Senaste kommentarerna i forumet

I helgen var vi bjudna på födelsedagskalas och jag var lite orolig för om någon skulle fråga om varför jag inte vill ha vin till maten. Inte för att det brukar drickas så mycket men frågan kan ju slinka ur nån av bara farten. Det brukar bli så tydligt vid fördrinken vilka som väljer det alkoholfria. Så jag gick och oroade mig under dagen. Men, som det visade sig, hade jag oroat mig helt i onödan för som fördrink var det ett alkoholfritt bubbel till alla. Och det slog mig vilken bra idé det var. Då kan man som festfixare faktiskt hjälpa de som av nån anledning inte vill få en jobbig fråga. Så det ska jag ta med mig. Sedan var det inte svårt att tacka nej till vinet till maten, det blev bara "jag fortsätter med bubblet" liksom 🙂. Ingen undrade något om varför.

Nu är det tidig måndagmorgon och sista veckan på semestern. Strax frukost, hundpromenad och sedan gymmet med maken. Ha en fin måndag alla!

Morn!
Lite ( åt helvete) för lite sömn efter nattpasset i går. Slocknade 19.00 en ljus sommarsöndag som botemedel på det o det har funkat rätt okej. Så nu sitter jag här med kaffet och inget snus.
Sista timmarna på nattpasset blev det ett par extra nicotinspray o så även igår men jag snusade inte vanligt snus iaf. Den här veckan ska neddragning av nicotonspray göras och färre örtsnus in under läppen.
Det går förvånansvärt bra.
Att trappa ner alkoholen hade jag aldrig klarat, där var det bäst att klippa direkt.
Ledig idag o träning mot snusabstines och för välmående. Hemmagrejer och solning om det finns möjlighet till det.
Saknar snuset men överlever. Känner mig väldigt beslutsam.
Alkoholen var både lättare och svårare att lägga ner även om mycket är lika. Det är inte så skamligt att ha problem med snus så det går att prata om det. Alkostopp sker liksom mer i smyg kopplat till något fult även om det är typ samma mekanik i hjärnan som är inblandad.
Då börjar jag på min andra vecka utan prilla , en dag I taget och vidare framåt till en fräsch mun , sparade pengar, bättre hjärtkärlhälsa. Det kommer att vara värt det, ska bara låta dagarna gå och hitta balans i dopaminet på annat sätt.

Må så gott alla 🥰

@mamma40 yes, det gör du. Så kan dem länka vidare till beroendewnhet där du garanterat få bra hjälp. Blir det övermäktigt på egen hand så kontakta vc. Det är tufft att bli nykter men det är så sjukt mycket värt det. Livet blir bättre, på alla plan. Det är helt säkert. Du kommer att klara det, ställ dig in på det!

Åh finaste @Himmelellerhelvette❤️
Så otroligt svårt du har haft det! Jag är ledsen för din skull att du har fått ta ett ansvar för din mamma som du aldrig borde varit tvungen att ta. Förlåt, att jag glömde det perspektivet för det är ju något som jag har stött på dels genom sommarbarn som kom t mitt föräldrahem dels genom mitt arbete. Barn är också otroligt lojala mot sina föräldrar och kan därför dölja hur illa det är. Där är skolan viktig att vara lyhörd för signaler som visar att något inte står rätt till.
Ja, sannerligen att du är ett maskrosbarn💛 Inser du vilken styrka du bär inom dig? Jag är så imponerad av dig!

När jag gick min behandling var det en person med som missbrukat droger och alkohol i över 40 år. Missbruket syntes faktiskt inte så mycket på hen men hens kropp inuti var riktigt förstörd men också präglad av att ha levt i ett missbruk så länge. Tänker att det är kanske ngt liknande för din mamma.

Tack för att du berättar🙏🏻

Kramar t dig❤️

@Kevlarsjäl62
Tänker på dig o undrar hur det är med dig. Hur går det med alla grubblerier?
Kram 💚

@Tjej82 klokt av dig att berätta för dina närmaste. ♥️

@esterest
Hur går det för dig?
Du skulle hålla ut tills ett psykologsamtal. Hur har du orkat hittills?
Förstår känslan du beskriver om att dra sig för att skriva här...
Jag gör detsamma. Gruvar mig men vill ändå. Försöker finna svar.
Jobbigt att blotta sig, lämna ut det mest privata o sen ändå kanske inte komma någonstans.
Men det brukar hjälpa att sätta ord på funderingarna. Se svart på vitt hur det är. Gå tillbaka o läsa o inse... Inse något om hur det faktiskt är. Smärtar ofta o är jobbigt.
Respons o tankar tillbaka värmer, stärker o öppnar ögonen.
Så om du orkar o känner att det ger dig något, fortsätt skriv här.
Kram till dig!
❤️

@B.Å Grattis! Så fint att höra att det går så bra för dig! Och även de försvunna kilona känns säkert bra att slippa!
Jag är också fortsatt nykter och det känns som livet har blivit ett helt annat.
Kram♥️♥️♥️

@hoppfullsambo
Har läst i denna tråd o tycker du låter omtänksam o snäll. Du vill er alla så väl. Och det vill man ju sina kära!
Därför extra starkt av dig att vågat söka stöd o hjälp o tagit jobbiga samtal. Det är också ett sätt att visa omtanke.
Nu måste du ta hand om dig själv! Genom att hjälpa dig själv hjälper du barnen på sikt.
Fortsätt kämpa o var stark.
Lycka till!

