Senaste kommentarerna i forumet

Vi har det nyktert och härligt här på Kreta. Det har regnat men det var skönt, friskare luft idag.

Det är bra att resa med en "renlevnadsperson" ? Ingen som dricker vin hela tiden gör ju att det är mycket lättare att låta bli.... Det blir mängder av flaskvatten istället och frukt!!? Nästan som en hälsoresa....
Vi slappar och har djupa samtal om livet...hon är så klok min kompis. Jag har berättat allt för henne och det känns skönt att få älta och diskutera utan att bli dömd. Hon berättade att hon haft ätstörningar när hon var yngre (detta var nytt för mig).
Alla har väl något som de inte är nöjda med och inte vill berätta för alla...

Ha det gott alla kämpar! ?
Kram

...jag kände mig lite starkare när jag lämnade och kunde köra hem.
De beter sig verkligen underligt, kan inte sätta ord på det. Men de är ju inte sig själva. Där har man varit många gånger, det är väl därför man inte gillar när det är någon nykter i gruppen för de ser hur man beter sig, på riktigt. Jo, jag vet av egen erfarenhet då min mamma var alkoholist, men tycker även det är obehagligt nu som vuxen när min pappa dricker lite. De ska väl vara tryggheten antar jag.

Efter en trevlig helg utan a.
Just nu massor att ta rätt på i grönsakslandet så jag har inte hunnit skriva.
Men nu har vi avverkat 3 veckor och det börjar kännas giktigt bra.
Hur går det för dig MM?
Kram.

Har det fortsatt lika lätt som första veckan?

Starkt att gå på baseball utan att dricka. Känns som man blir starkare för varje event förknippat med alkohol man lägger bakom sig utan a.

Jag har också börjat tänka på vuxna som går från nyktra till fulla när jag är nykter i såna sammanhang och det är något konstigt med det. Man märker det ju inte själv när man dricker men måste ju vara konstigt för tex barn när mamma eller pappa blir annorlunda även om de inte blir jättefulla.

Hej, känner igen mig, druckit i många år dagligen och har nu fått leverpåverkan och ska på CT-buk snart. Är orolig men har satt som mål att jag ska haft en nykter vecka innan dess. Är rädd för abstinensen. Lycka till.

Försök det går att reparera om du kämpar för hennes skull, är ny här så vet inte om det är dumt av mig att komma med pepp.
Men fortsätter du dricka till det kommande samtalet så kommer det inte sluta lika väl kanske.
Håller tummarna för dig iaf.
Förstår att hon är det ljuset du kämpar för att hålla dig nykter så försök ha kvar det i ditt liv för det skulle eskalera annars.

Snart två veckor, det känns stort. Igår var en bra dag, var orolig över att jag skulle få sug när alla satt där med sina öl men absolut ingenting. Det var stekhett ute och jag klunkade vatten medan vi tittade på baseball. Förstår inte hur de kunde dricka öl efter öl när det var sådär jäkla varmt, och gång efter gång skrika efter de som jobbade där för att ge dem mer öl. Det var väldigt intressant att se hur människor gick från nyktra till fulla. Tyvärr åt jag ganska dåligt hela dagen så min mage gör lite ont idag, men jag är i alla fall inte bakis.

Hej,
Jag fick vara med på en anhörigbehandling förra våren men som en beroende. Det var en otroligt viktig vecka för alla inblandade, beroende och medberoende. Mötena som uppstod mellan oss alla var helt fantastiska. Att inse att sjukdomen gör oss lika sjuka var ett stort uppvaknande. Min man ville inte åka iväg på detta men till slut gick han med på det. Jag sa gång på gång att det inte är för min skull du åker utan för din egen. Det hände något med honom under den veckan. Jag är övertygad om att det räddade vår relation. Jag jobbar med mitt tillfrisknande och ansvarar för det och han med sitt. Det kan slå mig nu hur hårt alla anhöriga drabbas. Det ville, kunde och/eller vågade jag inte se när jag var aktiv. Skammen är grym mot alla inblandade men i detta är du den viktigaste personen i ditt liv.
Ta hand om dig,
Styrkekram
Ellan

Ska testa andning, jag har nog mycket ångest lagrat.

Läste om postakut abstinens - kan ju hålla i upp till 2 år. Hoppas verkligen inte det är det :) man ska ju inte läsa för mycket och tro att man har det. Men det stärkte min känsla att jag vill leva helt utan a och inte bara se det som en period där jag ändrar vanor och senare försöker återgå till socialt drickande. Börjar mer och mer undra vad drickande egentligen kan tillföra, känns som att sätta plåster på stora sår så det blöder igenom och blir värre, infekterat och behöver plåstra igen och igen istället för att behandla och sy igen såret liksom så man inte behöver plåster/a.

