Senaste kommentarerna i forumet

@Ny dag Det blir bättre hjärtat ❤️ Läs vad du skrivit efter tidigare återfall. Är du säker på att din man inte förstår/vet. Min man har sniffar sig som en blodhund att jag druckit - även om han gått till jobbet på morgonen. Kommit hem på lunchen bara för att konstatera att jag suttit och druckit. Utan att JAG tycker jag varit annorlunda.

Det kommer att bli bra

@xyz23
Yes så kan det vara, att alkoholberoende inte är kroniskt. Då det har länkats till transportstyrelsen ovan så kan jag meddela att i telefonsamtal med en av utredare igår så betraktar transportstyrelsen alkoholberoende som en kronisk diagnos som man bär med sig hela livet, tyvärr. Detta gäller oavsett vad läkare senare skriver i journalen.

@Flarran HAHAHAHAHAHA....alltså på RIKTIGT trodde jag att du tappat det helt 😂 Men det hade det ju inte klok-Flarra där! Jag kan inte förstå hur han kan vara på på gnaga på dig så ofta...eller hur han hinner med att plåga så många så ofta. Oändligt tacksam att han låter mig vara (peppar-peppar).

Hemma från sjukhuset nu och det är sååååååå skönt att få sova i min egen (nåja) säng 🛌
🩵

@xyz23
Tillägg; men alkoholberoende (det som AA kallar alkoholism) är inte en kronisk sjukdom - om nu någon felaktigt trodde det. Men kan bli frisk, men mig har det tagit..., säg, två år sedan jag skrev in mig hos er.

@Zenna förlåt, ja det var dumt att skriva så, jag utgick från hur jag själv tänker och dit jag kommit. Alla har ju sin resa.
När jag tänker efter var jag uppe i över 20 enheter/vecka innan jag gjorde min "cold turkey" och slutade tvärt. Funkar så långt för mig. Det var inte illa menat iaf att skriva så till dig ❤️ Hejar på dig

Allt gott till dig också, Nell :)

Vet du, jag har blivit frisk, tror jag. Brukar passera Alko (vårt Systembolag) ibland bara för att glädja mig åt att inte känna någe sug alls. Jag tar en pilsner då och då, speciellt då jag lagar mat - 0,0% italienskt öl, Peroni. Smakar som helöl. Jag känner fan inget sug alls efter buzzen, men som min läkare på Riddarg 1 sa: Kom ihåg att detta är en stark fiende - det ska jag minnas.

Ikväll blev det ingen körsång. Jag orkade inte. Jag var på föreningsmöte igår och kom hem sent, att göra saker två kvällar i rad är fan för mycket för en tant. Allra helst när jag fortfarande är lite dränerad efter orosveckan med mamma. Mitt jobb har ju rullat på som vanligt, och kräver mycket koncentration.

Istället åkte jag och köpte vaniljbullar, choklad och glass 🤣 Sockerclownen lyckades övertala mig. Samma missbruk, olika substanser.

Socker är fan bättre än alkohol, och den tanken har inte funnits hos mig på flera år. Men det är samma typ av jobbiga känslor och trötthet som jag vill dränka.

Men det är okej. Jag får vara lite extra trött ett tag. This too shall pass.

Kram 🐘

@Ny dag Någon gång är den sista. Det värsta med återfall är att man tappar tron på sig själv. Så det måste du jobba stenhårt med! Och var lite flitigare på forumet, då blir du påmind om både framgångar och motgångar. Att peppa nykomlingar är viktig repetition också.

Kram 🐘

Du har så rätt, påfrestningarna känns ju så klart.
Här ska kämpas dag för dag, inget A nu, j,, gift ju.
Blir så glad för Din uppmuntran o pepp.
Tror att när kroppen blir av med A så vill den nog sova rätt skönt.

