Senaste kommentarerna i forumet

Klarar du av hemresan? Hoppas du mår bättre imorron. Jag har ju "känt" dej länge, lillper, och vet att ditt arbete utomlands har varit jobbigt. Bra att du slutar med det. Du har skrivit om det flera gånger, din önskan att sluta med utlandsjobb. Jag läste nyligen om down shifting, att växla ner. Man drar ner på sin standard men får mer livskvalite. Du har inget att förlora på det. Du har nog nått din botten nu och måste ändra ditt liv.
Det verkar vara typiskt för oss som blivit beroende att vi är högpresterande och välfungerande. Vi klarar av att sköta liv och arbete trots att vi dricker alltför mycket. Tänk vad man kunde åstadkommit om man inte supit bort en massa tid? Men precis som du skriver, det är ett sätt att stänga av. Det kan jag fortfarande sakna ibland. Att få stänga av på det sättet. Men priset är alldeles för högt.
Det känns lätt och självklart för dej nu när du mår dåligt. Gå in i den känslan igen då suget kommer. För det kommer. Och inbilla dej inte att du ska kunna dricka normalt nångång. Du har passerat det. Läs andra trådar här, PP t.ex skriver väldigt kloka saker. Många andra också. Det är så skönt här på forum att vi vet vad det handlar om. Vi har alla varit där. Vi befinner oss i olika stadier. Tro mej, det går alldeles utmärkt att leva utan alkohol. Ett mycket sannare, rikare liv. Man hittar nya sätt att stänga av. Motion kanske. Ge det tid. Misströsta inte, det blir bättre. Tyck synd om dej ett tag om du vill men fastna inte i det. Det blir så mycket enklare allting.
Förresten, man behöver inte vara så j--la duktigt högpresterande jämt:)

Kunde inte somna igår, och sov några timmar. Vaknade väldigt trött, men nykter så det är skönt. Vet att det är svårt att sova i början då jag inte däckar av alkohol var och varannan dag. Nu ska jag ta en prommis och senare idag blir det nog mer steka i solen för min del. 32 grader här! Det är skönt, vill bara ha iskallt vatten då.

Jag har varit utan alkohol i ett år. Har också varit jättetrött..det börjar bli bättre..nu kan jag känna mig stundtals piggare, men fortfarande trött för ett socialt liv. Och om jag är social, så behöver jag återhämta mig ordentligt. Förmodligen fungerar jag så och har nog alltid gjort det..så för mig, tror jag, att jag använde alkohol för att piggna till för att jag var så mentalt trött av olika orsaker. Jag drack inte särskilt ofta..men när jag drack kunde jag inte sluta och det blev jobbiga konsekvenser som att hamna på sjukhus, minnesluckor och gjorde många dumma saker på fyllan.
Tror att återhämtningen kan ta tid och att det måste få lov att göra det.

Hej, Triangul!

Vad tråkigt att höra att det slutade så.

Jag har gått på Al-Anon i drygt ett halvår nu, och det är jättebra för mig!
Där finns många visa röster som kämpat med sitt medberoende i många år,
och man kommer alltid in på väldigt intressanta och relevanta ämnen.
Det är ett superbra stöd, helt enkelt, från människor som förstår precis hur det är.
Vissa lever med sin alkoholist, andra gör det inte, men alla kämpar för att bli bättre människor!
Du kan ju i alla fall testa det?

Du ska inte behöva vara i denna situation och har absolut ingenting att skämmas för! Förstår paniken och ångesten över allt annat.
För att komma tillrätta med dina problem runt maten och givetvis alkoholen så ska du börja med att omgående söka hjälp för dina ätstörningar och samtidigt berätta att det triggar ditt alkoholintag.
Att söka för ätstörningar är idag så vanligt och ingen är förvånad över varför många tjejer i din ålder bär på detta. Sök hjälp nu! Du måste få verktyg att förstå och dyrka upp lösningarna till din sjukdom. Du klarar det, börja med ett samtal till vårdcentralen eller kolla om det finns någon ätstörningsenhet där du bor. Tyvärr är ju dessa ofta så fullbokade så väntetiden kan vara lång. Det visar bara hur många som lider och behöver ha hjälp.
Du är definitivt inte ensam och någon gruppterapi eller AA möten väljer du HELT och hållet SJÄLV om du vill delta i.
Börja från början, ett telefonsamtal och boka en tid, berätta.
Sedan är du på väg.
Kram till dig!
LillPer