Håller med dig, så jobbigt att man går i försvarsställning fast man vet med hjärnan att man inte har gjort nåt fel och inte behöver försvara något! Får ångest både över min egen osunda reaktion och över hans vidriga beteende! Kanske bättre att fundera över hur man själv är funtad som hamnar i detta än att fundera över alkoholistens beteende! Ja du kommer säkert att få distans och perspektiv och ett mycket lugnare liv! Men räkna med att han kommer att vilja få dig tillbaka! Utan att förändra sig ett dugg utan bara genom att beskylla dig för att vara kall och elak! Det gör mitt ex! Hoppas du slipper det men ändå förbered dig på att det kan bli så! Då vet du iaf om att det är ett vanligt alkoholistbeteende!

Tack för ditt svar. Jag vill ha honom och jag vet ju att han vill ha mej. Du fick mej att ta tag i mej själv. Det blir ett allvarligt snack ikväll.

Jag hade klump i halsen som symtom på ångest ett tag. Utan att jag tänkte på det spände jag musklerna på halsen, som gjorde att det kändes som jag hade klump i halsen. Andningsövningar kan hjälpa. Då signalerar du till hjärna att allt är lugnt. Hitta ett lugnt ställe, djupandas in och ut och tänk på varje andetag, låt andra tankar segla förbi. Börja med tio min, utöka sedan till det dubbla. I början bokstavligt talat kryper det i kroppen av rastlöshet, men det går över om man tränar varje dag. Tänk dig dina andetag som en stor våg som rullar fram och tillbaka.

Jag har varit så otroligt ensam. Den här jävla sjukdomen har gjort mig så fruktansvärt ensam.

Jag har levt ihop med en beroende man i nästan tio år och jag lämnade honom för nästan två år sedan. Men jag har haft så svårt att möta andra människor eftersom jag har jobbat så hårt med att upprätthålla en livslögn. Jag ljög hela tiden under våra år ihop och jag har varit så full av skuld och skam att jag inte då orkade vara nära andra människor. Jag isolerade mig och fastnade i en ensamhet. Jag har fortsatt haft svårt att lämna ensamheten, trots att jag inte lever ihop med honom mer. Det har känts lättare att inte komma andra nära eller ens prata med andra.

I förra veckan gjorde jag en anhörigbehandling. Det var det bästa jag kunde göra! Det har varit så otroligt skönt att få dela med mig av mina hemligheter, släppa en del skuld och möta andra mäniskor. Människor som ser och förstår. Människor som inte har ifrågasatt mig och mina beslut. Som förstått mig.

Jag önskar er alla att våga sätta er själva först och våga dela med er till andra!

En bekant till mig vars pappa var alkoholiserad, sa att enligt henne blir de flesta alkoholister elaka till slut. Hennes pappa var harmlös emot andra, sina barn och så men emot sin fru, mamman var han fruktansvärt elak. Min bekant sa till mig när jag ännu en gång gett min sambo en chans till: Lycka till, men vilket tråkigt liv du kommer få. Pappan ramlade så småningom nerför trappan och dog men frun var då redan dement och kunde aldrig riktigt njuta av sitt liv fullt ut. Detta har jag tänkt på mycket och vill inte slösa bort mitt liv.

Ja. Att sätta sig själv först är svårt när man har levt i en destruktiv relation i så många år. Jag levde tillsammans med en beroende man i drygt tio år. Han är alkohol- drog och spelberoende. Jag lämnade honom för nästan två år sedan. Det är fortfarande så mycket som gör ont. Och jag förstår att det kommer att göra det under lång tid framöver.

När jag lämnade honom eskalerade hans beroenden och det har kommit att påverka mig fortfarande. För trots att jag har lämnat honom är det svårt att sätta mig själv först. Vi har två barn tillsammans och jag kan inte lämna honom helt. Han kommer alltid att finnas i mitt liv.

Förra veckan gjorde jag äntligen en anhörigbehandling. Det har varit den bästa veckan i mitt liv. Jag har satt ord på så många känslor. Pratat om saker jag aldrig trodde att jag skulle dela med mig av. Och jag har mött människor som har förstått mig och inte fördömt mig eller belagt mig med mer skuld. För skuld finns det redan så mycket i mig att det håller på att äta upp mig.

Ja, vi är verkligen värda så mycket mer! Jag önskar alla mod att förändra det vi kan!

Jag vet att jag nu kommer att förändra så många fler saker. Jag är verkligen beslutsam nu!

Jag hoppas att när jag väl flyttat så får jag distans till honom. Vi kommer dock bo lite för nära varandra men han är ju mycket inomhus och vi kommer inte handla i samma affär etc. Jag tycker det är jobbigt när jag kommer in i att försvara mig själv hela tiden när min sambo precis som din Nordäng67 vältrar över allt på mig. När jag frågar om han tycker det är helt i sin ordning att få ett aggressionsutbrott för att jag glömt släcka en lampa, så svarar han att jag förmodligen gjort något innan som retat upp honom, använt den rösten som han hatar kanske. Fast att jag vet att jag inte gjort el sagt något så är det ingen idé att jag försvarar mig själv inför honom.

