Senaste kommentarerna i forumet

@Blenda Vi tappade stora intresset att mata fåglarna efter det att vi fick råttor där - stora äckliga satar. De grävde tunnlar under vårt hus. Anticimex fixade trasslet. Himla svårt att fixa det själv eftersom råttor är extrema vanedjur som inte accepterar några nyheter som fällor. Amex sa att vi kunde ha fågelmaten längre bort eftersom äcklen ändå finns överallt men vi gav upp.
(Vi hade tidigare fått in en i källaren som jag hade ett elände med. Muskelfällan Viktor gjorde slut med den fan efter någon vecka då jag hade lyckats övertyga besten att fällan var safe, men hade jag inte bundit fast den hade gnagarn stuckit med den in i nåt gömställe för att dö. Parenteserna för att ni ska förlåta att jag snuskar med detaljer.)

Enda någorlunda säkra sättet vore att placera fågelborden - lr vad man nu har - ett gott stycke bort och sedan sitta med kikare.

Somnar nykter ännu en kväll och börjar så smått känna tillförsikt. Min sömn har avsevärt förbättrats och jag märker verkligen skillnad på mitt mående vilket jag hoppas fortsätter. Både att kunna sova och känna mig trygg när jag väl som nu ligger i sängen och snart ska sova samt att fortsätta med nykterheten.
Har skaffat mig en hobby, en dag i veckan åker jag och lär mig något åt det kreativa hållet och jag kopplar verkligen av under tiden. Så vilsamt för hjärnan. Känner mig mentalt piggare efter varje gång.

Väldigt givande att läsa om din resa! Eller ja alla era resor! Det ger ett lugn och helt plötsligt känns det inte så hopplöst! 1 timme och 2 minuter kvar till dag 1! Jag känner ett lugn och är väldigt tillfreds med mitt beslut.

@JHL tack🧡! Allt är bra här men livet rusar på en aning.. tror att jag är tillbaka typ på måndag💪🏽

@Andrahalvlek, tack så mycket. Det är ingen risk att de flyter bort. Jag brukar använda cocosfett som jag låter ligga framme några timmar och bli lite mjukt innan jag delar i mindre bitar (så det blir enklare att forma) sedan in i enbunke och vräka på med solros och hampfrö. Efter det är det bara att forma. om du ska göra bollar eller korvar som ska hänga löst så bind in små pinnar i repet alt gör ett trasselsudd av repet som du formar boll/korv över. Repet/pinnarna armerar och håller ihop hela bollen/korven. Jfr armering i betong.

@JHL Grattis till 270 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Egna talgbollar skulle jag kanske göra? Kräver de inte kyla ute för att inte rinna bort? Här i södra Sverige har vi inte många dagar med minusgrader vintertid.

Kram 🐘

Hej, känner igen mig med resejobbandet var så jag började dricka mycket en gång i tiden sedan har det gått i perioder har haft helvita perioder 6 månader. Förstår avkopplingen det ger när man sitter i ett ensamt hotellrum och saknar nära och kära. Du verkar vara mycket starkare än mig men kanske tydliga regler vad du tycker är godkänt och handla bara därefter. För min egen del hoppas jag att jag är klar med alkohol resten av livet.

@Maud Hej, det var ett tag sedan du skrev. Är allt ok?

@LAO Hej,
Det var några dagar sedan jag sån en kommentar från dig i forumet. Är allt ok?

Hej på er,
Idag firas 270 dagar nykterhet vilket kändes väldigt avlägset för inte speciellt länge sedan. Tack till er alla på detta forum som ger stöd och delar med sig av egna insikter som kommentarer i denna eller i andra trådar. Ni har hjälpt mig väldigt mycket.

Idag har det inte hänt så mycket men jag fick lite inspiration av fågelsnacket i forumet så jag gjorde lite talgkorvar uppblandade med solros och hampfrö som ska sättas ut till fåglarna i morgon. Det är även ett par ekorrar som frossar av fågelmat och talg, de kommer bli smällfeta, hoppas att de orkar hålla i sig i träden och inte ramlar ner.