Tack för era kommentarer, jag läser dem mer än en gång varje dag kan sägas. Allt så riktigt och sant även om det är olika för oss alla.
Dag 3 är snart avklarad utan problem. Det beror ju mest på att jag klappat ihop fullständigt fysiskt och min dygnsrytm är helt ur balans. Får inte behålla vare sig mat eller dryck mer än 30 minuter och så har det varit i tre dygn nu. Reser hem i morgon och måste få hjälp på något vis.
Jag har senaste dagarna reflekterat mycket över mitt supande genom alla dessa år och då talar jag på 15 års sikt.
Jag skulle så lätt kunnat vara i träfracken två meter under jord för länge sedan. Det är så sant, så sant. Nu blir jag nästan darrig av fasa när jag tänker på alla dessa helger jag legat sjuk och inte kunnat ta mig ur sängen. Har kört med den jävla valsen att jag fått feber, ont här, ont där. Konstigt att det alltid varit på en söndag?
Ingen har ju undgått att se vad som händer och det är ofattbart att jag utsatt mig själv och familjen för detta helvete. Som de flesta skriver här inne så HATAR jag att må på detta vis men ändå fortsätter jag. Nu är det verkligen döden och dess biverkningar som knackar mig på axeln samtidigt som en mörk skugga börjat bli allt större o mörkare, ända fram tills nu idag. Skuggan har börjat bli lite ljusare i kanterna och jag kan se att min kamp kommer gå vägen denna gången för annars är det nog mitt sista återfall på denna jordsturnén.
Tror inte heller på reinkarnation så det är bara att ta sig hem, bli frisk och börja om med sitt nya liv!
Vilket privilegium! Det låter alldeles fantastiskt.
Frugan ringde under dagen för att höra hur det var med mig och det var ju inte så bra. Vi diskuterade alkoholen och hon frågade om det blivit för mycket härborta?
Njaee, inte alls farligt. Men det var ju givetvis en stor lögn. Vi båda två har nu gemensamt bestämt att vi slutar och jag bad henne hälla ut alla flaskor vi köpte i tax free senast. Det gjordes omgående.
Jag vet att allt kommer bli väldigt tufft när jag börjar må bättre igen men jag väljer livet denna gång för alkoholen har i så många år begränsat mig och gjort mig till en mental slav. Detta jävla planerande och smygande, jag har gått igenom alla faser utom att hamna på akuten eller att dö dess för innan. Det kan låta som ett väldigt tungt missbruk och på sätt o vis är det så motsägelsefullt för jag arbetar o tränar normalt alla dagar i veckan när jag är hemma men dricker då mängder på fre-lördag. Är det långhelg så blir det fler dagar. Semester utomlands som det oftast varit många o långa dricks det mycket VARJE dag.
Nu då också som grädde på moset alla mina månader utomlands i jobbet som blir en orgie i självömkan och fylleri de dagar jag kan dricka om jag uppnått något resultat av något slag. Hasat mig till jobbet dagen efter och luktat fylla och allt är ju bara sjukt och skruvat.
Hur i helvete kan jag prestera som jag gör med det arbetssättet? Vad skulle jag åstadkomma utan alkoholen? Problemet är att om jag inte somnar utslagen av alkohol vissa kvällar får jag aldrig sova för då grubblar jag enbart nätterna igenom. Det är helt klart en stor flykt att få stänga av systemet som annars alltid går på högvarv.
Jag hade presterat mer och bättre utan men alla runt mig är så imponerade av vad jag åstadkommit så det är väl min grundinställning att aldrig göra något halvdant och verkligen vara passoinerad inför uppgiften som räddat mig, hittills.
Nu börjar det knaka i fogarna och många har nog börjat förstå mitt verkliga problem, alkoholen.
Jag har definitivt fattat på riktigt denna gång och tänker hänga med ett bra tag till så det känns skönt att säga att äntligen dag 3 på min nya resa!
Wow, det blev långt det här, och jag som är helt tom på kraft efter att ha klappat ihop fullständigt för tre dagar sedan. Det är hoppet och energin som sakta återvänder igen tro?
Tack för ni ser mig.
Kärlek till er alla, vi kan klara det tillsammans.
LP