Ny dag. Slås av så starkt att hälla ut det sista. Känner mig så stärkt av att läsa vad ni alla skrivit. Känner igen mig så. Vet känslan av misslyckande efter ett återfall men tänker att det största misslyckandet är ju att ge upp. Så skönt det är att kunna läsa och skriva hör. Långsamt men säkert blir vi starkare. Kram

Fy @Ny dag, så jobbigt! Men jag tror du är något på spåret med att lägga dig ner och gråta som ett barn! Hur mycket har du gråtit under dina 7månader och alla andra nyktra månader? Det kan vara så att du fortfarande går med en massa nertryckta känslor som du inte hanterar, bearbetar och släpper lös därav behovet att dämpa med alkohol! När sista droppen rinner över dränker du det i alkohol.

Jag har gråtit som aldrig förr första året som nykter och säkert något halvår till och fortfarande men inte lika ofta nu. Jag har så mycket ogråten gråt i mig som jag samlat hela livet och när jag väl släpper gråten kan det fortgå i flera timmar tills jag blir rädd för att det aldrig kommer ta slut!
Så gråt, gråt och gråt och låt dig känna den förlösande känslan, känna smärtan och samtidigt hur skönt att den får komma ut! Om du kan så ta hjälp av din man eller någon annan som kan trösta dig! Jag har gjort det, när jag gråtit som ett barn över min barndom, släppt lös allt som den lilla jag aldrig kunde göra då kände jag mig som den lilla jag när jag blev tröstad som att hon äntligen fick tröst och det höll på en hel dag och min man fortsatte bara att trösta, jag hade berättat för honom om allt så han förstod att det var mängder av min gamla gråt som kom ur mig. Jag har läkt mig själv otroligt mycket genom att gråta, satt på musik och filmer som hjälper mig få tag i de där känslorna och få gråtit ut det.

Jättestor kram till dig kära vän❤️

@sini
Du får tänka på att din kropp och hjärna har nya påfrestningar att anpassa dig till nu när alkoholen är borta. Härda ut ett tag till så släpper det förhoppningsvis. Du har redan nu några uppsidor då du slipper illamående och huvudvärk vilket är en bra grund att bygga vidare på.

Tack för svar, det är trötthet o rastlöshet som stör som med A men lindrigare som väl, redan nu slipper jag illamående o ingen huvudvärk på morgonen, ingen sjukdom övrigt.
Får härda ut o kämpa med sömnen.

Jag vill bara tillägga att jag inte skrev med mening att skapa dåligt samvete eller skuld. Men vi kan ibland påminna varandra om sånt vi ser- som man kanske inte själv ser? Det var endast det som var min tanke. Kram 🤗

Förlåt @molnet! 🥹och helt rätt var min kommentar till @Nydag 😍
Ja ”två i minnet” kan vara en skavig påminnelse- på ett bra sätt alltså. Tror det var superbra att du skrev här och att du så snabbt är tillbaka i rätt spår! Heja ☀️

@sini
Hej och välkommen. Du skriver att du fortfarande inte mår bra, vad menar du med det? Är det ångest och liknande (typ samma saker som du hade när du drack?) eller är det annat som gör att du mår dåligt?
Tyvärr har jag ang sömnproblematiken inga direkta råd än att härda ut ett tag till. Jag önskar att du skulle känna, liksom de flesta, vad skönt det är att vakna utan baksmälla.

@cluedo tack snälla för din input🙏🏼 Jag behöver verkligen stöta och blöta med andra i liknande situation. Finns inte någon anhörig grupp i närheten där jag bor och saknar det.

Självklart är andra inte vårt ansvar, men jag tänker att varje konstellation av människor skapar någon form av system och det som sker i gruppen blir resultatet av det systemet.

Att välja alkoholen tänker jag mig inte är något ”varje person” gör i samma situation utan det finns saker hos just den personen som resulterar att det blir så, om du förstår hur jag tänker?

På samma sätt som den beroende har ett ansvar i att inte blöda ut sitt beroendemönster på oss anhöriga, tänker jag ändå att även vi har ett ansvar att inte blöda ut vårt medberoende på andra människor.