@Carisie, tacka och bockar det värmer i hjärtat.

Ha en trevlig kväll. En dag i taget.

@Bubbelmorsan hitills bara stödet härifrån. Inspiration och tips och så pluggar jag alkoholprogrammet.
Vet inte om jag ska söka nått mer…. Avvaktar just nu funkar detta. Jag är lite rädd att min hjärna ska börja förhandla med mig när jag tror jag har läget under kontroll dock….

Tack för svar.
Jag vill ju hitta ett sätt att ”sköta” min alkoholkonsumtion. Alltså ta en öl eller två efter jobbet. Slappna av på fredag med ett glas vin osv.
Det har fungerat många, många gånger tidigare. Nu har jag kommit till det stadiet att jag vill kunna kontrollera det.

@TeTanten. Vad har du för stöd? Låter toppen att du har en positiv känsla. Hur uppstod den?

För mig var det ett uppvaknande att dottern kallade mig full. Det är inte min självbild, jag har det ju så härligt med mitt bubbeldrickande typ…

Lågt blodtryck, yrslig, aptitlöshet, illamående, obehagskänsla i kroppen, främst i viloläge. Somnar, vaknar tvärt med obehag och oro. Äter B-komplex och magnesium, försöker få i mig vätska och äta på förstånd.

Troligtvis läkartid imorgon, livrädd att berätta om mitt alkoholstopp, men nödvändigt för rätt hjälp.

Noll alkoholsug, tänker inte ens på det, vill aldrig mer veta av eländet.

Men jag är så rädd, tänk om det här inte är abstinens? Tänk om jag är sjuk? Tänk om jag förstört mig?

De första tre dagarna var hemska, sen började jag må bättre, för att för en vecka sen börja må fruktansvärt och det går inte över.

Snälla, har någon upplevt det jag går igenom? Kan någon lugna?

@Nattflimmer skönt att höra det går bra, låter som en bra plan att mysa med annat.
Går bra för mig med inte mkt sug hitills.
I helgen är det dags för en ny utmaning. En lördag i fritidshuset utan vin! Går inte att handla iaf, mitt i skogen 😆.

@brysselkex hur är det nu en vecka senare? 🌸

@Carisie @Se klart @Himmelellerhelvette @Blenda Tack för pepp, funderingar mm❤️

Jag är fullt medveten om att ni vill mig väl genom att försöka se på saker och ting ur en annan vinkel. Så, om jag låter som jag inte har förstått det eller inte låter tacksam för vad ni säger..jo, men jag förstår. När jag berättar om mitt arbete, min arbetsmiljö så kan det vara svårt att ur det både skrivna ordet och det sagda ordet få känslan av hur det är. Jag har arbetat på min arbetsplats i åtta år. Vi är en liten arbetsplats på ca dryga 20 personer som sitter utspridda på tre våningar. Det finns ingen som jag tycker illa om men vi är ganska olika med olika erfarenheter. Vilket i och för sig är bra men att förstå det där med psykisk ohälsa el våga bemöta det, det är nog endast mina psykologkollegor som vågar. Jag har accepterat min arbetsplats för länge sedan. Tyvärr så försvinner acceptansen emellanåt men jag försöker bygga upp den igen. Efter pandemin blev vår arbetsplats något annat. Delvis beroende på digitala besök som även kan genomföras i den anställdes bostad. Hemarbetet har ökat vilket innebär att den fysiska arbetsplatsen blir mer ödelagd vilket påverkar arbetsmiljön. Om man påtalar något för chefen som hon inte vågar ta itu med så lägger hon ofta det tillbaka på en. Det finns informella ledare. Jag känner mig otrygg m min chef. Men, nu har en yrkesgrupp som känner sig utsatta kopplat in facket. Pratat m skyddsombudet och jag tror HR-avd. Vad jag tycker är väldigt sorgligt är att min kuratorskollega är ensamvarg, hade vi varit tre hade det varit helt annorlunda. Jag har sökt jobb men jag kan inte söka ngt som jag egentligen inte vill ha. Och, det är sant @Blenda att man ska inte stirra sig blind på pensionen. Så länge vi är två funkar det men annars kommer det bli tufft. Jag har levt i den typiska kvinnofällan tills jag började på högskolan mycket beroende på en mycket svag självkänsla och ett svagt självförtroende. Jag har tänkt att jobba som volontär när jag blir pensionär. Har kanske inte tänkt så mycket på att få betalt men det skulle kanske vara bra.