Jag älskar sommaren. Älskar att vara ledig. Längtar hela vintern efter värmen och ljuset.
Nu kom jag på mig själv, idag, under en underbara långcykling på vägar kantade av sommarens grönska, att jag kände panik. Obehag.
Varför? Just här och just nu lever jag min dröm.
Paniken kom för att jag insåg att det redan är juli och sommaren är så kort. Nästa tanke: jag får inte kasta bort en enda sekund, måste hålla fast varje ögonblick! Maximal utdelning av varje dag, maximal njutning...då får ingenting, verkligen ingenting, skava någonstans. För om jag inte mår fullständigt bra just nu, när ska jag då göra det?
Förväntningarna kan byggas upp till ångest. Var det inte mer än så här?
Ledighet kan leda till stress över att det är nu det gäller att verkligen ta den tillvara.
Backa, säger jag till mig själv. Stanna upp! Bara var här och nu. Tiden går inte att manipulera. Dagen kan inte fångas, bara levas. Varje minut är en evighet om man stannar upp och är i den.
Så nu låter jag dagen gå. Kanske klipper jag gräset. Kanske lägger jag mig en stund och bara njuter. Kanske kommer någon av barnen att fråga om vi ska göra något och då är jag fri att gå med dem i deras "leva-i-nuet-för-det-är-sommarlov".
Jag ser för egen del panik och otillräcklighetskänslor som en farlig fallgrop. Har även jag ett halvårs nykterhet precis som du Lim.
Var glad åt att du observerar suget och faran med det. Du kommer inte falla. Inte jag heller. Skönt att vara nykter!

Var nåt i nyheterna igår om att äldre dricker allt mer alkohol. Pensionärer. Det är inga nya nyheter, jag ser om jag googlar på det att såna rapporter finns tidigare men det stämmer säkert. Inga tider att passa eller jobb att sköta, visst blir det lättare att dricka mera då. Och dom som tillbringar längre tid i Spanien eller Portugal där alkoholen är billig och lättillgänglig dricker säkert mer. Det fattar jag ju hur det skulle gå för mej. Jag går i pension i höst och min nykterhet känns återigen som en stor förmån. Att jag slutat i god tid. Tacksam för det.

har din man/sambo också sug tror du? Här gick vi omkring vankandes båda två tidigare för att försöka tänka på annat än alkohol. Det gick aldrig många timmar förrän den ena sa att "jag sticker in till stan" och den andra sa att köp åt mig med. Vi kände båda varandras sug. Nu är det bara exet som vankar. Jag gör annat. Blir jag sugen läser jag och skriver på forumet, tittar på dokumentärer om missbruk, gärna barn till missbrukare. Lim, vad gör dig lugn? Vad gör dig glad? Vad gör dig tillfreds? Fundera på det och gör den aktiviteten eller vad det nu är. Du klarar det. Styrkekramar till en fin tjej, partner, och mamma <3

När jag känner den där rastlösheten (vilket är skitjobbigt) brukar jag jämföra känslan med hur jag mår efter jag supit till.
För då ter sig rastlösheten som det mindre onda. Håll emot!
Det är en kamp men för varje gång man vinner den kampen så blir man starkare.

När jag känner den där rastlösheten (vilket är skitjobbigt) brukar jag jämföra känslan med hur jag mår efter jag supit till.
För då ter sig rastlösheten som det mindre onda. Håll emot!
Det är en kamp men för varje gång man vinner den kampen så blir man starkare.