@TappadIgen 🤗

Det ena ger det andra och ibland så kan det var små saker som lyfter humöret så att man plötsligt får lite förnyad energi att kämpa på lite till. Positiv känsla skulle man väl kunna tala om är vad man känner nu. Fick en knäpp om att det var dags att serva min gamla dator och göra en storstädning av den då den väl inte dammsugits inuti på år och dar.

Fläkten som ska blåsa ut varmluft var väl i det närmaste igensatt. Tangentbordet och skärmen såg väl ut som nåt som stått i en vedbod i en massa år eller nåt sånt. Så gjorde något som man inte gjort på hela tiden man kämpat med att dagligen mest rensa skallen från en massa skit som man aldrig tog tag i som överkonsument av alkohol.

Ja, dammsugaren som stått i städskåpet helt allena i väl en två år fick göra tjänst alltså. Sedan så dammsögs både kök och hall av bara farten. Har nu köksfönstret öppet helt och njuter av lite sval kvällsluft. Det är inte så dumt att vara en nykterkvist ibland. För nu så blåser det då inte damm i nosen från datorn i alla fall. Tangentbordet och skärmen är rena nu, tänk, bara en sån sak alltså.

Man ska ju som dystymiker försöka att fokusera på de små positiva sakerna man kan uppleva i de stunder man kan. Kom inte utanför dörren idag heller, men vem vet kanske gnistrar man till av lite energi i morgon. Då kan det ju eventuellt om vädret är skapligt ju bli en liten cykeltur. Men lovar inget i förväg och därmed låser mig vid en sådan tanke. För blir bara deppig och missnöjd med allt om man inte klarar av sånt som man tänkt sig men kanske sedan inte har ork till. Nu har man då gjort sig förtjänt av att dricka något starkt. Ja, ingen alkohol, för vad ska man med sånt till när man mår skapligt och har kaffe i sin termos.

Ha det gott!

@Andrahalvlek, den som spar den har. Några semesterplaner?
@Zalkin, tack. Ja det är märkligt att alkohol mäste finnas med så fort man ska göra något.

Hej på er,
Semestern är nu slut och i morgon vankas det jobb igen. Jag kan nu sätta en grön bock vid raden nykter semester, min första nyktra semester någonsin. Tänk vilka fina milestones det finns att uppnå under det nyktra träningsåret.

Ha det bra. En dag i taget.

@LAO inget tips förutom det som @Molnet skrev. Dock ett välkommen tillbaka, du har varit saknad.

@LAO .1)Morgonlöfte: Idag ska jag vara nykter 2) Mat regelbundet.Mycket vätska a-fritt.Frisk luft, dagsljus,promenad,rörelse,paus med vila.sömn & lite förströelse 3)Gå in på stöd & läs om sug & distraktion .4)Lyssna & läs på beroende poddar.

@hoppfullsambo det låter i alla fall som det blir bättre för dig och barnen, heja dig!❤️

@TappadIgen Nej det känns väl kanske inte allt för hoppfullt heller just för att jag känner igen det så mycket från lösningar efter tidigare samtal. Det hade absolut varit en bra fråga om hur han hade tänkt se till att det skulle hålla över tid. Jag har kommit på många fler saker att fråga också nu i efterhand men just där och då kan det bli så himla tomt i huvudet.
Jag pratade med alkoholhjälpen redan i fredags faktiskt och de höll med om att visst finns en liten chans men den var inte realistisk, hon jag pratade med tyckte att det verkar som att jag har gjort allt jag kan genom att prata med honom nu och att det är bevisat att det inte når fram så hon tyckte vi skulle fokusera mer på handling och hur jag agerar och beter mig runt honom.
Hon vill att jag ska täcka av elefanten i rummet som jag kämpar så mycket för att hålla gömd under ett litet skynke inför barnen, inte försöka dölja sanningen med saker som att ”pappa somna i soffan för han är så trött efter jobbet” utan isf säga som det är att han somna för att han druckit för mycket, inte täcka upp för hans frånvaro eller ignorans, inte städa upp och dölja vad som händer inför barnen utan låta dem se det då de antagligen redan förstått så mycket och ist finnas som ett stöd för dem i det.
Även tala om för honom att jag kontaktat alkoholhjälpen för att få hjälp för min egen skull, att jag även kommer vända mig till mina närmaste för att ha någon att prata med och att jag kan komma välja att lämna hemmet när han väljer att dricka. Förklara att jag gör det för mitt eget välmående och aldrig för att straffa honom utan för att vårda mig själv och för att våran relation ska ha nån sorts chans framåt.
Så ja vi får se hur det samtalet går och hur han först reagerar på det och sen även hur jag klarar av att göra det live och reaktionerna på det.
Det samtalet känns ju nu värre än då jag bara bad honom söka hjälp för nu blir det ju liksom så verkligt att saker kommer förändras och jag har ingen aning om det är för det bättre eller sämre.

