägg, morötter har man ju också, som man kan koka på om man får lust till det.

Dagligt bröd lider man då ingen brist på, vilket jag då är tacksam för. Börjar nog med att ta ut en limpa ur frysen. Så får man se var man hamnar sedan. Magkänslan brukar ju leda en rätt på den här punkten. Man blir ofta sugen på det som behövs liksom. Som nykter och alkoholfri så kommunicerar ju hjärnan och magen bra mycket bättre än när man var tokig nog att dricka sig mätt på öl och vin stup i kvarten, som ju var fallet innan man hittade hit till detta eminenta forum och började tänka efter lite nyktert alltså.

Ha en fin dag mina vänner!

@Villhöver. Hej! Hur mår du? Tänker på dig🩷!

Välkommen till forumet @senioren!

Bra frågor du kan ställa dig för att lägga upp en strategi är:
a) varför dricker jag mer vin än jag vill?
b) varför tycker jag nuvarande alkoholkonsumtion är för hög?

Svaren jag hade på a) var klena; handlade i det läget om att jag såg det som bara en dålig vana, slentrian, sätta litet "guldkant" på vardagen. Senare har jag förstått att denna dåliga vana även blev ett självspelande piano på så vis att jag inte längre hade ork att pyssla med bra saker typ hobbies som jag tyckte var så belönande tidigare. Noterar att detta mönster utvecklats över många decennier, och att jag en gång kunde nöja mig med ett par flaskor vin i veckan.

Mitt svar på b) var enklare: det är objektivt sett knappast hälsosamt att dra i sig minst en pava vin per kväll, det blir hälsoeffekter på sikt och det måste få ett stopp. Tidigare försök att dra ner till mer "normalkonsumtion" var halvhjärtade, höll ett vecka eller så sedan tillbaka i samma rutin.

Med detta som bakgrund valdes strategin att helt sluta med alkohol på obestämd tid, som ett nyfiket experiment för att se hur det går. Jag slutade tvärt, ingen nedtrappning. Det här forumet har bistått med en mängd tekniker och verktyg för att hjälpa mig fullfölja min strategi och nå mitt satta mål, bl a detta att noga notera alla fördelar som ramlar in dag för dag, vecka för vecka av att inte dricka alkohol. Strategier för att hantera sug behövdes inte eftersom jag inte upplevde något sug, men även sådant finns det gott om som beskrivs väl här på forumet.

Lycka till, läs mycket och skriv hur det går!

@Villmåbra79. Vilken smärtsam tanke, att du upprepar historien. Det gör ont kan jag tänka mig😢.

Det är bra när man lämnat A-bubblan lite att man ser saker lite annorlunda känner jag. Man kan se på sig själv lite utifrån.

En dag i taget, en dag i taget..

Tack admin!

@Villmåbra79 jag gick upp förra året när jag hade tre månaders uppehåll🫣, mest för att jag levde på ostbågar och smågodis… den här gången väljer jag Loka och promenader och lite mindre snacks. Min mamma drack på onsdagar och helger när jag var liten men jag var med om saker som min mamma nonchalerade och det ger spår än idag. Sedan ett par år tillbaka , typ 15, dricker min mamma hela tiden. Min pappa dricker också och har nu cancer som är vanligt hos alkoholister… Jag vill inte bli som dom!
Heja oss som bryter cirklar🧡

@myssockan
Hej.
Du är inte ensam ... 💜
Jag blev också intresserad och kär i en person som redan hade utmaningar med alkoholen, men just då var han i en "bättre" period.

Rätt hastigt föll jag som in i hans värld, och vips medberoende med att acceptera helt absurt galna situationer ... Normalisering ...

Tar emot att då jag upplever att det inte går att ha en sund relation med någon vars hjärna är kidnappad och som tänker att alkohol är bättre än vad det är att leva. Hur kan då andra människor få plats då någon har så fullt upp med sig själv? Vi har kontakt som vänner, och fortsätter att hålla mina gränser.

Trodde aldrig jag skulle komma ur mitt medberoende, men det gick och nu mår jag bra i lugn. 🙏

Kram.
Sköt om dig,
och kom ihåg att försöka vaka som en hök över egna gränser. 💜🌺

@Bubbelmorsan Då ska jag tänka mer positivt kring vikten!
Skulle inte skrutit om min goda sömn igår, i natt sov jag som en kratta, ytligt och med ryckiga uppvak. Idag huvudvärk och illamående. Möjligen dålig sömn för att jag åt mat för sent, brukar inte göra det.

@LAO mitt missbruk har också med min uppväxt att göra men på ett annat sätt kanske. Mamma var hemmamamma och drack vin framför TV:n dagligdags, så jag såg alltid vin. Nu ser mina barn alltid vin..också redan på eftermiddagen.. det är en tanke som verkligen känns. Vi kan bara försöka att inte upprepa historien och ett första steg är att ta oss igenom denna dag!

@eliz nu kör vi mot ny nolla!

@LAO. Och, så ledsamt med din uppväxt. Kram

@LAO. Tack för tips🤗.
Nej, jag har haft en fin uppväxt med kärleksfulla föräldrar. Jag och mamma dricker sparsamt tillsammans. Hon är ingen stordrickare alls.

Önskar dig en fin dag också. Du jobbar på så bra🩷