Senaste kommentarerna i forumet

"jag är för svag, jag klarar inte motstå beroendet." och
"Jag måste be om hjälp, men jag vet inte hur."

Hur du ber om hjälp? Lyft luren och ring vårdcentralen, eller närmaste beroendemottagning nu!

...som kan stötta dig! Vad bra att du har hittat hit till forumet. Det viktigaste är att du har erkänt ditt problem och vill förändra det. Att inte dricka imorn kanske är en bra början?

Ibland (låter kanske konstigt) brukar jag sätta en timear på typ en timme eller så, och så "måste" jag läsa. Då kommer man oftast in i boken och vill fortsätta sen efter larmet har gått. Man måste träna sig i läsning också, fast vi är vuxna. Svårt att lägga ifrån sig mobilen ibland... men jag förstår vad du menar, om det är svårt att koncentrera sig på storyn så är det nog inte så kul.

Idag har jag pendlat mellan skam och glädje. Skammen för att jag vet vad jag gjort i helgen, eller ja, snarare då att: jag vet att jag INTE vet vad jag gjort.. Glädje för att jag faktiskt har lyckats ganska bra med att slå bort de negativa tankarna och självhatet. Jag har varit med om mycket självförakt och vet att det blir bättre, även om det känns som att man vill dö där och då. Jag har funderat på om jag minns det jag minns, eller om det är påhittat. Och jag har funderat på om det eventuellt finns någon extrastor lucka som jag inte vet om, där något riktigt hemskt hinner få plats. Försöker få minnesbilder, spekulerar i huvudet, fantiserar vad som kan ha hänt, undrar sen om det där ihopfantiserade faktiskt var ett riktigt minne som kom tillbaka... Shit, ni vet ju hur man håller på. Sen har jag verkligen kämpat med att "Håll käften och släpp det, det gör inget" Det har varit svårt men gått bra. Över förväntan faktiskt.

Och nu vill jag nästan till en prövning. Ensam dricker jag endast enstaka tillfällen (typ 2-4/år som mest) och då är det faktiskt 1 eller 2 glas bara. Mitt problem är ju i sällskap. Jag vill testas igen. Jag vill få bevisa för mig själv att jag kan... Och för alla andra. Det är pinsamt. Jag höll på att skriva "det börjar bli pinsamt" men det är tyvärr förbi det stadiet för ganska länge sen. Jag undrar varför jag har sån dragning till A. Jag är inte återhållsam, blyg, tråkig. Varför behöver jag ett galenskapsserum för att vilja vara i sociala sammanhang? På något vis känner jag nog att jag dricker människorna roligare.. De blir mer lättsamma och öppna när de dricker. Och de dricker när jag dricker. Och när jag dricker behöver de inte ens vara så roliga, för jag bryr mig inte. För jag har ju så kul på egen hand med A.

Det här verkar galet. Är det någon som känner igen sig?

Hej Andersson123, vi befinner oss i liknande situationer tror jag. Vill ta mig igenom semestern utan att dricka varje dag, men det verkar verkligen vara svårt. Har ett antal tillfällen då jag verkligen planerat att dricka och jag kommer att göra det. Tror jag... Har inga problem med att sluta när börjat. Brukar kunna hålla mig städad, men jag nöjer mig inte med "ett par öl". Men jag har stora problem med mina vanor och tankemönster och jag är rädd att det kommer driva mig in i ett beroende.
Jag läste en tråd igår och fick tips om jellineks kurva (googla). Jag har klivit in i kurvan men hoppas kunna hoppa ur den.

Skriv här, det hjälper dig. Jag hänger gärna med på din resa. Vill samma sak som du.

Kolla min tråd, kanske känner du igen dig.

Välkommen ☺️

I kväll hjälpte det att läsa och känns in den där vågen och att flyta uppepå, krampen släppte i magen och jag slappnade av. Suget försvann efter en stund otroligt. Slut men nöjd. Klarade det i kväll!!! Glädje!! En timme i taget var det nu!!
I morgon vaknar jag utan bakfylla!!
God natt! ?????

BedrövadSambo och JasonLee. Önskar er båda en god natt och en fin, nykter morgondag <3

Gratulerar till dag 1 och till det fantastiska beslutet du tagit idag! Imorgon är en ny dag och ett nytt ställningstagande, och jag håller tummarna för att du väljer nykterheten igen (och igen, och igen...). För din egen skull. Som dotter till en alkoholist kan jag dock intyga att dina barn, oavsett ålder, också vinner enormt mycket på din nykterhet. Som sagt, ett steg i taget - jag tror på dig!