Och fast vi oftast agerar för att vara snälla och hjälpa, så kan det bli väldigt fel.

Det jag insåg var att jag började gå in och ta ansvar för att min man skulle komma vidare i sitt tillfrisknande, att det gått i stå eller vad jag ska säga.

Inte så att jag direkt sa det rakt ut, men när jag reflekterar tillbaka så känner jag att den känslan har legat och grott ett tag. Lite ”det här var inte det du lovade mig när vi valde att fortsätta tillsammans” energi.

Hur som helst. Det här klarnade för mig för ett par veckor sedan. Jag satte ord på det och överlämnade ansvaret där det hörde hemma. Stannade också kvar i mitt perspektiv och stod på mig vid diskussioner därefter: jag känner så här, och fast inte du håller med så kan jag ändå förstå mig själv och varför det känns så för mig utifrån vår historia.

Där känner jag att jag är tillbaka i det jag har ansvar för: mig själv och min upplevde.

Nu kom mannen plötsligt och informerade mig att han ville sätta av mer tid för att komma igång och jobba mer aktivt med sina steg igen. ”Bara sådär”.

Så även om vi inte har ansvar för någon annans beteende och inte kan beskyllas för att någon dricker (allt är egna val), så behöver vi ändå komma ihåg att våra egna beteenden påverkar andra, precis som deras beteenden påverkar oss. För oss känns det som att vi kan hamna i nån slags osynlig dragkamp där.

Jag tror vi behöver lyssna mer på de där fysiska signalerna som du beskriver, undersöka vad som är vårt ansvar vad gäller dem och sedan lägga tillbaka resten där det hör hemma.

Som i exemplet du skriver om kanske det är bra att lyfta det som hände och uttrycka att det där du sa/gjorde/bad mig om inte kändes bra för mig?

Personligen upplever jag att jag nästan har lite som PTSD symptom efter allt som varit. När en liknande situation dyker upp igen så går kroppen igång rejält, fast det som faktiskt händer här och nu inte riktigt kräver den responsen. Det kanske just nu bara handlar om att säga nej, eller fråga om vi skulle kunna göra så här istället.

Det kanske också handlar om att hitta reda på sig själv igen bland allt? Det är inte så lätt att veta var de egna gränserna går längre eftersom de överskridits under så lång tid…

Jag är så tacksam för input, så jag får fundera vidare kring hur det är för mig. Det blir lättare att hitta den egna vägen när det finns andra att bolla med 🙏🏼❤️

@Zenna
Jag vill önska lycka till med att du stabiliserar ditt drickande. Hoppas du får stöd av din omgivning och härinne!

Hej alla där, har druckit på tok för mycket senaste tiden, mådde inte bra, mycket ångest o rastlöshet, tappade sömnen.
Nu inte druckit nåt på 2 veckor, mår ff inte bra.
Läst här i forumet, tack alla för era inlägg, känns som man inte är så
ensam.
Om nån läser här så tar tacksamt emot alla tips o förslag hur man får ordning på sömnen, är ju jätte trött men sover shit dåligt.
Är dagmatte till hund så ut måste jag varje dag, funkar ok, o härlig tid nu ju o gå ut.
När vänder det, tro?
Gällande A så finns sug men god stöttning av maken.

@Lonely Man Tack för stödet, jag kommer igen och är än mer övertygad om att bemästra detta. Jag vill vara nykter, jag mår ju så bra och känner mig stolt över mig själv. Dryga sju månader klarade jag och sedan två minusdagar, tänker att jag satsar vidare på att detta ska bli mitt alkoholintag för detta året, dvs min kvot är fylld och behöver lägga dessa datum i minnesbanken så att jag inte faller till föga för att göra misstaget en gång till. Det är en utmanande process att bli nykter och jag jag måste få in i skallen att alkohol är ett gift för mig och att jag inte vare sig kan eller vill dricka för det är ju faktiskt så jag känner. 🥰