...som måste visa att han går att lita på. Sen måste du släppa det medberoendetänket som man får/skaffar som anhörig, men det tar tid och det måste få ta tid. Sen finns det aldrig garantier, han kan vara nykter en månad, ett år 10 år...och sedan ta ett återfall, men han kan lika gärna bli sjuk... vi har aldrig några garantier.

Som jag ser det är det så mycket mer än alkoholen som gör familjen destruktiv, beteendet, rent praktiska saker när man har barn som om man vågar lämna barnen till honom, hämtar han på dagis som han sagt, i vilket skick är han osv. Det är en tung börda för dig!

Även om man inte ska behöva så kan det vara bra att ha nödlösningar, kan din dotter bo hos farmor/mormor/annan anhörig/kompis... om du behöver stanna någon dag efter att lillebror kommit? Vem vet? Ställ inte upp på att dölja hans missbruk för omgivningen, det tjänar du inget på, du behöver stöd av dem som står dig nära!

Att du vet att det inte finns alkohol hemma är ingen garanti, han kan ha gömt, ingen är slugare än en missbrukare på att gömma! Han kan också ha bytt alkoholen mot tabletter av något slag.

Hur länge har han varit nykter? Kan det vara abstinenssymtom? Ett tips är att skaffa alkolås till bilen, om ni har någon, då kan han inte köra onykter, du kan lätt testa honom för med stor säkerhet talar din magkänsla om att något inte står rätt till. Lita på dig själv! Det finns missbrukare som nekar till att de dricker trotts att anhöriga står bredvid dem och ser...då är det saft i vinflaskan, juice i whisky flaskan osv...

Kan du prata med din barnmorska nu eller med BVC efter förlossningen? För ni behöver stöd och hjälp hela familjen!!!

En massa styrkekramar till dig som skulle behövt lägga tid o energi på dig själv! / Alice

blir ledsen att du har det så jobbigt. Den där A-jävulen är för djävlig, en värdig motståndare kan man lugnt säga. Har ju testat så många ggr och det har inte funkat en enda gång, så nu inbillar jag mig inte att jag kan dricka måttligt. Du är ingen svag människa det är ju inte lätt, värsta jobbet jag någonsin haft, går inte att jämföra med något annat. Nu när jag mår så bra måste jag hålla tungan rätt i mun, ifall det skulle komma ett sånt där jättesug och bära iväg med mig ner till avgrunden. Finns inga som helst alternativ för mig. Min mage pajade fullständigt vid mitt sista återfall, kunde inte börja äta förrän jag fått B-injektioner och då kom aptiten ganska fort. Ger dig all min styrka och håller din hand.
Kramar konstnären

Sisyfos och MondayMorning TACK. Alltså stort tack för era råd. Det hjälper mig så himla mycket!!!

Allt från listorna till att tänka ett steg längre. Och att läsa om en annan "periodares" erfarenhet av återfall.

Stort tack!!!

Jag ska absolut inte falla in i skiten igen. Det där med självkänsla är för viktigt. Jag vet ju hur jag hatar mig själv om jag dricker.

Jag är en väldigt engagerad och närvarande mamma och en stor del av min identitet är kopplad till min roll som förälder. Men till och med den förstörs om jag dricker. Dessutom är mina barn nästan ett halvår äldre nu än när jag sist drack och de förstår nog ännu mer nu. De är i den åldern då mkt händer på kort tid.

Kram till er och tack för ovärderligt hjälp.

Ibland kan det vara skönt att vara trött, tycker iaf jag som sällan får bli "trött" utan är uppe i varv hela tiden.
Njut av dagen och att få vara slö, slapp och lat. Kanske din hektiska helg som sätter spår.
Se det som din vilodag idag. Härligt det låter med solmogna jordgubbar. MUMS!

Imorgon när vi vaknar så är det 2 veckor sedan vi gjorde våran deal.
Två veckor till klarar vi. En dag i taget, ett bra val till. Ett bra val till klarar vi.

Kram

MM

Dag 14! ? Vi började den 27:de....