Visst, kunde jag fått negativa besked både när det gäller tarmen och brösten. Det är jag mycket medveten om eftersom jag bär samma gen som min syster gjorde som dog i äggstockscancer. Jag kunde även varit fast i alkoholträsket men jag tog mig ur det efter ca 13 år. Jag gick en behandling på hemmaplan under två månader och med eftervård en gång i veckan två timmar varje gång under ett år. Och, jag berättade för alla mina kollegor om mitt missbruk.
Så…jag är oerhört tacksam över att inte ha cancer och att jag har varit nykter i snart tre år. Jag tänker inte på det varje dag men jag är tacksam. Min syster var 58 år när hon dog.
Jag har inte valt alkoholen när min dotter har varit inne i maniskt skov, tvångsomhändertagen och sedan frivilligt inlagd förra julen. Hon har snart varit sjukskriven i 2,5 år.

Men, trots min tacksamhet så har jag en medelsvår depression som bidrar t enorm trötthet och minskad motivation/ork t att göra saker. En utmattning efter många, många års kämpande. Jag har en dotter som behöver mycket stöd av oss föräldrar.
Jag går upp varje dag, jag jobbar, jag gör mina övningar för knät. Jag stickar. Jag bjöd min man på VM-kval i fotboll som en 70-årspresent i Stockholm. Jag var genomtrött och superont i mitt knä men vi gjorde det. Nu på lördag blir det konsert i Göteborg.

Det här låter kanske som ett försvarstal å det får det väl vara då men jag har inte gett upp! Men, jag har en medelsvår depression och jäkligt ont i mitt knä.

Kram🍁🌻

med er

@stinalotta och @Ebbaihulu hur är det mer et?

@Bubbelmorsan bra jobbat

@Havre Grattis till över 200 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Så himla jobbigt och oroligt med en närstående som är sjuk 😢 Även om det blir tydligt vid sådana prövningar att vi står bättre rustade som nyktra. Vi kan ta nyktra beslut.

Våra känslor blir dock lite ostyriga, som små ängsliga förvirrade barn. Och precis som med barn mår de bäst av att bli lyssnade på, tröstade. Då lugnar de ner sig efter ett tag. This too shall pass.

Kram 🐘

Första dagen över, det känns positivt. Kommer att äta medicin första dagarna mot ångesten. Ångesten är största boven för mig.

@vår2022 Grävling på trädäcket vill man INTE ha 🤣 Det är fantastiskt hur snabbt de ser att talgbollarna är uppe. Satte upp dem igår, de har redan tuggat i sig motsvarande två talgbollar. Det tog typ några timmar innan de hittade dit.

Kram 🐘

@Blenda Så himla sorgligt. Småfåglar är verkligen vardagsglädje ❤️

Kram 🐘

Tack!
Tidigare har jag försökt ta nått stopp och lyckats typ 2-3 veckor, mest för att bevisa för mig själv att jag inte är beroende. Massa regler och markeringar i kalendern osv.
Allvarligaste var en vit månad för ca 2 år sedan, det var efter en kväll när jag fick riktig ångest efter för jag hade festat med jobbet och gjort bort mig lite och sen hemma hade jag tydligen vaknat på natten och gjort konstiga grejer som jag inte kom ihåg. Som mina stora barn dessutom såg.
Så blev jag rädd och höll upp hela julen. Nästan som ett straff.
Men denna gång är första gången jag gör det med nån form av hjälp och stöd. Och första gången jag gör det med en positiv känsla.