@has var tvingad att fundera ett tag över de 4 år du skrev som man fortfarande kan påverkas av sin nyktra person. 4 år är lång tid. Och slår man ihop det med de åren man levt tillsammans med någon i aktivt beroende är det, iallafall för min del, rätt många år och en inte alltför obetydlig del av mitt liv hittills. Det fick mig att börja fundera över hur mycket man gör och ger upp för en annan person. En så stor del av livet. Varför?
Inte för jag har något bra svar men frågan ligger och lurar hos mig.
Vet inte om jag tolkade dig fel men uppfattar det du skriver om att du kanske börjar ta ansvar för saker du inte ska ta ansvar för igen och det gör att den beroende ger en kanske inte helt önskvärd motreaktion. Alltså att det indirekt blir ditt fel att den nyktra inte tar ansvar fullt ut för sig själv. Men då är vi där igen, att vi som oskyldigt stått bredvid hela tiden är en del av orsaken? Eller snarare att vi lägger på oss själva att vi är en del av orsaken? Fast det är vi ju inte.
Men det är så svårt. Häromdagen gjorde jag något för min nyktra som inte kändes helt ok. Jag satte en gräns som jag inte överskred men överskred en annan av mina gränser (på lägre nivå om du förstår). Dagen efter blev en dag med oro i kroppen och ångest. Irriterad på mig själv, och jag har ju bara ansvar för mig, men ändå, skulle verkligen min nyktra person bett mig om det? Finns det inget ansvar hos den att inte testa mina gränser?

Du behöver inte be om ursäkt, du beskriver verkligen din process detaljerat och det gör dina resonemang lättare att förstå. Även om min tanke kvarstår att det förmodligen är förknippat med större risker att undvika vården så går det inte att säkert säga vad utfallen i dina olika alternativ kommer att bli. Eftersom det är du som behöver leva med konsekvenserna är det självklart du som ska fatta det beslut du tror blir bäst för dig. Hoppas att du fortsätter skriva och berätta om hur det går och vill du bolla något med oss rådgivare är det bara att be om det här i tråden eller i vår frågelåda!

Ps: om din mamma fortfarande dricker i perioder så går det inte att lita på henne tyvärr. Men du kan bygga tilliten till dig själv genom att hålla de gränser du satt och känna dig tryggare i det tänker jag🩷

@midsommar25 det låter som du gör precis det (hjälper henne) genom att sätta de tydliga gränserna och sedan hålla dem.

Vet inte hur det ser ut praktiskt för er, om ni bor nära eller långt ifrån?

Om din mamma druckit sen du var barn så misstänker jag att du direkt märker när hon druckit?

Så håll fast vid de gränser du satt, det är fullständigt rimligt att kunna kräva av mor- och farföräldrar att de är nyktra när de träffar sina barn och barnbarn. Lätt att tro att vi ställer för höga krav och är ”elaka” när våra gränser överskridits gång på gång, men du är i din fulla rätt att sätta gränser utifrån vad som blir bra för dig och din familj.

Om du märker att din mamma druckit när ni ska ses så tänker jag att besöket avbryts och får skjutas upp till ett lämpligare tillfälle.

Kanske kan din oro stillas något när du känner att du har en tydlig plan för hur det ska hanteras nu när livet ser annorlunda ut för dig?

Som du sedan tidigare vet så kan bara din mamma göra valet att inte dricka, du kan bara visa på konsekvenserna valet att dricka ger.

Hoppas du hittar vägar som kan fungera för er🙏🏼

@Zenna
Bra start med att identifiera ett icke önskvärt beteende som du bill förändra ett tag, alla resor börjar med ett steg oavsett hur stort det är. Även bra att du berättar för din respektive och närmsta krets. Även om du inte får förståelse så bör du få deras accepterande och inte en massa motfrågor om varför eller trugande att dricka mer.
Lycka till!