Är det dag 13 i dag tro?
Jag är trött en klubbad oxe käns det som.
Men helgen har tagit musten ur mig.
Så i dag blir det bara att hämta jordgubbar ock ta rätt på dem.
Lite lätt jobb och vila det behöver jag nu.
Kram vännen och ha en bra dag ?????

Kopierade in inlägget i den andra tråden ist så det inte blir dubbelt i forumet.

Kram

Absolut är det skönt att vakna nykter.
Helgen var riktigt bra men i dag är jag så fruktansvärt trött, fattar inte att jag däckat ihop.
I dag blir det lite vilodag, ska bara hämta hem lite jordgubbar, det blir en del att ta rätt på.
Ha en fin dag.
Kram

Som periodare så kommer dessa känslor alltid dyka upp. Det gäller att alltid ha färskt i minnet hur det blir efter de där två ölen. Det stannar ju inte där. Jag var nykter i två år, drack inte en droppe. Tog två öl och det var kört igen. Sabbade två år för mig själv och det höll på att gå rakt åt helvete. Det jag upplever är när man har hållt uppe ett tag så kan det bli ett väldigt kraftigt återfall.

Tänk på att en öl (kan) leda till - vakna svettig, ångest, bakfylla, vilja dricka mer (för det suget dra du ju igång..igen) uppförsbacken som man ska upp för igen, självförtroendet som slängs ner i botten, barnen som man sviker. Och A-djävulen väcks ur sin sömn. Igen.

Eller vakna pigg, fräsch till en ny fin sommardag, nykter.

Kämpa igenom detta för det kommer vara SÅ värt det.

Ps läs ditt första inlägg igen, där har du ditt svar :D ds

Kramar

MM

Jag känner med dig och blir verkligen beklämd av din situation. Det är nu när du är höggravid som du som bäst behöver trygghet och samla kraft inför förlossning och kommande babyliv.

Under hela min graviditet anade jag att något pågick, eftersom min sambo var olik sig och saknade ärligt engagemang i graviditeten. Det visade sig långt senare att han hade missbruksproblem och att inte ens vårt efterlängtade barn var tillräckligt för att ta tag i sina problem på allvar. Nu är vi separerade och jag har ny energi att ge mina barn när jag slipper oroa mig för honom. Det är tufft med vaknätter, barnsjukdomar och känslan av att inte räcka till, men det är ändå lättare att vara ensam i det än att vara ensam i tvåsamheten.

Jag hoppas att din partner verkligen kan hålla sig nykter och blir fri från sina problem, så att nu kan fortsätta som en hel familj. Men jag förstår din vånda, för det är oerhört svårt att lita på en alkoholist.

Jag vill inte råda dig till någonting utan hoppas att du kan lyssna till din magkänsla och fatta ett beslut. Det är svårt att göra stora livsförändrkngar så nära inpå att ditt barn ska komma till världen. Kan du leva med oron eller skulle du må bättre på egen hand tillsammans med barnen? Finns det stöd i din närhet? Kan du lufta dina tankar med föräldrar, syskon eller en vän? Oavsett om du väljer att stanna med din partner eller fortsätta utan honom kan du behöva stöd att hantera situationen. Och fortsätt att skriva här. Det finns en massa kloka människor här som kan boosta dig, inspirera och hjälpa dig att sortera tankarna.
Kram

Riktigt bra jobbat.
Skriver det igen:
Alkoholism är en sjukdom. Den är progressiv (vet att många inte håller med om detta men det är min erfarenhet) och den är kronisk.
Det är också en sjukdom som går utmärkt att leva med, förutsatt att du inte använder alkohol.

Det går att leva ett utmärkt liv, och MYCKET därtill utan A. Du har just dessa insikter som krävs för ett nyktert bra liv.
Förståelse för att ett glas aldrig mer kommer att fungera. Det är att ta ansvar för sitt eget liv.

Kramar

MM

After stop dringing for a while I think exercise is a good body repair.

Liten Stor, grattis till dag 10! Samma här, jag har sovit bra och oavbrutet. Visst är det härligt? Jag är på dag 14 idag. Kan jag så kan du :-)

Tvåsiffrigt :) sov bra och oavbrutet.