Grymt jobbat!
Känner igen mycket av de du skriver (allt eller inget) syndromet fast jag är snart 40.
Är själv på dag 1 och ska snart vakna till dag 2 men att läsa de du har skrivit ger mig styrka att de ska fan gå att bli "normal" igen

Hittade just din tråd och har snabbläst den - det inger hopp! Förstår att det väcks oro inför semestern och att det kan kännas obekvämt att prata, men ni tycks ha utvecklat en väldigt fin öppenhet under alla dessa nyktra veckor. Jag håller tummarna för att det går bra! Är precis som du uppväxt med en alkoholiserad pappa och förstår såväl den stora sorgen som det svåra medberoendet.

Fortsätt skriva och reflektera. Din sambo kan skatta sig lycklig som har dig :)

♥️

Styrkekram ❤️

Skapa nya positiva minnen ?

Välkommen hit! Skriv och läs på forumet, och vi ska stötta dig allt vi kan ?

Att vid läggdags tänka på tre bra saker som hänt under dagen är en riktigt bra metod. Ibland kan man få slita lite, men till slut hittar man alltid något, hur liter det än kan tyckas. God lunch, goda skratt med kollegor, slutfört långvarig arbetsuppgift osv. Efter en tids träning räcker det inte att "lista" tre saker, det blir mkt fler ? Tankens kraft är stark.

SÅ glad för din skull ? Enormt bra erfarenheter har du samlat på dig! Heja, heja ?????

Detta var ju bevis på att min magkänsla var riktig. Det känns skönt att veta, att det inte bara var spöken i min hjärna. Nu vet jag ju iallafall lite bättre var han står, även om jag inte vet vad det kommer innebära för framtiden.

Just nu har du ett enda måste - fortsätta vara nykter! Allt annat kan vänta.

Berätta att du vill prioritera din nykterhet, och då är vila, träning och kost viktigaste byggstenarna - inte socialisera med andra. Säg att hon gärna får delta i ditt upplägg, men i ett lugnare tempo. Men att hon också får åka iväg på egen hand med andra. Det låter som hon kan behöva varva ner tempot också ? Och givetvis prioriterar hon också din nykterhet framför allt annat. Du kommer att hitta livslusten igen, låt bara kroppen läka och vila först, och hormonerna stabilisera sig. Både serotonin och dopamin påverkas av alkoholintag och din hjärna är van vid höga nivåer. Inte konstigt att den bråkar på alla sätt den kan just nu. Men det kommer att rätta till sig efterhand!

gör sig av med förrådet så går det att köpa ett nytt förråd! Din man måste verkligen vilja sluta! Och när han vill det slänger HAN förrådet och köper inget nytt! Att han (enligt honom själv) dricker på grund av att ni har problem är också en typisk alkoholist ursäkt! De uppfinner alltid skäl att dricka: fira något, sörja något, koppla av mm! Det är snarare så att era oroblem BEROR på hans drickande tror jag! Håller med flera andra: lyssna på din magkänsla.... snarare än din man! Var rädd om dig!

Virka är ett bra sätt att sysselsätta händerna! Svinbra kämpat båda två ?????

Han hade druckit också visade det sig i efterhand. Trots att han förnekade när jag frågade. Fast på ett sätt känns det bra att jag upptäckte det och att jag berättade för honom så han vet att jag vet! Oron har faktiskt lättat lite, konstigt nog.

jag håller båda tummarna för dig! Sjukt bra jobbat och du verkar ha kanonbra planering och förberedelse inför semestern. En dag i taget! <3

Tack Liten stor!!!

Jag har följt dina inlägg och känner så väl igen mig i dina tankar, även om våra historier skiljer sig en del åt. Kärlek, hopp, misstro och oro i en enda röra. Jag är verkligen ledsen över att du har hamnat i den här sitsen! Och i all välmening vill jag bara berätta att när jag konfronterade min sambo var han till synes ärlig och erkände allt och gjorde sig av med allt direkt. Tyvärr visade det sig att han bara la sig platt för att få lugn och ro från mitt tjat, och att han gjorde sig av med en bråkdel av sitt förråd.
Jag säger inte att din partner gör likadant, men det KAN vara så, och jag vill inte att du ska bli lika lurad som jag.