Jag har varit mamma till min mamma hela livet sorgligt nog @Varafrisk, jag förstår det inte riktigt själv, hur jag redan som liten förstod att hon behöver min hjälp för att klara många saker. Jag har tagit ansvar för diverse. Hon har dessvärre aldrig kunnat hjälpa mig med någonting eftersom missbruket förstörde allt hos henne, hon kunde inte ta hand om sig själv så självklart har hon då inte heller kunnat ta hand om mig, jag lärde mig att klara mig själv mycket men när pappa sedan fick tagit sig i kragen och kunde finnas där så hade jag alla fall en förälder i några år som ändå var helt okej mestadels, lite sjuk i sinnet men det var under någorlunda kontroll tills han tog återfall , sedan har vi inte haft någon bra relation efter det, han var så elak och är väldigt manipulativ och rent av läskig faktiskt men jag har haft enorm hjälp av nära vänner och någon lärare här och där, maskrosbarn är fantastiska på det viset att vi hittar det vi behöver för att växa på de mest otroliga sätt. Men nu när jag har hållit på att bearbeta mitt medberoende till mamma under några år har jag mer och mer landat i att jag nu faktiskt hjälper henne på ett annorlunda sätt, jag vill faktiskt hjälpa med det jag kan, jag vill bara inte gå in i hennes smärta av ensamhet och ångest, men jag klarar oftast att ha distans numer, jag faller igenom då och då men jag kommer upp och får luft rätt fort ändå. Allt är processer tänker jag och processen med mamma har gått väldigt fint framåt ändå, något jag aldrig trodde skulle hända, det är bara synd att hon behövde bli så nedbruten både fysiskt och psykiskt innan, hon är ju så ung men hennes kropp och hjärna är nog närmare 95år. Sorgligt hur beroendet tar och tar tills det nästan inte finns någonting kvar eller så dör man om man inte får ett uppvaknande men hon dör nog ändå av sviterna från sitt missbruk, jag förstår inte hur hennes kropp ens klarar av att fortsätta.
Nej jag har ingen kontakt med min syster, hon har fått alla dåliga sidor från både mamma och pappa så det går inte så bra för henne. Jag försökte länge men hon gjorde mig så illa år ut och år in, jag förstår inte att jag bara tog det, svalde och svalde, helt vansinnigt!

Jag förstår att det är fruktansvärt varje gång din dotter inte svarar ❤️
Kram

@Blenda såg oxå i en tråd men hittar inte nu

@Bell84 känns igen

Ja, alla drack - inte stack 🤪🤪🤪

Jag har haft ett alkholmissbruk i ungefär 2 år, strax efter jag fyllde 18. Det har gått upp och ner i perioder, tror min längsta nyktra period var några månader under våren efter en cykelolycka medans jag var onykter. Min flickvän har hjälp och stöttat mig under tiden, hon visste tidigt om att jag hade ett problem men erkände för ett år sedan att det va större än riskbruk. Efter den senaste nyktra perioden pratade vi mycket och jag ville testa att dricka igen under kontrollerade och specifika tillfällen. Detta gick sedan till en Arboga 10.2 och några starka cider ute i regnet. För några dagar sedan drack jag mig rejält full och när jag sedan vaknade bakis bestämde jag mig för att jag inte klarar det mer och måste sluta. Jag åkte till min flickvän och hon föreslog att jag skulle erkänna för mina föräldrar att jag är alkoholist. Jag berättade för min pappa igår, var nog det jobbigaste samtalet jag nånsin haft. Men min flickvän stöttade mig och hjälpte mig genom det. Han blev såklart orolig och ledsen men han vill hjälpa mig. Berättade idag för min mamma, det gick lite lättare att säga och prata om. Fortfarande läskigt men inte lika hemskt. Nu ska jag försöka säga till min bror och någon kompis när jag får mod. Det är så otroligt hur trött man blir av ångesten och känslorna. Har någon tips på hur man kan börja prata om det med andra och hur man hanterar suget? För mig är det som en känsla av möjligheten mer än som att jag tydligt vill dämpa känslor. Att min hjärna och kropp vet att jag har chansen att supa och därför tar den.

kontaktar jag vc om abstinens blir svår?

@Vill Bara Sluta tack va gulligt ❤️

@zalkin tack