Tränat och kortsiktigt försvinner klumpen (eller om det kanske är suget?) men kommer tillbaka igen. Besvärligt, kanske får träna ännu mer. :)

Kan ju bli en trevlig bieffekt att träna hela tiden om klumpen inte försvinner längre perioder framöver.

Kanske är den postakuta abstinensen man läst om tidigare.

Vill inte längre spola fram tiden då jag vill fortsätta ha semester länge och slappna av och träna då jag tror vardagen blir tuffare att stå emot sen med alla frestelser som kommer. Bara 4 dagar kvar till 21 dagar. På gott och ont släpar sig inte längre dagarna förbi i evigheter som de första 5 vita dagarna. Nu fyller jag dagarna med bra saker och aktiviteter.

Druckit sedan i fredags fram tills igår kväll. Jag har bott i gästhuset och frugan i huvudhuset. Har inga större minnen från helgen som var en katastrof. Det började med en blöt grillkväll och blev sedan nerkörd i gästhuset med mina kompisar flaskorna. Har ing fysiska skador, inte pratat med någon eller någon form av annan katastrof.

När jag nu så småningom vaknat till sans får jag fullständigt klart för mig att detta var sista gången min fru accepterade ett sådan här dricka. Hon har tittat på lägenhet på nätet och är fast och fullt besluten att lämna. Både hon och jag är förkrossade men av olika själ.

Jag ser inte att jag kan göra en enda sak för att förändra hennes beslut även om jag inte skulle dricka en droppe mer i mitt liv. Det är för sent för det nu.
Jag älskar henne så mycket fortfarande och det här kommer att bli sååååååååå jobbigt.
Kramar från en tillintetgjord Tjalle

Ja det du skriver är ju sant.
Du får läxa upp mig så mycket du vill, känner mig förtjänt av det.
Alla mina relationer har klagat på mig om mitt alkoholintag.
Nu är jag singel igen och tänker fixa detta innan.

Jag har ju inte det beroendet, men det börjar sträcka sig utanför helgerna med ett sex pack när jag slutar jobbet kl 07.00 på morgonen...
Så jag ser ju spåkulan vart det leder om jag inte bryter vanan och vill verkligen det nu.

?fint...!! Så är det mycket för mig, att jag stänger ute nästan allt, alla, och stänger inne mig själv, i mig själv. Orkar liksom inte, det tar så mkt energi att vara öppen, eller så är det iaf vad jag inbillar mig, är rädd för. Öppna sina ögon se, den blir så mkt mer att se på, visa sina känslor lev, det finns så mkt den kan ge då... Det finns så mkt den kan få, den som vågar vara sann... stå inte bara och se på, man måste göra vad man kan... De meningarna ekar inom mig sedan mycket länge, men har inte jobbat klart med mig ännu!

Har sett 5 minuter av dokumentären och min ångest kryper ännu mer i mig nu.
Kämpar för att kunna se klart den för är väl min farhåga att sluta som den mannen.

Vad bra skrivet, känner så igen känslorna du beskriver! Men också beslutsamheten att göra slut på att sätta sig själv sist, vi är värda så mycket mer!

En alkoholist vältrar över skuldkänslor på sin partner, välutvecklad förmåga att manipulera! Lämnade mitt ex på grund av han supande, dåliga spritsinne, alla lögner, frågor som aldrig fick nåt vettigt svar! Gjorde misstaget igår kväll att svara på telefonsamtal från mitt ex! Helt dränerad på energi och kraft idag! Han började med tårar, saknar dig så fruktansvärt med mera! Sen övergick samtalet i att jag lasta över! JAG är svartsjuk, JAG är aggressiv med mera! Nej jag är inte svartsjuk men tolererar inte fyllekontakt med annan kvinna! Nej jag är inte aggressiv utan reagerar känslomässigt på när han blir full och psykopatisk! Som att prata med ett barn! Skillnaden är att ett barn lär sig det gör inte en alkoholist! Stå på dig nu och håll fast vid ditt beslut! Du gör helt rätt! Och låt honom inte förpesta ditt liv sen när du bor själv! Järnridå ner! Kram och styrka till dig!

All minskning är ju bra, men har det gått så långt att du är beroende tror jag det är väldigt bra att tänka på hur du ska lägga om vanor och leva utan a. Alla är vi olika men det känns som att alla som skriver här och har utvecklat beroende gräver sig djupare ner i en ond spiral där man får ångest av att dricka, dövar ny ångest med mer a. Sen blir det ofta värre och värre och till slut dricker man bara för att känna sig normal när hjärnan och kroppen skriker efter mer.

Jag har också druckit mycket för att kunna somna, slappna av osv men tro mig till slut vaknar du som mig och många andra 03.00 kallsvettig och behöver svepa en öl för att somna om och allt annat i livet bleknar bort bara för att få i sig mer gift.

All lycka till med din ändring av drickande.

(Vill inte låta uppläxande eller som en klok gubbe eller så för det är jag inte men vill bara dela med mig av lite saker att se upp med, jag önskar så att jag kom till insikt och ändrade mina alkoholvanor mycket tidigare i livet. Du har ju chansen nu :)